文明のターンテーブルThe Turntable of Civilization

日本の時間、世界の時間。
The time of Japan, the time of the world

These are the top 10 searches on 2024/7/5, 23:56.

2024年07月05日 23時57分46秒 | 全般

1

Ripubblica! nel 2015 ha dettagliato come convertire il virus della SARS in un'arma biologica,

2

Neoliberals want to use immigrant nations as models

3

These are the top 50 most popular pages from the day before yesterday.

4

Nor do we follow the masochistic view of history that apologizes only for Japan's wrongdoing.

5

それにも懲りずに村山首相は韓国大統領へ謝罪の書簡を送り、土下座外交を完成させた。

6

夫婦別姓 共産に似る経団連…子供の希望は7%…高市法案の提出を 

7

but what they are saying is exactly the opposite: immigrants will ruin the country in the long run. 

8

Married Couples' Surnames: Keidanren Likened to the Communist Party

9

まったく言っていることは逆で、移民を入れると長期的にはだめになるんですよ。 

10

I neoliberali vogliono usare le nazioni immigrate come modelli

 


2024/7/5 in Okayama


商界为何坚持引入移民政策,其增长战略的初衷又是什么?

2024年07月05日 23時29分23秒 | 全般
以下内容摘自他、中野武史和柴山庆太的三部曲著作《体面日本复兴会议》,我是前几天阅读Se Teruhisa 的论文时搜索到他的,并在亚马逊网站上购买的。
这本书不仅是日本人民的必读书,也是全世界人民的必读书。

035,新自由主义者希望以移民国家为榜样
▼ Se
当我们谈论移民时,经常提到的移民国家是新西兰、新加坡、美国和澳大利亚。
事实上,新自由主义者的一个基本特征就是希望将移民国家作为典范。
这是因为新自由主义者希望建立一个没有文化、传统和纽带的社会。
从新自由主义的角度来看,我们谈论的是一个可以学习的移民国家。 
但事实上,在自由民主的政治理论中,几乎没有100%移民的论据。
没有社会中人与人之间的团结(友爱)意识,没有对同胞的依恋感,没有以母语为基础的民族文化(国家文化)的繁荣,自由民主就无法正常存在。 
例如,再分配福利是实现平等的必要条件,但如果社会中没有强烈的友爱意识,再分配福利就无法发挥作用。
直截了当地说,再分配福利的基础是一种友爱意识,即社会中条件较好的人同意帮助收入较低的不幸者。
一旦失去了友爱意识,在再分配福利计划和政策上达成的一致意见就会越来越少。
因此,平等也会丧失。 
此外,如果我们采取民主的方式,民主还有一个方面:妥协政治。
不同的意见必须通过长期反复的政治妥协来调和: "我给你这一点,你给我那一点"。
在一个没有基本和睦意识的社会中,这种妥协是不可能实现的。
即使意识形态和观点不同,也必须有一种人人基本相同的和睦意识。
没有这一点,民主就无从谈起。 
此外,还必须拥有以母语为基础的发达的民族文化。
民主的前提是可以用普通人的生活语言进行先进的政治讨论。
只有这样,广大人民,甚至是普通人民才能参与国家决策。
假设社会上出现了语言鸿沟,新兴国家往往就是这样,领导层讲英语,普通民众讲当地语言,或者原住民和移民讲不同的语言。在这种情况下,民主政治将难以维持。
换句话说,如果没有团结、对同胞的依恋和以母语为基础的综合民族文化,自由民主就不可能成功建立。
因此,当前自由民主理论的主流是,如果要接受移民,就应该仔细讨论和管理移民,在什么条件下和在什么程度上接受移民。 
然而,在日本新自由主义者的论述中,几乎没有考虑如何在社会中保持团结和对同胞的依恋。
应该对 "接受移民的是发达国家和自由民主国家 "这一响亮的论断提出质疑。

商界为何坚持引入移民政策,其增长战略的初衷又是什么?
▼ 中野 
包括日本经济团体联合会(Keidanren)和日本经营者协会(Doyukai)在内的商界坚持引入移民政策。
原因很简单:他们想降低劳动力成本。
换句话说,他们只是在为自己考虑。
此外,在引进移民的理由中,有一种说法是 "我们接受的移民不是低工资工人"。还有 "我们接受高技能的外国工程师移民",但派遣移民的国家也需要这些高技能的外国工程师,所以我们觉得对不起对方国家。 
这就是企业外包的逻辑。
为了降低成本,他们没有自己的研究机构,不培养自己的人才,而是从公司外部获取自己所需要的东西。
这在短期内对公司来说是件好事,因为它降低了成本。 
如果我是索尼公司的董事长,我现在就会雇用很多外国移民。
我说:"现在就引进移民赚钱。
如果索尼在 10 年后成为一家无法开发技术的平庸公司,我也不在乎"。
再过几年,我就要退休了。
在那之前,我需要赚取利润,提高股价,让自己成为一个称职的管理者。 
还有一种言论说:"从长远来看,必须引进移民。"但他们的意思恰恰相反:从长远来看,移民会毁了这个国家。 
从 "长远 "来看,接受移民的一方将受到损害,因为它将不再能够发展技术。从长远来看,它使用移民,当它老了不能再使用移民时,它又从外面引进移民。
如此反复,国内的教育、研究和开发就会停止,企业也就不再拥有技术。
对移民的依赖一时还行,但 20 年后,就没有技术了。
发达国家只会争夺有才能的移民。
就像美国公司的典型做法一样,他们暂时获利,趁股价高时卖出,过上舒适的生活,之后就不管公司会发生什么了。 
如果他们可以自由地从外面引进资金,他们就不会把资金投入到公司内部,因此短期内国内资本投资和就业就会流失。
这对企业来说可能更容易,但 "综合谬误 "只会助长日本经济的通货紧缩。 
移民政策既有重大的经济弊端,也有政治和社会弊端。
在这种情况下,政治不应该接受移民政策,因为这是企业的短期要求。但是,他们还是应该拒绝,说:"你们所说的并不是我们所说的经济增长。 
如果不允许移民,企业就必须提供必要的技能。
无法吸引廉价劳动力的国家必须发展技术,投资设备,以降低成本,保持竞争力,即使他们雇用的工人工资较高。 
因此,如果不能引进移民,他们就会发展自己的技术,进行自己的资本投资。
这将导致内需增加的良性循环。
当然,当时的努力是血淋淋的,但如果他们坚持下去,日本经济就会好转。
企业将对本国人民进行培训和教育,以获得长期的技术开发能力。
稳定汇率,结束通货紧缩,改善基础设施,降低运输成本,让日本更容易开发技术和培养人才。
这是政府最初的增长战略。
为了让日本在未来 10 到 20 年内实现创新,现在就必须播下研发的种子。
政界不应听信企业的声音:"我们不想投资研发,因为这将被记为费用"。
本文继续。


2024/7/5 于冈山

이민자 국가를 모델로 삼으려는 신자유주의자들

2024年07月05日 23時26分35秒 | 全般
다음은 얼마 전 세 데루히사의 논문을 읽다가 검색을 통해 알게 된 그와 나카노 다케시, 시바야마 케이타의 3인 3색 책 '품격 있는일본 부흥회의'에 실린 내용인데, 아마존닷컴에서 구입했습니다.
일본 국민뿐만 아니라 전 세계인이 꼭 읽어야 할 필독서입니다.

035, 이민자 국가를 모델로 삼으려는 신자유주의자들
▼ Se
이민을 이야기할 때 자주 언급되는 이민 국가는 뉴질랜드, 싱가포르, 미국, 호주입니다.
사실 이민 국가를 모델로 삼고 싶어 하는 것은 신자유주의자들의 근본적인 특징입니다.
문화, 전통, 혈연이 없는 사회를 만들고자 하는 욕망이 신자유주의적 발상이기 때문입니다.
신자유주의적 관점에서는 이민자 국가를 배워야 할 대상이라고 할 수 있습니다. 
하지만 사실 자유민주주의 정치 이론에서 100% 이민을 주장하는 사람은 거의 없습니다.
자유민주주의는 사회 구성원 간의 연대감(동지애), 동족에 대한 애착, 모국어를 기반으로 한 민족문화(국민문화)의 번성 없이는 제대로 존재할 수 없습니다. 
예를 들어, 재분배적 복지는 평등을 실현하기 위해 필요하지만 사회 내 강한 동지애가 없으면 작동할 수 없습니다.
쉽게 말해 재분배적 복지는 사회에서 더 잘 사는 사람들이 더 못 사는 사람들을 돕는 데 동의하는 동지애를 기반으로 합니다.
동지애가 사라지면 재분배적 복지 프로그램과 정책에 대한 동의가 점점 줄어들 것입니다.
따라서 평등도 사라질 것입니다. 
또한 민주주의를 예로 들면 타협의 정치라는 민주주의의 측면이 있습니다.
서로 다른 의견은 반복되는 정치적 타협을 통해 시간이 지남에 따라 조정되어야 합니다: "이 점은 내가 인정할 테니 저 점은 네가 인정해라."라는 식입니다.
이러한 타협은 기본적인 화해의식이 없는 사회에서는 불가능합니다.
이념과 의견이 다르더라도 모든 사람은 기본적으로 같다는 화해의식이 있어야 합니다.
이것이 없으면 민주주의는 불가능합니다. 
또한 모국어를 기반으로 한 민족 문화가 잘 발달되어 있어야 합니다.
민주주의는 평범한 사람들의 삶의 언어로 수준 높은 정치적 토론을 할 수 있다는 전제를 바탕으로 합니다.
그래야만 일반 국민을 포함한 다양한 사람들이 국가 의사 결정에 참여할 수 있습니다.
신흥국에서 흔히 볼 수 있는 것처럼 지도층은 영어를 사용하고 일반 대중은 현지 언어를 사용하거나 원주민과 이민자가 서로 다른 언어를 사용하는 등 사회에 언어적 분열이 발생한다고 가정해 보겠습니다. 이 경우 민주 정치를 유지하기가 어려울 것입니다.
즉, 자유민주주의는 연대감, 동료에 대한 애착, 모국어를 기반으로 한 통합된 국가 문화 없이는 성공적으로 정착할 수 없습니다.
따라서 이민을 받아들여야 한다면 어떤 조건과 범위에서 어느 정도까지 신중하게 논의하고 관리해야 한다는 것이 현재 자유민주주의 이론의 주류입니다. 
그러나 일본 신자유주의자들의 주장을 들어보면, 사회에서 동료에 대한 연대의식과 애착을 어떻게 유지할 것인지에 대한 고려는 거의 없다.
"이민자를 받아들이는 것이 선진국이고 자유민주주의"라는 큰 소리로 외치는 주장에 의문을 제기해야 합니다.

재계가 이민자 정책 도입을 주장하는 이유는 무엇이며, 원래의 성장 전략은 무엇입니까?
나카노 
경단련과 도유카이(일본기업경영자협회)를 비롯한 재계가 이민 정책 도입을 주장하고 있습니다.
하지만 그 이유는 간단합니다. 인건비를 낮추고 싶다는 것입니다.
즉, 그들은 자신들만 생각하고 있는 것입니다.
또한 이민자 도입의 주장 중에는 '우리가 이민자로 받아들이는 것은 저임금 노동자가 아니다'라는 담론이 있습니다. 우리는 고숙련 외국인 기술자를 이민자로 받아들인다"는 담론이 있는데, 그런 고숙련 외국인 기술자는 이민자를 보낸 나라에서도 필요하기 때문에 상대국에게 미안한 마음이 든다. 
이것이 바로 기업 아웃소싱의 논리입니다.
비용을 줄이기 위해 연구 시설을 갖추지 않고, 인력을 교육시키지 않는 대신 필요한 것을 외부에서 얻는다.
단기적으로는 비용을 낮추기 때문에 회사에 좋은 일입니다. 
제가 소니의 회장이라면 지금 당장 외국인 이민자를 많이 고용할 것입니다.
저는 "지금 당장 이민자를 데려와서 돈을 벌어라.
소니가 10년 후에 기술을 개발하지 못하는 평범한 회사가 되더라도 상관없다"라고 말했죠.
몇 년 후면 저는 은퇴할 겁니다.
그때까지 수익을 내고 주가를 올려서 유능한 경영자로서의 모습을 보여줘야 합니다. 
'장기적으로 이민자를 받아들여야 한다'는 담론도 있지만, 정반대로 '이민자가 장기적으로 나라를 망칠 것'이라는 주장도 있습니다. 
이민자를 받아들이는 쪽은 더 이상 기술을 개발할 수 없다는 점에서 '장기적'으로 피해를 입게 됩니다. 장기적으로는 이민자를 이용하고, 나이가 들어 더 이상 이민자를 쓸 수 없게 되면 다시 외부에서 이민자를 데려오게 됩니다.
이런 과정을 반복하다 보면 국내 교육, 연구, 개발은 중단되고 기업은 기술을 보유하지 못하게 됩니다.
이민자에 대한 의존도는 당장은 괜찮지만 20년 뒤에는 기술이 없어질 것입니다.
선진국들은 유능한 이민자를 확보하기 위해 경쟁할 뿐입니다.
미국 기업의 전형적인 모습처럼 잠시 이익을 내고 주가가 높을 때 팔아치우고 편안하게 살며 그 이후에는 회사가 어떻게 되든 상관하지 않습니다. 
외부에서 자유롭게 들여오면 회사 내부에 투자하지 않기 때문에 단기적으로 국내 자본 투자와 고용이 사라질 것입니다.
기업 입장에서는 더 쉬울지 모르지만 '합성의 오류'는 일본 경제의 디플레이션을 촉진할 뿐입니다. 
이민 정책은 경제적 불이익뿐만 아니라 정치적, 사회적 불이익도 상당합니다.
이런 경우 정치권은 기업의 단기적 요구인 이민 정책을 수용해서는 안 됩니다. 그럼에도 불구하고 "당신이 말하는 것은 경제 성장 측면에서 우리가 말하는 것이 아니다"라고 말하며 거부해야 합니다. 
이민이 허용되지 않는다면 기업은 필요한 기술을 제공해야 합니다.
값싼 노동력을 유치할 수 없는 국가는 더 높은 임금을 받는 노동자를 고용하더라도 비용을 절감하고 경쟁력을 유지하기 위해 기술을 개발하고 장비에 투자해야 합니다. 
따라서 이민자를 데려올 수 없다면 자체적으로 기술을 개발하고 자본 투자를 할 것입니다.
이는 내수 증가라는 선순환으로 이어질 것입니다.
물론 당시에는 피를 말리는 노력이었지만 인내하면 일본 경제는 개선될 것입니다.
기업은 장기적인 기술 개발 역량을 확보하기 위해 자국민을 훈련하고 교육할 것입니다.
환율 안정, 디플레이션 종식, 인프라 개선, 교통비 절감, 일본 내 기술 개발과 인재 양성이 쉬워집니다.
이것이 원래 정부의 성장 전략입니다.
일본이 향후 10~20년 동안 혁신을 이루기 위해서는 지금 R&D의 씨앗을 심어야 합니다.
정치권은 "R&D는 비용으로 기록될 것이기 때문에 투자하고 싶지 않다"는 기업의 목소리에 귀를 기울여서는 안 됩니다.
이 기사는 계속됩니다.



