塩村や小西のような政権批判の為の揚げ足取りしか出来ない穀潰し議員が、一日3億とも言われる国会費用をドブに捨てている

以下は今しがた発見した海乱鬼さんのツイートからである。
海乱鬼
@nipponkairagi
日本の国会の歴史上、最底辺の議員による最底辺の質問だと思う。
塩村や小西のような政権批判の為の揚げ足取りしか出来ない穀潰し議員が、一日3億とも言われる国会費用をドブに捨てている。
税金を食い潰して嫌がらせをするだけで、社会の役に全く立たない者に投票している有権者は、良く考えて欲しい。

引用ツイート
Mi2
@mi2_yes
3月17日
【質問しないで発言、撤回しろ】立憲民主党・塩村あやか「大臣は『信用がないなら質問しないで』と杉尾議員に言い放った」
高市早苗大臣「答弁をしても信頼して頂けないということになりそのように申上げた」
塩村「憲法違反、撤回して。質問が出来きなくなる」

 

【質問しないで発言、撤回しろ】立憲民主党・塩村あやか「大臣は『信用がないなら質問しないで』と杉尾議員に言い放った」
高市早苗大臣「答弁をしても信頼して頂けないということになりそのように申上げた」
塩村「憲法違反、撤回して。質問が出来きなくなる」
大臣「その後の質問にも答弁してる」 pic.twitter.com/TEWxavAvzy

— Mi2 (@mi2_yes) March 17, 2023

 

​​​​​​​

SVBは全米のグリーン債組成の6割に関わり、1000本以上のESGファンドにSVG債券が組み込まれていた

以下は今しがた発見した渡邉哲也氏のツイートからである。
渡邉哲也
@daitojimari
クレディ・スイスを吸収できるスイスの銀行はUBSしかない。
UBSの海外や投資銀行部門と国内部門を切り離して、国内をUBSに買わせるか、全部を買わせるかでしょうが、ゴミ箱になっている可能性が高くUBSは嫌がっている。

https://bloomberg.co.jp/news/articles/2023-03-17/RRO2X4T0G1KW01
トランプ敗北後、2年で一気に４倍近くまで資産額を増やしている。
アンチトランプの中核となったBLMの資金112億円のうち、98億円がSVBの寄付、トランプ潰してグリーン利権に預かったわけです。

https://pbs.twimg.com/media/FreChiHaYAE_3qj?format=jpg&name=small

mei
@2022meimei3
返信先: @daitojimariさん
2022年12月時点でバンガードが脱炭素詐欺グループを脱退したのは賢かったですね

世界的に脱炭素を進めているGFANZの最高責任者は前英中央銀行総裁のマーク・カーニーですから英中央銀行（イングランド銀行）逃走は象徴的です。
https://bloomberg.com/news/articles/2022-12-07/vanguard-quits-net-zero-alliance-marking-biggest-defection-yet

日本政府もこうした動きを直視すべきかと

https://pbs.twimg.com/card_img/1634363644162048001/0QZEcIX-?format=jpg&name=small

Vanguard Quits Net-Zero Group, Marking Biggest Defection Yet - Bloomberg

渡邉哲也
@daitojimari
はい、SVB破綻の遠因であり、グリーンバブル終焉のはじまり、SVBは全米のグリーン債組成の6割に関わり、1000本以上のESGファンドにSVG債券が組み込まれていた。
融資先も預金者もグリーン関連が中心

 

立憲民主党は高市早苗大臣に仕事をさせないことで、日本の国益を奪っていることを自覚せよ！

以下は今しがた発見したTsukasa Shirakawa（白川司）さん、髙安カミユさんのツイートからである。
@lingualandjp
立憲民主党は高市早苗大臣に仕事をさせないことで、日本の国益を奪っていることを自覚してほしい。
そんな愚かな政治家を選ぶ国民の民意も民意だから仕方がないが、有権者が本当にそんなことをさせたくて選んだのかは疑問。

髙安カミユ（ミジンコまさ）
@martytaka777
▶️小西文書騒動まとめ
騒動の大体の概要をまとめました。
小西は詰んだ。
デマや印象操作を繰り返したマスコミはどうする？
多くの方に騒動の真実が広まりますように。

https://pbs.twimg.com/media/Frd5reQaYAEg9Jf?format=png&name=small

 

 

