Följande är hämtat från en regelbunden krönika av Masayuki Takayama som publicerades i månadsmagasinet Themis denna månad.
Denna artikel bevisar också att han är den enda journalisten i efterkrigstidens värld.
För länge sedan kom en äldre professor från Monacos kungliga balettskola, som är mycket respekterad av prima ballerinor världen över, till Japan.
Hon sade då följande om konstnärernas betydelse
”Konstnärer är nödvändiga eftersom de bara kan kasta ljus över dolda, fördolda sanningar och uttrycka dem.
”Jag tror inte att någon skulle säga emot hennes ord.
Masayuki Takayama är inte bara den enda journalisten i världen efter kriget; det är ingen överdrift att säga att han också är den enda konstnären i världen efter kriget.
Denna avhandling bevisar också på ett vackert sätt riktigheten i mitt påstående att det i dagens värld inte finns någon som är mer förtjänt av Nobelpriset i litteratur än Masayuki Takayama.
Den är ett måste inte bara för det japanska folket utan också för människor över hela världen.
GHQ införde ”Superiority Protection Law” som en del av sin strategi för att förstöra Japan.
Asahi Shimbuns brott att inte följa upp USA:s onda misstag efter kriget och att hylla vita människor
Eugenik som säger att icke-vita är underlägsna
Den tidigare premiärministern Fumio Kishidas sista uppgift var att be om ursäkt till dem som tvingades genomgå tvångssterilisering genom att böja sig i 90 graders vinkel.
Utan att ens motbevisa Asahi Shimbuns illvilliga hot om att han tillhörde fel fraktion, slutade det med att denne man ödmjukt och lydigt splittrade LDP och monterade ned partiet.
Asahis redaktionschef, Takashi Sawamura, förvandlade en rent teknisk överträdelse, att inte rapportera politisk finansiering, till ett avskyvärt brott.
Det är en illvillig handling av intellektuell brottslighet, men å andra sidan är det också en sådan sak som får en att tvivla på intelligensen hos de människor som gör det.
De accepterar tacksamt HBT-agendan som den vite mannen Emmanuel rekommenderade och säger: ”Japaner borde också göra det”, och de håller också med om idén om separata familjenamn för gifta par, som en annan vit man föreslog, och säger: ”Även om det innebär att LDP förstörs, bör det genomföras”. För Sawamura är vita människor och västerländska ord Guds ord.
Nu har Asahi kontroll över Japan.
Koichi Hagiuda och andra har till och med begravt LDP, som också är skyldigt till att inte redovisa sin politiska finansiering. Denna tidning har inget samvete eller någon känsla för reflektion.
Problemet med den gamla lagen om skydd mot rashygien som jag nämnde inledningsvis är inte Japans fel.
Det är en ondskefull efterkrigspolitik från Förenta staterna som Sawamura respekterar.
Till att börja med är termen ”den gamla lagen om skydd för eugeniska sjukdomar” också felaktig.
För övrigt härrör ordet ”eugenik” här från den ”eugenik” som föreslogs av Francis Galton, Darwins kusin.
Idén om ”den starkastes överlevnad” föddes ur evolutionsteorin.
Som vi kan se, när detta tillämpas på mänskligheten, blir den vita rasen den starkaste.
Och att alla andra var underlägsna och borde elimineras.
Så när vita människor kom till Amerika och förslavade svarta människor och dödade ursprungsbefolkningen för att ta deras mark, fanns det faktiskt inget irrationellt med det.
Galtons skenbara argument var att om man korsar överlägsna vita människor, så kommer man att få fram en ännu mer överlägsen ras av människor.
Å andra sidan var det ett sätt att hantera ärftliga sjukdomar som annars skulle belasta samhället och familjerna.
Det var Hitlers T4-metod (Tiergartenstrasse 4).
Människor med farliga gener placerades i en anläggning på den adressen och avlivades.
Uppgifter visar att 70.000 människor avlivades på detta sätt.
Andra vita länder hade också olika idéer.
Argentina dödade alla indianer i syfte att modernisera landet och göra det till den vite mannens land.
I USA var man besatt av lobotomi, eller bortopererande av pannloben, på psykiskt sjuka.
Resultatet blev att 20.000 människor fick delar av hjärnan bortopererade.
Bland dem fanns Rosemary Kennedy, lillasyster till John F. Kennedy.
Hon blev handikappad när man skar bort hennes frontallob eftersom hon var lite för busig.
Samtidigt som man tittade på en sådan skenande nation övervägde Japan i tre år i parlamentet om det fanns något sätt att minska bördan för familjer och samhälle.