2024/7/5 오카야마에서

Neoliberalii vor să folosească națiunile imigrante drept modele

2024年07月05日 23時24分42秒 | 全般
Ceea ce urmează este dintr-o carte trilogică în trei direcții scrisă de el, Takeshi Nakano și Keita Shibayama, "Conferința de renaștere a Japoniei decente", despre care am aflat căutându-l când am citit lucrarea lui Se Teruhisa zilele trecute și pe care am cumpărat-o de pe Amazon.com.
Este o lectură obligatorie nu numai pentru poporul japonez, ci și pentru oamenii din întreaga lume.

035, Neoliberalii vor să folosească națiunile imigrante drept modele
▼ Se
Atunci când vorbim despre imigrație, națiunile imigrante adesea menționate sunt Noua Zeelandă, Singapore, Statele Unite și Australia.
De fapt, este o caracteristică fundamentală a neoliberalilor să dorească să folosească națiunile imigrante drept modele.
Aceasta deoarece dorința de a crea o societate lipsită de cultură, tradiție și legături este o idee neoliberală.
Din punct de vedere neoliberal, ar fi vorba despre o națiune imigrantă de la care să învățăm. 
Dar, de fapt, în teoria politică a democrației liberale, nu există aproape niciun argument pentru o imigrație de 100%.
Democrația liberală nu poate exista în mod corespunzător fără un sentiment de solidaritate (camaraderie) între oamenii din societate, un sentiment de atașament față de semeni și înflorirea unei culturi naționale (cultură națională) bazate pe limba maternă. 
De exemplu, bunăstarea redistributivă este necesară pentru a realiza egalitatea, dar nu poate funcționa fără un sentiment puternic de camaraderie în cadrul unei societăți.
Pe scurt, bunăstarea redistributivă se bazează pe un sentiment de camaraderie în care cei mai înstăriți din societate sunt de acord să îi ajute pe cei mai puțin norocoși, care sunt mai puțin capabili să câștige mult.
Odată ce sentimentul de camaraderie este pierdut, va exista din ce în ce mai puțin acord asupra programelor și politicilor de bunăstare redistributivă.
Astfel, egalitatea se va pierde și ea. 
De asemenea, dacă luăm democrația, există un aspect al democrației: politica de compromis.
Opiniile diferite trebuie să fie reconciliate în timp prin compromisuri politice repetate: "Eu îți dau acest punct; tu îmi dai acel punct".
Acest tip de compromis este imposibil într-o societate fără un simț de bază al apropierii.
Chiar dacă ideologiile și opiniile diferă, trebuie să existe un sentiment de apropiere, conform căruia toți oamenii sunt în esență la fel.
Fără acest lucru, democrația nu va fi posibilă. 
În plus, este esențial să existe o cultură națională bine dezvoltată, bazată pe limba maternă.
Democrația se bazează pe premisa că discuțiile politice avansate pot fi purtate în limba de viață a oamenilor obișnuiți.
Numai atunci o gamă largă de oameni, chiar și oameni obișnuiți, pot participa la procesul decizional național.
Să presupunem că apare o diviziune lingvistică în societate, așa cum se întâmplă adesea în țările emergente, unde conducerea vorbește engleza, publicul larg vorbește limba locală sau locuitorii originari și imigranții vorbesc limbi diferite. În acest caz, politica democratică va fi dificil de menținut.
Cu alte cuvinte, democrația liberală nu poate fi stabilită cu succes fără solidaritate, un sentiment de atașament față de semeni și o cultură națională integrată bazată pe limba maternă.
Prin urmare, curentul principal al teoriei democrației liberale este că imigrația, dacă va fi acceptată, ar trebui să fie discutată și gestionată cu atenție, în ce condiții și în ce măsură. 
Cu toate acestea, ascultând argumentele neoliberalilor japonezi, aproape că nu se ia în considerare modul în care se poate menține un sentiment de solidaritate și atașament față de semeni în societate.
Afirmația rostită cu voce tare că "este o țară dezvoltată și o democrație liberală care acceptă imigranți" ar trebui pusă sub semnul întrebării.

De ce insistă lumea afacerilor să introducă politica de imigrare și care este strategia originală de creștere?
▼ Nakano 
Mediul de afaceri, inclusiv Keidanren și Doyukai (Asociația japoneză a directorilor de companii), insistă asupra introducerii unei politici de imigrație.
Totuși, motivul este simplu: doresc să reducă costurile forței de muncă.
Cu alte cuvinte, se gândesc doar la ei înșiși.
În plus, printre argumentele pentru introducerea imigranților, există un discurs care spune: "Nu acceptăm ca imigranți lucrătorii cu salarii mici. Există discursuri precum "acceptăm ingineri străini cu înaltă calificare ca imigranți", dar acești ingineri străini cu înaltă calificare sunt necesari și în țara care a trimis imigranții, așa că ne pare rău pentru cealaltă țară. 
Aceasta este logica externalizării întreprinderilor.
Pentru a reduce costurile, acestea nu dispun de facilitățile lor de cercetare și nu își formează personalul; în schimb, obțin ceea ce au nevoie din afara companiei.
Este un lucru bun pentru companie pe termen scurt, deoarece reduce costurile. 
Dacă aș fi președintele Sony, aș angaja acum mulți imigranți străini.
Am spus: "Aduceți imigranți pentru a face bani acum.
Nu-mi pasă dacă Sony devine o companie mediocră care nu poate dezvolta tehnologie în 10 ani".
În câțiva ani, mă voi pensiona.
Până atunci, trebuie să fac profit, să cresc prețul acțiunilor și să mă prezint ca un manager competent. 
Există, de asemenea, un discurs care spune: "Imigranții trebuie aduși pe termen lung", dar ceea ce spun ei este exact opusul: imigranții vor ruina țara pe termen lung. 
Partea care acceptă imigranți va fi afectată pe "termen lung", în sensul că nu va mai putea dezvolta tehnologie. Pe termen lung, folosește imigranți, iar când îmbătrânește și nu-i mai poate folosi, aduce din nou imigranți din afară.
Pe măsură ce se repetă un astfel de proces, educația, cercetarea și dezvoltarea internă vor înceta, iar companiile vor înceta să mai aibă tehnologie.
Dependența de imigranți este bună pentru un moment, dar 20 de ani mai târziu, nu va mai exista nicio tehnologie.
Țările dezvoltate vor concura doar pentru imigranți talentați.
Așa cum este tipic pentru companiile americane, acestea profită pentru un moment, vând cât timp prețul acțiunilor este ridicat, trăiesc confortabil și nu le pasă ce se întâmplă cu compania după aceea. 
Dacă ar fi libere să aducă bani din exterior, nu i-ar investi în cadrul companiei, astfel încât investițiile de capital și ocuparea forței de muncă interne s-ar pierde pe termen scurt.
Poate fi mai ușor pentru companii, dar "eroare de sinteză" nu va face decât să promoveze deflația în economia japoneză. 
Politicile de imigrare au dezavantaje economice semnificative, precum și dezavantaje politice și sociale.
Într-un astfel de caz, politica nu ar trebui să accepte politica de imigrație, care este o cerere pe termen scurt a companiilor. Totuși, ar trebui să o respingă, spunând: "Ceea ce vorbiți nu este ceea ce vorbim noi în ceea ce privește creșterea economică. 
Dacă imigrația nu este permisă, companiile trebuie să furnizeze competențele necesare.
Țările care nu pot atrage forță de muncă ieftină trebuie să dezvolte tehnologii și să investească în echipamente pentru a reduce costurile și a rămâne competitive, chiar dacă angajează lucrători cu salarii mai mari. 
Prin urmare, dacă nu pot aduce imigranți, își vor dezvolta tehnologia și vor face propriile investiții de capital.
Aceasta va duce la un ciclu virtuos de creștere a cererii interne.
Desigur, a fost un efort sângeros la acea vreme, dar dacă au perseverat, economia japoneză se va îmbunătăți.
Companiile vor instrui și vor educa oamenii din propria lor țară pentru a dobândi capacități de dezvoltare tehnologică pe termen lung.
Stabilizați rata de schimb, puneți capăt deflației, îmbunătățiți infrastructura, reduceți costurile de transport și faceți mai ușoară dezvoltarea tehnologiei și formarea oamenilor în Japonia.
Aceasta este strategia inițială de creștere a guvernului.
Semințele cercetării și dezvoltării trebuie plantate acum pentru ca Japonia să inoveze în următorii 10-20 de ani.
Politica nu ar trebui să asculte vocile companiilor care spun: "Nu vrem să investim în cercetare și dezvoltare pentru că va fi înregistrată ca o cheltuială".
Acest articol continuă.




2024/7/5 în Okayama

Os neoliberais querem usar as nações de imigrantes como modelos

2024年07月05日 23時22分40秒 | 全般
O texto a seguir foi extraído de uma trilogia de três livros escritos por ele, Takeshi Nakano e Keita Shibayama, "The Decent Japan Revival Conference" (A Conferência de Reavivamento do Japão Decente), que tomei conhecimento ao pesquisar sobre ele quando li o artigo de Se Teruhisa outro dia e comprei na Amazon.com.
É uma leitura obrigatória não apenas para o povo japonês, mas para o povo do mundo todo.

035, Os neoliberais querem usar as nações de imigrantes como modelos
Se
Quando falamos de imigração, as nações imigrantes frequentemente mencionadas são Nova Zelândia, Cingapura, Estados Unidos e Austrália.
De fato, é uma característica fundamental dos neoliberais querer usar as nações de imigrantes como modelos.
Isso ocorre porque o desejo de criar uma sociedade livre de cultura, tradição e laços é uma ideia neoliberal.
Do ponto de vista neoliberal, estaríamos falando de uma nação de imigrantes com a qual aprender. 
Mas, de fato, na teoria política democrática liberal, quase não há argumentos para 100% de imigração.
A democracia liberal não pode existir adequadamente sem um senso de solidariedade (camaradagem) entre as pessoas na sociedade, um senso de apego ao próximo e o florescimento de uma cultura nacional (cultura nacional) baseada no idioma nativo. 
Por exemplo, o bem-estar redistributivo é necessário para alcançar a igualdade, mas não pode funcionar sem um forte senso de camaradagem em uma sociedade.
Para ser franco, o bem-estar redistributivo baseia-se em um senso de camaradagem no qual os mais favorecidos da sociedade concordam em ajudar os menos afortunados que têm menos condições de ganhar muito.
Quando o senso de camaradagem for perdido, haverá cada vez menos acordo sobre programas e políticas de bem-estar redistributivo.
Assim, a igualdade também se perderá. 
Além disso, se considerarmos a democracia, há um aspecto da democracia: a política de compromisso.
Opiniões diferentes devem ser conciliadas ao longo do tempo por meio de compromissos políticos repetidos: "Eu lhe darei este ponto; você me dará aquele ponto".
Esse tipo de compromisso é impossível em uma sociedade sem um senso básico de aproximação.
Mesmo que as ideologias e opiniões sejam diferentes, deve haver um senso de aproximação de que todas as pessoas são basicamente iguais.
Sem isso, a democracia não será possível. 
Além disso, é essencial ter uma cultura nacional bem desenvolvida com base no idioma nativo.
A democracia baseia-se na premissa de que discussões políticas avançadas podem ser realizadas no idioma da vida das pessoas comuns.
Somente assim uma ampla gama de pessoas, mesmo as comuns, poderá participar da tomada de decisões nacionais.
Suponha que surja uma divisão linguística na sociedade, como geralmente acontece em países emergentes, onde a liderança fala inglês, o público em geral fala o idioma local ou os habitantes originais e os imigrantes falam idiomas diferentes. Nesse caso, será difícil manter a política democrática.
Em outras palavras, a democracia liberal não pode ser estabelecida com sucesso sem solidariedade, um senso de apego ao próximo e uma cultura nacional integrada baseada no idioma nativo.
Portanto, a corrente principal da teoria democrática liberal é que a imigração, se for aceita, deve ser cuidadosamente discutida e gerenciada, sob quais condições e até que ponto. 
No entanto, ao ouvir os argumentos dos neoliberais japoneses, quase não há consideração sobre como manter um senso de solidariedade e vínculo com o próximo na sociedade.
A afirmação, dita em alto e bom som, de que "é um país desenvolvido e uma democracia liberal que aceita imigrantes" deve ser questionada.