ハングル文字を使って抗議する住民？石垣島は日本だよね？日本人がハングル文字を使って、自衛隊へ抗議するのか？

以下は今しがた発見したREIKO CHIBAさんのツイートからである。
@CHIBAREI_DURGA
16日に開設された陸上自衛隊の石垣駐屯地に対しての、反対派住民(自称含む？)の抗議活動。
またいつものハングル文字のプラカードが…。
米軍普天間飛行場の名護市辺野古移設に反対する集会等でも、ハングル文字のプラカードや横断幕がお馴染みですが…。
ねぇ、何故ハングル文字？
おかしいと思わない？

引用ツイート
後藤たけし(令和タケちゃんchannel)
@wyverns15611302
ハングル文字を使って抗議する住民？石垣島は日本だよね？日本人がハングル文字を使って、自衛隊へ抗議するのか？
自衛隊へ嫌がらせをする人はハングル文字を使うのか。
身元を調べた方がいいと思う。
国籍や交友関係を調べて、安易に住民と一括りにしない方がいいと思う。
https://youtu.be/fLXDN2Jp54A

https://pbs.twimg.com/media/FrVL7nraEAEql8i?format=jpg&name=small

 

​​​​​​​

公式ハッシュタグランクイン記事一覧 2023/3/18

公式ハッシュタグランクイン記事一覧

• #オウム

  Top 10 real-time searches 3/16, 12:51

  26位

• #ドローン

  平和のためにこそ、戦争への十分な備えが必要なのだ。原子力こそ重要になる

  27位

• #オウム

  It was a top 50 searcher for the past we

  35位

• #シェパード

  Re-send. It was a popular page yesterday

  36位

• #早稲田大学

  It was a top 50 searcher for the past we

  37位

• #総務

  不祥事続出の総務省情報流通政策局…大臣など無関係に業界と癒着し案件処理に走る官僚

  42位

• #オウム

  Top 10 real-time searches 2023/3/15, 23:

  69位

• #自給自足

  平和のためにこそ、戦争への十分な備えが必要なのだ。原子力こそ重要になる

  72位

• #太陽光発電

  Top 10 real-time searches 2023/3/15, 19:

  80位

• #ポーランド

  故人を悪くは言いたくないが、岡本はコトの重大さがまったく分かっていなかった。呆れ

  85位

• #台湾

  文明のターンテーブルThe Turntable of Civilizationの

  99位

Tetapi Pembunuhan Beramai-ramai Nanking adalah palsu yang direka oleh Amerika Syarikat.

Berikut adalah daripada ruangan bersiri Masayuki Takayama yang menandakan berakhirnya Weekly Shincho, dikeluarkan semalam.
Suatu masa dahulu, seorang profesor wanita tua dari Royal Ballet School of Monaco, yang sangat menghormati ballerina di seluruh dunia, melawat Jepun.
Dia bercakap pada masa itu tentang kepentingan kewujudan artis.
Dia berkata, "Artis adalah penting kerana mereka adalah satu-satunya yang boleh memberi penerangan tentang kebenaran yang tersembunyi dan tersembunyi dan menyatakannya."
Tiada siapa yang akan mempertikaikan kata-katanya.
Tidak keterlaluan untuk mengatakan bahawa Masayuki Takayama bukan sahaja satu-satunya wartawan dalam dunia pasca perang tetapi juga satu-satunya artis dalam dunia pasca perang.
Sebaliknya, ramai daripada mereka yang menggelarkan diri mereka sebagai artis, seperti Oe, Murakami, dan Hirano, tidak layak menerima nama artis itu.
Mereka hanya menyatakan pembohongan yang dibuat oleh Asahi Shimbun dan orang lain daripada memberi penerangan tentang kebenaran tersembunyi dan memberitahu mereka.
Kewujudan mereka tidak terhad di Jepun tetapi sama di negara lain di seluruh dunia.
Dalam erti kata lain, hanya bilangan minimum artis sebenar wujud.
Makalah ini juga sangat membuktikan bahawa saya betul apabila saya mengatakan bahawa tiada seorang pun di dunia hari ini layak menerima Hadiah Nobel dalam Kesusasteraan lebih daripada Masayuki Takayama.
Ia mesti dibaca bukan sahaja untuk orang Jepun tetapi untuk orang di seluruh dunia.
Penekanan dalam teks selain daripada tajuk adalah milik saya.

