文明のターンテーブルThe Turntable of Civilization

日本の時間、世界の時間。
The time of Japan, the time of the world

Hantar semula!Kami sangat bersemangat menyokong Parti Konservatif Jepun, laungan

2023年11月16日 17時01分51秒 | 全般

Berikut adalah daripada ciri unik yang diterbitkan dalam majalah bulanan Hanada, dikeluarkan pada 26 Oktober, bertajuk "Kami menyokong Parti Konservatif Jepun dengan penuh semangat, laungan pengabdian yang tulus.''

Semangat Yamato yang tidak dapat dielakkan
Birei Kin
Pelancaran Parti Konservatif Jepun adalah berita baik ketika dunia berada dalam suasana suram akibat wabak koronavirus dan pembunuhan Perdana Menteri Abe.
Lebih-lebih lagi, ia melegakan apabila mengetahui bahawa orang yang memulakannya ialah En.Hyakuta dan En. Arimoto, yang telah lama saya kenali.
Sebaliknya, saya juga bimbang tentang orang yang akan menyertai Parti Konservatif Jepun.
Sejauh manakah rakyat Jepun yang merosot sekarang akan bertindak balas? Saya fikir ia akan menjadi batu ujian untuk meramalkan masa depan Jepun, tetapi apabila saya mendengar bahawa hampir 50,000 ahli parti telah berkumpul,
Saya berasa lega, berfikir, "Masih ramai yang bimbang tentang Jepun.''
Saya dapat memahami kekecewaan mereka terhadap Jepun sekarang.
Walaupun Jepun adalah negara terbaik di dunia dari segi skor keseluruhan, kami telah mengadu bahawa Jepun tidak melakukan apa yang sepatutnya dilakukan sejak kematian Shinzo Abe.
Tidak dapat dinafikan bahawa Parti Liberal Demokrat memberi sumbangan besar dalam membina semula Jepun selepas perang.
Bagaimanapun, ahli politik Jepun semasa, termasuk Perdana Menteri Kishida, tidak mempunyai kehadiran yang kuat sebagai pemimpin.
Sebagai pemimpin sesebuah negara, anda mesti bersinar terang.
Walaupun ada yang mengkritik Shinzo Abe, ramai orang seperti saya bersemangat menyokongnya.
Malang bagi dunia kita tidak mempunyai pemimpin seperti Shinzo Abe dengan kehadiran yang kuat yang boleh menarik ramai orang.
Kini, Amerika, yang dahulunya merupakan negara terkaya dan paling berkuasa di dunia, bertindak sedemikian, malah Jepun kehilangan momentum, dan dunia semakin merosot.
Sungguh mengagumkan bahawa Encik Hyakuta mengambil berat tentang situasi sedemikian, berasa bermotivasi, dan berdiri untuk dirinya sendiri.
Memulakan sesuatu, bukan sekadar parti baru, dan menjalankannya memerlukan tenaga dan mengumpulkan orang.
Ia juga menelan belanja yang agak besar.
Encik Hyakuta telah menjadi seorang penulis yang berjaya dan berada dalam kedudukan di mana dia tidak perlu bekerja keras lagi, tetapi dia berani memikul segala yang ada di bahunya dan memulakan parti baru.
Saya percaya Parti Konservatif Jepun akan membawa rangsangan yang sangat baik kepada Jepun, yang pada masa ini tanpa pemimpin.
"Semangat Yamato yang tidak dapat dielakkan."
Saya menyedari kata-kata ini.

Berjalan bersama dari Hari Sejarah
Sekihei
Jepun kini berada dalam krisis kelangsungan hidup negara.
Di seberang Laut China Timur, China komunis, di bawah diktator Xi Jinping, bergerak ke hadapan dalam laluan pengembangan dan pengembangan ketenteraan.
Semasa bersiap sedia untuk menyerang Taiwan, mereka juga memusatkan perhatian di wilayah unik Jepun, Kepulauan Senkaku dan pulau-pulau di Laut China Selatan.
Sama seperti api peperangan yang tiba-tiba melanda Ukraine yang aman, ancaman daripada Empayar China semakin menghampiri Jepun dari hari ke hari.
Lebih 1,300 tahun selepas Pertempuran Baekgang, Jepun sekali lagi diancam oleh tanah besar China dan menghadapi krisis dalam kelangsungan hidupnya.
Terdapat juga krisis dalam negara.
Tujuh puluh lapan tahun selepas tamat perang, "perlembagaan keamanan" yang dikenakan oleh GHQ masih mengikat rakyat Jepun malah menindas naluri negara untuk mempertahankan diri.
Sebaliknya, Parti Liberal Demokratik, yang diasaskan dengan "pembaharuan perlembagaan" sebagai dasar partinya, tidak membuat sebarang kemajuan ke arah matlamatnya.
Sebaliknya, "ideologi liberal" dan "pendidikan kiri" yang terus merebak sejak perang telah merampas kebanggaan etnik dan semangat bangsa Jepun, memusnahkan nilai tradisi dan asas kerohanian mereka.
Beberapa kumpulan kini telah menetapkan sasaran mereka kepada keluarga empayar, yang membentuk teras perpaduan negara Jepun, dan cuba untuk membatalkan politik negara kuno Jepun secara asasnya.
Jepun sedang menunggu untuk melihat sama ada ia akan dimusnahkan oleh ancaman luar atau serangan dari dalam.
Di tengah-tengah krisis kebangsaan dan etnik seperti itu, Parti Konservatif Jepun telah diasaskan oleh dua warganegara persendirian, Encik Naoki Hyakuta dan Cik Kaori Arimoto, semata-mata mahu menyelamatkan negara dan kumpulan etnik daripada krisis itu.
Sejurus selepas merekrut ahli parti bermula, lebih 47,000 orang (sehingga 17 Oktober) berkumpul di bawah panji itu.
Ia membuktikan bahawa ramai rakyat Jepun berkongsi rasa krisis berhubung situasi semasa di Jepun, dan pada masa yang sama, dengan penubuhan Parti Konservatif Jepun, kilauan cahaya bersinar dalam perjalanan untuk mengatasi krisis di negara kita. Ia menunjukkan.
Itulah sebabnya saya ingin menyokong Parti Konservatif Jepun dengan kuat.
Mulai hari bersejarah 17 Oktober, penubuhan parti secara rasmi, mari kita berjalan bersama-sama dengan Parti Konservatif Jepun dan menghadapi krisis di Jepun bersama-sama dengan Parti Konservatif Jepun!

Bagaimana untuk menjadi pusat akeadaan goyah
Yoichi Takahashi
Sehingga berita ini ditulis, Parti Konservatif Jepun sudah mempunyai hampir 50,000 ahli.
Lebih-lebih lagi, mereka bukan ahli hantu skim seperti Parti Liberal Demokratik, tetapi mereka telah menyertai parti itu secara sukarela.
Yuran parti untuk Parti Konservatif Jepun adalah 6,000 yen, iaitu 2,000 yen lebih mahal daripada Parti Liberal Demokratik, tetapi sebab mengapa ia mempunyai begitu ramai ahli mungkin kerana ramai orang kecewa dengan Parti Liberal Demokratik sekarang.
Saya terkejut apabila En.Hyakuta melancarkan Parti Konservatif Jepun.
Sejak Hyakuta-san mengisytiharkan pada bulan Jun, "Jika rang undang-undang LGBT diluluskan, saya akan melancarkan parti politik konservatif," saya tertanya-tanya sendiri, "Bilakah Hyakuta-san akan berkata, "Saya akan berhenti selepas semua.".
Walau bagaimanapun, rang undang-undang LGBT telah digubal, dan Encik Hyakuta mengikut kata-katanya.
Sesetengah orang mungkin mempunyai pandangan yang keras terhadap Parti Konservatif Jepun sama ada ia akan dapat memenangi kerusi, tetapi bergantung kepada strateginya, ia boleh mencari jalan keluar.
Jika sebuah parti politik baharu menjadi mata taufan, perkara paling mudah untuk dilakukan ialah menamakan calon untuk pilihan raya datuk bandar tempatan dan memenangi mereka.
Ahli majlis tempatan mempunyai impak yang lemah, jadi sasarannya adalah ketua majlis perbandaran yang agak besar.
Nippon Ishin no Kai mendapat momentum selepas menjadi ketua Wilayah Osaka dan bandar Osaka.
Perkara seterusnya yang paling mudah untuk dilakukan ialah pemilihan Dewan Ahli Majlis, di mana sekurang-kurangnya seorang calon boleh lulus secara berkadar.
Pilihan raya Dewan Rakyat adalah yang paling sukar, tetapi ia adalah yang paling hampir dari segi jadual.
Saya tidak tahu apakah strategi yang akan digunakan oleh Parti Konservatif Jepun.
Mungkin mereka akan berani menyusuri jalan yang berduri.
Encik Hyakuta bertanya kepada saya, "Encik Takahashi, bertanding jawatan!" tetapi moto keluarga saya menyatakan bahawa "jika saya terlibat dalam aktiviti politik, saya akan bercerai," jadi saya pasti tidak akan lari (lol).
Walau bagaimanapun, apabila ditanya tentang dasar ekonomi, saya boleh menawarkan nasihat seperti, "Inilah yang akan dilakukan oleh Perdana Menteri Abe."
Encik Hyakuta adalah seorang yang bermoral awam, jadi dia mungkin mahu membantu Jepun pada akhir hayatnya.
Saya dan Encik Hyakuta sebaya, tetapi saya sangat kagum dengan daya hidup beliau.
Sebagai kawan sebaya, saya ingin menyokong persahabatan kami di belakang tabir.

 


Posta om!Vi stöder passionerat det japanska konservativa partiet, ett hjärtligt rop av hängivenhet.

2023年11月16日 16時56分38秒 | 全般

Följande är hämtat från en unik artikel som publicerades i månadstidningen Hanada den 26 oktober med rubriken "Vi stöder passionerat det japanska konservativa partiet, ett innerligt rop av hängivenhet.

Den oundvikliga Yamato-andan
Birei Kin
Lanseringen av det japanska konservativa partiet är goda nyheter vid en tidpunkt då världen var på ett dystert humör på grund av coronaviruspandemin och mordet på premiärminister Abe.  
Dessutom är det betryggande att veta att de som startade det var Hyakuta och Arimoto, som jag har känt länge.
Å andra sidan var jag också orolig för vilka människor som skulle ansluta sig till det japanska konservativa partiet.  
Hur mycket kommer det nuvarande degenererade japanska folket att reagera? Jag trodde att det skulle bli en prövosten för att förutspå Japans framtid, men när jag hörde att nästan 50 000 partimedlemmar redan hade samlats,
blev jag lättad och tänkte: "Det finns fortfarande så många människor som oroar sig för Japan.  
Jag kan förstå deras frustration över Japan just nu.  
Även om Japan är det bästa landet i världen när det gäller övergripande resultat, har vi klagat på att Japan inte har gjort vad det borde göra sedan Shinzo Abe dog.  
Det går inte att förneka att det liberaldemokratiska partiet bidrog avsevärt till återuppbyggnaden av Japan efter kriget.
Men de nuvarande japanska politikerna, inklusive premiärminister Kishida, har inte en stark närvaro som ledare.  
Som ledare för ett land måste du lysa starkt.
Medan vissa kritiserade Shinzo Abe, stödde många människor som jag honom passionerat.  
Det är olyckligt för världen att vi inte har en ledare som Shinzo Abe med en stark närvaro som kan attrahera många människor.  
Nu agerar Amerika, som brukade vara det rikaste och mäktigaste landet i världen, så, och till och med Japan tappar fart, och världen håller helt enkelt på att gå under.  
Det är verkligen beundransvärt att Hyakuta oroade sig över en sådan situation, kände sig motiverad och stod upp för sig själv.
Att starta något, inte bara ett nytt parti, och driva det kräver energi och att samla människor.
Det kostar också en ansenlig summa pengar.  
Hyakuta har blivit en framgångsrik författare och befinner sig i en position där han inte behöver arbeta hårt längre, men han vågade axla allt på sina axlar och starta ett nytt parti.  
Jag tror att det japanska konservativa partiet kommer att ge en utmärkt stimulans till Japan, som för närvarande saknar en ledare.  
"Den oundvikliga Yamato-andan."
Jag insåg dessa ord.

Går tillsammans från historiedagen
Sekihei
Japan befinner sig för närvarande i en nationell överlevnadskris.  
På andra sidan Östkinesiska havet fortsätter det kommunistiska Kina, under diktatorn Xi Jinping, sin militära expansion och expansion.
Samtidigt som de förbereder sig för att invadera Taiwan har de också siktet inställt på Japans unika territorium, Senkakuöarna och öarna i Sydkinesiska havet.
Precis som krigets lågor plötsligt slog ner i det fredliga Ukraina, närmar sig hotet från det kinesiska imperiet Japan dag för dag.
Mer än 1 300 år efter slaget vid Baekgang hotas Japan återigen av det kinesiska fastlandet och står inför en överlevnadskris.  
Det finns också en inhemsk kris.
Sjuttioåtta år efter krigsslutet binder den "fredskonstitution" som GHQ införde fortfarande det japanska folket och undertrycker till och med nationens självförsvarsinstinkt.
Däremot har det liberaldemokratiska partiet, som grundades med "konstitutionell reform" som sin partipolitik, inte gjort några framsteg mot sitt mål.  
Å andra sidan har den "liberala ideologi" och "vänsterutbildning" som har fortsatt att spridas sedan kriget berövat japanerna deras etniska stolthet och känsla för nationen, och förstört deras traditionella värderingar och deras andliga grund.
Vissa grupper har nu riktat in sig på den kejserliga familjen, som utgör kärnan i den japanska nationella enigheten, och försöker att i grunden kullkasta Japans gamla nationella statsskick.  
Japan väntar på att få se om det kommer att förstöras av ett yttre hot eller en attack inifrån.  
Mitt i en sådan nationell och etnisk kris grundades det japanska konservativa partiet av två privatpersoner, Naoki Hyakuta och Kaori Arimoto, som enbart ville rädda nationen och den etniska gruppen från krisen. 
Omedelbart efter att rekryteringen av partimedlemmar inleddes samlades mer än 47 000 personer (per den 17 oktober) under banderollen.  
Det bevisar att många japaner delar en känsla av kris när det gäller den nuvarande situationen i Japan, och samtidigt, med bildandet av det japanska konservativa partiet, skiner en strimma av ljus på vägen för att övervinna krisen i vårt land. Det visar sig.  
Det är därför jag vill ge det japanska konservativa partiet mitt starka stöd.
Från och med den historiska dagen den 17 oktober, då partiet officiellt grundades, låt oss gå tillsammans med det japanska konservativa partiet och möta krisen i Japan tillsammans med det japanska konservativa partiet!

Hur man blir centrum i en skakig situation
Yoichi Takahashi
I skrivande stund har det japanska konservativa partiet redan nästan 50 000 medlemmar.
Dessutom är de inte spökmedlemmar i ett system som Liberaldemokratiska partiet, utan de har gått med i partiet frivilligt.
Partiavgiften för det japanska konservativa partiet är 6 000 yen, vilket är 2 000 yen dyrare än för det liberaldemokratiska partiet, men anledningen till att det har så många medlemmar är förmodligen att så många människor är besvikna på det nuvarande liberaldemokratiska partiet.  
Jag blev förvånad när Hyakuta lanserade det japanska konservativa partiet.
Ända sedan Hyakuta-san i juni förklarade: "Om HBT-lagen antas kommer jag att starta ett konservativt politiskt parti", har jag undrat: "När kommer Hyakuta-san att säga: "Jag tänker sluta trots allt.".
Men HBT-lagen antogs och Hyakuta följde sina ord.  
Vissa människor kan ha en hård syn på det japanska konservativa partiet när det gäller om det kommer att kunna vinna platser, men beroende på dess strategi kan det hitta en väg ut.  
Om ett nytt politiskt parti skulle bli tyfonens öga skulle det enklaste vara att nominera kandidater till lokala borgmästarval och vinna dem.
Kommunfullmäktigeledamöter har en svag inverkan, så målet är chefen för en någorlunda stor kommun.
Nippon Ishin no Kai fick fart efter att ha blivit ledare för Osakas prefektur och Osakas stad.  
Det näst mest okomplicerade är valet till rådhuset, där minst en kandidat kan ta sig igenom på proportionell basis.
Valet till representanthuset är det svåraste, men det är det som ligger närmast i tid.  
Jag vet inte vilken strategi det japanska konservativa partiet kommer att använda.
Kanske kommer de att våga gå på en taggig stig.  
Hyakuta frågade mig: "Herr Takahashi, kandidera!" men min familjs motto säger att "om jag engagerar mig i politisk verksamhet kommer jag att skilja mig", så jag kommer definitivt inte att kandidera (lol).  
Men när jag får frågor om ekonomisk politik kan jag ge råd som: "Det här är vad premiärminister Abe skulle göra."  
Hyakuta är en man med offentlig moral, så han ville förmodligen hjälpa Japan i slutet av sitt liv.
Hyakuta och jag är i samma ålder, men jag är mycket imponerad av hans vitalitet.
Som vänner i samma ålder skulle jag vilja stödja vår vänskap bakom kulisserna.

 


Lähetä uudelleen!Tuemme intohimoisesti Japanin konservatiivipuoluetta

2023年11月16日 16時52分32秒 | 全般

Seuraavassa on 26. lokakuuta ilmestyneessä Hanada-kuukausilehdessä julkaistu ainutlaatuinen juttu otsikolla "Tuemme intohimoisesti Japanin konservatiivipuoluetta, sydämellinen huuto omistautumisesta".

Väistämätön Yamato-henki
Birei Kin
Japanin konservatiivipuolueen perustaminen on hyvä uutinen aikana, jolloin maailma oli synkissä tunnelmissa koronaviruspandemian ja pääministeri Aben murhan vuoksi.  
Lisäksi on rauhoittavaa tietää, että aloitteen tekijöinä olivat herrat Hyakuta ja Arimoto, jotka olen tuntenut jo pitkään.
Toisaalta olin myös huolissani siitä, ketkä ihmiset liittyisivät Japanin konservatiivipuolueeseen.  
Kuinka paljon nykyinen rappeutunut japanilainen kansa reagoi? Ajattelin, että se olisi koetinkivi Japanin tulevaisuuden ennustamiselle, mutta kun kuulin, että lähes 50 000 puolueen jäsentä oli jo kokoontunut,
olin helpottunut ja ajattelin: "Vielä on niin paljon Japanista huolestuneita ihmisiä.  
Ymmärrän heidän turhautumisensa Japaniin juuri nyt.  
Vaikka Japani on maailman paras maa yleisarvosanojen osalta, olemme valittaneet, että Japani ei ole tehnyt sitä, mitä sen pitäisi tehdä Shinzo Aben kuoleman jälkeen.  
On kiistatonta, että liberaalidemokraattinen puolue vaikutti merkittävästi Japanin jälleenrakentamiseen sodan jälkeen.
Nykyiset japanilaiset poliitikot, pääministeri Kishida mukaan lukien, eivät kuitenkaan ole vahvasti läsnä johtajina.  
Maan johtajana on loistettava kirkkaasti.
Vaikka jotkut arvostelivat Shinzo Abea, monet ihmiset, kuten minä, tukivat häntä intohimoisesti.  
Maailman kannalta on valitettavaa, ettei meillä ole Shinzo Aben kaltaista johtajaa, jolla on vahva läsnäolo ja joka voi vetää puoleensa monia ihmisiä.  
Nyt Amerikka, joka oli ennen maailman rikkain ja mahtavin maa, käyttäytyy niin, ja jopa Japani on menettämässä vauhtia, ja maailma on vain menossa alamäkeen.  
On todella ihailtavaa, että herra Hyakuta oli huolissaan tällaisesta tilanteesta, tunsi itsensä motivoituneeksi ja puolusti itseään.
Jonkin asian, ei vain uuden puolueen, perustaminen ja johtaminen vaatii energiaa ja ihmisten kokoamista.
Se maksaa myös huomattavan paljon rahaa.  
Herra Hyakutasta on tullut menestyvä kirjailija ja hän on asemassa, jossa hänen ei tarvitse enää tehdä kovasti töitä, mutta hän uskalsi ottaa kaiken harteilleen ja perustaa uuden puolueen.  
Uskon, että Japanin konservatiivipuolue tuo erinomaisia virikkeitä Japaniin, joka on tällä hetkellä ilman johtajaa.  
"Välttämätön Yamaton henki."
Tajusin nämä sanat.