Por que o mundo dos negócios insiste em introduzir a política de imigração e qual é a estratégia de crescimento original?
Nakano 
O mundo dos negócios, incluindo a Keidanren e a Doyukai (Associação Japonesa de Executivos Corporativos), insiste em introduzir uma política de imigração.
Ainda assim, o motivo é simples: eles querem reduzir os custos de mão de obra.
Em outras palavras, eles estão pensando apenas em si mesmos.
Além disso, entre os argumentos para a introdução de imigrantes, há um discurso que diz: "Não são os trabalhadores com salários baixos que aceitamos como imigrantes. Há discursos como "aceitamos engenheiros estrangeiros altamente qualificados como imigrantes", mas esses engenheiros estrangeiros altamente qualificados também são necessários no país que enviou os imigrantes, portanto, sentimos pena do outro país. 
Essa é a lógica da terceirização corporativa.
Para reduzir os custos, elas não têm suas instalações de pesquisa e não treinam seu pessoal; em vez disso, obtêm o que precisam de fora da empresa.
Isso é bom para a empresa no curto prazo porque reduz os custos. 
Se eu fosse o presidente da Sony, contrataria muitos imigrantes estrangeiros agora.
Eu disse: "Tragam imigrantes para ganhar dinheiro agora.
Não me importo se a Sony se tornar uma empresa medíocre que não consegue desenvolver tecnologia em 10 anos".
Em alguns anos, vou me aposentar.
Até lá, preciso ter lucro, aumentar o preço das ações e me apresentar como um gerente competente. 
Há também um discurso que diz: "Os imigrantes devem ser trazidos para o longo prazo", mas o que eles estão dizendo é exatamente o oposto: os imigrantes arruinarão o país no longo prazo. 
O lado que aceita imigrantes será prejudicado no "longo prazo", pois não conseguirá mais desenvolver tecnologia. No longo prazo, ele usa imigrantes e, quando envelhece e não pode mais usá-los, traz imigrantes de fora novamente.
À medida que esse processo se repete, a educação, a pesquisa e o desenvolvimento internos cessarão, e as empresas deixarão de ter tecnologia.
A dependência de imigrantes é boa por um momento, mas 20 anos depois, não haverá tecnologia.
Os países desenvolvidos estarão apenas competindo por imigrantes talentosos.
Como é típico das empresas americanas, elas lucram por um momento, vendem enquanto o preço das ações está alto, vivem confortavelmente e não se importam com o que acontecerá com a empresa depois disso. 
Se tivessem a liberdade de trazer o dinheiro de fora, não o investiriam dentro da empresa, de modo que o investimento de capital doméstico e o emprego seriam perdidos no curto prazo.
Pode ser mais fácil para as empresas, mas a "falácia da síntese" só promoverá a deflação na economia japonesa. 
As políticas de imigração têm desvantagens econômicas significativas, bem como desvantagens políticas e sociais.
Nesse caso, a política não deve aceitar a política de imigração, que é uma demanda de curto prazo das empresas. Ainda assim, eles deveriam rejeitá-la, dizendo: "O que você está falando não é o que estamos falando em termos de crescimento econômico. 
Se a imigração não for permitida, as empresas deverão fornecer as habilidades necessárias.
Os países que não conseguem atrair mão de obra barata precisam desenvolver tecnologia e investir em equipamentos para cortar custos e permanecer competitivos, mesmo que empreguem trabalhadores com salários mais altos. 
Portanto, se não puderem trazer imigrantes, eles desenvolverão sua tecnologia e farão seus próprios investimentos de capital.
Isso levará a um ciclo virtuoso de aumento da demanda interna.
É claro que foi um esforço sangrento na época, mas se eles perseverassem, a economia japonesa melhoraria.
As empresas treinarão e educarão o povo de seu próprio país para adquirir capacidades de desenvolvimento tecnológico de longo prazo.
Estabilize a taxa de câmbio, acabe com a deflação, melhore a infraestrutura, reduza os custos de transporte e facilite o desenvolvimento de tecnologia e o treinamento de pessoas no Japão.
Essa é a estratégia original de crescimento do governo.
As sementes de P&D devem ser plantadas agora para que o Japão possa inovar nos próximos 10 a 20 anos.
A política não deve ouvir as vozes das empresas que dizem: "Não queremos investir em P&D porque isso será registrado como uma despesa".
Este artigo continua.




2024/7/5 em Okayama

Neoliberałowie chcą wykorzystać narody imigrantów jako modele

2024年07月05日 23時20分52秒 | 全般
Poniższe fragmenty pochodzą z trójstronnej trylogii autorstwa jego, Takeshiego Nakano i Keity Shibayamy, zatytułowanej "The Decent Japan Revival Conference", o której dowiedziałem się, wyszukując ją, gdy pewnego dnia czytałem artykuł Se Teruhisy i kupiłem ją na Amazon.com.
Jest to lektura obowiązkowa nie tylko dla Japończyków, ale dla ludzi na całym świecie.

035, Neoliberałowie chcą wykorzystać narody imigrantów jako modele
Se
Kiedy mówimy o imigracji, często wspomina się o Nowej Zelandii, Singapurze, Stanach Zjednoczonych i Australii.
W rzeczywistości podstawową cechą neoliberałów jest chęć wykorzystania krajów imigrantów jako modeli.
Dzieje się tak dlatego, że pragnienie stworzenia społeczeństwa wolnego od kultury, tradycji i więzi jest ideą neoliberalną.
Z neoliberalnego punktu widzenia mówilibyśmy o narodzie imigrantów, od którego moglibyśmy się uczyć. 
Ale w rzeczywistości w liberalno-demokratycznej teorii politycznej nie ma prawie żadnego argumentu za 100% imigracją.
Liberalna demokracja nie może właściwie istnieć bez poczucia solidarności (koleżeństwa) między ludźmi w społeczeństwie, poczucia przywiązania do bliźniego i rozkwitu kultury narodowej (kultury narodowej) opartej na języku ojczystym. 
Na przykład, redystrybucyjny dobrobyt jest niezbędny do osiągnięcia równości, ale nie może działać bez silnego poczucia koleżeństwa w społeczeństwie.
Mówiąc wprost, redystrybucyjna opieka społeczna opiera się na poczuciu koleżeństwa, w którym lepiej sytuowani w społeczeństwie zgadzają się pomagać mniej szczęśliwym, którzy nie są w stanie dużo zarobić.
Gdy poczucie koleżeństwa zostanie utracone, będzie coraz mniej porozumienia w sprawie programów i polityk redystrybucyjnych.
W ten sposób równość również zostanie utracona. 
Ponadto, jeśli weźmiemy pod uwagę demokrację, istnieje jej aspekt: polityka kompromisu.
Różne opinie muszą być z czasem godzone poprzez powtarzające się kompromisy polityczne: "Ja dam ci ten punkt, ty dasz mi tamten".
Ten rodzaj kompromisu jest niemożliwy w społeczeństwie bez podstawowego poczucia zbliżenia.
Nawet jeśli ideologie i opinie różnią się, musi istnieć poczucie zbliżenia, że wszyscy ludzie są zasadniczo tacy sami.
Bez tego demokracja nie będzie możliwa. 
Ponadto niezbędne jest posiadanie dobrze rozwiniętej kultury narodowej opartej na języku ojczystym.
Demokracja opiera się na założeniu, że zaawansowane dyskusje polityczne mogą być prowadzone w języku życia zwykłych ludzi.
Tylko wtedy szerokie grono osób, nawet zwykłych ludzi, może uczestniczyć w podejmowaniu decyzji na szczeblu krajowym.
Załóżmy, że w społeczeństwie pojawia się przepaść językowa, jak to często ma miejsce w krajach wschodzących, gdzie przywódcy mówią po angielsku, ogół społeczeństwa mówi w języku lokalnym lub pierwotni mieszkańcy i imigranci mówią różnymi językami. W takim przypadku demokratyczna polityka będzie trudna do utrzymania.
Innymi słowy, liberalna demokracja nie może być z powodzeniem ustanowiona bez solidarności, poczucia przywiązania do bliźniego i zintegrowanej kultury narodowej opartej na języku ojczystym.
Dlatego obecny główny nurt teorii liberalno-demokratycznej głosi, że imigracja, jeśli ma zostać zaakceptowana, powinna być starannie przedyskutowana i zarządzana, na jakich warunkach i w jakim zakresie. 
Jednakże, słuchając argumentów japońskich neoliberałów, nie ma prawie żadnych rozważań na temat tego, jak utrzymać poczucie solidarności i przywiązania do bliźniego w społeczeństwie.
Głośno wypowiadane stwierdzenie, że "jest to kraj rozwinięty i liberalna demokracja, która akceptuje imigrantów" powinno zostać zakwestionowane.

Dlaczego świat biznesu nalega na wprowadzenie polityki imigracyjnej i jaka jest pierwotna strategia wzrostu?
Nakano 
Świat biznesu, w tym Keidanren i Doyukai (Japońskie Stowarzyszenie Dyrektorów Korporacyjnych), nalega na wprowadzenie polityki imigracyjnej.
Powód jest jednak prosty: chcą obniżyć koszty pracy.
Innymi słowy, myślą tylko o sobie.
Co więcej, wśród argumentów przemawiających za wprowadzeniem imigrantów znajduje się dyskurs, który mówi: "To nie nisko opłacanych pracowników akceptujemy jako imigrantów". Pojawiają się też argumenty takie jak "przyjmujemy wysoko wykwalifikowanych zagranicznych inżynierów jako imigrantów", ale tacy wysoko wykwalifikowani zagraniczni inżynierowie są również potrzebni w kraju, który wysłał imigrantów, więc współczujemy temu drugiemu krajowi. 
Taka jest logika korporacyjnego outsourcingu.
Aby obniżyć koszty, nie posiadają one własnych ośrodków badawczych i nie szkolą swojego personelu; zamiast tego pozyskują to, czego potrzebują, spoza firmy.
Na krótką metę jest to korzystne dla firmy, ponieważ obniża koszty. 
Gdybym był prezesem Sony, zatrudniłbym teraz wielu zagranicznych imigrantów.
Powiedziałbym: "Sprowadźcie imigrantów, by zarabiać pieniądze teraz.
Nie obchodzi mnie, czy Sony stanie się przeciętną firmą, która nie będzie w stanie rozwijać technologii w ciągu 10 lat".
Za kilka lat przejdę na emeryturę.
Do tego czasu muszę osiągać zyski, podnosić cenę akcji i prezentować się jako kompetentny menedżer. 
Istnieje również dyskurs, który mówi: "Imigranci muszą być sprowadzani na dłuższą metę", ale to, co mówią, jest dokładnie odwrotne: imigranci zrujnują kraj na dłuższą metę. 
Strona, która przyjmie imigrantów, zostanie skrzywdzona w "dłuższej perspektywie", ponieważ nie będzie już w stanie rozwijać technologii. Na dłuższą metę wykorzystuje imigrantów, a gdy się starzeje i nie może już z nich korzystać, ponownie sprowadza imigrantów z zewnątrz.
Powtarzając ten proces, krajowa edukacja, badania i rozwój ustaną, a firmy przestaną dysponować technologią.
Zależność od imigrantów jest w porządku przez chwilę, ale 20 lat później nie będzie żadnej technologii.
Kraje rozwinięte będą jedynie konkurować o utalentowanych imigrantów.
Jak to jest typowe dla amerykańskich firm, czerpią zyski przez chwilę, sprzedają się, gdy cena akcji jest wysoka, żyją wygodnie i nie dbają o to, co stanie się z firmą później. 
Gdyby mogli swobodnie sprowadzać pracowników z zewnątrz, nie inwestowaliby ich wewnątrz firmy, więc krajowe inwestycje kapitałowe i zatrudnienie zostałyby utracone w krótkim okresie.
Może to być łatwiejsze dla firm, ale "błąd syntezy" będzie tylko promował deflację w japońskiej gospodarce. 
Polityka imigracyjna ma znaczące wady ekonomiczne, a także polityczne i społeczne.
W takim przypadku polityka nie powinna akceptować polityki imigracyjnej, która jest krótkoterminowym żądaniem firm. Powinni ją odrzucić, mówiąc: "To, o czym mówisz, nie jest tym, o czym mówimy w kontekście wzrostu gospodarczego. 
Jeśli imigracja nie jest dozwolona, firmy muszą zapewnić niezbędne umiejętności.
Kraje, które nie mogą przyciągnąć taniej siły roboczej, muszą rozwijać technologię i inwestować w sprzęt, aby obniżyć koszty i pozostać konkurencyjnymi, nawet jeśli zatrudniają pracowników z wyższymi płacami. 
Dlatego też, jeśli nie mogą sprowadzić imigrantów, będą rozwijać swoją technologię i dokonywać własnych inwestycji kapitałowych.
Doprowadzi to do pozytywnego cyklu zwiększonego popytu krajowego.
Oczywiście w tamtym czasie był to krwawy wysiłek, ale gdyby wytrwali, japońska gospodarka poprawiłaby się.
Firmy będą szkolić i edukować ludzi we własnym kraju, aby uzyskać długoterminowe możliwości rozwoju technologicznego.
Ustabilizowanie kursu wymiany, zakończenie deflacji, poprawa infrastruktury, obniżenie kosztów transportu i ułatwienie rozwoju technologii i szkolenia ludzi w Japonii.
Jest to oryginalna rządowa strategia wzrostu.
Nasiona badań i rozwoju muszą zostać zasiane teraz, aby Japonia mogła wprowadzać innowacje w ciągu najbliższych 10-20 lat.
Polityka nie powinna słuchać głosów firm, które mówią: "Nie chcemy inwestować w badania i rozwój, ponieważ zostanie to zarejestrowane jako wydatek".
Ten artykuł jest kontynuowany.