Perangkap Korea
Bill Emmott berkata bahawa Jerman memohon maaf, tetapi Jepun tidak menyesal sama sekali.
Willy Brandt, canselor Jerman Barat, pergi ke tapak Ghetto Warsaw, di mana 400,000 orang Yahudi dibunuh, dan berlutut.
Wartawan British ini malah mengutuk, "Yasuo Fukuda juga harus pergi ke Nanking dan tunduk."
Yasuo sangat bodoh sehinggakan dia mungkin serius pergi ke Nanking.
Tetapi Pembunuhan Beramai-ramai Nanking adalah palsu yang direka oleh Amerika Syarikat.
Tiada satu tulang pun terbiar.
Sebaliknya, tindakan kejam yang dilakukan oleh Jerman di Warsaw adalah kebenaran tanpa berselindung.
Nazi membenci, mendera, dan membunuh bukan sahaja orang Yahudi tetapi juga orang Slav, terutamanya Poland.
Apabila mereka menakluki Poland, mereka juga menghantar pelajar peringkat sekolah menengah rendah dan ke atas ke Jerman untuk bekerja di kilang Krupp dan Wagen.
Murid-murid sekolah boleh menulis nama mereka dan mengira hingga 500 sebelum dimasukkan ke dalam tenaga kerja.
Jumlah keseluruhannya mencecah 1.5 juta.
Walaupun kekejaman sedemikian, kerajaan Jerman tidak pernah meminta maaf atau membuat ganti rugi selepas perang.
Jepun malah memberi pampasan kepada rakyat jajahan British.
Apakah yang membuatkan Bill Emmott berfikir bahawa Jerman lebih baik daripada Jepun?
Seruan untuk membetulkan sikap tidak bertanggungjawab Jerman datang daripada orang Yahudi yang tinggal di Amerika Syarikat.
Peguam Presiden Bill Clinton berpindah ke sana.
A.S. mempunyai Alien Tort Statute (ATS), yang membenarkan warga asing menyaman jenayah yang dilakukan oleh warga asing di negara asing jika warga asing terbabit dalam perniagaan di Amerika Syarikat.
Ia akan membolehkan individu menyaman syarikat Jerman yang memaksa mereka menjadi buruh paksa.
Clinton juga memperkenalkannya kepada seorang peguam yang baik, Barry Fisher dari Los Angeles.
Oleh itu, banyak tindakan undang-undang telah difailkan terhadap Wergen dan syarikat lain yang berpangkalan di A.S. yang menuntut pampasan untuk kerja paksa dan penyalahgunaan lain semasa perang.
Di bawah Perjanjian Westphalia Perang Tiga Puluh Tahun, ganti rugi perang akan dibuat oleh negara, dan rampasan persendirian sewenang-wenangnya dilarang.
Clinton, bagaimanapun, mengembalikan semula rompakan persendirian dan membuka jalan untuk mengambil wang daripada syarikat.
Canselor Jerman Schröder mengecam tindakan undang-undang yang melanggar bidang kuasa kedaulatan negara lain, tetapi itu tidak menghalang syarikat Jerman daripada menarik diri daripada pasaran A.S.
Kerajaan dan syarikat Jerman telah menyumbang $2.5 bilion setiap satu kepada dana "Tanggungjawab Memori Masa Depan", yang telah memberi pampasan kepada 1.66 juta orang Yahudi, Poland dan lain-lain.
Jumlahnya kira-kira 400,000 yen seorang.
Barry Fisher, yang memperoleh kekayaan daripada ini, menyangka dia boleh mendapatkan wang daripada Axis Powers, syarikat Jepun.
Itulah sebabnya Akta Hayden diwujudkan.
Jika jeneral A.S. dan orang lain yang ditawan tentera Jepun disaman, mereka boleh mendapat 100 trilion yen daripada Nippon Steel dan syarikat lain.
Walau bagaimanapun, selepas Clinton meninggalkan pejabat, Mahkamah Tinggi A.S. memutuskan bahawa Akta Hayden adalah tidak berperlembagaan, dan syarikat Jepun telah terhindar.
Jadi, Barry bertekad untuk membakar China dan Korea Selatan.
China telah menjadi negara penipuan sejak Sun Yat-sen.
Tidak lama kemudian Persekutuan Pemeliharaan Sejarah Perang Anti-Jepun berada di atas kapal.
Entah bagaimana mereka berjaya mendapatkan Yukio Okamoto untuk membayar 2.5 bilion yen kepada Mitsubishi Materials Corporation untuk membayar pampasan bagi buruh paksa warga China.
Saya tidak mahu bercakap buruk tentang si mati, tetapi Okamoto tidak memahami keadaan yang teruk.
Dia seorang yang bodoh.
Barry seterusnya terbang ke Korea.
Bermula dengan Korea Selatan membelanjakan $500 juta dengan menyalahkannya atas "pemerintahan penjajah haram," mereka mendapat sebanyak mungkin daripada kerajaan Jepun, membuat "Keajaiban di Sungai Han."
Sekarang adalah masa apabila tiada excuse nak span lagi.
Kali seterusnya mereka diberitahu mereka boleh mendapatkan tawaran terus daripada syarikat swasta, mereka mengambil peluang.
Ceritanya ringkas.
Buat dana "Ingat dan Masa Depan Bertanggungjawab" versi Korea dengan menganggap semua warga Korea yang pergi bekerja di Jepun tanpa kebenaran sebelum perang sebagai buruh paksa.
Mari kita ambil Jerman sebagai model dan minta syarikat Jepun menyediakan kira-kira 1 trilion yen.
Tetapi terima kasih sebahagiannya kepada bekas Perdana Menteri Abe.
Orang Jepun telah lama bosan dengan "orang Korea yang mungkir janji.
Presiden Yoon berkata, "Pihak Korea akan mengambil alih dana itu.''
Korea Selatan tidak boleh terlepas petunjuk untuk mengumpul daripada sektor swasta.
Tetapi orang Jepun belajar.
Kami tidak berhasrat untuk pergi ke China dan Korea lagi.