Kävellään yhdessä historian päivästä
Sekihei
Japani on tällä hetkellä kansallisen selviytymisen kriisissä.  
Itä-Kiinanmeren toisella puolella kommunistinen Kiina etenee diktaattori Xi Jinpingin johdolla sotilaallisen laajentumisen ja laajentumisen tiellä.
Samalla kun he valmistautuvat hyökkäämään Taiwaniin, he asettavat tähtäimiinsä myös Japanin ainutlaatuisen alueen, Senkaku-saaret ja saaret Etelä-Kiinan merellä.
Aivan kuten sodan liekit laskeutuivat yhtäkkiä rauhalliseen Ukrainaan, Kiinan imperiumin uhka lähestyy Japania päivä päivältä.
Yli 1 300 vuotta Baekgangin taistelun jälkeen Manner-Kiina uhkaa jälleen Japania, joka on selviytymiskriisin edessä.  
Kriisi on myös sisäpoliittinen.
Seitsemänkymmentäkahdeksan vuotta sodan päättymisen jälkeen GHQ:n määräämä "rauhan perustuslaki" sitoo edelleen Japanin kansaa ja jopa tukahduttaa kansakunnan itsepuolustusvaiston.
Sitä vastoin liberaalidemokraattinen puolue, joka perustettiin "perustuslakiuudistuksen" ollessa sen puoluepolitiikka, ei ole edistynyt tavoitteessaan.  
Toisaalta "liberaali ideologia" ja "vasemmistolainen kasvatus", jotka ovat jatkaneet leviämistään sodan jälkeen, ovat riistäneet japanilaisilta heidän etnisen ylpeytensä ja kansallistuntonsa ja tuhonneet heidän perinteiset arvonsa ja henkisen perustansa.
Jotkut ryhmät ovat nyt asettaneet kohteekseen keisarillisen perheen, joka muodostaa Japanin kansallisen yhtenäisyyden ytimen, ja yrittävät kumota Japanin muinaisen kansallisen yhteiskuntajärjestyksen perusteellisesti.  
Japani odottaa, tuhoutuuko se ulkoisen uhan vai sisäisen hyökkäyksen vuoksi.  
Tällaisen kansallisen ja etnisen kriisin keskellä kaksi yksityishenkilöä, Naoki Hyakuta ja Kaori Arimoto, perustivat Japanin konservatiivisen puolueen, jonka ainoana tarkoituksena on pelastaa kansakunta ja etninen ryhmä kriisistä. 
Heti sen jälkeen, kun puolueen jäsenten rekrytointi oli alkanut, yli 47 000 ihmistä (17. lokakuuta mennessä) kokoontui puolueen lipun alle.  
Se osoittaa, että monet japanilaiset jakavat kriisin tunteen Japanin nykytilanteen suhteen, ja samaan aikaan Japanin konservatiivipuolueen perustamisen myötä valonpilkahdus loistaa tiellä, jolla maamme kriisistä voidaan selvitä. Se osoittaa.  
Siksi haluan tukea voimakkaasti Japanin konservatiivipuoluetta.
Kävelkäämme yhdessä Japanin konservatiivisen puolueen kanssa historiallisesta 17. lokakuuta, puolueen virallisesta perustamispäivästä lähtien ja kohdatkaamme Japanin kriisi yhdessä Japanin konservatiivisen puolueen kanssa!

Miten tulla horjuvan tilanteen keskipisteeksi?
Yoichi Takahashi
Tätä kirjoitettaessa Japanin konservatiivisella puolueella on jo lähes 50 000 jäsentä.
He eivät myöskään ole Liberaalidemokraattisen puolueen kaltaisia haamujäseniä, vaan he ovat liittyneet puolueeseen vapaaehtoisesti.
Japanin konservatiivisen puolueen puoluemaksu on 6 000 jeniä, mikä on 2 000 jeniä kalliimpi kuin Liberaalidemokraattisen puolueen, mutta syy siihen, miksi sillä on niin paljon jäseniä, on luultavasti se, että niin monet ihmiset ovat pettyneitä nykyiseen Liberaalidemokraattiseen puolueeseen.  
Olin yllättynyt, kun Hyakuta perusti Japanin konservatiivipuolueen.
Siitä lähtien, kun Hyakuta-san julisti kesäkuussa: "Jos LGBT-lainsäädäntö hyväksytään, perustan konservatiivisen poliittisen puolueen", olen miettinyt itsekseni: "Milloin Hyakuta-san sanoo: "Aion sittenkin lopettaa"?".
LGBT-lainsäädäntö kuitenkin hyväksyttiin, ja Hyakuta-san piti sanansa.  
Joillakin ihmisillä voi olla ankara näkemys Japanin konservatiivipuolueesta sen suhteen, pystyykö se voittamaan paikkoja, mutta strategiasta riippuen se voi löytää ulospääsyn.  
Jos uusi poliittinen puolue joutuisi hirmumyrskyn silmään, helpointa olisi asettaa ehdokkaita paikallisiin pormestarivaaleihin ja voittaa ne.
Paikallisvaltuutettujen vaikutus on heikko, joten kohteena on kohtuullisen suuren kunnan johtaja.
Nippon Ishin no Kai sai vauhtia päästyään Osakan prefektuurin ja Osakan kaupungin johtoon.  
Seuraavaksi suoraviivaisin on valtuustovaalit, joissa ainakin yksi ehdokas voi päästä läpi suhteellisuusperiaatteella.
Edustajainhuoneen vaalit ovat vaikeimmat, mutta aikataulultaan ne ovat lähimmät.  
En tiedä, mitä strategiaa Japanin konservatiivipuolue käyttää.
Ehkä he uskaltautuvat kulkemaan hankalaa tietä.  
Herra Hyakuta pyysi minua: "Herra Takahashi, asettukaa ehdokkaaksi!" Mutta perheeni motto sanoo, että "jos ryhdyn poliittiseen toimintaan, eroan", joten en todellakaan asetu ehdolle (lol).  
Kun minulta kuitenkin kysytään talouspolitiikasta, voin antaa neuvoja, kuten "pääministeri Abe tekisi näin".  
Herra Hyakuta on julkisen moraalin mies, joten hän halusi todennäköisesti auttaa Japania elämänsä lopussa.
Hyakuta ja minä olemme samanikäisiä, mutta hänen elinvoimansa on tehnyt minuun suuren vaikutuksen.
Samanikäisinä ystävinä haluaisin tukea ystävyyttämme kulissien takana.

 

 

Pārpublicēt!Mēs dedzīgi atbalstām Japānas Konservatīvo partiju, sirsnīgu uzticības saucienu.

2023年11月16日 16時48分47秒 | 全般

Turpmāk lasiet fragmentu no unikāla raksta, kas 26. oktobrī publicēts mēnešrakstā "Hanada" ar nosaukumu "Mēs kaislīgi atbalstām Japānas Konservatīvo partiju - sirsnīgs veltījuma sauciens".

Neizbēgamais Jamato gars
Birei Kin
Japānas Konservatīvās partijas darbības uzsākšana ir laba ziņa laikā, kad pasaulē valdīja drūms noskaņojums koronavīrusa pandēmijas un premjerministra Abe slepkavības dēļ.  
Vēl vairāk, ir uzmundrinoši zināt, ka cilvēki, kas to uzsāka, bija Hjakutas kungs un Arimoto kungs, kurus es jau sen pazīstu.
No otras puses, es biju noraizējies arī par to, kuri cilvēki pievienosies Japānas Konservatīvajai partijai.  
Cik lielā mērā reaģēs pašreizējie deģenerētie japāņi? Es domāju, ka tas būs atskaites punkts, lai prognozētu Japānas nākotni, bet, kad uzzināju, ka jau ir sapulcējušies gandrīz 50 000 partijas biedru,
Es jutu atvieglojumu, domādams: "Vēl ir tik daudz cilvēku, kas uztraucas par Japānu.  
Es varu saprast viņu neapmierinātību ar Japānu šobrīd.  
Lai gan Japāna ir labākā valsts pasaulē pēc kopējiem rādītājiem, kopš Šindzo Abes nāves esam sūdzējušies, ka Japāna nedara to, kas tai būtu jādara.  
Nevar noliegt, ka Liberāldemokrātiskā partija deva ievērojamu ieguldījumu Japānas atjaunošanā pēc kara.
Tomēr pašreizējie Japānas politiķi, tostarp premjerministrs Kišida, nav spēcīgi līderi.  
Jums kā valsts vadītājam ir spilgti jāuzmirdz.
Lai gan daži kritizēja Šindzo Abē, daudzi cilvēki, tāpat kā es, dedzīgi viņu atbalstīja.  
Pasaulei ir žēl, ka mums nav tāda līdera kā Šindzo Abe ar spēcīgu klātbūtni, kas spētu piesaistīt daudzus cilvēkus.  
Tagad Amerika, kas kādreiz bija bagātākā un spēcīgākā valsts pasaulē, rīkojas tā, un pat Japāna zaudē sparu, un pasaule vienkārši iet lejupslīdes virzienā.  
Ir patiesi apbrīnojami, ka Hjakutas kungs bija noraizējies par šādu situāciju, jutās motivēts un iestājās par sevi.
Lai kaut ko dibinātu, ne tikai jaunu partiju, un to vadītu, ir vajadzīga enerģija un cilvēku pulcēšana.
Tas maksā arī ievērojamu naudas summu.  
Hjakutas kungs ir kļuvis par veiksmīgu rakstnieku un ir tādā situācijā, kad viņam vairs nav smagi jāstrādā, bet viņš uzdrošinājās visu uz saviem pleciem un dibināt jaunu partiju.  
Es ticu, ka Japānas Konservatīvā partija dos lielisku stimulu Japānai, kura pašlaik ir bez līdera.  
"Neizbēgamais Jamato gars."
Es sapratu šos vārdus.

Ejot kopā no Vēstures dienas
Sekihei
Japāna pašlaik atrodas valsts izdzīvošanas krīzē.  
Otrpus Austrumķīnas jūrai komunistiskā Ķīna diktatora Sji Dzjiņpina vadībā virzās uz militāro ekspansiju un paplašināšanos.
Gatavojoties iebrukt Taivānā, tās mērķis ir arī Japānas unikālā teritorija - Senkaku salas un salas Dienvidķīnas jūrā.
Tāpat kā kara liesmas pēkšņi nolaidās pār miermīlīgo Ukrainu, Ķīnas impērijas draudi ar katru dienu tuvojas Japānai.
Vairāk nekā 1300 gadus pēc Bekgangas kaujas Japānu atkal apdraud kontinentālā Ķīna, un tā saskaras ar izdzīvošanas krīzi.  
Krīze ir arī iekšpolitiskā krīze.
Septiņdesmit astoņus gadus pēc kara beigām Ģenerālštāba uzspiestā "miera konstitūcija" joprojām saista japāņu tautu un pat nomāc nācijas pašaizsardzības instinktu.
Turpretī Liberāldemokrātiskā partija, kas dibināta ar "konstitucionālo reformu" kā partijas politiku, nav guvusi panākumus sava mērķa sasniegšanā.  
No otras puses, "liberālā ideoloģija" un "kreisā izglītība", kas turpina izplatīties kopš kara, ir atņēmusi japāņiem etnisko lepnumu un nācijas izjūtu, sagraujot viņu tradicionālās vērtības un garīgo pamatu.
Dažas grupas tagad ir vērsušās pret imperatora ģimeni, kas veido Japānas nacionālās vienotības kodolu, un cenšas fundamentāli sagraut Japānas seno nacionālo iekārtu.  
Japāna gaida, vai to sagraus ārēji draudi vai uzbrukums no iekšienes.  
Šādas nacionālās un etniskās krīzes apstākļos Japānas Konservatīvo partiju nodibināja divi privātpersonas - Naoki Hjakuta un Kaori Arimoto, kuri vienīgie vēlējās glābt nāciju un etnisko grupu no krīzes. 
Uzreiz pēc tam, kad tika uzsākta partijas biedru vervēšana, zem partijas karoga pulcējās vairāk nekā 47 000 cilvēku (uz 17. oktobri).  
Tas pierāda, ka daudziem japāņiem ir kopīga krīzes sajūta attiecībā uz pašreizējo situāciju Japānā, un vienlaikus ar Japānas Konservatīvās partijas izveidošanu atspīd gaismas stariņš ceļā uz krīzes pārvarēšanu mūsu valstī. Tas liecina.  
Tāpēc es vēlos stingri atbalstīt Japānas Konservatīvo partiju.
Sākot ar vēsturisko 17. oktobri, oficiālo partijas dibināšanas dienu, iesim kopā ar Japānas Konservatīvo partiju un kopā ar Japānas Konservatīvo partiju stāsimies pretī Japānas krīzei!

Kā kļūt par satricinošas situācijas centru
Yoichi Takahashi
Uz šo brīdi Japānas Konservatīvajā partijā ir jau gandrīz 50 000 biedru.
Turklāt viņi nav tādas shēmas spoku biedri kā Liberāldemokrātiskā partija, bet ir brīvprātīgi iestājušies šajā partijā.
Japānas Konservatīvās partijas biedra nauda ir 6000 jenu, kas ir par 2000 jenu dārgāka nekā Liberāldemokrātiskajai partijai, taču iemesls, kāpēc tai ir tik daudz biedru, iespējams, ir tas, ka tik daudzi cilvēki ir vīlušies pašreizējā Liberāldemokrātiskajā partijā.  
Es biju pārsteigts, kad Hjakutas kungs izveidoja Japānas Konservatīvo partiju.
Kopš jūnijā Hjakuta-sans paziņoja: "Ja LGBT likumprojekts tiks pieņemts, es dibināšu konservatīvu politisko partiju," es sevī domāju: "Kad Hjakuta-sans teiks: "Es tomēr beigšu?".
Tomēr LGBT likumprojekts tika pieņemts, un Hjakutas kungs sekoja saviem vārdiem.  
Dažiem cilvēkiem var būt skarbs viedoklis par Japānas Konservatīvo partiju attiecībā uz to, vai tā spēs iegūt deputātu vietas, taču atkarībā no tās stratēģijas tā var atrast izeju.  
Ja jaunajai politiskajai partijai būtu jākļūst par taifūna aci, visvieglāk būtu izvirzīt kandidātus vietējo mēru vēlēšanām un tajās uzvarēt.
Vietējo padomju locekļu ietekme ir vāja, tāpēc mērķis ir samērā lielas pašvaldības vadītājs.
Nippon Ishin no Kai ieguva impulsu pēc tam, kad kļuva par Osakas prefektūras un Osakas pilsētas vadītāju.  
Nākamais vienkāršākais uzdevums ir domes deputātu vēlēšanas, kurās pēc proporcionālā principa var iekļūt vismaz viens kandidāts.
Pārstāvju palātas vēlēšanas ir visgrūtākās, taču tās ir vistuvākās pēc grafika.  
Es nezinu, kādu stratēģiju izmantos Japānas Konservatīvā partija.
Varbūt viņi uzdrošināsies iet pa ērkšķainu ceļu.  
Hjakutas kungs mani lūdza: "Takahaši kungs, kandidējiet uz amatu!" Taču manas ģimenes moto nosaka, ka "ja es iesaistīšos politiskajā darbībā, es izšķīšos", tāpēc es noteikti nekandidēšu (lol).  
Tomēr, kad man jautā par ekonomikas politiku, es varu dot padomu, piemēram, "Tā darītu premjerministrs Abe." Es varu dot padomu, piemēram, "Tas ir tas, ko darītu premjerministrs Abe".  
Hjakutas kungs ir sabiedriskas morāles cilvēks, tāpēc viņš, iespējams, savas dzīves nogalē vēlējās palīdzēt Japānai.
Mēs ar Hjakutas kungu esam viena gadagājuma cilvēki, bet mani ļoti pārsteidz viņa vitalitāte.
Kā viena vecuma draugi es vēlētos atbalstīt mūsu draudzību aizkulisēs.

 


Ponovno objavi!Strastno podpiramo japonsko konservativno stranko,

2023年11月16日 16時44分51秒 | 全般

Naslednje besedilo je povzeto po edinstvenem članku, objavljenem v mesečniku Hanada, ki je izšel 26. oktobra, z naslovom "Strastno podpiramo japonsko konservativno stranko, srčen vzklik predanosti".

Neizogibni duh Yamato
Birei Kin
Ustanovitev japonske konservativne stranke je dobra novica v času, ko je bil svet zaradi pandemije koronavirusov in umora predsednika vlade Abeja mračno razpoložen.  
Še več, pomirjujoče je vedeti, da sta jo začela gospoda Hyakuta in Arimoto, ki ju poznam že dolgo časa.
Po drugi strani pa me je skrbelo tudi to, kateri ljudje se bodo pridružili japonski konservativni stranki.  
Koliko se bodo odzvali sedanji izrojeni Japonci? Mislil sem, da bo to preizkusni kamen za napovedovanje prihodnosti Japonske, toda ko sem slišal, da se je zbralo že skoraj 50.000 članov stranke,
sem si oddahnil in pomislil: "Še vedno je toliko ljudi, ki jih skrbi za Japonsko.  
Razumem njihovo trenutno razočaranje nad Japonsko.  
Čeprav je Japonska po splošnih rezultatih najboljša država na svetu, se od smrti Šinza Abeja pritožujemo, da Japonska ne dela, kar bi morala.  
Ni mogoče zanikati, da je Liberalno-demokratska stranka pomembno prispevala k obnovi Japonske po vojni.
Vendar pa sedanji japonski politiki, vključno s predsednikom vlade Kishido, niso močno prisotni kot voditelji.  
Kot vodja države moraš jasno sijati.
Medtem ko so nekateri Šinza Abeja kritizirali, ga je veliko ljudi, kot sem jaz, strastno podpiralo.  
Za svet je žalostno, da nimamo voditelja, kot je Šinzo Abe, z močno prisotnostjo, ki bi lahko pritegnil veliko ljudi.  
Zdaj se Amerika, ki je bila nekoč najbogatejša in najmočnejša država na svetu, obnaša tako, celo Japonska izgublja zagon, svet pa samo nazaduje.  
Resnično je občudovanja vredno, da je bil gospod Hyakuta zaskrbljen zaradi takšnih razmer, da je čutil motivacijo in se postavil zase.
Začetek nečesa, ne le nove stranke, in njeno vodenje zahtevata energijo in zbiranje ljudi.
To stane tudi precej denarja.  
Gospod Hyakuta je postal uspešen pisatelj in je v položaju, v katerem mu ni treba več trdo delati, vendar si je upal vzeti vse na svoja ramena in ustanoviti novo stranko.  
Verjamem, da bo japonska konservativna stranka prinesla odlično spodbudo Japonski, ki je trenutno brez voditelja.  
"Neizogibni duh Yamato."
Zavedel sem se teh besed.

Skupen sprehod z dneva zgodovine
Sekihei
Japonska se trenutno nahaja v krizi nacionalnega preživetja.  
Čez Vzhodnokitajsko morje komunistična Kitajska pod vodstvom diktatorja Xi Jinpinga napreduje na poti vojaške ekspanzije in širjenja.
Medtem ko se pripravljajo na napad na Tajvan, so si za cilj postavili tudi edinstveno japonsko ozemlje, otoke Senkaku in otoke v Južnokitajskem morju.
Tako kot se je vojni ogenj nenadoma spustil na mirno Ukrajino, se grožnja kitajskega imperija iz dneva v dan približuje Japonski.
Več kot 1300 let po bitki pri Baekgangu Japonsko znova ogroža celinska Kitajska in se sooča s krizo preživetja.  
Kriza je tudi domača.
Oseminsedemdeset let po koncu vojne "mirovna ustava", ki jo je vsilil generalni štab, še vedno zavezuje japonsko ljudstvo in celo zatira instinkt naroda za samoobrambo.
Liberalno-demokratska stranka, ki je bila ustanovljena z "ustavno reformo" kot svojo strankarsko politiko, pa ni dosegla nobenega napredka pri uresničevanju svojega cilja.  
Po drugi strani pa sta "liberalna ideologija" in "levičarska vzgoja", ki se od vojne naprej širi, Japonce oropala etničnega ponosa in občutka za narod ter uničila njihove tradicionalne vrednote in duhovne temelje.
Nekatere skupine so se zdaj usmerile v cesarsko družino, ki je jedro japonske narodne enotnosti, in skušajo v temeljih zrušiti starodavno japonsko nacionalno ureditev.  
Japonska čaka, ali jo bo uničila zunanja grožnja ali napad od znotraj.  
V takšni nacionalni in etnični krizi sta japonsko konservativno stranko ustanovila dva zasebnika, Naoki Hyakuta in Kaori Arimoto, ki sta želela rešiti narod in etnično skupino pred krizo. 
Takoj po začetku novačenja članov stranke se je pod njenim praporom zbralo več kot 47.000 ljudi (od 17. oktobra).  
To dokazuje, da veliko Japoncev deli občutek krize glede trenutnih razmer na Japonskem, hkrati pa z ustanovitvijo Japonske konservativne stranke posije žarek svetlobe na poti, kako premagati krizo v naši državi. To kaže.  
Zato bi rad odločno podprl Japonsko konservativno stranko.
Od zgodovinskega dne 17. oktobra, uradne ustanovitve stranke, hodimo skupaj z Japonsko konservativno stranko in se skupaj z njo soočimo s krizo na Japonskem!