2024/7/5 w Okayama

Les néolibéraux veulent utiliser les nations immigrées comme modèles

2024年07月05日 23時17分54秒 | 全般
Le texte qui suit est extrait d'un livre trilogique écrit par lui, Takeshi Nakano et Keita Shibayama, intitulé "The Decent Japan Revival Conference", dont j'ai appris l'existence en le recherchant lorsque j'ai lu l'article de Se Teruhisa l'autre jour et que j'ai acheté sur Amazon.com.
Il s'agit d'un ouvrage à lire absolument, non seulement pour les Japonais, mais aussi pour le monde entier.

035, Les néolibéraux veulent utiliser les nations immigrées comme modèles
▼ Se
Quand on parle d'immigration, les nations immigrées souvent mentionnées sont la Nouvelle-Zélande, Singapour, les États-Unis et l'Australie.
C'est d'ailleurs une caractéristique fondamentale des néolibéraux que de vouloir utiliser les nations immigrées comme modèles.
C'est parce que le désir de créer une société libre de culture, de tradition et d'attaches est une idée néolibérale.
Du point de vue néolibéral, il s'agirait d'une nation immigrée dont on pourrait s'inspirer. 
Mais en fait, dans la théorie politique de la démocratie libérale, il n'y a pratiquement aucun argument en faveur d'une immigration à 100 %.
La démocratie libérale ne peut exister correctement sans un sentiment de solidarité (camaraderie) entre les membres de la société, un sentiment d'attachement à son prochain et l'épanouissement d'une culture nationale (culture nationale) basée sur la langue maternelle. 
Par exemple, la redistribution de l'aide sociale est nécessaire pour parvenir à l'égalité, mais elle ne peut fonctionner sans un fort sentiment de camaraderie au sein d'une société.
En d'autres termes, l'aide sociale redistributive repose sur un sentiment de camaraderie dans lequel les plus aisés de la société acceptent d'aider les moins chanceux, qui sont moins en mesure de gagner beaucoup d'argent.
Une fois ce sentiment de camaraderie perdu, il y aura de moins en moins d'accord sur les programmes et politiques d'aide sociale redistributive.
Ainsi, l'égalité sera également perdue. 
Par ailleurs, si nous prenons la démocratie, il y a un aspect de la démocratie : la politique du compromis.
Des opinions différentes doivent être conciliées au fil du temps par le biais de compromis politiques répétés : "Je te donne tel point, tu me donnes tel autre".
Ce type de compromis est impossible dans une société dépourvue d'un sens fondamental du rapprochement.
Même si les idéologies et les opinions diffèrent, il doit y avoir un sentiment de rapprochement selon lequel tous les gens sont fondamentalement les mêmes.
Sans cela, la démocratie n'est pas possible. 
En outre, il est essentiel de disposer d'une culture nationale bien développée, basée sur la langue maternelle.
La démocratie repose sur le principe selon lequel des discussions politiques approfondies peuvent être menées dans la langue de la vie quotidienne.
Ce n'est qu'à cette condition qu'un large éventail de personnes, même ordinaires, peut participer à la prise de décision nationale.
Supposons qu'une fracture linguistique apparaisse dans la société, comme c'est souvent le cas dans les pays émergents, où les dirigeants parlent anglais, le grand public parle la langue locale, ou les habitants d'origine et les immigrants parlent des langues différentes. Dans ce cas, il sera difficile de maintenir une politique démocratique.
En d'autres termes, la démocratie libérale ne peut être établie avec succès sans solidarité, sans un sentiment d'attachement à son prochain et sans une culture nationale intégrée basée sur la langue maternelle.
Par conséquent, le courant dominant de la théorie de la démocratie libérale est que l'immigration, si elle doit être acceptée, doit être discutée et gérée avec soin, dans quelles conditions et dans quelle mesure. 
Cependant, à entendre les arguments des néolibéraux japonais, il n'y a pratiquement aucune considération sur la manière de maintenir un sentiment de solidarité et d'attachement à son prochain dans la société.
L'affirmation à haute voix selon laquelle "c'est un pays développé et une démocratie libérale qui accepte les immigrants" devrait être remise en question.

Pourquoi le monde des affaires insiste-t-il sur l'introduction d'une politique d'immigration, et quelle est la stratégie de croissance originale ?
Nakano 
Le monde des affaires, y compris le Keidanren et le Doyukai (Japan Association of Corporate Executives), insiste sur l'introduction d'une politique d'immigration.
Pourtant, la raison est simple : ils veulent réduire les coûts de la main-d'œuvre.
En d'autres termes, ils ne pensent qu'à eux-mêmes.
En outre, parmi les arguments en faveur de l'introduction d'immigrants, il y a un discours qui dit : "Ce ne sont pas les travailleurs à bas salaires que nous acceptons comme immigrants". Il y a des discours tels que "nous acceptons des ingénieurs étrangers hautement qualifiés en tant qu'immigrants", mais ces ingénieurs étrangers hautement qualifiés sont également nécessaires dans le pays qui a envoyé les immigrants, et nous sommes donc désolés pour l'autre pays. 
Telle est la logique de l'externalisation des entreprises.
Pour réduire les coûts, elles ne disposent pas de leurs installations de recherche et ne forment pas leur personnel ; au lieu de cela, elles obtiennent ce dont elles ont besoin à l'extérieur de l'entreprise.
C'est une bonne chose pour l'entreprise à court terme, car cela réduit les coûts. 
Si j'étais le président de Sony, j'embaucherais de nombreux immigrants étrangers.
J'ai dit : "Faites venir des immigrants pour gagner de l'argent maintenant.
Je me fiche que Sony devienne une entreprise médiocre incapable de développer des technologies dans dix ans."
Dans quelques années, je prendrai ma retraite.
D'ici là, je dois faire des bénéfices, augmenter le cours de l'action et me présenter comme un gestionnaire compétent. 
Il y a aussi un discours qui dit : "Il faut faire venir des immigrés pour le long terme", mais ce qu'ils disent, c'est exactement le contraire : les immigrés vont ruiner le pays à long terme. 
La partie qui accepte les immigrants sera lésée à "long terme", car elle ne sera plus en mesure de développer la technologie. À long terme, il utilise des immigrants et, lorsqu'il vieillit et ne peut plus les utiliser, il fait à nouveau venir des immigrants de l'extérieur.
En répétant ce processus, l'éducation, la recherche et le développement nationaux cesseront, et les entreprises ne disposeront plus de technologie.
La dépendance à l'égard des immigrants est une bonne chose pendant un certain temps, mais 20 ans plus tard, il n'y aura plus de technologie.
Les pays développés ne seront en concurrence que pour attirer des immigrants talentueux.
Comme c'est typiquement le cas des entreprises américaines, elles profitent d'un moment, vendent pendant que le cours de l'action est élevé, vivent confortablement et ne se soucient pas de ce qu'il advient de l'entreprise par la suite. 
Si elles étaient libres de faire venir l'argent de l'extérieur, elles ne l'investiraient pas au sein de l'entreprise, ce qui entraînerait une perte d'investissements et d'emplois à court terme.
C'est peut-être plus facile pour les entreprises, mais le "sophisme de la synthèse" ne fera que favoriser la déflation dans l'économie japonaise. 
Les politiques d'immigration présentent d'importants inconvénients économiques, mais aussi politiques et sociaux.
Dans ce cas, les politiques ne devraient pas accepter la politique d'immigration, qui est une demande à court terme des entreprises. Ils devraient néanmoins la rejeter en disant : "Ce dont vous parlez n'est pas ce dont nous parlons en termes de croissance économique". 
Si l'immigration n'est pas autorisée, les entreprises doivent fournir les compétences nécessaires.
Les pays qui ne peuvent pas attirer une main-d'œuvre bon marché doivent développer des technologies et investir dans des équipements pour réduire leurs coûts et rester compétitifs, même s'ils emploient des travailleurs mieux payés. 
Par conséquent, s'ils ne peuvent pas faire venir d'immigrants, ils développeront leur technologie et feront leurs propres investissements.
Il en résultera un cycle vertueux d'augmentation de la demande intérieure.
Bien sûr, c'était un effort sanglant à l'époque, mais s'ils persévéraient, l'économie japonaise s'améliorerait.
Les entreprises formeront et éduqueront les habitants de leur propre pays pour qu'ils acquièrent des capacités de développement technologique à long terme.
Stabiliser le taux de change, mettre fin à la déflation, améliorer les infrastructures, réduire les coûts de transport et faciliter le développement technologique et la formation des personnes au Japon.
C'est la stratégie de croissance originale du gouvernement.
Les graines de la R&D doivent être plantées maintenant pour que le Japon puisse innover dans les 10 à 20 prochaines années.
Le monde politique ne doit pas écouter les entreprises qui disent : "Nous ne voulons pas investir dans la R&D parce que ce sera comptabilisé comme une dépense."
Cet article continue.




2024/7/5 à Okayama

Neoliberale wollen Einwandererländer als Vorbild nehmen

2024年07月05日 23時15分59秒 | 全般
Das Folgende stammt aus dem Buch "The Decent Japan Revival Conference", einer Trilogie von ihm, Takeshi Nakano und Keita Shibayama, von dem ich erfuhr, als ich neulich den Artikel von Se Teruhisa las und es auf Amazon.com kaufte.
Es ist ein Muss, nicht nur für die Japaner, sondern für die Menschen weltweit.

035, Neoliberale wollen Einwandererländer als Vorbild nehmen
▼ Se
Wenn wir über Einwanderung sprechen, werden oft Neuseeland, Singapur, die Vereinigten Staaten und Australien als Einwanderungsländer genannt.
In der Tat ist es ein grundlegendes Merkmal der Neoliberalen, Einwanderungsländer als Vorbilder zu nutzen.
Denn der Wunsch, eine von Kultur, Tradition und Bindungen freie Gesellschaft zu schaffen, ist eine neoliberale Idee.
Aus neoliberaler Sicht würde es sich um eine Einwanderernation handeln, von der man lernen kann. 
Tatsächlich aber gibt es in der politischen Theorie der liberalen Demokratie kaum ein Argument für eine 100%ige Einwanderung.
Die liberale Demokratie kann ohne ein Gefühl der Solidarität (Kameradschaft) unter den Menschen in der Gesellschaft, ein Gefühl der Verbundenheit mit den Mitmenschen und das Gedeihen einer nationalen Kultur (Nationalkultur) auf der Grundlage der Muttersprache nicht richtig existieren. 
So ist zum Beispiel die Umverteilung von Wohlstand notwendig, um Gleichheit zu erreichen, aber sie kann nicht ohne ein starkes Gefühl der Kameradschaft innerhalb einer Gesellschaft funktionieren.
Kurz gesagt, die umverteilende Wohlfahrt basiert auf einem Gefühl der Kameradschaft, in dem sich die Bessergestellten in der Gesellschaft bereit erklären, den weniger Glücklichen zu helfen, die nicht so viel verdienen können.
Sobald das Gefühl der Kameradschaft verloren geht, wird es immer weniger Zustimmung zu umverteilenden Wohlfahrtsprogrammen und -maßnahmen geben.
Damit wird auch die Gleichheit verloren gehen. 
Außerdem gibt es einen Aspekt der Demokratie: die Politik des Kompromisses.
Unterschiedliche Meinungen müssen im Laufe der Zeit durch wiederholte politische Kompromisse miteinander in Einklang gebracht werden: "Ich gebe dir diesen Punkt, du gibst mir jenen Punkt".
Diese Art von Kompromiss ist in einer Gesellschaft ohne ein grundlegendes Gefühl der Annäherung unmöglich.
Auch wenn es unterschiedliche Ideologien und Meinungen gibt, muss es ein Gefühl der Annäherung geben, dass alle Menschen im Grunde gleich sind.
Ohne dies wird Demokratie nicht möglich sein. 
Darüber hinaus ist eine gut entwickelte nationale Kultur auf der Grundlage der Muttersprache unerlässlich.
Die Demokratie beruht auf der Voraussetzung, dass fortschrittliche politische Diskussionen in der Sprache des Alltags der Menschen geführt werden können.
Nur dann kann ein breites Spektrum von Menschen, auch einfache Menschen, an der nationalen Entscheidungsfindung teilnehmen.
Nehmen wir an, es entsteht eine sprachliche Kluft in der Gesellschaft, wie es oft in Schwellenländern der Fall ist, wo die Führung Englisch spricht, die breite Öffentlichkeit aber die lokale Sprache, oder die ursprünglichen Einwohner und die Einwanderer sprechen unterschiedliche Sprachen. In diesem Fall wird es schwierig sein, eine demokratische Politik aufrechtzuerhalten.
Mit anderen Worten: Eine liberale Demokratie kann ohne Solidarität, Verbundenheit mit den Mitmenschen und eine integrierte nationale Kultur auf der Grundlage der eigenen Muttersprache nicht erfolgreich sein.
Daher ist die derzeitige Hauptströmung der liberalen Demokratietheorie, dass Einwanderung, wenn sie akzeptiert werden soll, sorgfältig diskutiert und gesteuert werden sollte, unter welchen Bedingungen und in welchem Umfang. 
Hört man sich jedoch die Argumente der japanischen Neoliberalen an, so gibt es fast keine Überlegungen dazu, wie man das Gefühl der Solidarität und der Verbundenheit mit den Mitmenschen in der Gesellschaft aufrechterhalten kann.
Die lautstarke Behauptung, dass es sich um ein entwickeltes Land und eine liberale Demokratie handelt, die Einwanderer akzeptiert", sollte hinterfragt werden.