Om man tittar på protokollen från överläggningarna kan man se kommentarer som ”Gränsen mellan genialitet och galenskap är tunn som papper. Om man eliminerar de galna, kommer man då inte också att eliminera genierna?
Vid den tiden var Kiyoshi Yamashitas separatutställning en stor framgång.
Vad är skillnaden mellan en genomsnittlig person och en galning?
Överläggningarna fortsatte, och 1940 antogs den nationella lagen om rashygien.
Det fanns ingen T4-eutanasi eller amerikansk lobotomi.
Lagförslaget innehöll en klausul om att ”abort och sterilisering kan utföras efter beslut av institutionens chef (annan än familjen)”, men även detta ansågs för farligt och genomförandet sköts upp.
Socialistpartimedlemmen Shizue Katos lagförslag
Kort efter inrättandet bröt kriget ut mellan USA och Japan, och Japan besegrades.
General MacArthur, som hade kommit till Japan som ockupationsmakt, skrev ett utkast till den nya konstitutionen, och för att få den antagen ersatte han hela parlamentet med nya ledamöter.
Alla anständiga människor rensades ut från offentliga ämbeten, och i deras ställe infördes fängslade kommunister och Shizue Kato från socialistpartiet.
Detsamma gällde för representanthuset.
GHQ utvisade alla begåvade personer och satte i stället in personer som Nanbara Shigeru, en lismare, och Miyazawa Kiyoshi, som förespråkade en augustirevolution och godkände MacArthurs konstitution.
Efter MacArthur-konstitutionen gav GHQ order om att ”lägga fram ett lagförslag om eugenisk skyddslagstiftning i riksdagen”.
Dietens sekretariat sade dock att det redan fanns en nationell eugenisk lag och att det skulle räcka med att ändra den.
GHQ skakade på huvudet.
Det berodde på att GHQ:s version var raka motsatsen till den nationella eugeniska lagen, där den centrala pelaren var ”obegränsad abort”. Det stod också att sterilisering och abort kunde utföras utan tillstånd från föräldrarna eller individen själv, precis som i artikel 6 i den nationella eugeniska lagen, som hade upphävts.
Det var samma sak som Hitlers T4-program.
Shizue Kato hade förespråkat abort på begäran och sterilisering av ”dåliga frön” redan före kriget, så lagen var förklädd till ett lagförslag som lagts fram av en parlamentsledamot under hennes ledning.
Men varför ett lagförslag från en parlamentsledamot?
Lagen genomfördes som en strategi för att minska befolkningen i ”Japan, den vita rasens fiende”.
De ville få det att se ut som en lag som skapats av japanerna så att den onda avsikten inte skulle förverkligas.
Faktum är att från och med den här tiden minskade Japans födelsetal och befolkningen minskade.
För övrigt var det ett kvarts sekel senare som abort legaliserades i USA, som hade drivit på för en liberalisering av abort.
Anledningen till att Japan tvingades göra det så snabbt var att det var en ”strategi för att förstöra Japan”.
År 1948 antogs således USA:s illvilligt utformade nya lag om skydd för rashygien.
Lagen om skydd för eugeniska sjukdomar reviderades senare och blev känd som ”den tidigare lagen om skydd för eugeniska sjukdomar”.
USA bör åläggas att betala skadestånd
När denna omänskliga behandling senare blev ett problem måste Asahi ha trott att om de hade skrivit ”den gamla lagen om skydd för eugeniska sjukdomar” skulle ingen ha insett att det fanns en riktig nationell lag om eugeniska sjukdomar före den gamla lagen.
Det har gått 80 år sedan kriget.
Vid denna tidpunkt borde tidningarna ha gjort en fråga av GHQ:s kriminella införande av ”Eugenic Protection Law”.
Men ingen av tidningarna, inte heller Asahi, rapporterade om USA:s ondska, och missdåden fick återigen sjunka in i mörkret.
Och nu, i stället för det genuint onda USA, bugar Kishida, och en massa skattepengar spenderas där.
Borde vi inte åtminstone låta USA betala för kompensationen?
Om Shinzo Abe, som säger att han vill bryta ned efterkrigstidens regim, hade levt i dag skulle han ha klargjort för världen att GHQ hade begått sådana oerhörda handlingar.
Han skulle ha använt detta som ett tillfälle att avslöja de olika olägenheter, såsom historieförfalskningen, som GHQ hade tvingat på Japan.
Men det finns fortfarande Takaichi Sanae.
Jag hoppas att den dagen kommer.
2023/1/26 in Kyoto