Kako postati središče pretresljivih razmer
Yoichi Takahashi
Po pisanju tega članka ima Japonska konservativna stranka že skoraj 50.000 članov.
Poleg tega ti niso člani duha, ki bi bili vključeni v shemo, kot je Liberalno-demokratska stranka, ampak so se stranki pridružili prostovoljno.
Strankarska članarina za Japonsko konservativno stranko znaša 6.000 jenov, kar je 2.000 jenov dražje kot pri Liberalno-demokratski stranki, vendar je razlog, zakaj ima toliko članov, verjetno ta, da je veliko ljudi razočaranih nad sedanjo Liberalno-demokratsko stranko.  
Bil sem presenečen, ko je gospod Hyakuta ustanovil Japonsko konservativno stranko.
Odkar je Hyakuta-san junija izjavil: "Če bo zakon o LGBT sprejet, bom ustanovil konservativno politično stranko," sem se spraševal: "Kdaj bo Hyakuta-san rekel, da bo vendarle odšel?".
Vendar je bil zakon o LGBT sprejet in gospod Hyakuta je sledil svojim besedam.  
Nekateri imajo morda o japonski konservativni stranki ostro mnenje o tem, ali ji bo uspelo osvojiti sedeže, vendar lahko glede na svojo strategijo najde izhod.  
Če bi nova politična stranka postala oko tajkuna, bi bilo najlažje, če bi predlagala kandidate za lokalne županske volitve in na njih zmagala.
Člani lokalnih svetov imajo šibek vpliv, zato je cilj vodja razmeroma velike občine.
Nippon Ishin no Kai je dobil zagon, ko je postal vodja prefekture Osaka in mesta Osaka.  
Naslednja najbolj enostavna stvar so volitve v dom svetnikov, kjer se lahko na proporcionalni podlagi prebije vsaj en kandidat.
Volitve v predstavniški dom so najtežje, vendar so po časovnem razporedu najbližje.  
Ne vem, kakšno strategijo bo uporabila japonska konservativna stranka.
Morda si bodo upali iti po trnovi poti.  
Gospod Hyakuta me je prosil: "Gospod Takahaši, kandidirajte!" Toda moto moje družine pravi, da "če se bom ukvarjal s politično dejavnostjo, se bom ločil", zato zagotovo ne bom kandidiral (lol).  
Vendar pa lahko na vprašanja o gospodarski politiki ponudim nasvet, kot je: "Tako bi ravnal predsednik vlade Abe."  
Gospod Hyakuta je človek z javno moralo, zato je verjetno ob koncu svojega življenja želel pomagati Japonski.
Z gospodom Hyakuto sva istih let, vendar me njegova vitalnost zelo navdušuje.
Kot prijatelja iste starosti bi rad podprl najino prijateljstvo v ozadju.

 


Ripubblica!Il Manyoshu è un classico e una cultura che il Giappone dovrebbe

2023年11月16日 16時33分50秒 | 全般

La Corea celebra Yi Sun-sin come eroe della salvezza e uno dei tre più grandi ammiragli del mondo.
20 dicembre 2018
Quanto segue è tratto da una raccolta di conversazioni intitolata "Discutendo la cronaca nazionale giapponese" di Naoki Hyakuta e Kaori Arimoto, apparsa nel numero del mese scorso del mensile Hanada.

Una storia completa che fa amare il Giappone.
Hyakuta
Ciò che mi ha ispirato a scrivere "Japanese National Chronicle" è stata la conversazione avuta con Kent Gilbert l'anno scorso.
L'argomento copriva una vasta gamma di temi. Tuttavia, quando la discussione si è spostata sull'educazione alla storia, ho chiesto a Kent dell'educazione alla storia americana, poiché da tempo sentivo che l'educazione alla storia giapponese stava peggiorando sempre di più. 
Ho chiesto a Kent-san dell'educazione alla storia americana e lui mi ha risposto: "Quando i bambini imparano dai libri di testo di storia americana, si innamorano tutti dell'America. E tutti sono orgogliosi di essere nati negli Stati Uniti".
Quando l'ho sentito dire, ho pensato: "È fantastico. È questo il senso dell'educazione storica". Allo stesso tempo, mi sono sentita invidiosa e mi sono chiesta perché non ci fossero libri di storia giapponese in Giappone.
Poi ho capito: "Beh, se non c'è, dovrei scriverne uno io".
Arimoto 
Recentemente in Giappone sono stati pubblicati molti libri di storia, ma solo alcuni di essi sono una storia completa in un unico volume.
Hyakuta 
Ci sono solo quelli pubblicati dalle case editrici.
Inoltre, non ci sono libri sulla storia giapponese che vi facciano sentire gratificati per essere nati in Giappone e orgogliosi di essere giapponesi. 
Certo, ogni Paese ha una storia negativa.
Ma questo è un aspetto che i bambini devono imparare man mano che crescono e acquisiscono vari tipi di conoscenze.
Non c'è bisogno di insegnare improvvisamente la storia negativa a bambini innocenti che non ne sanno nulla.
No, l'educazione scolastica moderna insegna solo la storia negativa.
Ciò che è terribile è che tra questi c'è persino una storia falsa. 
Invece di una storia così distorta, decisi di scrivere una storia generale del Giappone che avrebbe fatto amare il Giappone a tutti coloro che l'avrebbero letta, compresi i bambini, che sarebbero stati orgogliosi di essere giapponesi e felici di essere nati in Giappone. 
A quel tempo dissi alla signora Arimoto, che per caso lavorava con me: "La prossima volta penso di scrivere un libro sulla storia del Giappone come questo". 
A quel tempo pensavo ancora: "Vorrei poter scrivere un libro come questo...". Questo è tutto ciò che ho pensato, ma l'ho detto senza problemi.
Poi la signora Arimoto mi disse: "Dovresti scriverlo!".
Arimoto
Scrivilo!" Non l'ho detto in tono di comando (ride).
Per favore, non inganni i lettori.
Ho detto: "In ogni caso, per favore, scriva".
Hyakuta 
Se la signora Arimoto, che è anche un'eccellente editor, mi appoggia, non c'è niente di più potente di questo.
Ho iniziato i preparativi l'anno scorso e ho cominciato a scrivere seriamente all'inizio di quest'anno.
Ho impiegato circa un anno e più di 2.000 ore per completare il libro e, sebbene ci siano stati molti momenti difficili nel processo di scrittura, l'intero processo è stato piacevole. 
All'età di 62 anni ho ripreso a studiare la storia del Giappone.
Ho riletto tutti i libri che avevo letto sulla storia giapponese e ho anche letto a fondo una grande quantità di nuovo materiale.
Ho anche letto tutti i volumi di "Learning Manga: Storia giapponese" pubblicato da Shogakukan e Shueisha.
Arimoto 
"Imparare i manga: Storia giapponese" è affascinante anche per gli adulti, non è vero?
Hyakuta
Sì, lo è.
Non è un libro da prendere in giro.
Ha un interesse che non si trova nei normali libri di storia.
È un manga, certo, ma ci sono personaggi storici, come Kiyomori Taira e Nobunaga Oda, che parlano.
È questo che li rende attraenti, ed è qualcosa che non si trova in un libro di storia che si limita a descrivere gli eventi.
Questo genere di cose non si trova nei normali libri di storia.
In questo senso, mi è stato utile per scrivere il libro. 
Come è noto, le parole "storia" e "racconto" hanno la stessa origine.
In altre parole, la storia è una storia.
Nello scrivere "La cronaca nazionale giapponese", sono sempre stato consapevole che "la storia è una storia".
Arimoto 
Quando ho letto il manoscritto inviatomi dal signor Hyakuta, sono rimasto colpito ancora una volta dal fatto che egli è davvero un narratore di rara abilità.
In "La cronaca nazionale giapponese", le relazioni causali di come ogni evento storico si è verificato e di come sono collegati tra loro sono scritte magnificamente.
La storia è solidamente tridimensionale, quindi anche i lettori che hanno familiarità con gli eventi storici e i nomi delle persone, ma che devono acquisire maggiore familiarità con le relazioni di causa-effetto, saranno convinti o sorpresi. Penso che.

Soggettività messa a nudo
Hyakuta 
La maggior parte dei libri di storia esistenti non ha la soggettività o la prospettiva dell'autore.
Queste cose non dovrebbero essere incluse nei libri di storia.
Si dice che sia necessario essere il più obiettivi possibile.
Tuttavia, è impossibile essere obiettivi nella storia.
Quando si va al sodo, la soggettività è inevitabile.
Questa è la natura della storia. 
In "La cronaca nazionale giapponese", la mia soggettività appare ovunque.
A volte, ci sono molti punti in cui la soggettività è esposta, come ad esempio: "Questo fatto mi commuove" o "Tremo di rabbia per questo".
Arimoto 
La prima frase del primo capitolo è: "Dove inizia la nostra storia?".
Lei non ha scelto intenzionalmente la "storia giapponese" come argomento.
Hyakuta
Sì, l'ho fatto.
Fin dalla prima riga, ho la mia soggettività.
È la prima volta che c'è un libro di storia come questo. 
Ad esempio, per quanto riguarda il "Manyoshu", i libri di storia esistenti lo descrivono solo come "la più antica raccolta di poesie giapponesi esistente". Si dice che sia stata compilata intorno al 760 d.C. e che contenga 4.536 poesie".
Non dicono al lettore qual è la cosa più importante.
Che cos'è?
È effettivamente la più antica antologia waka esistente. 
Tuttavia, nonostante il sistema di status dell'epoca, contiene non solo poesie scritte dall'imperatore, dalla famiglia reale e dalle famiglie potenti, ma anche molte poesie scritte da funzionari di basso rango, contadini e popolani, come i popolani stessi.
In altre parole, lo spirito dell'epoca era che tutte le persone erano uguali nella grande arte della poesia e che per la gente del tempo comporre poesie era un passatempo comune, non una cultura riservata a pochi eletti.
Non esiste nessun altro Paese al mondo che abbia avuto una tale cultura 1.300 anni fa.
Il Manyoshu è un classico e una cultura che il Giappone dovrebbe condividere con orgoglio con il mondo. 
Queste sono le mie opinioni soggettive, ma insegnare queste cose è una corretta educazione storica.  
D'altra parte, leggendo vari libri di testo di storia e libri specializzati per la mia scrittura, ho avuto la sensazione che non si trattasse di libri storici, ma piuttosto di "libri esplicativi cronologici" che descrivevano dettagliatamente eventi accaduti.
Molti libri di storia giapponesi rientrano in questa categoria.
Fanno sì che il lettore si annoi durante la lettura.

Libri di testo scritti da una prospettiva storica coreana
Arimoto 
Inoltre, molti di essi contengono cose che non sono fatti storici, non è vero?
Hyakuta
È vero.
Per esempio, una delle cose più sorprendenti nei libri di testo di storia è la descrizione dell'invasione di Joseon da parte di Hideyoshi.
Ad esempio, in "Invasioni giapponesi della Corea (1592-1598)", le forze giapponesi soffrirono molto per le attività di Yi Sun-sin di Joseon.
Si afferma inoltre che le forze navali Ming e Joseon guidate da Yi Sun-sin annientarono le forze giapponesi nell'ultima battaglia navale, la battaglia di Noryang, nel 1598.
In realtà, queste sono tutte finzioni.
Arimoto 
La Corea ha celebrato Yi Sun-sin come un eroe della salvezza e uno dei tre più grandi ammiragli del mondo.
Anche di recente, è ancora fresco nella loro mente il fatto che la Marina coreana abbia issato una bandiera che ritengono identica a quella usata da Yi Sun-sin durante la rassegna internazionale della flotta tenutasi nell'isola di Jeju.
Hyakuta
Tuttavia, i risultati ottenuti da Yi Sun-shin furono trascurabili.
L'unica cosa che fece fu attaccare un convoglio di truppe giapponesi senza scorta nelle prime fasi della battaglia del 1592 ed ebbe un certo successo.
Nelle invasioni giapponesi della Corea (1592-1598), le forze giapponesi sopraffecero le forze Ming dall'inizio alla fine.
Se avessero continuato ad attaccare i Ming, probabilmente li avrebbero messi all'angolo. 
Tuttavia, con la morte per malattia di Hideyoshi nel 1598, scoppiarono i conflitti tra i signori feudali che sostenevano il regime di Toyotomi e la situazione non era più favorevole al proseguimento delle guerre straniere.
Pertanto, i Cinque Grandi Anziani della famiglia Toyotomi ordinarono all'esercito giapponese di ritirarsi, mantenendo il segreto sulla morte di Hideyoshi, e l'intero esercito si ritirò quell'anno. 
Durante la ritirata ebbe luogo la già citata battaglia di Noryang.
La battaglia iniziò con un attacco a sorpresa in un'imboscata da parte delle forze navali dei Ming e di Joseon, ed entrambe le parti subirono perdite. Tuttavia, mentre molti generali importanti delle forze Ming e Joseon furono uccisi nella battaglia, quasi nessun generale giapponese morì nella battaglia, che fu considerata di fatto una grande vittoria per le forze giapponesi.
Anche Yi Sun-sin fu ucciso in questa battaglia.
Arimoto 
È un fatto storico che le forze giapponesi abbiano sopraffatto le forze Ming e Joseon nella battaglia del 1598, cosa riconosciuta anche dalla parte cinese, giusto?
Hyakuta 
È come dice lei.
Nella "Storia della dinastia Ming" è scritto: "Sette anni dopo l'inizio dell'invasione di Toyotomi Hideyoshi a Joseon, i Ming persero 100.000 soldati e spesero un milione di razioni, ma non c'era alcuna possibilità di vittoria tra i Ming e Joseon".
Non è scritto nei libri di testo di storia giapponese. 
Tra l'altro, si dice che le forze Ming e Joseon abbiano usato navi-tartaruga per disturbare le forze giapponesi nella battaglia di Noryang, ma anche questo è falso.
Non esistono disegni o documenti scritti sulle navi tartaruga di allora.
È una completa finzione inventata dalla parte coreana.
Arimoto 
Tuttavia, alcuni manuali di storia e libri di riferimento giapponesi includono la nave tartaruga e persino una statua di bronzo di Yi Sun-sin.
Naturalmente, se fossero basati su fatti storici, sarebbe una storia diversa, ma ora sono mescolati con una finzione basata sui desideri della parte coreana.
In altre parole, i libri di testo giapponesi sono scritti e insegnati ai bambini sulla base della "prospettiva storica coreana".
È molto problematico.
Da continuare.

 


Erneut veröffentlichen!Das Manyoshu ist ein Klassiker und eine Kultur, die Japan stolz mit

2023年11月16日 16時30分07秒 | 全般

Korea feiert Yi Sun-sin als Held der Rettung und einen der drei größten Admirale der Welt.
20. Dezember 2018
Der folgende Text stammt aus einer Sammlung von Gesprächen mit dem Titel "Discussing the Japanese National Chronicle" von Naoki Hyakuta und Kaori Arimoto, die in der letzten Monatsausgabe des Monatsmagazins Hanada erschienen ist.

Eine vollständige Geschichte, die Sie Japan lieben lässt.
Hyakuta
Den Anstoß zum Schreiben der "Japanischen Nationalchronik" gab mir ein Gespräch mit Kent Gilbert im vergangenen Jahr.
Das Thema umfasste eine breite Palette von Themen. Als sich das Gespräch jedoch auf den Geschichtsunterricht konzentrierte, fragte ich Kent nach dem amerikanischen Geschichtsunterricht, da ich schon lange den Eindruck hatte, dass der japanische Geschichtsunterricht immer schlechter wurde. 
Ich fragte Mr. Kent nach dem amerikanischen Geschichtsunterricht, und er antwortete: "Wenn Kinder aus amerikanischen Geschichtsbüchern lernen, verlieben sie sich alle in Amerika. Und jeder ist stolz darauf, in den Vereinigten Staaten geboren zu sein.
Als ich das hörte, dachte ich: "Das ist großartig. Das ist es, worum es im Geschichtsunterricht geht." Gleichzeitig war ich neidisch und fragte mich, warum es in Japan keine solchen Bücher über die japanische Geschichte gab.
Dann wurde mir klar: "Nun, wenn es keines gibt, sollte ich selbst eines schreiben.
Arimoto 
In letzter Zeit sind in Japan viele Geschichtsbücher erschienen, aber nur einige von ihnen sind komplette Geschichtsbücher in einem Band.
Hyakuta 
Es gibt nur solche, die von Schulbuchverlagen herausgegeben werden.
Außerdem gibt es keine Bücher über die japanische Geschichte, die einem das Gefühl geben, dankbar dafür zu sein, in Japan geboren zu sein, und stolz darauf, Japaner zu sein. 
Natürlich hat jedes Land eine negative Geschichte.
Aber das ist etwas, das die Kinder lernen müssen, wenn sie aufwachsen und verschiedene Arten von Wissen erwerben.
Es gibt keinen Grund, unschuldigen Kindern, die nichts darüber wissen, plötzlich negative Geschichte beizubringen.
Nein, die moderne Schulbildung lehrt nur negative Geschichte.
Schrecklich ist, dass es sogar falsche Geschichte darunter gibt. 
Anstelle einer solchen verzerrten Geschichte beschloss ich, eine allgemeine Geschichte Japans zu schreiben, die jeden, der sie liest, einschließlich der Kinder, dazu bringt, Japan zu lieben, stolz darauf zu sein, Japaner zu sein, und froh zu sein, in Japan geboren zu sein. 
Damals sagte ich zu Frau Arimoto, die zufällig mit mir zusammenarbeitete: "Das nächste Mal möchte ich ein solches Buch über die japanische Geschichte schreiben. 
Damals dachte ich noch: "Ich wünschte, ich könnte ein Buch wie dieses schreiben...". Das war alles, was ich dachte, aber ich habe es einfach herausposaunt.
Dann sagte Frau Arimoto: "Du solltest es schreiben!"
Arimoto
Schreiben Sie es auf!" Ich habe das nicht in einem befehlenden Ton gesagt (lacht).
Bitte führen Sie die Leser nicht in die Irre.
Ich sagte: "Bitte schreiben Sie auf jeden Fall."
Hyakuta 
Wenn Frau Arimoto, die auch eine hervorragende Lektorin ist, mich unterstützen würde, gäbe es nichts Stärkeres als das.
Ich konnte es schreiben, also begann ich letztes Jahr mit den Vorbereitungen und fing Anfang dieses Jahres ernsthaft an zu schreiben.
Ich habe etwa ein Jahr und mehr als 2.000 Stunden gebraucht, um das Buch fertig zu stellen, und obwohl es viele schwierige Momente während des Schreibens gab, war der gesamte Prozess erfreulich. 
Im Alter von 62 Jahren habe ich mich erneut mit der japanischen Geschichte beschäftigt.
Ich las erneut alle Bücher, die ich über die japanische Geschichte gelesen hatte, und ich las auch eine große Menge an neuem Material.
Ich las sogar alle Bände von "Learning Manga: Japanese History", herausgegeben von Shogakukan und Shueisha.
Arimoto 
"Learning Manga: Japanische Geschichte" ist auch für Erwachsene faszinierend, nicht wahr?
Hyakuta
Ja, das ist es.
Das ist nichts, womit man sich herumschlagen muss.
Es hat ein Interesse, das man in normalen Geschichtsbüchern nicht findet.
Natürlich ist es ein Manga, aber es kommen historische Figuren wie Kiyomori Taira und Nobunaga Oda zu Wort.
Das macht ihren Reiz aus und ist etwas, das man in einem Geschichtsbuch, das lediglich Ereignisse beschreibt, nicht findet.
In normalen Geschichtsbüchern findet man so etwas nicht.
In diesem Sinne war es für mich beim Schreiben des Buches hilfreich. 
Bekanntlich haben die Worte "Geschichte" und "Geschichte" denselben Ursprung.
Mit anderen Worten: Geschichte ist eine Geschichte.
Als ich "Die japanische Nationalchronik" schrieb, war ich mir immer bewusst, dass "Geschichte eine Geschichte ist".
Arimoto 
Als ich das Manuskript las, das mir Herr Hyakuta geschickt hatte, war ich immer wieder beeindruckt, dass er tatsächlich ein Geschichtenerzähler von seltener Begabung ist.
In "Die japanische Nationalchronik" sind die kausalen Beziehungen zwischen den einzelnen historischen Ereignissen und ihre Zusammenhänge wunderbar beschrieben.
Die Geschichte ist solide dreidimensional, so dass selbst Leser, die mit historischen Ereignissen und Personennamen vertraut sind, sich aber mit Ursache-Wirkungs-Zusammenhängen erst noch vertraut machen müssen, überzeugt oder überrascht werden. Ich finde.

Subjektivität entblößt
Hyakuta 
In den meisten Geschichtsbüchern fehlen die Subjektivität und die Perspektive des Autors.
Solche Dinge sollten nicht in Geschichtsbücher aufgenommen werden.
Es wird gesagt, dass man so objektiv wie möglich sein muss.
Es ist jedoch unmöglich, in der Geschichte objektiv zu sein.
Wenn man es genau nimmt, ist Subjektivität unvermeidlich.
Das liegt in der Natur der Geschichte. 
In "Die japanische Nationalchronik" kommt meine Subjektivität überall zum Vorschein.
Es gibt viele Stellen, an denen die Subjektivität zum Vorschein kommt, wie z. B. "Diese Tatsache bewegt mich" oder "Ich zittere vor Wut darüber".
Arimoto 
Der erste Satz des ersten Kapitels lautet: "Wo beginnt unsere Geschichte?"
Sie haben absichtlich nicht die "japanische Geschichte" als Thema gewählt.
Hyakuta
Doch, das habe ich.
Von der allerersten Zeile an habe ich meine Subjektivität.
Es ist das erste Mal, dass es ein Geschichtsbuch wie dieses gibt. 
Was zum Beispiel das Manyoshu" betrifft, so wird es in den vorhandenen Geschichtsbüchern nur als die älteste erhaltene japanische Gedichtsammlung" beschrieben. Sie soll um 760 n. Chr. entstanden sein und 4.536 Gedichte enthalten.
Sie sagen dem Leser nicht, was das Wichtigste ist.
Was ist das?
Es handelt sich in der Tat um die älteste existierende Waka-Anthologie. 
Trotz des damaligen Statussystems enthält sie nicht nur Gedichte, die vom Kaiser, der königlichen Familie und mächtigen Familien verfasst wurden, sondern auch viele Gedichte, die von niederen Beamten, Bauern und einfachen Leuten geschrieben wurden, wie zum Beispiel von den einfachen Leuten selbst.
Mit anderen Worten, der Geist dieser Zeit war, dass alle Menschen in der großen Kunst der Poesie gleichberechtigt waren und dass das Verfassen von Gedichten für die Menschen jener Zeit ein allgemeiner Zeitvertreib war und nicht eine Kultur, die einigen wenigen vorbehalten war.
Es gibt kein anderes Land auf der Welt, das vor 1.300 Jahren eine solche Kultur hatte.
Das Manyoshu ist ein Klassiker und eine Kultur, die Japan mit Stolz mit der Welt teilen sollte. 
Das sind meine subjektiven Meinungen, aber diese Dinge zu lehren, gehört zum richtigen Geschichtsunterricht.  
Andererseits hatte ich bei der Lektüre verschiedener Geschichtslehrbücher und Fachbücher den Eindruck, dass es sich nicht um historische Bücher handelte, sondern eher um "chronologische Erklärungsbücher", in denen Ereignisse detailliert beschrieben wurden, die bereits stattgefunden hatten.
Viele japanische Geschichtsbücher fallen in diese Kategorie.
Sie werden den Leser beim Lesen langweilen.