Warum beharrt die Wirtschaft auf einer Einwanderungspolitik, und was ist die ursprüngliche Wachstumsstrategie?
▼ Nakano 
Die Geschäftswelt, einschließlich der Keidanren und der Doyukai (Japan Association of Corporate Executives), beharrt auf der Einführung einer Einwanderungspolitik.
Doch der Grund ist einfach: Sie wollen die Arbeitskosten senken.
Mit anderen Worten: Sie denken nur an sich selbst.
Darüber hinaus gibt es unter den Argumenten für die Einführung von Einwanderern einen Diskurs, der besagt: "Es sind nicht die Niedriglohnarbeiter, die wir als Einwanderer akzeptieren. Es gibt Diskurse wie "wir akzeptieren hochqualifizierte ausländische Ingenieure als Einwanderer", aber diese hochqualifizierten ausländischen Ingenieure werden auch in dem Land gebraucht, das die Einwanderer geschickt hat, also tut uns das andere Land leid. 
Dies ist die Logik des Outsourcings von Unternehmen.
Um die Kosten zu senken, verzichten sie auf ihre Forschungseinrichtungen und bilden ihr Personal nicht aus; stattdessen beziehen sie das, was sie brauchen, von außerhalb des Unternehmens.
Kurzfristig ist das eine gute Sache für das Unternehmen, weil es die Kosten senkt. 
Wäre ich der Vorsitzende von Sony, würde ich jetzt viele ausländische Einwanderer einstellen.
Ich sagte: "Bringt Einwanderer herein, um jetzt Geld zu verdienen.
Es ist mir egal, ob Sony in 10 Jahren ein mittelmäßiges Unternehmen ist, das keine Technologie entwickeln kann."
In ein paar Jahren werde ich mich zur Ruhe setzen.
Bis dahin muss ich einen Gewinn erzielen, den Aktienkurs steigern und mich als kompetenter Manager präsentieren. 
Es gibt auch einen Diskurs, der sagt: "Einwanderer müssen langfristig ins Land geholt werden", aber was sie sagen, ist genau das Gegenteil: Einwanderer werden das Land auf lange Sicht ruinieren. 
Die Seite, die Einwanderer aufnimmt, wird "langfristig" geschädigt, da sie nicht mehr in der Lage sein wird, Technologien zu entwickeln. Auf lange Sicht nutzt sie die Einwanderer, und wenn sie älter wird und sie nicht mehr gebrauchen kann, holt sie sich wieder Einwanderer von außen.
Wenn sich dieser Prozess wiederholt, werden Bildung, Forschung und Entwicklung im eigenen Land eingestellt, und die Unternehmen werden keine Technologie mehr haben.
Die Abhängigkeit von Einwanderern ist für einen Moment in Ordnung, aber 20 Jahre später wird es keine Technologie mehr geben.
Die Industrieländer werden nur noch um talentierte Einwanderer konkurrieren.
Wie es für amerikanische Unternehmen typisch ist, profitieren sie einen Moment lang, verkaufen, solange der Aktienkurs hoch ist, leben bequem und kümmern sich nicht darum, was danach mit dem Unternehmen geschieht. 
Wenn es ihnen freistünde, das Geld von außen zu holen, würden sie es nicht innerhalb des Unternehmens investieren, so dass inländische Kapitalinvestitionen und Arbeitsplätze kurzfristig verloren gingen.
Es mag für die Unternehmen einfacher sein, aber der "Trugschluss der Synthese" wird nur die Deflation in der japanischen Wirtschaft fördern. 
Die Einwanderungspolitik hat nicht nur erhebliche wirtschaftliche, sondern auch politische und soziale Nachteile.
In einem solchen Fall sollte die Politik die Einwanderungspolitik, die eine kurzfristige Forderung der Unternehmen ist, nicht akzeptieren. Sie sollte sie dennoch ablehnen, indem sie sagt: "Worüber Sie sprechen, ist nicht das, worüber wir im Hinblick auf das Wirtschaftswachstum sprechen. 
Wenn die Einwanderung nicht erlaubt ist, müssen die Unternehmen die erforderlichen Qualifikationen bereitstellen.
Länder, die keine billigen Arbeitskräfte anziehen können, müssen Technologien entwickeln und in Ausrüstung investieren, um Kosten zu senken und wettbewerbsfähig zu bleiben, selbst wenn sie Arbeitnehmer mit höheren Löhnen beschäftigen. 
Wenn sie also keine Einwanderer aufnehmen können, werden sie ihre Technologie weiterentwickeln und ihre eigenen Investitionen tätigen.
Dies wird zu einem positiven Kreislauf mit steigender Binnennachfrage führen.
Natürlich war es damals eine blutige Anstrengung, aber wenn sie durchhielten, würde sich die japanische Wirtschaft verbessern.
Die Unternehmen werden die Menschen im eigenen Land schulen und ausbilden, um langfristige technologische Entwicklungsfähigkeiten zu erwerben.
Stabilisieren Sie den Wechselkurs, beenden Sie die Deflation, verbessern Sie die Infrastruktur, senken Sie die Transportkosten und erleichtern Sie die Entwicklung von Technologien und die Ausbildung von Menschen in Japan.
Das ist die ursprüngliche Wachstumsstrategie der Regierung.
Die Saat für Forschung und Entwicklung muss jetzt gelegt werden, damit Japan in den nächsten 10 bis 20 Jahren innovativ sein kann.
Die Politik sollte nicht auf die Stimmen der Unternehmen hören, die sagen: "Wir wollen nicht in F&E investieren, weil es als Ausgabe verbucht wird."
Dieser Artikel wird fortgesetzt.




2024/7/5 in Okayama

Los neoliberales quieren utilizar a las naciones inmigrantes como

2024年07月05日 23時13分39秒 | 全般
Lo que sigue pertenece a un libro trilogía escrito por él, Takeshi Nakano y Keita Shibayama, "The Decent Japan Revival Conference", del que me enteré buscándolo cuando leí el periódico de Se Teruhisa el otro día y que compré en Amazon.com.
Es una lectura obligada no sólo para el pueblo japonés sino para la gente de todo el mundo.

035, Los neoliberales quieren utilizar a las naciones inmigrantes como modelos
▼ Se
Cuando hablamos de inmigración, las naciones inmigrantes que se mencionan a menudo son Nueva Zelanda, Singapur, Estados Unidos y Australia.
De hecho, es una característica fundamental de los neoliberales querer utilizar a las naciones inmigrantes como modelos.
Y es que el deseo de crear una sociedad libre de cultura, tradición y vínculos es una idea neoliberal.
Desde el punto de vista neoliberal, estaríamos hablando de una nación inmigrante de la que aprender. 
Pero, de hecho, en la teoría política liberal democrática, no hay casi ningún argumento a favor de la inmigración al 100%.
La democracia liberal no puede existir adecuadamente sin un sentimiento de solidaridad (camaradería) entre las personas de la sociedad, un sentimiento de apego al prójimo y el florecimiento de una cultura nacional (cultura nacional) basada en la lengua materna. 
Por ejemplo, el bienestar redistributivo es necesario para lograr la igualdad, pero no puede funcionar sin un fuerte sentimiento de camaradería dentro de una sociedad.
Para decirlo sin rodeos, el bienestar redistributivo se basa en un sentido de camaradería en el que los más acomodados de la sociedad se ponen de acuerdo para ayudar a los menos afortunados que tienen menos posibilidades de ganar mucho.
Una vez que se pierda el sentido de camaradería, habrá cada vez menos acuerdo sobre los programas y políticas de bienestar redistributivo.
Así, también se perderá la igualdad. 
Además, si tomamos la democracia, hay un aspecto de la democracia: la política de compromiso.
Las diferentes opiniones deben reconciliarse a lo largo del tiempo mediante repetidos compromisos políticos: "Yo te doy este punto; tú me das aquel otro".
Este tipo de compromiso es imposible en una sociedad sin un sentido básico de acercamiento.
Aunque las ideologías y las opiniones difieran, debe existir un sentido de acercamiento en el sentido de que todas las personas son básicamente iguales.
Sin esto, la democracia no será posible. 
Además, es esencial tener una cultura nacional bien desarrollada basada en la lengua nativa.
La democracia se basa en la premisa de que los debates políticos avanzados pueden celebrarse en la lengua de la vida de la gente corriente.
Sólo así puede participar un amplio abanico de personas, incluso gente corriente, en la toma de decisiones nacionales.
Supongamos que surge una división lingüística en la sociedad, como suele ocurrir en los países emergentes, donde los dirigentes hablan inglés, el público en general habla la lengua local, o los habitantes originales y los inmigrantes hablan lenguas diferentes. En ese caso, la política democrática será difícil de mantener.
En otras palabras, la democracia liberal no puede establecerse con éxito sin solidaridad, un sentimiento de apego al prójimo y una cultura nacional integrada basada en la lengua materna.
Por tanto, la corriente dominante en la teoría democrática liberal es que la inmigración, si ha de aceptarse, debe debatirse y gestionarse cuidadosamente, en qué condiciones y hasta qué punto. 
Sin embargo, al escuchar los argumentos de los neoliberales japoneses, casi no se tiene en cuenta cómo mantener el sentido de la solidaridad y el apego al prójimo en la sociedad.
Habría que cuestionar la afirmación a bombo y platillo de que "es un país desarrollado y una democracia liberal que acepta inmigrantes".

Por qué insiste el mundo empresarial en introducir la política de inmigración y cuál es la estrategia de crecimiento original?
▼ Nakano 
El mundo empresarial, incluidos los Keidanren y la Doyukai (Asociación Japonesa de Ejecutivos de Empresa), insiste en introducir una política de inmigración.
Aun así, la razón es sencilla: quieren reducir los costes laborales.
En otras palabras, sólo piensan en sí mismos.
Además, entre los argumentos para introducir inmigrantes, hay un discurso que dice: "No son trabajadores con salarios bajos los que aceptamos como inmigrantes". Hay discursos como "aceptamos como inmigrantes a ingenieros extranjeros altamente cualificados", pero esos ingenieros extranjeros altamente cualificados también son necesarios en el país que envió a los inmigrantes, así que nos compadecemos del otro país. 
Esta es la lógica de la externalización empresarial.
Para reducir costes, no disponen de sus instalaciones de investigación ni forman a su personal, sino que obtienen lo que necesitan fuera de la empresa.
A corto plazo es bueno para la empresa porque reduce costes. 
Si yo fuera el presidente de Sony, contrataría ahora a muchos inmigrantes extranjeros.
Dije: "Traed inmigrantes para ganar dinero ahora.
No me importa si Sony se convierte en una empresa mediocre que no puede desarrollar tecnología en 10 años".
Dentro de unos años, me jubilaré.
Hasta entonces, necesito obtener beneficios, subir el precio de las acciones y presentarme como un directivo competente. 
También hay un discurso que dice: "Hay que traer inmigrantes a largo plazo", pero lo que están diciendo es exactamente lo contrario: los inmigrantes arruinarán el país a largo plazo. 
El bando que acepte inmigrantes se verá perjudicado a "largo plazo" en el sentido de que ya no podrá desarrollar tecnología. A largo plazo, utiliza a los inmigrantes y, cuando envejece y ya no puede utilizarlos, vuelve a traer inmigrantes de fuera.
Al repetir tal proceso, la educación, la investigación y el desarrollo nacionales cesarán, y las empresas dejarán de tener tecnología.
La dependencia de los inmigrantes está bien por un momento, pero 20 años después, no habrá tecnología.
Los países desarrollados sólo competirán por los inmigrantes con talento.
Como es típico de las empresas estadounidenses, se benefician por un momento, venden mientras el precio de las acciones es alto, viven cómodamente y no les importa lo que le pase a la empresa después de eso. 
Si tuvieran libertad para traerlo de fuera, no lo invertirían dentro de la empresa, por lo que la inversión de capital nacional y el empleo se perderían a corto plazo.
Puede que sea más fácil para las empresas, pero la "falacia de la síntesis" sólo fomentará la deflación en la economía japonesa. 
Las políticas de inmigración tienen importantes desventajas económicas, además de políticas y sociales.
En tal caso, la política no debería aceptar la política de inmigración, que es una exigencia a corto plazo de las empresas. Aún así, deberían rechazarla, diciendo: "De lo que están hablando no es de lo que estamos hablando en términos de crecimiento económico". 
Si no se permite la inmigración, las empresas deben proporcionar las cualificaciones necesarias.
Los países que no pueden atraer mano de obra barata deben desarrollar tecnología e invertir en equipos para reducir costes y seguir siendo competitivos, aunque empleen a trabajadores con salarios más altos. 
Por tanto, si no pueden traer inmigrantes, desarrollarán su tecnología y realizarán sus propias inversiones de capital.
Se creará así un círculo virtuoso de aumento de la demanda interna.
Por supuesto, fue un esfuerzo sangriento en su momento, pero si perseveraban, la economía japonesa mejoraría.
Las empresas formarán y educarán a la población de su propio país para que adquiera capacidades de desarrollo tecnológico a largo plazo.
Estabilizar el tipo de cambio, acabar con la deflación, mejorar las infraestructuras, reducir los costes de transporte y facilitar el desarrollo tecnológico y la formación de las personas en Japón.
Es la estrategia de crecimiento original del gobierno.
Hay que plantar ahora las semillas de la I+D para que Japón innove en los próximos 10 o 20 años.
La política no debe escuchar las voces de las empresas que dicen: "No queremos invertir en I+D porque se registrará como gasto".
Este artículo continúa.