 

Ale Nankingský masakr je falešný vymyšlený Spojenými státy.

Následující je ze serializovaného sloupku Masayuki Takayamy, který označuje konec Weekly Shincho, vydaného včera.
Kdysi dávno navštívila Japonsko postarší profesorka Royal Ballet School of Monaco, kterou si primabaleríny po celém světě velmi váží.
Mluvila tehdy o významu umělcovy existence.
Řekla: "Umělci jsou důležití, protože jsou jediní, kteří mohou vrhnout světlo na skryté, skryté pravdy a vyjádřit je."
Nikdo by její slova nezpochybnil.
Bez nadsázky lze říci, že Masayuki Takayama není jen jediný novinář v poválečném světě, ale také jediný umělec v poválečném světě.
Na druhou stranu, mnozí z těch, kteří si říkají umělci, jako Oe, Murakami a Hirano, si umělcovo jméno ani nezaslouží.
Pouze vyjádřili lži, které vytvořil Asahi Shimbun a další, než aby osvětlili skryté pravdy a řekli je.
Jejich existence není omezena na Japonsko, ale je stejná i v jiných zemích světa.
Jinými slovy, skutečných umělců existuje jen minimální počet.
Tento dokument také jasně dokazuje, že mám pravdu, když říkám, že nikdo na světě si dnes nezaslouží Nobelovu cenu za literaturu víc než Masayuki Takayama.
Je to povinná četba nejen pro Japonce, ale pro lidi na celém světě.
Důraz v textu kromě nadpisu je můj.