Lehrbücher, die aus einer koreanischen historischen Perspektive geschrieben wurden
Arimoto 
Außerdem enthalten viele von ihnen Dinge, die keine historischen Fakten sind, nicht wahr?
Hyakuta
Ja, das ist richtig.
Eines der überraschendsten Dinge in Geschichtslehrbüchern ist zum Beispiel die Beschreibung von Hideyoshis Invasion in Joseon.
In "Japanische Invasionen in Korea (1592-1598)" zum Beispiel haben die japanischen Streitkräfte sehr unter den Aktivitäten von Yi Sun-sin von Joseon gelitten.
Außerdem heißt es, dass die Seestreitkräfte der Ming und von Joseon unter der Führung von Yi Sun-sin die japanischen Streitkräfte in der letzten Seeschlacht, der Schlacht von Noryang, im Jahr 1598 vernichtet haben.
In Wirklichkeit sind das alles Fiktionen.
Arimoto 
In Korea wird Yi Sun-sin seit jeher als Held der Rettung und als einer der drei größten Admirale der Welt gefeiert.
Noch in frischer Erinnerung ist ihnen, dass die koreanische Marine bei der internationalen Flottenschau auf der Insel Jeju eine Flagge gehisst hat, die ihrer Meinung nach das gleiche Design hat wie die von Yi Sun-sin verwendete.
Hyakuta
Die Verdienste von Yi Sun-sin waren jedoch unbedeutend.
Das Einzige, was er tat, war ein Angriff auf einen japanischen Truppenkonvoi ohne Eskorte in der Anfangsphase der Schlacht von 1592, wobei er einigen Erfolg hatte.
Bei den japanischen Invasionen in Korea (1592-1598) überwältigten die japanischen Truppen die Ming-Truppen von Anfang bis Ende.
Hätten sie ihre Angriffe auf die Ming fortgesetzt, hätten sie die Ming wahrscheinlich in die Enge getrieben. 
Als Hideyoshi jedoch 1598 an einer Krankheit starb, kam es zu Konflikten zwischen den Feudalherren, die das Toyotomi-Regime unterstützten, und die Situation war nicht mehr geeignet, um weitere Kriege im Ausland zu führen.
Daher befahlen die fünf Großältesten der Toyotomi-Familie der japanischen Armee den Rückzug, wobei sie Hideyoshis Tod geheim hielten, und die gesamte Armee zog sich noch im selben Jahr zurück. 
Zu dieser Zeit fand während des Rückzugs die bereits erwähnte Schlacht von Noryang statt.
Die Schlacht begann mit einem Überraschungsangriff aus dem Hinterhalt durch die Seestreitkräfte der Ming und Joseon, und beide Seiten erlitten Verluste. Doch während viele wichtige Generäle der Ming- und Joseon-Streitkräfte in der Schlacht ums Leben kamen, starben fast keine japanischen Generäle, und die Schlacht wurde als großer Sieg für die japanischen Streitkräfte gewertet.
Auch Yi Sun-sin wurde in dieser Schlacht getötet.
Arimoto 
Es ist eine historische Tatsache, dass die japanischen Truppen die Ming- und Joseon-Truppen in der Schlacht von 1598 überwältigt haben, was auch von chinesischer Seite anerkannt wird, oder?
Hyakuta 
Es ist so, wie Sie sagen.
In der "Geschichte der Ming-Dynastie" heißt es: "Sieben Jahre nach Beginn der Invasion von Toyotomi Hideyoshi in Joseon verloren die Ming 100.000 Soldaten und verbrauchten eine Million Rationen, aber es gab keine Chance auf einen Sieg zwischen den Ming und Joseon.
Das steht nicht in den japanischen Geschichtslehrbüchern. 
Übrigens heißt es, dass die Ming- und Joseon-Streitkräfte Schildkrötenschiffe einsetzten, um die japanischen Streitkräfte in der Schlacht von Noryang zu stören, aber auch das ist frei erfunden.
Es gibt keine Zeichnungen oder schriftlichen Aufzeichnungen über das Schildkrötenschiff von damals.
Das ist eine reine Erfindung der koreanischen Seite.
Arimoto 
In einigen japanischen Geschichtslehrbüchern und Nachschlagewerken wird das Schildkrötenschiff jedoch erwähnt, und es gibt sogar eine Bronzestatue von Yi Sun-sin.
Natürlich wäre es etwas anderes, wenn sie auf historischen Fakten beruhen würden, aber jetzt sind sie mit Fiktion vermischt, die auf den Wünschen der koreanischen Seite beruht.
Mit anderen Worten: Japanische Schulbücher werden geschrieben und den Kindern auf der Grundlage der "koreanischen historischen Perspektive" beigebracht.
Das ist sehr problematisch.
Fortsetzung folgt.

 


Repostar!O Manyoshu é um clássico e uma cultura que o Japão deveria orgulhosamente

2023年11月16日 16時27分38秒 | 全般

A Coreia celebra Yi Sun-sin como um herói da salvação e um dos três maiores almirantes do mundo.
20 de dezembro de 2018
O texto que se segue foi retirado de uma coleção de conversas intitulada "Discutindo a Crónica Nacional Japonesa", de Naoki Hyakuta e Kaori Arimoto, publicada na edição do mês passado da revista mensal Hanada.

Uma história completa que faz com que se ame o Japão.
Hyakuta
O que me inspirou a escrever "Crónica Nacional Japonesa" foi a conversa que tive com Kent Gilbert no ano passado.
O tema abordado era muito variado. No entanto, quando a discussão se voltou para o ensino da história, perguntei a Kent sobre o ensino da história americana, pois há muito que sentia que o ensino da história japonesa estava a piorar cada vez mais. 
Perguntei a Kent-san sobre o ensino da história americana e ele respondeu: "Quando as crianças aprendem nos manuais de história americana, apaixonam-se pela América. E toda a gente se orgulha de ter nascido nos Estados Unidos.
Quando ouvi isso, pensei: "Isso é ótimo. É disso que se trata o ensino da História". Ao mesmo tempo, senti-me invejoso e perguntei-me porque é que não havia livros sobre a história japonesa no Japão.
Depois apercebi-me: "Bem, se não há nenhum, eu próprio devia escrever um.
Arimoto 
Recentemente, têm sido publicados muitos livros de história no Japão, mas apenas alguns deles são histórias completas num só volume.
Hyakuta 
Há apenas os publicados por empresas de livros escolares.
Além disso, não há livros sobre a história do Japão que nos façam sentir gratos por termos nascido no Japão e orgulhosos de sermos japoneses. 
Claro que todos os países têm uma história negativa.
Mas isso é algo que as crianças precisam de aprender à medida que crescem e adquirem vários tipos de conhecimentos.
Não há necessidade de ensinar de repente uma história negativa a crianças inocentes que nada sabem sobre ela.
Não, a educação escolar moderna só ensina história negativa.
O que é terrível é que até há história falsa entre eles. 
Em vez de uma história tão distorcida, decidi escrever uma história geral do Japão que faria com que todos os que a lessem, incluindo as crianças, amassem o Japão, tivessem orgulho em ser japoneses e se sentissem felizes por terem nascido no Japão. 
Nessa altura, disse à Sra. Arimoto, que por acaso estava a trabalhar comigo: "Da próxima vez, estou a pensar escrever um livro sobre a história do Japão como este". 
Nessa altura, eu ainda pensava: "Quem me dera escrever um livro assim...". Foi tudo o que pensei, mas disse-o sem rodeios.
Depois, a Sra. Arimoto disse: "Devias escrevê-lo!"
Arimoto
Escreve-o!" Não disse isto num tom de comando (risos).
Por favor, não engane os leitores.
Eu disse: "Por favor, escreva".
Hyakuta 
Se a Sra. Arimoto, que também é uma excelente editora, me apoiasse, não há nada mais poderoso do que isso.
Eu era capaz de o escrever, por isso comecei a preparar-me no ano passado e comecei a escrever a sério no início deste ano.
Demorei cerca de um ano e mais de 2.000 horas a terminar o livro e, apesar de ter havido muitos momentos difíceis no processo de escrita, todo o processo foi delicioso. 
Aos 62 anos, voltei a estudar a história do Japão.
Voltei a ler todos os livros que já tinha lido sobre a história do Japão, e também li minuciosamente uma grande quantidade de material novo.
Cheguei mesmo a ler todos os volumes de "Learning Manga: História do Japão" publicados pela Shogakukan e Shueisha.
Arimoto 
"Aprender Manga: História do Japão" é fascinante mesmo para adultos, não é?
Hyakuta
Sim, é fascinante.
Não é algo com que nos possamos deixar enganar.
Tem um interesse que não se encontra nos livros de história normais.
É uma manga, claro, mas há figuras históricas, como Kiyomori Taira e Nobunaga Oda, que falam.
É isso que os torna atraentes e é algo que não se encontra num livro de história que se limita a descrever os acontecimentos.
Não se encontra este tipo de coisas em livros de história normais.
Nesse sentido, foi-me útil para escrever o livro. 
Como é sabido, as palavras "história" e "estória" têm a mesma origem.
Por outras palavras, a história é uma história.
Ao escrever "A Crónica Nacional Japonesa", estive sempre consciente de que "a história é uma história".
Arimoto 
Quando li o manuscrito que me foi enviado pelo Sr. Hyakuta, fiquei sempre impressionado com o facto de ele ser, de facto, um contador de histórias de rara habilidade.
Em "A Crónica Nacional Japonesa", as relações causais de como cada acontecimento histórico ocorreu e como estão ligados entre si estão lindamente escritas.
A história é solidamente tridimensional, pelo que mesmo os leitores familiarizados com os acontecimentos históricos e os nomes das pessoas, mas que precisam de se familiarizar mais com as relações de causa e efeito, ficarão convencidos ou surpreendidos. Penso que sim.

A subjetividade a nu
Hyakuta 
A maioria dos livros de história existentes não tem a subjetividade ou a perspetiva do autor.
Estes aspectos não devem ser incluídos nos livros de história.
Diz-se que é necessário ser tão objetivo quanto possível.
No entanto, é impossível ser objetivo em História.
No fundo, a subjetividade é inevitável.
É essa a natureza da História. 
Em "A Crónica Nacional Japonesa", a minha subjetividade aparece em todo o lado.
Por vezes, há muitos pontos em que a subjetividade é exposta, tais como: "Este facto comove-me", ou "Tremo de raiva perante isto".
Arimoto 
A primeira frase do primeiro capítulo é: "Onde começa a nossa história?".
Não escolheu intencionalmente a "história japonesa" como tema.
Hyakuta
Sim, escolhi.
Desde a primeira linha, tenho a minha subjetividade.
É a primeira vez que existe um livro de história como este. 
Por exemplo, em relação ao "Manyoshu", os livros de história existentes apenas o descrevem como "a mais antiga coleção de poesia japonesa existente. Diz-se que foi compilada por volta de 760 d.C. e contém 4.536 poemas".
Não dizem ao leitor o que é mais importante.
O que é que é?
É, de facto, a mais antiga antologia waka existente. 
No entanto, apesar do sistema de estatuto existente na altura, contém não só poemas escritos pelo imperador, pela família real e por famílias poderosas, mas também muitos poemas escritos por funcionários de baixa patente, agricultores e plebeus, como os próprios plebeus.
Por outras palavras, o espírito da época era o de que todas as pessoas eram iguais na grande arte da poesia e que, para as pessoas da época, compor poesia era um passatempo comum e não uma cultura reservada a uns poucos seleccionados.
Não há nenhum outro país no mundo que tenha tido uma cultura assim há 1300 anos.
O Manyoshu é um clássico e uma cultura que o Japão deve partilhar orgulhosamente com o mundo. 
Estas são as minhas opiniões subjectivas, mas ensinar estas coisas é uma educação histórica adequada.  
Por outro lado, ao ler vários manuais de história e livros especializados para a minha redação, senti que não eram livros históricos, mas sim "livros explicativos cronológicos" que descreviam eventos que tinham acontecido em pormenor.
Muitos livros de história japoneses enquadram-se nesta categoria.
O leitor fica aborrecido durante a leitura.

Livros didácticos escritos numa perspetiva histórica coreana
Arimoto 
Além disso, muitos deles contêm coisas que não são factos históricos, não é verdade?
Hyakuta
Exatamente.
Por exemplo, uma das coisas mais surpreendentes nos manuais escolares de história é a descrição da invasão de Joseon por Hideyoshi.
Por exemplo, em "Invasões japonesas da Coreia (1592-1598)", as forças japonesas sofreram muito com as actividades de Yi Sun-sin de Joseon.
Afirma também que as forças navais Ming e Joseon lideradas por Yi Sun-sin aniquilaram as forças japonesas na última batalha naval, a Batalha de Noryang, em 1598.
Na verdade, tudo isto é ficção.
Arimoto 
A Coreia tem vindo a celebrar Yi Sun-sin como um herói da salvação e um dos três maiores almirantes do mundo.
Ainda recentemente, ainda está fresco nas suas mentes o facto de a marinha coreana ter hasteado uma bandeira que acreditam ser do mesmo desenho que a usada por Yi Sun-sin durante a revisão internacional da frota realizada na ilha de Jeju.
Hyakuta
No entanto, os feitos de Yi Sun-shin foram insignificantes.
A única coisa que fez foi atacar um comboio de tropas japonesas sem escolta na fase inicial da batalha em 1592 e teve algum sucesso.
Nas invasões japonesas da Coreia (1592-1598), as forças japonesas dominaram as forças Ming do princípio ao fim.
Se tivessem continuado a atacar os Ming, teriam provavelmente encurralado os Ming. 
No entanto, com a morte de Hideyoshi por doença em 1598, surgiram conflitos entre os senhores feudais que apoiavam o regime de Toyotomi e a situação deixou de ser propícia à continuação de guerras estrangeiras.
Assim, os Cinco Grandes Anciãos da família Toyotomi ordenaram a retirada do exército japonês, mantendo em segredo a morte de Hideyoshi, e todo o exército se retirou nesse ano. 
Nessa altura, a Batalha de Noryang, já referida, teve lugar durante a retirada.
A batalha começou com um ataque surpresa de emboscada das forças navais das forças Ming e Joseon, e ambos os lados sofreram perdas. No entanto, embora muitos generais importantes das forças Ming e Joseon tenham sido mortos na batalha, quase nenhum general japonês morreu na batalha e esta foi considerada uma grande vitória para as forças japonesas.
Yi Sun-sin também foi morto nesta batalha.
Arimoto 
É um facto histórico que as forças japonesas venceram as forças Ming e Joseon na batalha de 1598, o que também é reconhecido pelo lado chinês, certo?
Hyakuta 
É como diz.
Na "História da Dinastia Ming", está escrito: "Sete anos após o início da invasão de Toyotomi Hideyoshi a Joseon, os Ming perderam 100.000 soldados e gastaram um milhão de rações, mas não havia qualquer hipótese de vitória entre os Ming e Joseon.
Não está escrito nos manuais de história do Japão. 
Por acaso, diz-se que as forças Ming e Joseon utilizaram navios-tartaruga para perturbar as forças japonesas na Batalha de Noryang, mas isto também é ficção.
Não existem desenhos ou registos escritos do navio-tartaruga nessa altura.
Trata-se de uma ficção completa inventada pelo lado coreano.
Arimoto 
No entanto, alguns manuais de história e livros de referência japoneses incluem o navio tartaruga e até uma estátua de bronze de Yi Sun-sin.
Claro que, se fossem baseados em factos históricos, a história seria diferente, mas agora estão misturados com ficção baseada nos desejos do lado coreano.
Por outras palavras, os manuais escolares japoneses são escritos e ensinados às crianças com base na "perspetiva histórica coreana".
É muito problemático.
Para continuar.

 


리포스트!만요슈는 일본이 세계와 자랑스럽게 공유해야 할 고전이자 문화입니다.

2023年11月16日 16時24分17秒 | 全般

한국은 이순신을 구국의 영웅이자 세계 3대 제독으로 추앙합니다.
2018년 12월 20일
다음은 월간지 '하나다' 지난달호에 실린 햐쿠타 나오키와 아리모토 카오리의 '일본 국가 연대기 토론'이라는 제목의 대담집에서 발췌한 내용입니다.

일본을 사랑하게 만드는 완전한 역사.
Hyakuta
'일본 내셔널 크로니클'을 쓰게 된 계기는 작년에 켄트 길버트와의 대화였습니다.
대화 주제는 매우 광범위했습니다. 하지만 역사 교육에 대한 이야기가 나왔을 때, 저는 일본의 역사 교육이 점점 더 나빠지고 있다고 오랫동안 느꼈기 때문에 켄트 씨에게 미국 역사 교육에 대해 물었습니다. 
켄트 씨에게 미국 역사 교육에 대해 물었더니 "아이들이 미국 역사 교과서를 통해 배우면 모두 미국을 사랑하게 됩니다. 그리고 모두 미국에서 태어난 것을 자랑스러워합니다.
그 말을 들었을 때 저는 "대단하군요. 역사 교육이란 바로 이런 것이구나."라고 생각했습니다. 동시에 부럽기도 하고 일본에는 왜 일본 역사에 관한 책이 없는지 궁금했습니다.
그러다가 '그런 책이 없다면 제가 직접 써야겠다'는 생각이 들었습니다.
아리모토 
최근 일본에서는 역사 관련 책이 많이 출간되고 있지만, 한 권에 역사 전체를 담은 책은 일부에 불과합니다.
히아쿠타 
교과서 회사에서 출판한 것만 있습니다.
게다가 일본에 태어난 것에 감사하고 일본인이라는 것에 자부심을 느낄 수 있는 일본 역사 관련 책은 없습니다. 
물론 모든 나라에는 부정적인 역사가 있습니다.
그러나 그것은 아이들이 자라면서 다양한 지식을 습득하면서 배워야 할 것입니다.
아무것도 모르는 순진한 아이들에게 갑자기 부정적인 역사를 가르칠 필요는 없습니다.
아니요, 현대 학교 교육은 부정적인 역사만을 가르칩니다.
끔찍한 것은 그 중에는 거짓 역사도 있다는 것입니다. 
그런 왜곡된 역사 대신 어린이를 포함해 읽는 모든 사람이 일본을 사랑하고, 일본인이라는 것을 자랑스러워하고, 일본에서 태어난 것을 기쁘게 느낄 수 있는 일본의 일반사를 쓰기로 결심했습니다. 
그때 우연히 함께 일하게 된 아리모토 선생님께 "다음에는 이렇게 일본 역사에 관한 책을 쓸 생각입니다"라고 말씀드렸어요. 
그때도 '나도 이런 책을 쓸 수 있으면 좋겠는데...'라고 생각하고 있었습니다. 그런 생각뿐이었지만 그냥 흘려버렸어요.
그러자 아리모토 선생님이 "네가 써!"라고 하셨어요.
아리모토
"적어!" 명령하는 말투로 한 말은 아니었어요(웃음).
독자들이 오해하지 않도록 해주세요.
"꼭 써주세요"라고 말한 거죠.
히아쿠타 
훌륭한 편집자이기도 한 아리모토 선생님이 저를 지지해준다면 그보다 더 큰 힘은 없겠죠.
저는 쓸 수 있다고 생각해서 작년부터 준비를 시작해서 올해 초부터 본격적으로 집필을 시작했습니다.
책을 완성하기까지 약 1년 2,000시간이 넘게 걸렸고, 집필 과정에서 힘든 순간도 많았지만 모든 과정이 즐거웠습니다. 
62세에 다시 일본 역사를 공부했습니다.
일본 역사에 대해 읽었던 모든 책을 다시 읽었고, 방대한 양의 새로운 자료도 꼼꼼히 읽었습니다.
심지어 쇼가쿠에서 출간한 '만화로 배우는 일본사'를 전권 다 읽었습니다: 쇼가쿠칸과 슈에이샤에서 출판한 '만화로 배우는 일본사'도 모두 읽었습니다.
아리모토 
"학습 만화: 일본사』는 어른들에게도 매력적이지 않나요?
Hyakuta
네, 그렇죠.
속아 넘어갈 것이 아닙니다.
일반 역사 교과서에서는 볼 수 없는 흥미가 있습니다.
물론 만화이지만 기요모리 타이라, 오다 노부나가 등 역사적 인물이 등장합니다.
단순히 사건을 설명하는 역사 교과서에서는 찾아볼 수 없는 매력입니다.
일반적인 역사책에서는 그런 것을 찾을 수 없습니다.
그런 점에서 책을 쓰는 데 큰 도움이 되었습니다. 
잘 알려진 것처럼 '역사'와 '이야기'라는 단어는 어원이 같습니다.
즉, 역사는 이야기입니다.
일본국기』를 집필하면서 저는 항상 "역사는 이야기"라는 점을 의식했습니다.
아리모토 
햐쿠타 씨가 보내준 원고를 읽으면서 정말 보기 드문 능력을 가진 이야기꾼이라는 감탄이 몇 번이고 반복되었습니다.
일본 국가 연대기』에서는 각 역사적 사건이 어떻게 발생했는지, 어떻게 연결되어 있는지에 대한 인과관계가 아름답게 서술되어 있습니다.
이야기가 탄탄하고 입체적이어서 역사적 사건과 인물 이름에 익숙하지만 인과 관계에 익숙해져야 하는 독자들도 납득하거나 놀라게 될 것입니다. 제 생각에는요.