2024/7/5 en Okayama

Nyliberaler vill använda invandrarländer som modeller

2024年07月05日 23時11分33秒 | 全般
Följande är hämtat från en tredelad trilogibok av honom, Takeshi Nakano och Keita Shibayama, "The Decent Japan Revival Conference", som jag fick reda på genom att söka efter honom när jag läste Se Teruhisas artikel häromdagen och köpte på Amazon.com.
Det är en måste-läsning inte bara för det japanska folket utan för människor över hela världen.

035 , Nyliberaler vill använda invandrarländer som modeller
▼ Se
När vi talar om invandring nämns ofta Nya Zeeland, Singapore, USA och Australien som invandrarnationer.
I själva verket är det en grundläggande egenskap hos nyliberaler att vilja använda invandrarländer som förebilder.
Det beror på att viljan att skapa ett samhälle fritt från kultur, tradition och band är en nyliberal idé.
Ur nyliberal synvinkel skulle vi tala om en invandrarnation att lära av. 
Men i liberaldemokratisk politisk teori finns det i själva verket nästan inga argument för 100-procentig invandring.
Liberal demokrati kan inte existera utan en känsla av solidaritet (kamratskap) mellan människor i samhället, en känsla av samhörighet med sina medmänniskor och en blomstrande nationell kultur (nationell kultur) baserad på det egna modersmålet. 
Omfördelning av välfärd är till exempel nödvändigt för att uppnå jämlikhet, men det kan inte fungera utan en stark känsla av kamratskap i ett samhälle.
För att uttrycka det rakt på sak bygger omfördelande välfärd på en känsla av kamratskap där de som har det bättre ställt i samhället kommer överens om att hjälpa de mindre lyckligt lottade som inte har möjlighet att tjäna så mycket.
När känslan av kamratskap försvinner kommer det att bli allt svårare att komma överens om omfördelande välfärdsprogram och välfärdspolitik.
Därmed kommer också jämlikheten att gå förlorad. 
Om vi ser till demokratin finns det också en aspekt av den: kompromisspolitiken.
Olika åsikter måste jämkas samman över tid genom upprepade politiska kompromisser: "Jag ger dig den här punkten, du ger mig den där punkten."
Denna typ av kompromisser är omöjliga i ett samhälle utan en grundläggande känsla av samförstånd.
Även om ideologier och åsikter skiljer sig åt måste det finnas en känsla av att alla människor i grunden är likadana.
Utan detta är demokrati inte möjlig. 
Dessutom är det viktigt att ha en välutvecklad nationell kultur som bygger på modersmålet.
Demokratin bygger på att avancerade politiska diskussioner kan föras på vanliga människors vardagsspråk.
Först då kan ett brett spektrum av människor, även vanliga människor, delta i det nationella beslutsfattandet.
Anta att det uppstår en språklig klyfta i samhället, vilket ofta är fallet i tillväxtländer, där ledningen talar engelska, allmänheten talar det lokala språket eller ursprungsbefolkningen och invandrarna talar olika språk. I så fall blir det svårt att upprätthålla en demokratisk politik.
Med andra ord kan en liberal demokrati inte framgångsrikt etableras utan solidaritet, en känsla av samhörighet med sina medmänniskor och en integrerad nationell kultur som bygger på det egna modersmålet.
Därför är den nuvarande huvudströmningen i den liberala demokratiska teorin att invandring, om den ska accepteras, bör diskuteras och hanteras noggrant, under vilka villkor och i vilken omfattning. 
Men om man lyssnar på de japanska nyliberalernas argument finns det nästan ingen tanke på hur man ska kunna upprätthålla en känsla av solidaritet och samhörighet med sina medmänniskor i samhället.
Det högljudda påståendet att "det är ett utvecklat land och en liberal demokrati som tar emot invandrare" bör ifrågasättas.

Varför insisterar näringslivet på att införa en invandringspolitik, och vad är den ursprungliga tillväxtstrategin?
▼ Nakano 
Näringslivet, inklusive Keidanren och Doyukai (Japan Association of Corporate Executives), insisterar på att införa en invandringspolitik.
Anledningen är dock enkel: de vill sänka arbetskraftskostnaderna.
Med andra ord tänker de bara på sig själva.
Dessutom finns det bland argumenten för att införa invandrare en diskurs som säger: "Det är inte lågavlönade arbetare som vi accepterar som invandrare. Det finns diskurser som "vi tar emot högkvalificerade utländska ingenjörer som invandrare", men sådana högkvalificerade utländska ingenjörer behövs också i det land som skickade invandrarna, så vi tycker synd om det andra landet. 
Detta är logiken bakom företagens outsourcing.
För att minska kostnaderna har de inga egna forskningsanläggningar och utbildar inte sin egen personal, utan skaffar det de behöver utanför företaget.
Det är bra för företaget på kort sikt eftersom det sänker kostnaderna. 
Om jag vore ordförande i Sony skulle jag anställa många utländska invandrare nu.
Jag sa: "Ta in invandrare för att tjäna pengar nu.
Jag bryr mig inte om Sony blir ett medelmåttigt företag som inte kan utveckla teknik om 10 år."
Om några år kommer jag att gå i pension.
Fram till dess måste jag gå med vinst, höja aktiekursen och framstå som en kompetent chef. 
Det finns också en diskurs som säger: "Invandrare måste tas in på lång sikt", men vad de säger är precis tvärtom: invandrare kommer att förstöra landet på lång sikt. 
Den sida som tar emot invandrare kommer att skadas på "lång sikt" genom att den inte längre kommer att kunna utveckla teknik. På lång sikt använder man sig av invandrare, och när man blir äldre och inte längre kan använda sig av dem tar man in invandrare utifrån igen.
När de upprepar en sådan process kommer inhemsk utbildning, forskning och utveckling att upphöra, och företagen kommer att upphöra att ha teknik.
Beroendet av invandrare är bra för en stund, men 20 år senare kommer det inte att finnas någon teknik.
De utvecklade länderna kommer bara att konkurrera om begåvade invandrare.
Det är typiskt för amerikanska företag att de gör vinst för ett ögonblick, säljer ut medan aktiekursen är hög, lever bekvämt och inte bryr sig om vad som händer med företaget efter det. 
Om de fritt kunde ta in pengar utifrån skulle de inte investera dem inom företaget, vilket skulle leda till att inhemska kapitalinvesteringar och sysselsättning skulle gå förlorade på kort sikt.
Det kanske är lättare för företagen, men "syntesens felaktighet" kommer bara att främja deflationen i den japanska ekonomin. 
Invandringspolitiken har betydande ekonomiska nackdelar såväl som politiska och sociala nackdelar.
I ett sådant fall bör politikerna inte acceptera invandringspolitiken, som är ett kortsiktigt krav från företagen. De bör ändå förkasta den och säga: "Det ni talar om är inte vad vi talar om när det gäller ekonomisk tillväxt. 
Om invandring inte tillåts måste företagen tillhandahålla den kompetens som behövs.
Länder som inte kan locka till sig billig arbetskraft måste utveckla teknik och investera i utrustning för att sänka kostnaderna och förbli konkurrenskraftiga, även om de anställer arbetstagare med högre löner. 
Om de inte kan ta in invandrare kommer de därför att utveckla sin teknik och göra sina egna kapitalinvesteringar.
Det kommer att leda till en positiv spiral med ökad inhemsk efterfrågan.
Naturligtvis var det en blodig ansträngning på den tiden, men om de framhärdade skulle den japanska ekonomin förbättras.
Företagen kommer att träna och utbilda folket i sitt eget land för att förvärva långsiktiga tekniska utvecklingsmöjligheter.
Stabilisera växelkursen, få slut på deflationen, förbättra infrastrukturen, sänka transportkostnaderna och göra det lättare att utveckla teknik och utbilda människor i Japan.
Det är den ursprungliga regeringens tillväxtstrategi.
Fröna till FoU måste planteras nu för att Japan ska kunna vara innovativt under de kommande 10 till 20 åren.
Politiken bör inte lyssna på företagens röster som säger: "Vi vill inte investera i FoU eftersom det kommer att bokföras som en kostnad."
Denna artikel fortsätter.





2024/7/5 i Okayama

Kaum neoliberal ingin menggunakan negara imigran sebagai model

2024年07月05日 23時09分39秒 | 全般
Berikut ini adalah dari buku trilogi tiga arah olehnya, Takeshi Nakano, dan Keita Shibayama, "Konferensi Kebangkitan Jepang yang Layak," yang saya pelajari dengan mencarinya saat membaca makalah Se Teruhisa beberapa hari yang lalu dan dibeli di Amazon.com.
Buku ini harus dibaca tidak hanya oleh orang Jepang tetapi juga oleh orang-orang di seluruh dunia.

035 , Kaum neoliberal ingin menggunakan negara imigran sebagai model
▼ Se
Ketika kita berbicara tentang imigrasi, negara-negara imigran yang sering disebut adalah Selandia Baru, Singapura, Amerika Serikat, dan Australia.
Faktanya, ini adalah karakteristik mendasar dari kaum neoliberal yang ingin menggunakan negara-negara imigran sebagai model.
Ini karena keinginan untuk menciptakan masyarakat yang bebas dari budaya, tradisi, dan ikatan adalah ide neoliberal.
Dari sudut pandang neoliberal, kita akan berbicara tentang bangsa imigran untuk belajar. 
Namun, pada kenyataannya, dalam teori politik demokrasi liberal, hampir tidak ada argumen yang mendukung 100% imigrasi.
Demokrasi liberal tidak dapat berjalan dengan baik tanpa adanya rasa solidaritas (persahabatan) di antara orang-orang dalam masyarakat, rasa keterikatan dengan sesama, dan berkembangnya budaya nasional (budaya nasional) berdasarkan bahasa ibu. 
Sebagai contoh, kesejahteraan redistributif diperlukan untuk mencapai kesetaraan, tetapi hal ini tidak dapat berjalan tanpa adanya rasa persahabatan yang kuat di dalam masyarakat.
Sederhananya, kesejahteraan redistributif didasarkan pada rasa persahabatan di mana mereka yang lebih beruntung dalam masyarakat setuju untuk membantu mereka yang kurang beruntung dan kurang mampu.
Ketika rasa persahabatan itu hilang, maka akan semakin sedikit kesepakatan mengenai program dan kebijakan kesejahteraan redistributif.
Dengan demikian, kesetaraan juga akan hilang. 
Selain itu, jika kita berbicara tentang demokrasi, ada satu aspek dari demokrasi yaitu politik kompromi.
Pendapat yang berbeda harus didamaikan dari waktu ke waktu melalui kompromi politik yang berulang-ulang: "Saya akan memberikan poin ini; Anda memberikan poin itu."
Kompromi semacam ini tidak mungkin terjadi dalam masyarakat yang tidak memiliki rasa dasar pemulihan hubungan.
Bahkan jika ideologi dan pendapat berbeda, harus ada rasa pemulihan hubungan bahwa semua orang pada dasarnya sama.
Tanpa hal ini, demokrasi tidak akan mungkin terjadi. 
Selain itu, sangat penting untuk memiliki budaya nasional yang berkembang dengan baik berdasarkan bahasa ibu.
Demokrasi didasarkan pada premis bahwa diskusi politik tingkat lanjut dapat dilakukan dalam bahasa kehidupan masyarakat biasa.
Hanya dengan demikian, masyarakat luas, bahkan orang biasa, dapat berpartisipasi dalam pengambilan keputusan nasional.
Misalkan ada kesenjangan linguistik dalam masyarakat, seperti yang sering terjadi di negara-negara berkembang, di mana para pemimpin berbicara bahasa Inggris, masyarakat umum berbicara bahasa lokal, atau penduduk asli dan imigran berbicara dalam bahasa yang berbeda. Dalam hal ini, politik demokratis akan sulit dipertahankan.
Dengan kata lain, demokrasi liberal tidak akan berhasil dibangun tanpa adanya solidaritas, rasa keterikatan dengan sesama, dan budaya nasional yang terintegrasi berdasarkan bahasa ibu.
Oleh karena itu, arus utama teori demokrasi liberal saat ini adalah bahwa imigrasi, jika ingin diterima, harus didiskusikan dan dikelola dengan hati-hati, dalam kondisi apa dan sejauh mana. 
Namun, mendengarkan argumen kaum neoliberal Jepang, hampir tidak ada pertimbangan tentang bagaimana mempertahankan rasa solidaritas dan keterikatan dengan sesama dalam masyarakat.
Pernyataan yang diucapkan dengan lantang bahwa "Jepang adalah negara maju dan negara demokrasi liberal yang menerima imigran" patut dipertanyakan.