드러난 주관성
Hyakuta 
기존의 역사책에는 저자의 주관이나 관점이 드러나지 않는 것이 대부분입니다.
그런 것들이 역사책에 들어가서는 안된다고 생각합니다.
가능한 한 객관적이어야 한다고 합니다.
그러나 역사에서 객관적이라는 것은 불가능합니다.
역사에 들어가면 주관이 개입될 수밖에 없습니다.
그것이 역사의 본질입니다. 
'일본국기'에는 제 주관이 곳곳에 드러납니다.
'이 사실은 나를 감동시킨다', '나는 이 사실에 분노에 떨고 있다'와 같이 주관이 드러나는 대목이 많습니다.
아리모토 
첫 장의 첫 문장은 "우리의 역사는 어디에서 시작되는가?"입니다.
의도적으로 '일본 역사'를 주제로 선택하지 않았군요.
히아쿠타
네, 그랬어요.
첫 줄부터 제 주관을 담았습니다.
이런 역사책은 처음입니다. 
예를 들어 '만요슈'에 대해서는 기존의 역사서에서는 '현존하는 가장 오래된 일본 시집'이라고만 기술하고 있습니다. 서기 760년경에 편찬된 것으로 알려져 있으며 4,536편의 시가 수록되어 있다."라고만 설명하고 있습니다.
독자에게 가장 중요한 것이 무엇인지 알려주지 않습니다.
그게 뭔가요?
실제로 현존하는 가장 오래된 와카 선집입니다. 
하지만 당시의 신분제에도 불구하고 황제나 왕실, 권력층이 지은 시뿐만 아니라 하급 관리나 농민, 평민 등 서민들이 지은 시들도 많이 수록되어 있습니다.
즉, 시라는 위대한 예술에 있어서는 모든 백성이 평등하다는 시대정신이 있었고, 당시 백성들에게 시를 짓는 것은 일부 소수의 문화가 아닌 보편적인 취미였다는 것입니다.
1,300년 전에 이러한 문화를 가진 나라는 전 세계에서 찾아볼 수 없습니다.
만요슈는 일본이 세계와 자랑스럽게 공유해야 할 고전이자 문화입니다. 
제 주관적인 의견이지만 이런 것을 가르치는 것이 올바른 역사 교육입니다.  
한편, 글을 쓰기 위해 다양한 역사 교과서와 전문 서적을 읽으면서 역사책이라기보다는 일어난 사건을 자세히 설명하는 '연대기적 해설서'라는 느낌이 들었습니다.
많은 일본 역사책이 이 범주에 속합니다.
그래서 읽는 동안 지루함을 느낄 수 있습니다.

한국의 역사적 관점에서 쓰여진 교과서
아리모토 
게다가 역사적 사실이 아닌 내용도 많이 포함되어 있지 않나요?
Hyakuta
맞아요.
예를 들어 역사 교과서에서 가장 놀라운 것 중 하나는 히데요시의 조선 침략에 대한 설명입니다.
예를 들어 '일본의 조선 침략(1592~1598)'에서는 조선의 이순신의 활약으로 일본군이 많은 피해를 입었다고 기술하고 있습니다.
또한 1598년 마지막 해전인 노량해전에서 이순신이 이끄는 명나라 수군과 조선 수군이 일본군을 전멸시켰다고 서술하고 있습니다.
사실 이 모든 것은 허구입니다.
아리모토 
한국은 이순신을 구국의 영웅이자 세계 3대 제독 중 한 명으로 추앙해 왔습니다.
최근 제주도에서 열린 국제 함대 시찰에서 한국 해군이 이순신이 사용한 것과 같은 디자인으로 추정되는 깃발을 게양한 것이 아직도 기억에 생생합니다.
Hyakuta
하지만 이순신의 업적은 미미했습니다.
1592년 전투 초기에 호위 없이 일본군 호송대를 공격해 어느 정도 성공을 거둔 것이 유일한 성과였습니다.
일본의 조선 침략(1592~1598년)에서 일본군은 처음부터 끝까지 명나라 군대를 압도했습니다.
명나라를 계속 공격했다면 명나라를 궁지로 몰아넣었을 가능성이 높습니다. 
그러나 1598년 히데요시가 병으로 사망하면서 도요토미 정권을 지지하는 영주들 사이에 갈등이 발생했고, 더 이상 외국과의 전쟁을 계속할 수 없는 상황이 되었습니다.
따라서 도요토미 가문의 5대 장로는 히데요시의 죽음을 비밀로 한 채 일본군에게 후퇴를 명령했고, 그해 일본군 전체가 철수했습니다. 
이때 앞서 언급한 노량 전투가 후퇴 중에 벌어졌습니다.
이 전투는 명군과 조선 수군의 기습 기습 공격으로 시작되었고, 양측 모두 손실을 입었습니다. 하지만 이 전투에서 명군과 조선군의 주요 장수들이 많이 전사한 반면, 일본군 장수는 거의 전사하지 않아 사실상 일본군의 대승으로 여겨졌습니다.
이순신도 이 전투에서 전사했습니다.
아리모토 
1598년 전투에서 일본군이 명나라와 조선군을 압도했다는 것은 중국 측에서도 인정하는 역사적 사실이지요?
Hyakuta 
말씀하신대로입니다.
'명나라사'에는 "도요토미 히데요시의 조선 침략이 시작된 지 7년 만에 명은 10만 명의 병사를 잃고 100만 군량을 소모했지만 명과 조선 사이에는 승산이 없었다"고 기록되어 있습니다.
일본 역사 교과서에는 기록되어 있지 않습니다. 
참고로 노량해전에서 명군과 조선군이 거북선을 이용해 왜군을 교란했다고 하는데 이것도 허구입니다.
당시 거북선에 대한 그림이나 기록이 남아 있지 않습니다.
조선 측에서 지어낸 완전한 허구입니다.
아리모토 
하지만 일부 일본 역사 교과서나 참고서에는 거북선과 이순신 동상까지 등장합니다.
물론 역사적 사실에 근거한 것이라면 이야기가 달라지겠지만, 지금은 한국 측의 희망에 따라 허구가 섞여 있습니다.
즉, 일본의 교과서는 "한국의 역사관"에 입각하여 쓰여지고 아이들에게 가르치고 있는 것입니다.
이것은 매우 문제가 있습니다.
계속하겠습니다.

 


转发!万叶集是日本应该自豪地与世界分享的经典和文化。

2023年11月16日 16時22分03秒 | 全般

韩国称李舜臣为救国英雄和世界三大海军将领之一
2018年12月20日
以下内容摘自上月号的《花田》月刊上刊登的百田直树和有元香织的对话集《讨论日本国家大事记》。

让您爱上日本的完整历史。
百田
去年我与肯特-吉尔伯特(Kent Gilbert)的谈话激发了我撰写《日本国家纪事》的灵感。
话题涉及的范围很广。不过,当话题转到历史教育时,我还是问了肯特关于美国历史教育的情况,因为我一直觉得日本的历史教育越来越糟糕。 
我问 Kent 先生关于美国历史教育的情况,他回答说:"当孩子们从美国历史教科书中学习时,他们都会爱上美国。每个人都为出生在美国而感到自豪。
当我听到这句话时,我想,"那太好了。这就是历史教育的意义所在"。同时,我也感到羡慕,不明白为什么日本没有这样的日本历史书。
后来我意识到,"如果没有的话,我应该自己写一本。
有元 
最近,日本出版了很多与历史有关的书籍,但其中只有一部分是一卷完整的历史。
百田 
只有教科书公司出版的。
此外,没有一本日本历史方面的书籍能让你为出生在日本而感到庆幸,为身为日本人而感到自豪。 
当然,每个国家都有负面的历史。
但这是孩子们在成长过程中需要学习的,他们需要掌握各种知识。
没有必要突然向一无所知的无辜儿童传授负面历史。
不,现代学校教育只教负面历史。
更可怕的是,其中还有伪历史。 
我决定不写这种歪曲的历史,而是要写一部日本通史,让包括孩子们在内的所有人读了之后都能热爱日本,为自己是日本人而感到自豪,为生在日本而感到庆幸。 
当时,我对正好和我一起工作的有元女士说:"下次,我想写一本这样的日本历史书。
'"当时,我还在想:"要是能写一本这样的书就好了......"。我就是这么想的,但还是脱口而出了。
有元女士说:"你应该写出来!"
有元
写下来!" 我不是用命令的口气说的(笑)。
请不要误导读者。
我说的是:"无论如何,请写吧。"
百田 
有元女士也是一位出色的编辑,如果她能支持我的话,没有比这更有力的了。
我可以写,于是从去年开始准备,今年年初开始认真写作。
我花了大约一年的时间和 2000 多个小时完成了这本书,虽然写作过程中有许多困难的时刻,但整个过程是令人愉悦的。 
62 岁时,我重新学习了日本历史。
我重新阅读了我读过的所有关于日本历史的书籍,还深入阅读了大量新材料。
我甚至读完了《学习漫画: 日本历史》。
有元 
"学习漫画: 即使对成年人来说,"日本历史 "也很吸引人,不是吗?
百田
没错。
这可不是闹着玩的。
它具有普通历史教科书所没有的趣味性。
当然,虽然是漫画,但平清盛、织田信长等历史人物都会说话。
这是他们的魅力所在,也是仅仅描述事件的历史教科书所不具备的。
在普通的历史书中找不到这样的东西。
从这个意义上说,它对我写这本书很有帮助。 
众所周知,"历史 "与 "故事 "同源。
换句话说,历史就是故事。
在写作《日本国家纪事》的过程中,我始终意识到 "历史就是故事"。
有元 
在阅读百田先生寄给我的手稿时,我再三感叹,他确实是一位难得的讲故事的人。
在《日本国家纪事》中,每一个历史事件发生的因果关系以及它们之间的联系都写得非常优美。
故事立体感很强,即使是熟悉历史事件和人名,但需要进一步熟悉因果关系的读者,也会被说服或感到惊讶。我认为

赤裸裸的主观性
百田 
现有的大多数历史书都没有作者的主观性和视角。
历史书中不应该有这些东西。
有人说,要尽可能客观。
然而,历史是不可能客观的。
细究起来,主观性是不可避免的。
这就是历史的本质。 
在《日本国家纪事》中,我的主观性无处不在。
有时,主观性会暴露在很多地方,比如 "这个事实让我感动",或者 "我对此感到愤怒而颤抖"。
有元 
第一章的第一句话是:"我们的历史从哪里开始?
你故意不选择 "日本历史 "作为主题。
百田
是的,我选择了。
从第一句开始,我就有了自己的主观性。
这是第一次有这样的历史书。 
例如,关于 "万叶集",现有的史书只将其描述为 "现存最古老的日本诗集"。据说它是在公元 760 年左右编纂的,包含 4536 首诗歌''。
他们没有告诉读者最重要的是什么。
最重要的是什么?
这确实是现存最古老的和歌选集。
尽管如此,在当时的地位制度下,它不仅收录了皇帝、皇室和权贵家族的诗歌,还收录了许多低级官员、农民和平民(如平民自己)的诗歌。
换句话说,当时的精神是,在伟大的诗歌艺术中人人平等,对当时的人们来说,创作诗歌是一种共同的消遣,而不是少数人的文化。
在 1300 年前,世界上没有任何一个国家拥有这样的文化。
万叶集》是一部经典之作,也是日本应该自豪地与世界分享的文化。 
这些都是我的主观看法,但教授这些东西是正确的历史教育。 
另一方面,当我阅读各种历史教科书和写作用的专业书籍时,我觉得它们并不是历史书,而是详细描述已发生事件的 "按时间顺序排列的说明性书籍"。
很多日本历史书都属于这一类。
它们会让读者在阅读时感到无聊。

从韩国历史角度编写的教科书
有元 
而且,很多教科书都包含一些并非史实的内容,不是吗?
百田
没错。
例如,历史教科书中最令人吃惊的是对秀吉侵略朝鲜的描述。
例如,在 "日本对朝鲜的侵略(1592-1598 年)"中,朝鲜李舜臣的活动让日军吃尽了苦头。
该书还称,李舜臣率领的明朝和朝鲜水军在 1598 年的最后一次海战--露梁海战中全歼了日军。
实际上,这些都是虚构的。
有元 
韩国一直将李舜臣视为救世英雄和世界三大海军将领之一。
即使是最近,韩国海军在济州岛举行的国际舰队检阅中升起了一面他们认为与李舜臣使用的旗帜设计相同的旗帜,也让他们记忆犹新。
百田
然而,李舜臣的成就微不足道。
他唯一做的事情就是在 1592 年的战斗初期,在没有护卫的情况下袭击了日本军队的船队,并取得了一定的战果。
在日本入侵朝鲜(1592-1598 年)的战争中,日军自始至终都压制着明军。
如果他们继续攻击明军,很可能会把明军逼入绝境。 
然而,随着秀吉于 1598 年病逝,支持丰臣政权的诸侯之间爆发了冲突,形势已不利于继续对外战争。
因此,丰臣家的五大长老下令日本军队撤退,并将秀吉的死讯保密,当年全军撤退。 
此时,前面提到的野良之战就发生在撤退途中。
战斗开始时,明军和朝鲜军的水军进行了突然伏击,双方都遭受了损失。尽管如此,虽然明朝和朝鲜军队的许多主要将领在战斗中阵亡,但几乎没有日本将领在战斗中阵亡,这场战斗实际上被认为是日本军队的一场伟大胜利。
李舜臣也在此战中阵亡。
有元 
在 1598 年的战役中,日军压倒了明朝和朝鲜军队,这是历史事实,中国方面也承认这一点,对吗?
百田 
正如您所说。
明史》中记载:"丰臣秀吉攻朝鲜七年,明军损失十万,耗粮百万,明朝与朝鲜已无胜算"。
这在日本历史教科书中没有记载。 
无独有偶,据说在露梁海战中,明朝和朝鲜军队使用龟船扰乱日军,但这也是虚构的。
当时并没有关于龟甲船的图画或文字记录。
这完全是朝鲜方面的虚构。
有元 
但是,日本的一些历史教科书和参考书中记载了龟甲船,甚至还有李舜臣的铜像。
当然,如果它们是以史实为基础,那就另当别论了,但现在它们却掺杂了基于韩方意愿的虚构。
换句话说,日本的教科书是根据 "韩国的历史观 "编写并教授给孩子们的。
这是很成问题的。
未完待续。

 

 

轉發!萬葉集是日本應該自豪地與世界分享的經典和文化。

2023年11月16日 16時20分40秒 | 全般

韓國將李舜臣視為救世英雄和世界三大海軍上將之一。
2018 年 12 月 20 日
以下摘自百田直樹和有本香織的對話集《討論日本國家編年史》,發表於上個月出版的《花田》月刊。

讓您愛上日本的完整歷史。
百田
去年我與肯特吉伯特的談話激發了我寫《日本國家紀事》的靈感。
該主題涵蓋了廣泛的主題。 不過,當討論轉向歷史教育時,我向肯特詢問了美國歷史教育的情況,因為我早就感覺到日本的歷史教育越來越差。
我問肯特先生關於美國歷史教育的問題,他回答說:“當孩子們學習美國歷史課本時,他們都會愛上美國。每個人都為出生在美國而感到自豪。”
當我聽到這個消息時,我想:“太好了。這就是歷史教育的意義所在。” 同時我也很羨慕,奇怪為什麼日本沒有這樣的日本歷史書。
然後我意識到,「好吧,如果沒有,我應該自己寫一個。
有本
近年來,日本出版了許多歷史相關書籍,但只有一部分是一卷完整的歷史。
百田
只有教科書公司出版的。
而且,沒有任何一本關於日本歷史的書能讓你對自己出生在日本感到感激,並為自己是日本人而感到自豪。
當然,每個國家都有負面歷史。
但這是孩子在成長過程中需要學習並獲得各種知識的東西。
沒必要突然把負面歷史教給一無所知的無辜孩子。
不,現代學校教育只教負面歷史。
可怕的是,其中甚至有虛假的歷史。
我決定寫一部日本通史,而不是這樣扭曲的歷史,讓所有讀過它的人,包括孩子們,熱愛日本,為自己是日本人而自豪,為自己出生在日本而感到高興。
當時,我對恰好和我一起工作的有本女士說:“下次我想寫一本這樣的日本歷史書。”
當時我還在想,「我希望我能寫一本這樣的書……」我只是這麼想,但我脫口而出。
然後有本女士說:“你應該寫它!”
有本
寫下來!」我並沒有用命令的語氣這麼說(笑)。
請不要誤導讀者。
我說:“無論如何,請寫下來。”
百田
如果同時也是一位優秀編輯的有本女士能夠支持我,那就沒有什麼比這更強大的了。
我會寫,所以我去年就開始準備,今年年初開始認真寫。
我花了大約一年的時間,2000多個小時才完成這本書,雖然寫作過程中有很多艱難的時刻,但整個過程是令人愉快的。
62歲時,我再次學習日本歷史。
我把以前讀過的日本歷史書籍都重新讀了一遍,也通讀了大量的新資料。
我甚至讀完了小學館和集英社出版的《學習漫畫:日本歷史》全卷。
有本
《學習漫畫:日本歷史》即使對成年人來說也很有趣,不是嗎?
百田
是的。
這不是什麼值得愚弄的事。
它有著普通歷史教科書所沒有的趣味。
當然,這是一部漫畫,但有平清盛和織田信長等歷史人物說話。
這就是它們的吸引力,這是你在僅僅描述事件的歷史教科書中找不到的東西。
在普通的歷史書上你找不到這樣的事情。
就這個意義上來說,這對我寫這本書很有幫助。
眾所周知,「歷史」和「故事」一詞同源。
換句話說,歷史就是故事。
在寫《日本國史》時,我始終意識到「歷史就是故事」。
有本
當我讀到百田先生寄給我的手稿時,我一次又一次地感嘆,他確實是一位難得的說故事的人。
在《日本國史》中,每一個歷史事件如何發生以及它們之間如何關聯的因果關係都寫得很漂亮。
這個故事是立體的,所以即使是熟悉歷史事件和人物名字但需要更熟悉因果關係的讀者也會感到信服或驚訝。 我認為。

主觀暴露無遺
百田
大多數現有的歷史書籍不具有作者的主觀性或觀點。
這樣的事情不應該被載入史書。
有人說,要盡量客觀。
然而,歷史是不可能客觀的。
當你認真對待它時,主觀性是不可避免的。
這就是歷史的本質。
在《日本國家紀事》中,我的主觀性隨處可見。

有時,很多地方都會暴露出主觀性,例如“這個事實讓我感動”,或者“我為此氣得渾身發抖”。
有本
第一章第一句話是“我們的歷史從哪裡開始?”
你故意沒有選擇「日本史」作為科目。
百田
是的,我做到了。
從一開始,我就有我的主觀性。
像這樣的歷史書還是第一次。
例如,對於《萬葉集》,現有史書僅將其描述為「現存最古老的日本詩集」。 據說它於公元 760 年左右編撰,包含 4,536 首詩。”
他們沒有告訴讀者什麼是最重要的。
那是什麼?
它確實是現存最古老的和卡選集。
儘管如此,儘管當時有身份制度,但它不僅包含皇帝、皇室和權貴所寫的詩,還包含許多低階官員、農民和平民(例如平民自己)寫的詩。
換句話說,那個時代的精神是,在偉大的詩歌藝術中,所有人都是平等的,對於那個時代的人們來說,創作詩歌是​​一種普遍的消遣,而不是一種為少數人保留的文化。
世界上沒有其他國家在1300年前就擁有這樣的文化。
萬葉集是日本應該自豪地與世界分享的經典和文化。
這些是我的主觀意見,但教授這些東西才是正確的歷史教育。
另一方面,當我閱讀各種歷史教科書和寫作專業書籍時,我覺得它們不是歷史書,而是詳細描述所發生事件的「年代解釋書」。
許多日本歷史書都屬於這一類。
它們會讓讀者在閱讀時感到無聊。

從韓國歷史角度寫的教科書
有本
而且,其中很多內容都不是歷史事實,不是嗎?
百田
這是正確的。
例如,歷史教科書中最令人驚訝的事情之一就是對秀吉入侵北韓的描述。
例如,在「日本侵略朝鮮(1592-1598)」中,日本軍隊因朝鮮李舜臣的活動而遭受了極大的損失。
它還指出,李舜臣領導的明朝和朝鮮海軍在1598年的最後一次海戰——鷺梁海戰中殲滅了日本軍隊。
其實,這些都是虛構的。
有本
韓國一直將李舜臣視為救世英雄和世界三大海軍上將之一。
直到最近,韓國海軍升起的旗幟仍記憶猶新,他們認為這面旗幟與李舜臣在濟州島舉行國際艦隊檢閱時使用的旗幟相同。
百田
然而,李舜臣的成就卻微乎其微。
他唯一做的事就是在1592年的戰鬥初期攻擊一支沒有護航的日軍車隊,並且取得了一些成功。
在日本侵朝戰爭(1592-1598)中,日本軍隊自始至終壓倒了明軍。
如果他們繼續進攻明朝,很可能會將明朝逼入絕境。
然而,隨著1598年豐臣秀吉病逝,擁護豐臣政權的諸侯之間爆發了矛盾,情況已不利於繼續對外戰爭。
於是,豐臣家五太舊下令日軍撤退,對秀吉的死訊保密,並於當年全軍撤走。
這時,前面提到的鷺樑之戰就在撤退過程中發生了。
戰鬥以明朝海軍的突然伏擊開始,雙方均遭受損失。 儘管如此,雖然明朝和朝鮮軍隊的許多主要將領在戰鬥中陣亡,但日本將領幾乎沒有在戰鬥中陣亡,這場戰鬥實際上被認為是日本軍隊的偉大勝利。
李舜臣也在這場戰鬥中陣亡。
有本
1598年的戰役中,日本軍隊壓倒明朝軍隊,這是歷史事實,中方也承認,不是嗎?
百田
正如你所說。
《明史》記載:「豐臣秀吉侵朝鮮七年後,明軍損失十萬,軍糧百萬,明朝雙方無勝算。
日本歷史教科書上沒有記載。
順便說一句,據說在鷺梁海戰中,明朝和朝鮮軍隊使用龜船擾亂了日本軍隊,但這也是虛構的。
當時還沒有關於龜船的圖畫或文字記錄。
這完全是韓方編造的謊言。
有本
然而,日本的一些歷史教科書和參考書中卻提到了龜船,甚至還有李舜臣的銅像。
當然,如果是有歷史事實根據的話,那也是可以的。原本應該是另一個故事,但現在卻根據韓方的意願與虛構的內容混在一起了。
換句話說,日本的教科書是根據「韓國歷史視角」編寫並教導孩子們的。
這是很有問題的。
待續。

 


Herpos!Die Manyoshu is 'n klassieke en 'n kultuur wat Japan met trots met die wêreld moet deel.

2023年11月16日 16時16分44秒 | 全般

Korea vier Yi Sun-sonde as 'n held van verlossing en een van die wêreld se drie grootste admirale.
20 Desember 2018
Die volgende is uit 'n versameling gesprekke getiteld "Discussing the Japanese National Chronicle" deur Naoki Hyakuta en Kaori Arimoto, wat in verlede maand se uitgawe van die maandelikse tydskrif Hanada verskyn het.

'n Volledige geskiedenis wat jou lief maak vir Japan.
Hyakuta
Wat my geïnspireer het om "Japanese National Chronicle" te skryf, was my gesprek met Kent Gilbert verlede jaar.
Die onderwerp het 'n wye reeks onderwerpe gedek. Tog, toe die bespreking oor geskiedenisonderrig gedraai het, het ek Kent gevra oor Amerikaanse geskiedenisonderrig, aangesien ek lank gevoel het dat Japannese geskiedenisonderrig al hoe slegter word.
Ek het Kent-san gevra oor Amerikaanse geskiedenisonderrig, en hy het geantwoord: "Wanneer kinders uit Amerikaanse geskiedenishandboeke leer, raak hulle almal verlief op Amerika. En almal is trots om in die Verenigde State gebore te word.
Toe ek dit hoor, het ek gedink: "Dis wonderlik. Dit is waaroor geskiedenisonderwys gaan." Terselfdertyd het ek afgunstig gevoel en gewonder hoekom daar nie sulke boeke oor Japannese geskiedenis in Japan is nie.
Toe besef ek, "Wel, as daar nie een is nie, moet ek self een skryf.
Arimoto
Onlangs is baie geskiedenisverwante boeke in Japan gepubliseer, maar slegs sommige van hulle is volledige geskiedenis in een bundel.
Hyakuta
Daar is slegs dié wat deur handboekmaatskappye gepubliseer word.
Verder is daar geen boeke oor Japannese geskiedenis wat jou dankbaar sal laat voel dat jy in Japan gebore is en trots daarop dat jy Japannees is nie.
Natuurlik het elke land 'n negatiewe geskiedenis.
Maar dit is iets wat kinders moet leer soos hulle grootword en verskillende soorte kennis opdoen.
Dit is nie nodig om skielik negatiewe geskiedenis aan onskuldige kinders te leer wat niks daarvan weet nie.
Nee, moderne skoolonderrig leer net negatiewe geskiedenis.
Wat verskriklik is, is dat daar selfs valse geskiedenis onder hulle is.
In plaas van so 'n verwronge geskiedenis, het ek besluit om 'n algemene geskiedenis van Japan te skryf wat almal wat dit lees, insluitend kinders, sal liefhê vir Japan, trots sal wees om Japannees te wees en bly sal voel dat hulle in Japan gebore is.
Op daardie tydstip het ek vir me. Arimoto, wat toevallig saam met my gewerk het, gesê: "Ek dink volgende keer daaraan om 'n boek oor Japannese geskiedenis soos hierdie te skryf."
Op daardie tydstip het ek nog gedink: "Ek wens ek kon 'n boek soos hierdie skryf...'' Dit is al wat ek gedink het, maar ek het dit uitgeblaker.
Toe sê me. Arimoto: "Jy moet dit skryf!"
Arimoto
Skryf dit neer!" Ek het dit nie op 'n gebiedende toon gesê nie (lag).
Moet asseblief nie die lesers mislei nie.
Ek het gesê: "In elk geval, skryf asseblief."
Hyakuta
As me Arimoto, wat ook 'n uitstekende redakteur is, my sou ondersteun, is daar niks kragtiger as dit nie.
Ek kon dit skryf, so ek het verlede jaar met voorbereidings begin en aan die begin van hierdie jaar ernstig begin skryf.
Dit het my omtrent ’n jaar en meer as 2 000 uur geneem om die boek te voltooi, en hoewel daar baie moeilike oomblikke in die skryfproses was, was die hele proses heerlik.
Op die ouderdom van 62 het ek weer Japannese geskiedenis bestudeer.
Ek het weer al die boeke gelees wat ek oor Japannese geskiedenis gelees het, en ek het ook 'n groot hoeveelheid nuwe materiaal deeglik gelees.
Ek het selfs al die volumes van "Learning Manga: Japanese History" gelees wat deur Shogakukan en Shueisha gepubliseer is.
Arimoto
"Leer Manga: Japannese geskiedenis" is fassinerend selfs vir volwassenes, is dit nie?
Hyakuta
Ja dit is.
Dit is nie iets om mee geflous te word nie.
Dit het 'n belangstelling wat nie in gewone geskiedenishandboeke gevind word nie.
Dit is natuurlik 'n manga, maar daar is historiese figure, soos Kiyomori Taira en Nobunaga Oda, wat praat.
Dit is wat hulle aantreklik maak, en dit is iets wat jy nie kan vind in 'n geskiedenishandboek wat bloot gebeure beskryf nie.
Jy kry nie so iets in gewone geskiedenisboeke nie.
In daardie sin was dit vir my nuttig om die boek te skryf.
Soos bekend het die woorde "geskiedenis" en "verhaal" dieselfde oorsprong.
Met ander woorde, geskiedenis is 'n storie.
Toe ek "The Japanese National Chronicle" geskryf het, was ek altyd bewus daarvan dat "geskiedenis 'n storie is."
Arimoto
Toe ek die manuskrip lees wat deur mnr. Hyakuta aan my gestuur is, was ek telkens beïndruk dat hy inderdaad 'n storieverteller van seldsame bekwaamheid is.
In "The Japanese National Chronicle" is die oorsaaklike verbande van hoe elke historiese gebeurtenis plaasgevind het en hoe hulle verbind is pragtig geskryf.
Die storie is stewig driedimensioneel, so selfs lesers wat vertroud is met historiese gebeure en mense se name, maar meer vertroud moet raak met oorsaak-en-gevolg verhoudings, sal oortuig of verras wees. Ek dink.

Subjektiwiteit blootgelê
Hyakuta
Die meeste bestaande geskiedenisboeke het nie die skrywer se subjektiwiteit of perspektief nie.
Sulke dinge moet nie in geskiedenisboeke opgeneem word nie.
Daar word gesê dat dit nodig is om so objektief as moontlik te wees.
Dit is egter onmoontlik om objektief in die geskiedenis te wees.
Wanneer jy dit regkry, is subjektiwiteit onvermydelik.
Dit is die aard van die geskiedenis.
In "The Japanese National Chronicle" kom my subjektiwiteit oral voor.

Soms is daar baie punte waar die subjektiwiteit blootgelê word, soos: "Hierdie feit beweeg my," of "Ek bewe van woede hieroor."
Arimoto
Die eerste sin van die eerste hoofstuk is: "Waar begin ons geskiedenis?"
Jy het doelbewus nie "Japannese geskiedenis" as die onderwerp gekies nie.
Hyakuta
Ja ek het.
Van die heel eerste reël af het ek my subjektiwiteit.
Dit is die eerste keer dat daar 'n geskiedenisboek soos hierdie is.
Byvoorbeeld, met betrekking tot die "Manyoshu'', beskryf bestaande geskiedenisboeke dit slegs as "die oudste bestaande Japannese digbundel. Daar word gesê dat dit omstreeks 760 nC saamgestel is en bevat 4 536 gedigte.''
Hulle vertel nie vir die leser wat die belangrikste is nie.
Wat is dit?
Dit is inderdaad die oudste bestaande waka-bloemlesing.
Tog, ten spyte van die statusstelsel in daardie dae, bevat dit nie net gedigte geskryf deur die keiser, die koninklike familie en magtige families nie, maar ook baie gedigte geskryf deur lae amptenare, boere en gewone mense, soos die gewone mense self.
Met ander woorde, die gees van die tydperk was dat alle mense gelyk was in die groot digkuns en dat die digkuns vir die mense van die tyd 'n algemene tydverdryf was, nie 'n kultuur wat vir 'n paar uitgesoektes gereserveer is nie.
Daar is geen ander land in die wêreld wat 1 300 jaar gelede so 'n kultuur gehad het nie.
Die Manyoshu is 'n klassieke en 'n kultuur wat Japan met trots met die wêreld moet deel.
Dit is my subjektiewe opinies, maar om hierdie dinge te leer is behoorlike geskiedenisonderrig.
Aan die ander kant, terwyl ek verskeie geskiedenishandboeke en gespesialiseerde boeke vir my skryfwerk gelees het, het ek gevoel dat dit nie historiese boeke was nie, maar eerder "chronologiese verklarende boeke" wat gebeure wat gebeur het in detail beskryf.
Baie Japannese geskiedenisboeke val in hierdie kategorie.
Hulle sal die leser verveeld maak terwyl hy lees.

Handboeke geskryf vanuit 'n Koreaanse historiese perspektief
Arimoto
Boonop bevat baie van hulle dinge wat nie historiese feite is nie, nie waar nie?
Hyakuta
Dit is reg.
Byvoorbeeld, een van die mees verrassende dinge in geskiedenishandboeke is die beskrywing van Hideyoshi se inval in Joseon.
Byvoorbeeld, in "Japannese invalle van Korea (1592-1598)" het die Japannese magte baie gely onder die aktiwiteite van Yi Sun-sin van Joseon.
Dit verklaar ook dat die Ming- en Joseon-vlootmagte onder leiding van Yi Sun-sin die Japannese magte in die laaste vlootgeveg, die Slag van Noryang, in 1598 vernietig het.
Eintlik is dit alles fiksies.
Arimoto
Korea het Yi Sun-sonde gevier as 'n held van verlossing en een van die drie grootste admirale in die wêreld.
Selfs onlangs is dit nog vars in hul geheue dat die Koreaanse vloot 'n vlag gehys het wat volgens hulle dieselfde ontwerp is as die een wat deur Yi Sun-sin gebruik is tydens die internasionale vlootoorsig wat op Jeju-eiland gehou is.
Hyakuta
Yi Sun-shin se prestasies was egter weglaatbaar.
Die enigste ding wat hy gedoen het, was om 'n konvooi van Japannese troepe sonder begeleiding in die vroeë stadiums van die geveg in 1592 aan te val en het 'n mate van sukses behaal.
In die Japannese invalle van Korea (1592-1598) het die Japannese magte die Ming-magte van begin tot einde oorweldig.
As hulle aangehou het om die Ming aan te val, sou hulle waarskynlik die Ming in 'n hoek gedryf het.
Met Hideyoshi se dood as gevolg van siekte in 1598 het konflikte egter uitgebreek onder die feodale here wat die Toyotomi-regime ondersteun het, en die situasie was nie meer bevorderlik vir voortgesette buitelandse oorloë nie.
Daarom het die Vyf Groot Ouderlinge van die Toyotomi-familie die Japannese leër beveel om terug te trek, Hideyoshi se dood geheim te hou, en die hele leër het daardie jaar onttrek.
Op hierdie tydstip het die Slag van Noryang wat vroeër genoem is tydens die terugtog plaasgevind.
Die geveg het begin met 'n verrassende lokvalaanval deur die vlootmagte van die Ming- en Joseon-magte, en beide kante het verliese gely. Tog, terwyl baie hoofgeneraals van die Ming- en Joseon-magte in die geveg gedood is, het byna geen Japannese generaals in die geveg gesterf nie, en die geveg is in werklikheid as 'n groot oorwinning vir die Japannese magte beskou.
Yi Sun-sin is ook in hierdie geveg doodgemaak.
Arimoto
Dit is 'n historiese feit dat die Japannese magte die Ming- en Joseon-magte in die slag van 1598 oorweldig het, wat ook deur die Chinese kant erken word, nie waar nie?
Hyakuta
Dit is soos jy sê.
In die "Geskiedenis van die Ming-dinastie," word geskryf, "Sewe jaar nadat Toyotomi Hideyoshi se inval in Joseon begin het, het die Ming 100 000 soldate verloor en een miljoen rantsoene bestee, maar daar was geen kans op oorwinning tussen die Ming en Joseon nie.
Dit is nie in Japannese geskiedenishandboeke geskryf nie.
Daar word terloops gesê dat die Ming- en Joseon-magte skilpadskepe gebruik het om die Japannese magte in die Slag van Noryang te steur, maar dit is ook fiksie.
Daar is dan geen tekeninge of geskrewe rekords van die skilpadskip nie.
Dit is 'n volledige fiksie wat deur die Koreaanse kant saamgestel is.
Arimoto
Sommige Japannese geskiedenishandboeke en naslaanboeke sluit egter die skilpadskip en selfs 'n bronsbeeld van Yi Sun-sin in.
Natuurlik, as hulle op historiese feite gebaseer was, is dit wsou 'n ander storie wees, maar nou word hulle gemeng met fiksie gebaseer op die wense van die Koreaanse kant.
Met ander woorde, Japannese handboeke word geskryf en aan kinders geleer op grond van die "Koreaanse historiese perspektief."
Dit is baie problematies.
Vervolg.

 


إعادة نشر!إن المانيوشو هي ثقافة كلاسيكية يجب أن تشاركها اليابان بكل فخر مع العالم.

2023年11月16日 16時13分38秒 | 全般

تحتفل كوريا بـ "يي سون سين" باعتباره بطل الخلاص وأحد أعظم الأدميرالات الثلاثة في العالم.
20 ديسمبر 2018
ما يلي هو مجموعة من المحادثات بعنوان "مناقشة التاريخ الوطني الياباني" بقلم ناوكي هياكوتا وكاوري أريموتو، والتي ظهرت في عدد الشهر الماضي من مجلة هانادا الشهرية.

تاريخ كامل يجعلك تحب اليابان.
هياكوتا
ما ألهمني لكتابة "التاريخ الوطني الياباني" هو محادثتي مع كينت جيلبرت العام الماضي.
تناول الموضوع مجموعة واسعة من المواضيع. ومع ذلك، عندما تحول النقاش إلى تعليم التاريخ، سألت كينت عن تعليم التاريخ الأمريكي، حيث كنت أشعر منذ فترة طويلة أن تعليم التاريخ الياباني كان يزداد سوءًا.
سألت كينت سان عن تعليم التاريخ الأمريكي، فأجاب: "عندما يتعلم الأطفال من كتب التاريخ الأمريكية، فإنهم جميعًا يقعون في حب أمريكا. والجميع فخورون بأنهم ولدوا في الولايات المتحدة.
عندما سمعت ذلك، فكرت، "هذا عظيم. هذا هو جوهر تعليم التاريخ." وفي الوقت نفسه، شعرت بالحسد وتساءلت عن سبب عدم وجود مثل هذه الكتب عن التاريخ الياباني في اليابان.
ثم أدركت، "حسنًا، إذا لم يكن هناك واحد، فيجب أن أكتب واحدًا بنفسي.
أريموتو
في الآونة الأخيرة، تم نشر العديد من الكتب المتعلقة بالتاريخ في اليابان، ولكن بعضها فقط عبارة عن تاريخ كامل في مجلد واحد.
هياكوتا
لا يوجد سوى تلك التي تنشرها شركات الكتب المدرسية.
علاوة على ذلك، لا توجد كتب عن التاريخ الياباني من شأنها أن تجعلك تشعر بالامتنان لأنك ولدت في اليابان وتفخر بكونك يابانيًا.
وبطبيعة الحال، كل بلد لديه تاريخ سلبي.
ولكن هذا شيء يحتاج الأطفال إلى تعلمه عندما يكبرون ويكتسبون أنواعًا مختلفة من المعرفة.
ليست هناك حاجة لتعليم التاريخ السلبي فجأة للأطفال الأبرياء الذين لا يعرفون عنه شيئًا.
لا، التعليم المدرسي الحديث يعلم التاريخ السلبي فقط.
والأمر الفظيع هو أن هناك حتى تاريخًا مزيفًا بينهم.
وبدلاً من هذا التاريخ المشوه، قررت أن أكتب تاريخًا عامًا لليابان يجعل كل من يقرأه، بما في ذلك الأطفال، يحب اليابان ويفتخر بكونه يابانيًا ويشعر بالسعادة لأنه ولد في اليابان.
في ذلك الوقت، قلت للسيدة أريموتو، التي صادف أنها كانت تعمل معي: "في المرة القادمة، أفكر في تأليف كتاب عن التاريخ الياباني مثل هذا".
في ذلك الوقت، كنت لا أزال أفكر: "أتمنى أن أكتب كتابًا مثل هذا..." هذا كل ما فكرت فيه، لكنني بادرت بالتفكير فيه.
ثم قالت السيدة أريموتو: "يجب أن تكتبه!"
أريموتو
اكتبها!" لم أقل ذلك بنبرة آمرة (يضحك).
من فضلك لا تضليل القراء.
قلت: "بكل الوسائل، من فضلك اكتب."
هياكوتا
إذا كانت السيدة أريموتو، وهي أيضًا محررة ممتازة، ستدعمني، فلا يوجد شيء أقوى من ذلك.
كنت أستطيع كتابته، لذلك بدأت الاستعدادات العام الماضي وبدأت الكتابة بجدية في بداية هذا العام.
استغرق الأمر مني حوالي عام وأكثر من 2000 ساعة لإكمال الكتاب، وعلى الرغم من وجود العديد من اللحظات الصعبة في عملية الكتابة، إلا أن العملية برمتها كانت مبهجة.
وفي سن الثانية والستين، قمت بدراسة التاريخ الياباني مرة أخرى.
قرأت مرة أخرى جميع الكتب التي قرأتها عن التاريخ الياباني، كما قرأت بدقة كمية هائلة من المواد الجديدة.
حتى أنني قرأت جميع مجلدات "تعلم المانجا: التاريخ الياباني" التي نشرتها شوجاكوكان وشويشا.
أريموتو
"تعلم المانغا: التاريخ الياباني" أمر رائع حتى بالنسبة للبالغين، أليس كذلك؟
هياكوتا
نعم إنه كذلك.
إنه ليس شيئًا يمكن خداعه.
وله اهتمام غير موجود في كتب التاريخ المدرسية العادية.
إنها مانغا بالطبع، لكن هناك شخصيات تاريخية مثل كيوموري تايرا ونوبوناغا أودا الذين يتحدثون.
وهذا ما يجعلها جذابة، وهو شيء لا يمكنك العثور عليه في كتاب التاريخ المدرسي الذي يصف الأحداث فقط.
لا تجد هذا النوع من الأشياء في كتب التاريخ العادية.
وبهذا المعنى، فقد كان مفيدًا لي في تأليف الكتاب.
وكما هو معروف فإن كلمتي "تاريخ" و"قصة" لهما نفس الأصل.
وبعبارة أخرى، التاريخ قصة.
عندما كتبت "التاريخ الوطني الياباني"، كنت أدرك دائمًا أن "التاريخ عبارة عن قصة".
أريموتو
عندما قرأت المخطوطة التي أرسلها لي السيد هياكوتا، انبهرت مرارًا وتكرارًا بأنه بالفعل راوي قصص يتمتع بقدرة نادرة.
في "السجل الوطني الياباني"، تم كتابة العلاقات السببية لكيفية حدوث كل حدث تاريخي وكيفية ارتباطها بشكل جميل.
القصة ثلاثية الأبعاد بشكل قوي، لذلك حتى القراء المطلعين على الأحداث التاريخية وأسماء الأشخاص ولكنهم بحاجة إلى أن يصبحوا أكثر دراية بعلاقات السبب والنتيجة سوف يقتنعون أو يتفاجأون. أظن.