Mengapa dunia bisnis bersikeras untuk memperkenalkan kebijakan imigrasi, dan apa strategi pertumbuhan yang sebenarnya?
▼ Nakano 
Dunia bisnis, termasuk Keidanren dan Doyukai (Asosiasi Eksekutif Perusahaan Jepang), bersikeras untuk memperkenalkan kebijakan imigrasi.
Namun, alasannya sederhana: mereka ingin menurunkan biaya tenaga kerja.
Dengan kata lain, mereka hanya memikirkan diri mereka sendiri.
Selain itu, di antara argumen untuk memperkenalkan imigran, ada wacana yang mengatakan, "Bukan pekerja berupah rendah yang kami terima sebagai imigran. Ada wacana seperti "kami menerima insinyur asing yang sangat terampil sebagai imigran," tetapi insinyur asing yang sangat terampil juga dibutuhkan di negara yang mengirim imigran, jadi kami merasa kasihan pada negara lain. 
Ini adalah logika outsourcing perusahaan.
Untuk mengurangi biaya, mereka tidak memiliki fasilitas penelitian dan tidak melatih personil mereka; sebaliknya, mereka memperoleh apa yang mereka butuhkan dari luar perusahaan.
Ini adalah hal yang baik bagi perusahaan dalam jangka pendek karena menurunkan biaya. 
Jika saya adalah ketua Sony, saya akan mempekerjakan banyak imigran asing sekarang.
Saya berkata, "Datangkan para imigran untuk menghasilkan uang sekarang.
Saya tidak peduli jika Sony menjadi perusahaan biasa-biasa saja yang tidak dapat mengembangkan teknologi dalam 10 tahun."
Dalam beberapa tahun lagi, saya akan pensiun.
Sampai saat itu, saya harus menghasilkan keuntungan, menaikkan harga saham, dan menampilkan diri saya sebagai manajer yang kompeten. 
Ada juga wacana yang mengatakan, "Imigran harus didatangkan untuk jangka panjang," tetapi yang mereka katakan justru sebaliknya: imigran akan merusak negara dalam jangka panjang. 
Pihak yang menerima imigran akan dirugikan dalam "jangka panjang" karena tidak akan bisa mengembangkan teknologi. Dalam jangka panjang, negara tersebut menggunakan imigran, dan ketika negara tersebut sudah tua dan tidak bisa lagi menggunakan mereka, maka negara tersebut akan mendatangkan imigran dari luar lagi.
Ketika mereka mengulangi proses seperti itu, pendidikan, penelitian, dan pengembangan dalam negeri akan berhenti, dan perusahaan tidak lagi memiliki teknologi.
Ketergantungan pada imigran tidak masalah untuk sesaat, tetapi 20 tahun kemudian, tidak akan ada teknologi.
Negara-negara maju hanya akan bersaing untuk mendapatkan imigran berbakat.
Seperti tipikal perusahaan Amerika, mereka untung sesaat, menjualnya saat harga saham tinggi, hidup nyaman, dan tidak peduli apa yang terjadi pada perusahaan setelah itu. 
Jika mereka bebas membawanya dari luar, mereka tidak akan menginvestasikannya di dalam perusahaan, sehingga investasi modal dalam negeri dan lapangan kerja akan hilang dalam jangka pendek.
Ini mungkin lebih mudah bagi perusahaan, tetapi "kekeliruan sintesis" hanya akan mendorong deflasi dalam perekonomian Jepang. 
Kebijakan imigrasi memiliki kerugian ekonomi yang signifikan serta kerugian politik dan sosial.
Dalam kasus seperti ini, politik seharusnya tidak menerima kebijakan imigrasi, yang merupakan permintaan jangka pendek dari perusahaan. Namun, mereka harus menolaknya, dengan mengatakan, "Apa yang Anda bicarakan bukanlah apa yang kita bicarakan dalam hal pertumbuhan ekonomi. 
Jika imigrasi tidak diperbolehkan, perusahaan harus menyediakan keterampilan yang diperlukan.
Negara-negara yang tidak dapat menarik tenaga kerja murah harus mengembangkan teknologi dan berinvestasi dalam peralatan untuk memangkas biaya dan tetap kompetitif, bahkan jika mereka mempekerjakan pekerja dengan upah yang lebih tinggi. 
Oleh karena itu, jika mereka tidak dapat mendatangkan imigran, mereka akan mengembangkan teknologi mereka dan melakukan investasi modal sendiri.
Hal ini akan mengarah pada siklus yang baik untuk meningkatkan permintaan domestik.
Tentu saja, ini adalah upaya yang berdarah-darah pada saat itu, tetapi jika mereka bertahan, ekonomi Jepang akan membaik.
Perusahaan akan melatih dan mendidik orang-orang di negara mereka sendiri untuk memperoleh kemampuan pengembangan teknologi jangka panjang.
Menstabilkan nilai tukar, mengakhiri deflasi, meningkatkan infrastruktur, menurunkan biaya transportasi, dan mempermudah pengembangan teknologi serta melatih masyarakat Jepang.
Ini adalah strategi pertumbuhan pemerintah yang asli.
Benih-benih penelitian dan pengembangan harus ditanam sekarang agar Jepang dapat berinovasi dalam 10 hingga 20 tahun mendatang.
Politikus seharusnya tidak mendengarkan suara perusahaan yang mengatakan, "Kami tidak ingin berinvestasi dalam penelitian dan pengembangan karena akan dicatat sebagai biaya."
Artikel ini berlanjut.




2024/7/5 di Okayama


I neoliberali vogliono usare le nazioni immigrate come modelli

2024年07月05日 23時07分26秒 | 全般
Quanto segue è tratto da una trilogia di libri scritti da lui, Takeshi Nakano e Keita Shibayama, "The Decent Japan Revival Conference", di cui sono venuto a conoscenza grazie alla sua ricerca quando ho letto il giornale di Se Teruhisa l'altro giorno e che ho acquistato su Amazon.com.
È una lettura imperdibile non solo per i giapponesi, ma per tutto il mondo.

035, I neoliberali vogliono usare le nazioni immigrate come modelli
Se
Quando si parla di immigrazione, le nazioni immigrate spesso citate sono la Nuova Zelanda, Singapore, gli Stati Uniti e l'Australia.
In effetti, è una caratteristica fondamentale dei neoliberali quella di voler usare le nazioni immigrate come modelli.
Il desiderio di creare una società priva di cultura, tradizione e legami è infatti un'idea neoliberale.
Dal punto di vista neoliberale, si tratterebbe di una nazione immigrata da cui imparare. 
Ma in realtà, nella teoria politica liberaldemocratica, non c'è quasi nessun argomento a favore di un'immigrazione al 100%.
La democrazia liberale non può esistere correttamente senza un senso di solidarietà (cameratismo) tra le persone nella società, un senso di attaccamento ai propri simili e il fiorire di una cultura nazionale (cultura nazionale) basata sulla propria lingua madre. 
Ad esempio, il welfare redistributivo è necessario per raggiungere l'uguaglianza, ma non può funzionare senza un forte senso di cameratismo all'interno di una società.
In parole povere, il welfare ridistributivo si basa su un senso di cameratismo in cui chi sta meglio nella società accetta di aiutare i meno fortunati che sono meno in grado di guadagnare molto.
Una volta perso il senso di cameratismo, ci sarà sempre meno accordo sui programmi e sulle politiche di welfare redistributivo.
Così, anche l'uguaglianza verrà meno. 
Inoltre, se prendiamo la democrazia, c'è un aspetto della democrazia: la politica del compromesso.
Le diverse opinioni devono essere riconciliate nel tempo attraverso ripetuti compromessi politici: "Io ti do questo punto, tu mi dai quell'altro".
Questo tipo di compromesso è impossibile in una società priva di un senso di avvicinamento di base.
Anche se le ideologie e le opinioni differiscono, deve esistere un senso di avvicinamento al fatto che tutte le persone sono fondamentalmente uguali.
Senza questo, la democrazia non sarà possibile. 
Inoltre, è essenziale avere una cultura nazionale ben sviluppata, basata sulla lingua madre.
La democrazia si basa sulla premessa che le discussioni politiche avanzate possano essere tenute nella lingua della vita della gente comune.
Solo così un'ampia gamma di persone, anche comuni, può partecipare al processo decisionale nazionale.
Supponiamo che nella società emerga una frattura linguistica, come spesso accade nei Paesi emergenti, dove la leadership parla inglese, il pubblico in generale parla la lingua locale, oppure gli abitanti originari e gli immigrati parlano lingue diverse. In questo caso, la politica democratica sarà difficile da mantenere.
In altre parole, la democrazia liberale non può affermarsi con successo senza solidarietà, senso di attaccamento al prossimo e una cultura nazionale integrata basata sulla lingua madre.
Pertanto, l'attuale corrente della teoria liberaldemocratica sostiene che l'immigrazione, se deve essere accettata, deve essere discussa e gestita con attenzione, a quali condizioni e in quale misura. 
Tuttavia, ascoltando le argomentazioni dei neoliberali giapponesi, non c'è quasi nessuna considerazione su come mantenere un senso di solidarietà e di attaccamento ai propri simili nella società.
L'affermazione a gran voce che "è un Paese sviluppato e una democrazia liberale che accetta gli immigrati" dovrebbe essere messa in discussione.

Perché il mondo degli affari insiste nell'introdurre una politica di immigrazione e qual è la strategia di crescita originale?
Nakano 
Il mondo degli affari, tra cui il Keidanren e il Doyukai (Associazione giapponese dei dirigenti d'impresa), insiste sull'introduzione di una politica di immigrazione.
Il motivo è semplice: vogliono ridurre il costo del lavoro.
In altre parole, pensano solo a se stessi.
Inoltre, tra gli argomenti a favore dell'introduzione degli immigrati, c'è un discorso che dice: "Non sono i lavoratori a basso salario che accettiamo come immigrati". Ci sono discorsi come "accettiamo ingegneri stranieri altamente qualificati come immigrati", ma questi ingegneri stranieri altamente qualificati sono necessari anche nel Paese che ha inviato gli immigrati, quindi ci dispiace per l'altro Paese. 
Questa è la logica dell'outsourcing aziendale.
Per ridurre i costi, non hanno le loro strutture di ricerca e non formano il loro personale; invece, ottengono ciò di cui hanno bisogno dall'esterno dell'azienda.
Nel breve periodo è una buona cosa per l'azienda, perché riduce i costi. 
Se fossi il presidente della Sony, assumerei subito molti immigrati stranieri.
Ho detto: "Fate entrare gli immigrati per fare soldi adesso.
Non mi interessa se tra 10 anni Sony diventerà un'azienda mediocre che non è in grado di sviluppare tecnologia".
Tra qualche anno andrò in pensione.
Fino ad allora, devo realizzare un profitto, far salire il prezzo delle azioni e presentarmi come un manager competente. 
C'è anche un discorso che dice: "Gli immigrati devono essere introdotti per il lungo termine", ma quello che si dice è esattamente il contrario: gli immigrati rovineranno il Paese nel lungo periodo. 
La parte che accetta gli immigrati sarà danneggiata nel "lungo termine" in quanto non sarà più in grado di sviluppare la tecnologia. A lungo termine, utilizza gli immigrati e, quando invecchia e non può più utilizzarli, fa arrivare di nuovo gli immigrati dall'esterno.
Ripetendo questo processo, l'istruzione, la ricerca e lo sviluppo interni cesseranno e le aziende non avranno più tecnologia.
La dipendenza dagli immigrati va bene per un momento, ma 20 anni dopo non ci sarà più tecnologia.
I Paesi sviluppati saranno in competizione solo per gli immigrati di talento.
Come è tipico delle aziende americane, esse traggono profitto per un momento, vendono mentre il prezzo delle azioni è alto, vivono comodamente e non si preoccupano di ciò che accade all'azienda in seguito. 
Se fossero libere di far arrivare i capitali dall'esterno, non li investirebbero all'interno dell'azienda, per cui gli investimenti di capitale nazionale e l'occupazione andrebbero persi nel breve periodo.
Può essere più facile per le aziende, ma la "fallacia della sintesi" non farà altro che promuovere la deflazione nell'economia giapponese. 
Le politiche di immigrazione presentano notevoli svantaggi economici, oltre che politici e sociali.
In questo caso, la politica non dovrebbe accettare la politica di immigrazione, che è una richiesta a breve termine delle aziende. Dovrebbero comunque rifiutarla, dicendo: "Quello di cui state parlando non è ciò di cui stiamo parlando in termini di crescita economica". 
Se l'immigrazione non è consentita, le aziende devono fornire le competenze necessarie.
I Paesi che non possono attrarre manodopera a basso costo devono sviluppare tecnologia e investire in attrezzature per ridurre i costi e rimanere competitivi, anche se impiegano lavoratori con salari più alti. 
Pertanto, se non possono accogliere immigrati, svilupperanno la loro tecnologia e investiranno il loro capitale.
Questo porterà a un ciclo virtuoso di aumento della domanda interna.
Certo, all'epoca si trattava di uno sforzo cruento, ma se avessero perseverato, l'economia giapponese sarebbe migliorata.
Le aziende formeranno e istruiranno la popolazione del proprio Paese per acquisire capacità di sviluppo tecnologico a lungo termine.
Stabilizzare il tasso di cambio, porre fine alla deflazione, migliorare le infrastrutture, ridurre i costi di trasporto e rendere più facile lo sviluppo tecnologico e la formazione delle persone in Giappone.
È la strategia di crescita originale del governo.
I semi della R&S devono essere piantati ora, affinché il Giappone possa innovare nei prossimi 10-20 anni.
La politica non deve ascoltare le voci delle aziende che dicono: "Non vogliamo investire in R&S perché sarà registrato come spesa".
Questo articolo continua.


2024/7/5 a Okayama

الليبراليون الجدد يريدون استخدام الأمم المهاجرة كنماذج

2024年07月05日 23時05分18秒 | 全般
ما يلي مأخوذ من كتاب ثلاثي من تأليفه هو وتاكيشي ناكانو وكيتا شيباياما بعنوان "مؤتمر إحياء اليابان اللائق"، والذي عرفته من خلال البحث عنه عندما قرأت بحث سي تيروهيسا قبل أيام واشتريته من موقع أمازون دوت كوم.
إنه كتاب لا بد من قراءته ليس فقط للشعب الياباني ولكن للناس في جميع أنحاء العالم.