لقد تم الكشف عن الموضوعية
هياكوتا
معظم كتب التاريخ الموجودة لا تحتوي على ذاتية المؤلف أو وجهة نظره.
لا ينبغي إدراج مثل هذه الأشياء في كتب التاريخ.
يقال أنه من الضروري أن تكون موضوعيًا قدر الإمكان.
ومع ذلك، فمن المستحيل أن نكون موضوعيين في التاريخ.
عندما تتعمق في الأمر، تصبح الذاتية أمرًا لا مفر منه.
هذه هي طبيعة التاريخ.
في "التاريخ الوطني الياباني"، تظهر ذاتيتي في كل مكان.

في بعض الأحيان، هناك العديد من النقاط التي تنكشف فيها الذاتية، مثل: "هذه الحقيقة تحركني"، أو "أرتجف من الغضب بسبب هذا".
أريموتو
الجملة الأولى من الفصل الأول هي "أين يبدأ تاريخنا؟"
لقد تعمدت عدم اختيار "التاريخ الياباني" كموضوع.
هياكوتا
نعم فعلت.
منذ السطر الأول، لدي ذاتيتي.
هذه هي المرة الأولى التي يوجد فيها كتاب تاريخ مثل هذا.
على سبيل المثال، فيما يتعلق بـ "مانيوشو"، تصفها كتب التاريخ الحالية بأنها "أقدم مجموعة شعرية يابانية موجودة". ويقال أنه تم تجميعه حوالي عام 760 م ويحتوي على 4536 قصيدة.
لا يخبرون القارئ ما هو الأكثر أهمية.
ما هذا؟
إنها بالفعل أقدم مختارات واكا موجودة.
ومع ذلك، على الرغم من نظام المكانة في تلك الأيام، فإنه لا يحتوي فقط على القصائد التي كتبها الإمبراطور والعائلة المالكة والعائلات القوية ولكن أيضًا على العديد من القصائد التي كتبها مسؤولون ذوو رتب منخفضة ومزارعون وعامة، مثل عامة الناس أنفسهم.
وبعبارة أخرى، كانت روح تلك الفترة تتمثل في أن جميع الناس متساوون في فن الشعر العظيم، وأن تأليف الشعر بالنسبة للناس في ذلك الوقت كان هواية مشتركة، وليس ثقافة مخصصة لقلة مختارة.
لا يوجد بلد آخر في العالم كان لديه مثل هذه الثقافة قبل 1300 عام.
إن المانيوشو هي ثقافة كلاسيكية يجب أن تشاركها اليابان بكل فخر مع العالم.
هذه هي آرائي الشخصية، لكن تدريس هذه الأشياء هو تعليم التاريخ المناسب.
ومن ناحية أخرى، عندما قرأت كتب التاريخ المدرسية المختلفة والكتب المتخصصة في كتابتي، شعرت أنها ليست كتبًا تاريخية، بل "كتب تفسيرية كرونولوجية" تصف الأحداث التي حدثت بالتفصيل.
وتندرج العديد من كتب التاريخ اليابانية ضمن هذه الفئة.
سوف تجعل القارئ يشعر بالملل أثناء القراءة.

الكتب المدرسية مكتوبة من منظور تاريخي كوري
أريموتو
علاوة على ذلك، فإن الكثير منها يحتوي على أشياء ليست حقائق تاريخية، أليس كذلك؟
هياكوتا
صحيح.
على سبيل المثال، أحد أكثر الأشياء إثارة للدهشة في كتب التاريخ المدرسية هو وصف غزو هيديوشي لجوسون.
على سبيل المثال، في "الغزوات اليابانية لكوريا (1592-1598)،" عانت القوات اليابانية كثيرًا من أنشطة يي سون سين ملك جوسون.
وتنص أيضًا على أن القوات البحرية لمينغ وجوسون بقيادة يي سون سين أبادت القوات اليابانية في المعركة البحرية الأخيرة، معركة نوريانغ، في عام 1598.
في الواقع، هذه كلها خيالات.
أريموتو
تحتفل كوريا بإي سون سين باعتباره بطل الخلاص وأحد أعظم الأدميرالات الثلاثة في العالم.
وحتى في الآونة الأخيرة، لا يزال ماثلًا في أذهانهم أن البحرية الكورية رفعت علمًا يعتقدون أنه نفس التصميم الذي استخدمه يي سون سين خلال استعراض الأسطول الدولي الذي عقد في جزيرة جيجو.
هياكوتا
ومع ذلك، كانت إنجازات يي سون شين ضئيلة.
الشيء الوحيد الذي فعله هو مهاجمة قافلة من القوات اليابانية دون مرافقة في المراحل الأولى من المعركة عام 1592 وحقق بعض النجاح.
وفي الغزوات اليابانية لكوريا (1592-1598)، تغلبت القوات اليابانية على قوات مينغ من البداية إلى النهاية.
إذا استمروا في مهاجمة المينغ، فمن المحتمل أن يكونوا قد دفعوا المينغ إلى الزاوية.
ومع ذلك، مع وفاة هيديوشي بسبب المرض في عام 1598، اندلعت الصراعات بين اللوردات الإقطاعيين الداعمين لنظام تويوتومي، ولم يعد الوضع ملائمًا لاستمرار الحروب الخارجية.
لذلك، أمر الحكماء الخمسة الكبار من عائلة تويوتومي الجيش الياباني بالتراجع، مع إبقاء وفاة هيديوشي سرًا، وانسحب الجيش بأكمله في ذلك العام.
في هذا الوقت، وقعت معركة نوريانغ المذكورة سابقًا أثناء الانسحاب.
بدأت المعركة بهجوم مفاجئ بكمين للقوات البحرية التابعة لقوات مينغ وجوسون، وتكبد الجانبان خسائر. ومع ذلك، في حين قُتل العديد من جنرالات قوات مينغ وجوسون في المعركة، لم يُقتل أي جنرال ياباني تقريبًا في المعركة، واعتبرت المعركة نصرًا عظيمًا للقوات اليابانية في الواقع.
كما قُتل يي سون سين في هذه المعركة.
أريموتو
إنها حقيقة تاريخية أن القوات اليابانية تغلبت على قوات مينغ وجوسون في معركة عام 1598، وهو ما يعترف به الجانب الصيني أيضًا، أليس كذلك؟
هياكوتا
إنه كما تقول.
جاء في "تاريخ أسرة مينغ" أنه "بعد سبع سنوات من بدء غزو تويوتومي هيديوشي لجوسون، خسر مينغ 100 ألف جندي وأنفق مليون حصة غذائية، لكن لم تكن هناك فرصة للنصر بين مينغ وجوسون.
لم يتم كتابته في كتب التاريخ المدرسية اليابانية.
وبالمناسبة، يقال إن قوات مينغ وجوسون استخدمت سفن السلاحف لإزعاج القوات اليابانية في معركة نوريانغ، لكن هذا أيضًا خيال.
لا توجد رسومات أو سجلات مكتوبة لسفينة السلحفاة في ذلك الوقت.
إنه خيال كامل من تأليف الجانب الكوري.
أريموتو
ومع ذلك، تتضمن بعض كتب التاريخ المدرسية والكتب المرجعية اليابانية سفينة السلحفاة وحتى التمثال البرونزي ليي سون سين.
وبطبيعة الحال، إذا كانت تستند إلى حقائق تاريخية، فإنها ثكان من الممكن أن تكون القصة مختلفة، لكنها الآن ممزوجة بالخيال بناءً على رغبات الجانب الكوري.
وبعبارة أخرى، تتم كتابة الكتب المدرسية اليابانية وتعليمها للأطفال على أساس "المنظور التاريخي الكوري".
إنها مشكلة كبيرة.
يتبع.

 

 

รีโพสต์!มันโยชูเป็นวัฒนธรรมคลาสสิกที่ญี่ปุ่นควรแบ่งปันกับโลกอย่างภาคภูมิใจ

2023年11月16日 16時07分43秒 | 全般

เกาหลียกย่องยี ซุนซินในฐานะวีรบุรุษแห่งความรอดและเป็นหนึ่งในสามพลเรือเอกที่ยิ่งใหญ่ที่สุดของโลก
20 ธันวาคม 2018
ต่อไปนี้มาจากชุดบทสนทนาชื่อ "Discussing the Japanese National Chronicle" โดย Naoki Hyakuta และ Kaori Arimoto ซึ่งปรากฏในนิตยสารรายเดือน Hanada ฉบับเดือนที่แล้ว

ประวัติศาสตร์ที่สมบูรณ์ที่ทำให้คุณรักญี่ปุ่น
เฮียคุตะ
สิ่งที่เป็นแรงบันดาลใจให้ฉันเขียน "พงศาวดารแห่งชาติญี่ปุ่น" คือการสนทนาของฉันกับเคนท์ กิลเบิร์ตเมื่อปีที่แล้ว
หัวข้อครอบคลุมหัวข้อที่หลากหลาย ถึงกระนั้น เมื่อการอภิปรายหันไปเรื่องการศึกษาประวัติศาสตร์ ฉันถามเคนต์เกี่ยวกับการศึกษาประวัติศาสตร์อเมริกัน เนื่องจากฉันรู้สึกมานานแล้วว่าการศึกษาประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นเริ่มแย่ลงเรื่อยๆ
ฉันถามเคนท์ซังเกี่ยวกับการศึกษาประวัติศาสตร์อเมริกา และเขาก็ตอบว่า "เมื่อเด็กๆ เรียนรู้จากหนังสือเรียนประวัติศาสตร์อเมริกัน พวกเขาต่างก็หลงรักอเมริกา และทุกคนก็ภูมิใจที่ได้เกิดในสหรัฐอเมริกา
เมื่อฉันได้ยินแบบนั้น ฉันคิดว่า "เยี่ยมมาก นั่นคือสิ่งที่เกี่ยวกับการศึกษาประวัติศาสตร์" ในเวลาเดียวกัน ฉันก็รู้สึกอิจฉาและสงสัยว่าทำไมไม่มีหนังสือเกี่ยวกับประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นแบบนี้ในญี่ปุ่น
จากนั้นฉันก็รู้ว่า "ถ้าไม่มี ฉันควรจะเขียนเอง
อาริโมโตะ
เมื่อเร็ว ๆ นี้หนังสือเกี่ยวกับประวัติศาสตร์หลายเล่มได้รับการตีพิมพ์ในญี่ปุ่น แต่มีบางเล่มเท่านั้นที่รวมประวัติศาสตร์ไว้ในเล่มเดียว
เฮียคุตะ
มีเพียงหนังสือที่จัดพิมพ์โดยบริษัทหนังสือเรียนเท่านั้น
นอกจากนี้ ไม่มีหนังสือเกี่ยวกับประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นที่จะทำให้คุณรู้สึกขอบคุณที่ได้เกิดในญี่ปุ่นและภูมิใจในความเป็นญี่ปุ่น
แน่นอนว่าทุกประเทศมีประวัติเชิงลบ
แต่นั่นคือสิ่งที่เด็ก ๆ ต้องเรียนรู้เมื่อโตขึ้นและได้รับความรู้หลากหลายประเภท
ไม่จำเป็นต้องสอนประวัติศาสตร์เชิงลบให้กับเด็กผู้บริสุทธิ์ที่ไม่รู้อะไรเลยในทันที
ไม่ การศึกษาในโรงเรียนสมัยใหม่สอนเฉพาะประวัติศาสตร์เชิงลบเท่านั้น
สิ่งที่แย่ก็คือมีแม้กระทั่งประวัติเท็จในหมู่พวกเขา
แทนที่จะเขียนประวัติศาสตร์ที่บิดเบี้ยวเช่นนี้ ฉันตัดสินใจเขียนประวัติศาสตร์ทั่วไปของญี่ปุ่นที่จะทำให้ทุกคนที่อ่าน รวมถึงเด็กๆ รักญี่ปุ่น ภูมิใจที่ได้เป็นคนญี่ปุ่น และรู้สึกดีใจที่ได้เกิดในญี่ปุ่น
ตอนนั้น ฉันบอกกับคุณอาริโมโตะซึ่งบังเอิญร่วมงานกับฉันว่า "คราวหน้า ฉันกำลังคิดจะเขียนหนังสือเกี่ยวกับประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นแบบนี้"
ตอนนั้นฉันยังคงคิดอยู่ว่า "ฉันหวังว่าจะเขียนหนังสือแบบนี้ได้นะ...'' นั่นคือทั้งหมดที่ฉันคิด แต่ก็โพล่งออกมา
จากนั้นคุณอาริโมโตะก็พูดว่า "คุณควรจะเขียนมันนะ!"
อาริโมโตะ
เขียนลงไปสิ!” ฉันไม่ได้พูดแบบนั้นด้วยน้ำเสียงออกคำสั่ง (หัวเราะ)
กรุณาอย่าทำให้ผู้อ่านเข้าใจผิด
ฉันพูดว่า "ยังไงก็เถอะ กรุณาเขียนด้วย"
เฮียคุตะ
หากคุณอาริโมโตะซึ่งเป็นบรรณาธิการที่เก่งกาจสนับสนุนฉัน ไม่มีอะไรจะทรงพลังไปกว่านี้แล้ว
ฉันเขียนได้ดังนั้นฉันจึงเริ่มเตรียมการเมื่อปีที่แล้วและเริ่มเขียนอย่างจริงจังเมื่อต้นปีนี้
ฉันใช้เวลาประมาณหนึ่งปีและมากกว่า 2,000 ชั่วโมงในการทำหนังสือเล่มนี้ให้เสร็จ และแม้ว่าจะมีช่วงเวลาที่ยากลำบากมากมายในกระบวนการเขียน แต่กระบวนการทั้งหมดก็น่ายินดี
เมื่ออายุ 62 ปี ฉันศึกษาประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นอีกครั้ง
ฉันอ่านหนังสือทั้งหมดที่ฉันเคยอ่านเกี่ยวกับประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นอีกครั้ง และฉันก็อ่านเนื้อหาใหม่ๆ มากมายอย่างละเอียดอีกด้วย
ฉันยังอ่านหนังสือ "Learning Manga: Japanese History" ทุกเล่มที่จัดพิมพ์โดย Shogakukan และ Shueisha อีกด้วย
อาริโมโตะ
"การเรียนรู้มังงะ: ประวัติศาสตร์ญี่ปุ่น" เป็นเรื่องที่น่าสนใจแม้กระทั่งสำหรับผู้ใหญ่ใช่ไหม?
เฮียคุตะ
ใช่แล้ว.
มันไม่ใช่เรื่องที่จะหลอกด้วย
มีความสนใจที่ไม่พบในตำราประวัติศาสตร์ทั่วไป
แน่นอนว่ามันเป็นมังงะ แต่ก็มีบุคคลสำคัญทางประวัติศาสตร์ เช่น คิโยโมริ ไทระ และโนบุนางะ โอดะ ที่พูดอยู่
เป็นสิ่งที่ทำให้พวกเขาดูน่าดึงดูด และเป็นสิ่งที่คุณไม่สามารถพบได้ในหนังสือเรียนประวัติศาสตร์ที่เพียงแต่บรรยายเหตุการณ์เท่านั้น
คุณไม่พบเรื่องแบบนั้นในหนังสือประวัติศาสตร์ธรรมดาๆ
ในแง่นั้น มันมีประโยชน์สำหรับฉันในการเขียนหนังสือ
ดังที่ทราบกันดีว่าคำว่า "ประวัติศาสตร์" และ "เรื่องราว" มีต้นกำเนิดเดียวกัน
กล่าวอีกนัยหนึ่ง ประวัติศาสตร์คือเรื่องราว
ในการเขียน "The Japanese National Chronicle" ฉันตระหนักอยู่เสมอว่า "ประวัติศาสตร์คือเรื่องราว"
อาริโมโตะ
เมื่อฉันอ่านต้นฉบับที่คุณ Hyakuta ส่งให้ฉัน ฉันรู้สึกประทับใจครั้งแล้วครั้งเล่าว่าเขาเป็นนักเล่าเรื่องที่มีความสามารถที่หาได้ยากจริงๆ
ใน "The Japanese National Chronicle" มีการเขียนความสัมพันธ์เชิงสาเหตุของเหตุการณ์ทางประวัติศาสตร์แต่ละเหตุการณ์ที่เกิดขึ้นและความเชื่อมโยงกันไว้อย่างสวยงาม
เรื่องราวเป็นสามมิติที่แข็งแกร่ง ดังนั้นแม้แต่ผู้อ่านที่คุ้นเคยกับเหตุการณ์ทางประวัติศาสตร์และชื่อของบุคคลแต่จำเป็นต้องทำความคุ้นเคยกับความสัมพันธ์ระหว่างเหตุและผลให้มากขึ้นก็ยังจะมั่นใจหรือประหลาดใจ ฉันคิดว่า.

ความเป็นส่วนตัวถูกเปิดเผย
เฮียคุตะ
หนังสือประวัติศาสตร์ที่มีอยู่ส่วนใหญ่ไม่มีอัตวิสัยหรือมุมมองของผู้เขียน
สิ่งเหล่านี้ไม่ควรรวมอยู่ในหนังสือประวัติศาสตร์
ว่ากันว่ามีความจำเป็นที่จะต้องมีวัตถุประสงค์ให้ได้มากที่สุด
อย่างไรก็ตาม เป็นไปไม่ได้ที่จะมีจุดมุ่งหมายในประวัติศาสตร์
เมื่อคุณลงลึกลงไปแล้ว ความเป็นตัวของตัวเองจะหลีกเลี่ยงไม่ได้
นั่นคือธรรมชาติของประวัติศาสตร์
ใน "The Japanese National Chronicle" ความรู้สึกส่วนตัวของฉันปรากฏทุกที่

ในบางครั้ง มีหลายจุดที่มีการเปิดเผยความเป็นตัวตน เช่น "ความจริงข้อนี้ทำให้ฉันประทับใจ" หรือ "ฉันโกรธจนตัวสั่นกับเรื่องนี้"
อาริโมโตะ
ประโยคแรกของบทแรกคือ "ประวัติศาสตร์ของเราเริ่มต้นที่ไหน"
คุณจงใจไม่เลือก "ประวัติศาสตร์ญี่ปุ่น" เป็นหัวเรื่อง
เฮียคุตะ
ใช่ฉันทำ.
ตั้งแต่บรรทัดแรก ฉันมีความเป็นตัวของตัวเอง
นับเป็นครั้งแรกที่มีหนังสือประวัติศาสตร์เช่นนี้
ตัวอย่างเช่น เกี่ยวกับ "มันโยชู" หนังสือประวัติศาสตร์ที่มีอยู่เรียกมันว่า "คอลเลคชันบทกวีญี่ปุ่นที่เก่าแก่ที่สุดที่ยังหลงเหลืออยู่ กล่าวกันว่ารวบรวมขึ้นราวปีคริสตศักราช 760 และมีบทกวี 4,536 บท''
พวกเขาไม่ได้บอกผู้อ่านว่าอะไรที่สำคัญที่สุด
นั่นคืออะไร?
เป็นกวีนิพนธ์ Waka ที่เก่าแก่ที่สุดที่มีอยู่จริง
ถึงกระนั้นแม้จะมีระบบสถานะในสมัยนั้น ไม่เพียงแต่มีบทกวีที่เขียนโดยจักรพรรดิ ราชวงศ์ และครอบครัวที่มีอำนาจเท่านั้น แต่ยังมีบทกวีอีกมากมายที่เขียนโดยเจ้าหน้าที่ระดับต่ำ ชาวนา และสามัญชน เช่น สามัญชนเอง
กล่าวอีกนัยหนึ่ง จิตวิญญาณของยุคนั้นคือการที่ทุกคนเท่าเทียมกันในศิลปะแห่งบทกวีที่ยิ่งใหญ่ และสำหรับคนในยุคนั้น การแต่งบทกวีเป็นงานอดิเรกทั่วไป ไม่ใช่วัฒนธรรมที่สงวนไว้สำหรับคนเพียงไม่กี่คนที่ได้รับการคัดเลือก
ไม่มีประเทศอื่นใดในโลกที่มีวัฒนธรรมเช่นนี้เมื่อ 1,300 ปีที่แล้ว
มันโยชูเป็นวัฒนธรรมคลาสสิกที่ญี่ปุ่นควรแบ่งปันกับโลกอย่างภาคภูมิใจ
นี่เป็นความคิดเห็นส่วนตัวของฉัน แต่การสอนสิ่งเหล่านี้ถือเป็นการศึกษาประวัติศาสตร์ที่เหมาะสม
ในทางกลับกัน ขณะที่ฉันอ่านหนังสือเรียนประวัติศาสตร์และหนังสือเฉพาะทางสำหรับการเขียนของฉัน ฉันรู้สึกว่าหนังสือเหล่านั้นไม่ใช่หนังสือประวัติศาสตร์ แต่เป็น "หนังสืออธิบายตามลำดับเวลา" ที่บรรยายเหตุการณ์ที่เกิดขึ้นอย่างละเอียด
หนังสือประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นหลายเล่มจัดอยู่ในหมวดหมู่นี้
พวกเขาจะทำให้ผู้อ่านรู้สึกเบื่อขณะอ่าน