035 , الليبراليون الجدد يريدون استخدام الأمم المهاجرة كنماذج
▼ سي
عندما نتحدث عن الهجرة، فإن الدول المهاجرة التي غالبًا ما يتم ذكرها هي نيوزيلندا وسنغافورة والولايات المتحدة وأستراليا.
في الواقع، من السمات الأساسية لليبراليين الجدد الرغبة في استخدام الدول المهاجرة كنماذج.
ذلك لأن الرغبة في خلق مجتمع خالٍ من الثقافة والتقاليد والروابط هي فكرة نيوليبرالية.
ومن وجهة نظر الليبراليين الجدد، فإننا نتحدث عن أمة مهاجرة لنتعلم منها. 
ولكن، في الواقع، في النظرية السياسية الليبرالية الديمقراطية، لا يوجد تقريبًا أي حجة للهجرة بنسبة 100%.
لا يمكن للديمقراطية الليبرالية أن توجد بشكل صحيح دون شعور بالتضامن (الصداقة الحميمة) بين الناس في المجتمع، والشعور بالارتباط بأخيه الإنسان، وازدهار الثقافة الوطنية (الثقافة القومية) القائمة على اللغة الأم. 
على سبيل المثال، إن إعادة توزيع الرفاهية ضروري لتحقيق المساواة، لكنه لا يمكن أن ينجح دون شعور قوي بالصداقة الحميمة داخل المجتمع.
وبعبارة صريحة، تقوم إعادة توزيع الرفاهية على الشعور بالصداقة الحميمة التي يتفق فيها الميسورون في المجتمع على مساعدة الأقل حظاً ممن هم أقل قدرة على كسب الكثير.
وبمجرد فقدان هذا الشعور بالزمالة سيقل الاتفاق على برامج وسياسات إعادة التوزيع الرعائي.
وبالتالي، ستفقد المساواة أيضًا. 
أيضًا، إذا أخذنا الديمقراطية، فهناك جانب من جوانب الديمقراطية: سياسة التوافق.
يجب التوفيق بين الآراء المختلفة بمرور الوقت من خلال التسويات السياسية المتكررة: "سأعطيك هذه النقطة؛ وأنت تعطيني تلك النقطة".
هذا النوع من الحلول الوسط مستحيل في مجتمع لا يتوفر فيه حس أساسي للتقارب.
فحتى لو اختلفت الأيديولوجيات والآراء، يجب أن يكون هناك شعور بالتقارب بأن جميع الناس متشابهون في الأساس.
وبدون ذلك، لن تكون الديمقراطية ممكنة. 
وبالإضافة إلى ذلك، من الضروري أن تكون هناك ثقافة وطنية متطورة قائمة على اللغة الأم.
فالديمقراطية تقوم على فرضية أن المناقشات السياسية المتقدمة يمكن أن تتم بلغة حياة الناس العاديين.
عندها فقط يمكن لمجموعة واسعة من الناس، حتى العاديين منهم، المشاركة في صنع القرار الوطني.
لنفترض وجود انقسام لغوي في المجتمع، كما هو الحال غالبًا في البلدان الناشئة، حيث تتحدث القيادة اللغة الإنجليزية، ويتحدث عامة الناس اللغة المحلية، أو يتحدث السكان الأصليون والمهاجرون لغات مختلفة. في هذه الحالة، سيكون من الصعب الحفاظ على السياسة الديمقراطية.
وبعبارة أخرى، لا يمكن إرساء الديمقراطية الليبرالية بنجاح من دون التضامن والشعور بالارتباط بالآخر، والثقافة الوطنية المتكاملة القائمة على اللغة الأم.
ولذلك، فإن التيار السائد حاليًا في النظرية الديمقراطية الليبرالية هو أن الهجرة، إذا كان لا بد من قبولها، يجب أن تتم مناقشتها وإدارتها بعناية، وتحت أي شروط وإلى أي مدى. 
ومع ذلك، عند الاستماع إلى حجج الليبراليين الجدد اليابانيين، لا يوجد تقريبًا أي اعتبار لكيفية الحفاظ على الشعور بالتضامن والارتباط بأخيه الإنسان في المجتمع.
وينبغي التساؤل عن التأكيد الذي يُقال بصوت عالٍ بأن "اليابان بلد متقدم وديمقراطية ليبرالية تقبل المهاجرين".

لماذا يصرّ عالم الأعمال على إدخال سياسة الهجرة، وما هي استراتيجية النمو الأصلية؟
▼ ناكانو 
يصر عالم الأعمال، بما في ذلك Keidanren ورابطة دويوكاي (الرابطة اليابانية للمديرين التنفيذيين للشركات)، على إدخال سياسة الهجرة.
ومع ذلك، فإن السبب بسيط: إنهم يريدون خفض تكاليف العمالة.
وبعبارة أخرى، فهم لا يفكرون إلا في أنفسهم.
بالإضافة إلى ذلك، من بين حجج إدخال المهاجرين، هناك خطاب يقول: "ليس العمال ذوي الأجور المنخفضة هم من نقبلهم كمهاجرين. هناك خطابات من قبيل "نحن نقبل المهندسين الأجانب ذوي المهارات العالية كمهاجرين"، ولكن هناك حاجة إلى هؤلاء المهندسين الأجانب ذوي المهارات العالية في البلد الذي أرسل المهاجرين، لذلك نشعر بالأسف على البلد الآخر. 
هذا هو منطق الاستعانة بمصادر خارجية للشركات.
ولتقليل التكاليف، لا تملك الشركة منشآتها البحثية ولا تقوم بتدريب موظفيها، بل تحصل على ما تحتاجه من خارج الشركة.
وهو أمر جيد للشركة على المدى القصير لأنه يخفض التكاليف. 
لو كنت رئيس مجلس إدارة شركة سوني، لقمت بتوظيف العديد من المهاجرين الأجانب الآن.
قلت: "أحضر المهاجرين لكسب المال الآن.
لا يهمني إذا أصبحت سوني شركة متواضعة لا تستطيع تطوير التكنولوجيا خلال 10 سنوات."
في غضون سنوات قليلة، سأتقاعد.
وحتى ذلك الحين، أحتاج إلى تحقيق الربح ورفع سعر السهم وتقديم نفسي كمدير كفء. 
هناك أيضًا خطاب يقول: "يجب استقدام المهاجرين على المدى الطويل"، لكن ما يقولونه هو العكس تمامًا: المهاجرون سيدمرون البلاد على المدى الطويل. 
فالجانب الذي يقبل المهاجرين سيتضرر على "المدى الطويل" من حيث أنه لن يكون قادرًا على تطوير التكنولوجيا. على المدى الطويل، يستخدم المهاجرين، وعندما يكبر في السن ولا يعود قادرًا على استخدامهم، يجلب المهاجرين من الخارج مرة أخرى.
ومع تكرار مثل هذه العملية، سيتوقف التعليم والبحث والتطوير المحلي، وستتوقف الشركات عن امتلاك التكنولوجيا.
لا بأس بالاعتماد على المهاجرين للحظة، ولكن بعد 20 عامًا، لن تكون هناك تكنولوجيا.
ولن تتنافس الدول المتقدمة إلا على المهاجرين الموهوبين.
وكما هو معتاد في الشركات الأمريكية، فإنهم يربحون للحظة، ويبيعون بينما سعر السهم مرتفع، ويعيشون مرتاحين، ولا يهتمون بما يحدث للشركة بعد ذلك. 
فلو كان لهم الحرية في جلبها من الخارج لما استثمروها داخل الشركة، وبالتالي سيضيع استثمار رأس المال المحلي والتوظيف على المدى القصير.
قد يكون الأمر أسهل بالنسبة للشركات، ولكن "مغالطة التوليف" لن تؤدي إلا إلى تعزيز الانكماش في الاقتصاد الياباني. 
لسياسات الهجرة مساوئ اقتصادية كبيرة بالإضافة إلى مساوئ سياسية واجتماعية.
وفي مثل هذه الحالة، لا ينبغي للسياسة أن تقبل سياسة الهجرة التي هي مطلب قصير الأجل للشركات. بل يجب عليهم رفضها قائلين: "ما تتحدثون عنه ليس ما نتحدث عنه من حيث النمو الاقتصادي. 
إذا لم يُسمح بالهجرة، يجب على الشركات توفير المهارات اللازمة.
يجب على البلدان التي لا تستطيع جذب العمالة الرخيصة أن تطور التكنولوجيا وتستثمر في المعدات لخفض التكاليف والحفاظ على قدرتها التنافسية، حتى لو كانت توظف عمالاً بأجور أعلى. 
لذلك، إذا لم تتمكن من جلب المهاجرين، فإنها ستطور التكنولوجيا الخاصة بها وتقوم باستثمارات رأسمالية خاصة بها.
وسيؤدي ذلك إلى دورة حميدة من زيادة الطلب المحلي.
وبالطبع، كان ذلك جهدًا دمويًا في ذلك الوقت، ولكن إذا ثابروا على ذلك، سيتحسن الاقتصاد الياباني.
ستعمل الشركات على تدريب وتعليم أبناء بلدهم لاكتساب قدرات التطور التكنولوجي على المدى الطويل.
استقرار سعر الصرف، وإنهاء الانكماش، وتحسين البنية التحتية، وخفض تكاليف النقل، وتسهيل تطوير التكنولوجيا وتدريب الناس في اليابان.
هذه هي استراتيجية النمو الحكومية الأصلية.
يجب غرس بذور البحث والتطوير الآن حتى تتمكن اليابان من الابتكار في السنوات العشر إلى العشرين القادمة.
يجب ألا تستمع السياسة إلى أصوات الشركات التي تقول: "لا نريد الاستثمار في البحث والتطوير لأنه سيتم تسجيله كمصروفات".
يستمر هذا المقال.



2024/7/5 في أوكاياما

I think it is a very "inward-looking" and unrefined phrase. 

2024年07月05日 22時48分20秒 | 全般
The following is a continuation of the previous chapter.
Do "countries with large populations develop"?
Shibayama
I would like you to do something about the common phrase, "capture the growth of Asia."
It is not like imperialism, and what does "incorporate" mean?
I think it is a very "inward-looking" and unrefined phrase. 
There is also the question of whether the growth of emerging Asian countries will continue to progress smoothly in the future.
The theory is that "a large population means a large number of consumers so that they will develop," but there will be no hardship if a large population means development.
If consumption is vigorous, current account deficits will likely occur, disparities will widen, and national solidarity will become problematic.
Populous countries have disadvantages that equal or outweigh the advantages. 
In fact, even Japan was a populous country when it opened its doors in the 19th century (33 million in Japan in 1860, compared to 28 million in the UK and 31 million in the US).
Japan started at a low stage of development but had a large population, and it has come this far through many hardships. 
If development occurs because a country has a large population, then why did capitalism develop in countries with small European populations, such as the Netherlands and the United Kingdom?
England is a small country compared to France, and until the Industrial Revolution, it was nothing more than a frontier country.
The same goes for the United States.
So, what is essential is not the number but the people's political and economic organizational power, which is the driving force of development. 
If the population is too large, the country will not be cohesive. 
If the population is too young, the political system, known as the "course bulge, " will quickly become unstable.
Emerging countries with large populations will be prone to unpredictable turmoil as growth slows.
In fact, prewar Japan also had a hard time feeding its population, and just remembering that history should not make us optimistic about the future of emerging countries. 
Japanese people have forgotten the history of how they developed themselves.
The theory of reform in Japan may be somewhat misplaced because we are unable to properly evaluate Japan's progress to date.


2024/7/5 in Okayama

帝国主義じやあるまいし、「取り込む」ってなんなのか。 実に「内向き」な、品のない言葉だと思いますね。 

2024年07月05日 22時34分39秒 | 全般
以下は前章の続きである。
▼柴山
「アジアの成長を取り込む」というおきまりのフレーズも、なんとかしてほしいですね。
帝国主義じやあるまいし、「取り込む」ってなんなのか。
実に「内向き」な、品のない言葉だと思いますね。 
それにアジアの新興国の成長が今後とも順調に進行のか、という問題もある。「人口が多ければ消費者がたくさんいるから発展する」という理屈ですが、人口が多ければ発展するなら苦労はしない。
消費が旺盛になれば経常収支は赤字になりやすいし、格差は広がりやすいし、国民の連帯も難しくなる。
人口大国には、利点と同じか、それを上回る欠点があるのです。 
現に日本だって19世紀の開国時には人口大国だった(1860年の時点で日本3300万人に対し、イギリス2800万人、アメリカ3100万人)。発展段階はまだ低いのに人口は多いというところから出発していろんな苦労を重ねてここまでき九わけです。 
人口大国だから発展するというなら、ではなぜ資本主義はオランダやイギリスなど、ヨーロッパでも人口の少ない国で発展したのかと思いますね。
イギリスはフランスに比べれば人口小国で、産業革命が起きるまでは辺境の田舎国家でしかなかった。アメリカだって同様です。だから軍要なのは、数ではなく国民の政治的・経済的な組織力で、それが発展の原動力なんです。 
人口が多過ぎると国がまとまらないし、若年人口が多いと「コース・バルジ」といって政治体制が不安定化しやすくなる。
これから人口の多い新興国では成長の鈍化に伴って予想もつかない混乱が起きやすくなると思いますね。現に戦前の日本も人口を養うのに大変だったわけで、その歴史を思い出すだけでも新興国の未来を手放しで楽観できないはずです。 
日本人は、どうやって自分たちが発展してきたか、その歴史を忘れてしまっているように
思いますね。
日本国内の改革論がどこかズレているのも、日本のこれまでの歩みを正しく評価できていないことが原因かもしれません。


2024/7/5 in Okayama