หนังสือเรียนที่เขียนจากมุมมองทางประวัติศาสตร์เกาหลี
อาริโมโตะ
นอกจากนี้ หลายๆ เรื่องยังมีสิ่งที่ไม่ใช่ข้อเท็จจริงทางประวัติศาสตร์ด้วยใช่ไหม?
เฮียคุตะ
ถูกตัอง.
ตัวอย่างเช่น หนึ่งในสิ่งที่น่าประหลาดใจที่สุดในหนังสือเรียนประวัติศาสตร์คือคำอธิบายเกี่ยวกับการรุกรานโชซอนของฮิเดโยชิ
ตัวอย่างเช่น ใน "การรุกรานเกาหลีของญี่ปุ่น (ค.ศ. 1592-1598)" กองกำลังญี่ปุ่นได้รับความเดือดร้อนมากมายจากกิจกรรมของยี ซุนซินแห่งโชซอน
นอกจากนี้ยังระบุด้วยว่ากองกำลังทางเรือของหมิงและโชซอนที่นำโดยยี ซุนซิน ได้ทำลายล้างกองกำลังญี่ปุ่นในการรบทางเรือครั้งสุดท้าย ซึ่งก็คือยุทธการที่นอร์ยาง ในปี ค.ศ. 1598
จริงๆแล้วสิ่งเหล่านี้ล้วนเป็นนิยาย
อาริโมโตะ
เกาหลียกย่องยี ซุนซินในฐานะวีรบุรุษแห่งความรอดและเป็นหนึ่งในสามพลเรือเอกที่ยิ่งใหญ่ที่สุดในโลก
แม้กระทั่งเมื่อเร็วๆ นี้ กองทัพเรือเกาหลียังรู้สึกสดชื่นอยู่เสมอที่กองทัพเรือเกาหลีได้ยกธงที่พวกเขาเชื่อว่าเป็นแบบเดียวกับธงที่ยี่ ซุน-ซินใช้ในระหว่างการตรวจสอบกองเรือระหว่างประเทศที่จัดขึ้นที่เกาะเชจู
เฮียคุตะ
อย่างไรก็ตาม ความสำเร็จของยี่ ซุนชินนั้นไม่สำคัญเลย
สิ่งเดียวที่เขาทำคือโจมตีขบวนทหารญี่ปุ่นโดยไม่มีการคุ้มกันในช่วงแรกของการรบในปี 1592 และประสบความสำเร็จบ้าง
ในการรุกรานเกาหลีของญี่ปุ่น (ค.ศ. 1592-1598) กองทัพญี่ปุ่นเข้าครอบงำกองกำลังหมิงตั้งแต่ต้นจนจบ
หากพวกเขาโจมตีหมิงต่อไป พวกเขาคงจะผลักหมิงจนมุมหนึ่ง
อย่างไรก็ตาม เมื่อฮิเดโยชิเสียชีวิตจากอาการป่วยในปี 1598 ความขัดแย้งก็ปะทุขึ้นในหมู่ขุนนางศักดินาที่สนับสนุนระบอบการปกครองโทโยโทมิ และสถานการณ์ไม่เอื้ออำนวยต่อการทำสงครามต่างประเทศอีกต่อไป
ดังนั้น ผู้เฒ่าผู้ยิ่งใหญ่ทั้งห้าแห่งตระกูลโทโยโทมิจึงออกคำสั่งให้กองทัพญี่ปุ่นล่าถอย โดยเก็บความลับการตายของฮิเดโยชิไว้ และกองทัพทั้งหมดก็ถอนตัวออกไปในปีนั้น
ในเวลานี้ ยุทธการที่นอร์ยังที่กล่าวถึงก่อนหน้านี้เกิดขึ้นระหว่างการล่าถอย
การสู้รบเริ่มต้นด้วยการซุ่มโจมตีโดยกองทัพเรือของกองกำลังหมิงและโชซอน และทั้งสองฝ่ายได้รับความสูญเสีย ถึงกระนั้น แม้ว่านายพลหลักหลายคนของกองกำลังหมิงและโชซอนถูกสังหารในการรบ แต่แทบไม่มีนายพลชาวญี่ปุ่นเสียชีวิตในการรบเลย และการรบครั้งนี้ถือเป็นชัยชนะอันยิ่งใหญ่สำหรับกองทัพญี่ปุ่นที่มีผลใช้บังคับ
ยี ซุนซินก็ถูกสังหารในการต่อสู้ครั้งนี้เช่นกัน
อาริโมโตะ
เป็นข้อเท็จจริงทางประวัติศาสตร์ที่กองทัพญี่ปุ่นเอาชนะกองทัพหมิงและโชซอนในการรบปี 1598 ซึ่งฝ่ายจีนก็ยอมรับเช่นกันใช่ไหม?
เฮียคุตะ
ก็เป็นไปตามที่คุณพูด
ใน "ประวัติศาสตร์ราชวงศ์หมิง" มีเขียนไว้ว่า "เจ็ดปีหลังจากการรุกรานโชซอนของโทโยโทมิ ฮิเดโยชิเริ่มต้นขึ้น พวกหมิงสูญเสียทหารไป 100,000 นายและใช้จ่ายเงินปันส่วนหนึ่งล้านส่วน แต่ไม่มีโอกาสได้รับชัยชนะระหว่างราชวงศ์หมิงและโชซอน
ไม่ได้เขียนไว้ในหนังสือเรียนประวัติศาสตร์ญี่ปุ่น
โดยบังเอิญว่ากันว่ากองกำลังหมิงและโชซอนใช้เรือเต่าเพื่อรบกวนกองกำลังญี่ปุ่นในยุทธการนอร์ยาง แต่นี่ก็เป็นเพียงนิยายเช่นกัน
ไม่มีภาพวาดหรือบันทึกเป็นลายลักษณ์อักษรของเรือเต่าแล้ว
มันเป็นนิยายที่สมบูรณ์ที่สร้างขึ้นโดยฝ่ายเกาหลี
อาริโมโตะ
อย่างไรก็ตาม หนังสือเรียนประวัติศาสตร์ญี่ปุ่นและหนังสืออ้างอิงบางเล่มมีเรือเต่าและแม้แต่รูปปั้นทองสัมฤทธิ์ของยี่ ซุนซิน
แน่นอนว่าหากพวกมันมีพื้นฐานอยู่บนข้อเท็จจริงทางประวัติศาสตร์อาจจะเป็นอีกเรื่องหนึ่ง แต่ตอนนี้ มันถูกผสมกับนิยายตามความปรารถนาของฝั่งเกาหลี
กล่าวอีกนัยหนึ่ง หนังสือเรียนภาษาญี่ปุ่นถูกเขียนและสอนให้กับเด็กๆ ตาม "มุมมองทางประวัติศาสตร์ของเกาหลี"
มันเป็นปัญหามาก
ยังมีต่อ.

 

 

 

Posting ulang!Manyoshu adalah budaya klasik dan budaya yang

2023年11月16日 16時02分48秒 | 全般

Korea merayakan Yi Sun-sin sebagai pahlawan penyelamat dan salah satu dari tiga laksamana terhebat di dunia.
20 Desember 2018
Berikut ini adalah kumpulan percakapan berjudul "Membahas Sejarah Nasional Jepang" oleh Naoki Hyakuta dan Kaori Arimoto, yang dimuat di majalah bulanan Hanada edisi bulan lalu.

Sejarah Lengkap yang Membuat Anda Mencintai Jepang.
Hyakuta
Yang mengilhami saya untuk menulis "Sejarah Nasional Jepang" adalah percakapan saya dengan Kent Gilbert tahun lalu.
Topiknya mencakup berbagai macam topik. Namun, ketika diskusi beralih ke pendidikan sejarah, saya bertanya kepada Kent tentang pendidikan sejarah Amerika, karena saya telah lama merasa bahwa pendidikan sejarah Jepang semakin buruk. 
Saya bertanya kepada Kent-san tentang pendidikan sejarah Amerika, dan dia menjawab, "Ketika anak-anak belajar dari buku pelajaran sejarah Amerika, mereka semua jatuh cinta pada Amerika. Dan semua orang bangga dilahirkan di Amerika Serikat.
Ketika saya mendengar itu, saya berpikir, "Itu bagus. Itulah yang dimaksud dengan pendidikan sejarah." Pada saat yang sama, saya merasa iri dan bertanya-tanya mengapa tidak ada buku-buku seperti itu tentang sejarah Jepang di Jepang.
Kemudian saya menyadari, "Baiklah, jika tidak ada, saya harus menulisnya sendiri.
Arimoto 
Baru-baru ini, banyak buku yang berhubungan dengan sejarah telah diterbitkan di Jepang, tetapi hanya beberapa di antaranya yang merupakan sejarah lengkap dalam satu volume.
Hyakuta 
Hanya ada yang diterbitkan oleh perusahaan buku pelajaran.
Selain itu, tidak ada buku-buku tentang sejarah Jepang yang akan membuat Anda merasa bersyukur karena dilahirkan di Jepang dan bangga menjadi orang Jepang. 
Tentu saja, setiap negara memiliki sejarah yang negatif.
Namun, hal tersebut merupakan sesuatu yang perlu dipelajari oleh anak-anak saat mereka tumbuh dan mendapatkan berbagai macam pengetahuan.
Tidak perlu tiba-tiba mengajarkan sejarah negatif kepada anak-anak polos yang tidak tahu apa-apa tentang hal itu.
Tidak, pendidikan sekolah modern hanya mengajarkan sejarah negatif.
Yang mengerikan adalah bahwa ada sejarah yang salah di antara mereka. 
Daripada sejarah yang menyimpang seperti itu, saya memutuskan untuk menulis sejarah umum Jepang yang akan membuat semua orang yang membacanya, termasuk anak-anak, mencintai Jepang, bangga menjadi orang Jepang, dan merasa senang telah dilahirkan di Jepang. 
Pada saat itu, saya berkata kepada Ibu Arimoto, yang kebetulan bekerja dengan saya, "Lain kali, saya berpikir untuk menulis buku tentang sejarah Jepang seperti ini. 
Pada waktu itu, saya masih berpikir, "Seandainya saya bisa menulis buku seperti ini... Hanya itu yang saya pikirkan, tetapi saya keceplosan.
Kemudian, Ibu Arimoto berkata, "Kamu harus menulisnya!"
Arimoto
Tulislah!" Saya tidak mengatakannya dengan nada memerintah (tertawa).
Tolong jangan menyesatkan para pembaca.
Saya berkata, "Dengan segala cara, silakan menulis."
Hyakuta 
Jika Nona Arimoto, yang juga seorang editor yang hebat, mau mendukung saya, tidak ada yang lebih dahsyat daripada itu.
Saya bisa menulisnya, jadi saya memulai persiapan tahun lalu dan mulai menulis dengan sungguh-sungguh pada awal tahun ini.
Saya membutuhkan waktu sekitar satu tahun dan lebih dari 2.000 jam untuk menyelesaikan buku ini, dan meskipun ada banyak momen sulit dalam proses penulisan, namun keseluruhan prosesnya menyenangkan. 
Pada usia 62 tahun, saya mempelajari sejarah Jepang lagi.
Saya membaca lagi semua buku yang pernah saya baca tentang sejarah Jepang, dan saya juga membaca secara menyeluruh sejumlah besar materi baru.
Saya bahkan membaca semua jilid "Belajar Manga: Sejarah Jepang" yang diterbitkan oleh Shogakukan dan Shueisha.
Arimoto 
"Belajar Manga: Sejarah Jepang" sangat menarik, bahkan untuk orang dewasa, bukan?
Hyakuta
Ya, benar.
Ini bukan sesuatu yang bisa dibodohi.
Buku ini memiliki daya tarik yang tidak ditemukan dalam buku teks sejarah biasa.
Tentu saja ini adalah manga, tetapi ada tokoh-tokoh sejarah, seperti Kiyomori Taira dan Nobunaga Oda, yang berbicara.
Inilah yang membuatnya menarik, dan ini adalah sesuatu yang tidak dapat Anda temukan di buku pelajaran sejarah yang hanya menggambarkan peristiwa.
Anda tidak akan menemukan hal semacam itu dalam buku sejarah biasa.
Dalam hal ini, hal tersebut sangat membantu saya dalam menulis buku ini. 
Seperti yang diketahui, kata "sejarah" dan "kisah" memiliki asal kata yang sama.
Dengan kata lain, sejarah adalah sebuah cerita.
Dalam menulis "The Japanese National Chronicle," saya selalu sadar bahwa "sejarah adalah sebuah cerita."
Arimoto 
Ketika saya membaca naskah yang dikirim kepada saya oleh Tuan Hyakuta, saya terkesan lagi dan lagi bahwa dia memang seorang pendongeng yang memiliki kemampuan yang langka.
Dalam "The Japanese National Chronicle," hubungan sebab-akibat tentang bagaimana setiap peristiwa sejarah terjadi dan bagaimana peristiwa-peristiwa itu saling berkaitan ditulis dengan indah.
Ceritanya padat tiga dimensi, sehingga bahkan pembaca yang akrab dengan peristiwa sejarah dan nama-nama orang, tetapi perlu menjadi lebih akrab dengan hubungan sebab-akibat akan diyakinkan atau terkejut. Menurut saya.

Subjektivitas ditelanjangi
Hyakuta 
Sebagian besar buku sejarah yang ada sekarang, tidak memiliki subjektivitas atau sudut pandang penulisnya.
Hal-hal seperti itu seharusnya tidak dimasukkan ke dalam buku sejarah.
Dikatakan bahwa perlu untuk menjadi seobyektif mungkin.
Namun, tidak mungkin untuk menjadi objektif dalam sejarah.
Ketika Anda langsung membahasnya, subjektivitas tidak bisa dihindari.
Itulah sifat alami dari sejarah. 
Dalam "The Japanese National Chronicle," subjektivitas saya muncul di mana-mana.
Kadang-kadang, ada banyak titik di mana subjektivitas terungkap, seperti, "Fakta ini menggerakkan saya," atau "Saya gemetar karena marah akan hal ini.
Arimoto 
Kalimat pertama dari bab pertama adalah, "Dari mana sejarah kita dimulai?"
Anda sengaja tidak memilih "sejarah Jepang" sebagai subjek.
Hyakuta
Ya, memang.
Sejak baris pertama, saya memiliki subjektivitas saya.
Ini adalah pertama kalinya ada buku sejarah seperti ini. 
Sebagai contoh, mengenai "Manyoshu", buku-buku sejarah yang ada hanya menggambarkannya sebagai "kumpulan puisi Jepang tertua yang masih ada. Dikatakan bahwa buku ini disusun sekitar tahun 760 Masehi dan berisi 4.536 puisi.
Mereka tidak memberi tahu pembaca apa yang paling penting.
Apa itu?
Ini memang antologi waka tertua yang ada. 
Namun, terlepas dari sistem status pada masa itu, antologi ini tidak hanya berisi puisi yang ditulis oleh kaisar, keluarga kerajaan, dan keluarga yang berkuasa, tetapi juga banyak puisi yang ditulis oleh pejabat rendahan, petani, dan rakyat jelata, seperti rakyat jelata itu sendiri.
Dengan kata lain, semangat pada masa itu adalah bahwa semua orang memiliki kedudukan yang sama dalam seni puisi yang agung dan bahwa bagi orang-orang pada masa itu, menulis puisi adalah hobi yang umum, bukan budaya yang hanya dimiliki oleh segelintir orang.
Tidak ada negara lain di dunia yang memiliki budaya seperti itu 1.300 tahun yang lalu.
Manyoshu adalah karya klasik dan budaya yang harus dibanggakan oleh Jepang kepada dunia. 
Ini adalah pendapat subjektif saya, tetapi mengajarkan hal-hal ini adalah pendidikan sejarah yang tepat.  
Di sisi lain, ketika saya membaca berbagai buku pelajaran sejarah dan buku-buku khusus untuk tulisan saya, saya merasa bahwa buku-buku tersebut bukanlah buku sejarah, melainkan "buku-buku penjelasan kronologis" yang menjelaskan peristiwa-peristiwa yang telah terjadi secara rinci.
Banyak buku sejarah Jepang yang termasuk dalam kategori ini.
Buku-buku tersebut akan membuat pembaca bosan saat membacanya.

Buku teks yang ditulis dari sudut pandang sejarah Korea
Arimoto 
Selain itu, banyak di antaranya yang berisi hal-hal yang bukan merupakan fakta sejarah, bukan?
Hyakuta
Itu benar.
Sebagai contoh, salah satu hal yang paling mengejutkan dalam buku pelajaran sejarah adalah deskripsi invasi Hideyoshi ke Joseon.
Misalnya, dalam "Invasi Jepang ke Korea (1592-1598)," pasukan Jepang sangat menderita akibat aktivitas Yi Sun-sin dari Joseon.
Disebutkan juga bahwa pasukan angkatan laut Ming dan Joseon yang dipimpin oleh Yi Sun-sin memusnahkan pasukan Jepang dalam pertempuran laut terakhir, Pertempuran Noryang, pada tahun 1598.
Sebenarnya, ini semua adalah fiksi.
Arimoto 
Korea telah merayakan Yi Sun-sin sebagai pahlawan penyelamat dan salah satu dari tiga laksamana terhebat di dunia.
Bahkan baru-baru ini, masih segar dalam ingatan mereka bahwa Angkatan Laut Korea mengibarkan bendera yang mereka yakini memiliki desain yang sama dengan yang digunakan oleh Yi Sun-sin saat peninjauan armada internasional yang diadakan di Pulau Jeju.
Hyakuta
Namun, prestasi Yi Sun-sin tidak seberapa.
Satu-satunya hal yang dia lakukan adalah menyerang konvoi pasukan Jepang tanpa pengawalan pada tahap awal pertempuran pada tahun 1592 dan berhasil.
Dalam invasi Jepang ke Korea (1592-1598), pasukan Jepang membuat pasukan Ming kewalahan dari awal hingga akhir.
Jika mereka terus menyerang Ming, kemungkinan besar mereka akan membuat Ming terpojok. 
Namun, dengan kematian Hideyoshi karena sakit pada tahun 1598, konflik pecah di antara para penguasa feodal yang mendukung rezim Toyotomi, dan situasinya tidak lagi kondusif untuk melanjutkan perang luar negeri.
Oleh karena itu, Lima Tetua Agung keluarga Toyotomi memerintahkan tentara Jepang untuk mundur, merahasiakan kematian Hideyoshi, dan seluruh tentara mundur pada tahun itu. 
Pada saat itu, Pertempuran Noryang yang disebutkan sebelumnya terjadi selama masa mundur.
Pertempuran dimulai dengan serangan penyergapan mendadak oleh pasukan angkatan laut dari pasukan Ming dan Joseon, dan kedua belah pihak mengalami kekalahan. Namun, meskipun banyak jenderal besar dari pasukan Ming dan Joseon terbunuh dalam pertempuran tersebut, hampir tidak ada jenderal Jepang yang tewas dalam pertempuran tersebut, dan pertempuran itu dianggap sebagai kemenangan besar bagi pasukan Jepang pada saat itu.
Yi Sun-sin juga terbunuh dalam pertempuran ini.
Arimoto 
Ini adalah fakta sejarah bahwa pasukan Jepang berhasil mengalahkan pasukan Ming dan Joseon pada pertempuran tahun 1598, yang juga diakui oleh pihak Tiongkok, bukan?
Hyakuta 
Memang seperti yang Anda katakan.
Dalam "Sejarah Dinasti Ming" tertulis, "Tujuh tahun setelah invasi Toyotomi Hideyoshi ke Joseon dimulai, Ming kehilangan 100.000 tentara dan menghabiskan satu juta ransum, tetapi tidak ada kesempatan untuk menang antara Ming dan Joseon.
Hal ini tidak tertulis dalam buku pelajaran sejarah Jepang. 
Secara kebetulan, dikatakan bahwa pasukan Ming dan Joseon menggunakan kapal kura-kura untuk mengganggu pasukan Jepang dalam Pertempuran Noryang, tetapi ini juga fiksi.
Tidak ada gambar atau catatan tertulis tentang kapal kura-kura saat itu.
Ini adalah fiksi yang sepenuhnya dibuat oleh pihak Korea.
Arimoto 
Namun, beberapa buku pelajaran dan buku referensi sejarah Jepang menyertakan kapal kura-kura dan bahkan patung perunggu Yi Sun-sin.
Tentu saja, jika mereka didasarkan pada fakta sejarah, itu akan menjadi cerita yang berbeda, tetapi sekarang mereka bercampur dengan fiksi berdasarkan keinginan pihak Korea.
Dengan kata lain, buku-buku pelajaran Jepang ditulis dan diajarkan kepada anak-anak berdasarkan "perspektif sejarah Korea".
Ini sangat bermasalah.
Untuk dilanjutkan.