Korejská past
Bill Emmott řekl, že Německo lituje, ale Japonsko to vůbec nelituje.
Willy Brandt, kancléř západního Německa, šel na místo varšavského ghetta, kde bylo zabito 400 000 Židů, a poklekl.
Tento britský novinář dokonce nadával: "Yasuo Fukuda by měl také jít do Nankingu a poklonit se."
Yasuo byl tak hloupý, že možná vážně odešel do Nankingu.
Ale Nankingský masakr je falešný vymyšlený Spojenými státy.
Ani jedna kost nezůstala neobrácená.
Naproti tomu brutální činy spáchané Německem ve Varšavě jsou pravdou bez skrývání.
Nacisté nenáviděli, zneužívali a zabíjeli nejen Židy, ale i Slovany, zejména Poláky.
Když dobyli Polsko, poslali dokonce studenty středního a vyššího věku do Německa pracovat v továrnách Krupp a Wagen.
Školáci mohli napsat svá jména a počítat do 500, než byli zařazeni mezi pracovní síly.
Celkový počet dosáhl 1,5 milionu.
Přes taková zvěrstva se německá vláda po válce nikdy neomluvila ani nereparovala.
Japonsko dokonce odškodnilo obyvatele britských kolonií.
Proč si Bill Emmott myslí, že Německo je lepší než Japonsko?
Výzva k nápravě německé nezodpovědnosti přišla od Židů žijících ve Spojených státech.
Přestěhoval se tam právník prezident Bill Clinton.
USA mají Alien Tort Statute (ATS), který umožňuje cizinci žalovat za trestný čin spáchaný cizincem v cizí zemi, pokud cizinec ve Spojených státech podniká.
Jednotlivcům by to umožnilo žalovat německé společnosti, které je nutily k nuceným pracím.
Clinton ho také seznámil s dobrým právníkem Barrym Fisherem z Los Angeles.
Bylo tak podáno mnoho žalob proti Wergenovi a dalším společnostem se sídlem v USA, které požadovaly náhradu za nucené práce a další zneužívání během války.
Podle vestfálské smlouvy z třicetileté války měl válečné reparace provádět stát a svévolné soukromé drancování bylo zakázáno.
Clintonová však obnovila soukromé loupení a vydláždila cestu k vybírání peněz od korporací.
Německý kancléř Schröder odsoudil žaloby, které porušovaly suverénní jurisdikci jiných zemí, ale to nezabránilo německým společnostem stáhnout se z amerického trhu.
Německá vláda a společnosti přispěly každý 2,5 miliardami dolarů do fondu „Future of Memory Responsibility“, který odškodnil 1,66 milionu Židů, Poláků a dalších.
Částka je asi 400 000 jenů na osobu.
Barry Fisher, který na tom vydělal jmění, si myslel, že by mohl získat peníze od Axis Powers, japonských korporací.
Proto vznikl Haydenův zákon.
Pokud by američtí generálové a další, které japonská armáda zajala, žalovali, mohli by dostat 100 bilionů jenů od Nippon Steel a dalších společností.
Poté, co Clintonová opustila úřad, však Nejvyšší soud USA rozhodl, že Haydenův zákon je protiústavní, a japonské společnosti byly ušetřeny.
Barry se tedy vydal zapálit Čínu a Jižní Koreu.
Čína je od Sunjatsena zemí podvodníků.
Brzy byla na palubě Protijaponská federace pro uchování válečné historie.
Nějak se jim podařilo přimět Yukio Okamota, aby zaplatil 2,5 miliardy jenů společnosti Mitsubishi Materials Corporation, aby kompenzoval nucenou práci čínských občanů.
Nechci mluvit špatně o zesnulém, ale Okamoto nechápal závažnost situace.
Je to hloupý člověk.
Barry dále odletěl do Koreje.
Počínaje Jižní Koreou, která utrácela 500 milionů dolarů tím, že je obviňovala z „nezákonné koloniální nadvlády“, dostali od japonské vlády, co mohli, a vytvořili „Zázrak na řece Han“.
Nyní je doba, kdy neexistuje excuse to houba dál.
Když jim příště řekli, že mohou získat přímou nabídku od soukromé společnosti, skočili po šanci.
Příběh je jednoduchý.
Vytvořte korejskou verzi fondu „Pamatuj a zodpovědná budoucnost“ tím, že budete všechny Korejce, kteří odešli pracovat do Japonska bez povolení před válkou, považovat za nucené práce.
Vezměme si Německo za vzor a požádejme japonské společnosti, aby poskytly zhruba 1 bilion jenů.
Ale částečně díky bývalému premiérovi Abeovi.
Japonci byli už dávno unavení z „korejců, kteří nedodržovali sliby.
Prezident Yoon řekl: "Korejská strana převezme fond."
Jižní Koreji nemůže chybět vodítko ke sbírání ze soukromého sektoru.
Ale Japonci se poučili.
Nemáme v úmyslu jet dál do Číny a Koreje.

 

Tapi Pembantaian Nanking adalah palsu yang dibuat oleh Amerika Serikat.

Berikut ini dari kolom berseri Masayuki Takayama yang menandai akhir dari Weekly Shincho, yang dirilis kemarin.
Dahulu kala, seorang profesor wanita tua dari Royal Ballet School of Monaco, yang sangat dihormati oleh para balerina primadona di seluruh dunia, mengunjungi Jepang.
Saat itu ia berbicara tentang pentingnya keberadaan seorang seniman.
Dia berkata, "Seniman itu penting karena mereka adalah satu-satunya yang dapat menjelaskan kebenaran yang tersembunyi dan tersembunyi dan mengungkapkannya."
Tidak ada yang akan membantah kata-katanya.
Tidak berlebihan untuk mengatakan bahwa Masayuki Takayama bukan hanya satu-satunya jurnalis di dunia pascaperang, tetapi juga satu-satunya seniman di dunia pascaperang.
Di sisi lain, banyak dari mereka yang menamakan dirinya seniman, seperti Oe, Murakami, dan Hirano, bahkan tidak pantas disebut sebagai artis.
Mereka hanya mengungkapkan kebohongan yang dibuat oleh Asahi Shimbun dan yang lainnya daripada menjelaskan kebenaran yang tersembunyi dan memberi tahu mereka.
Keberadaan mereka tidak terbatas di Jepang tetapi sama di negara-negara lain di seluruh dunia.
Dengan kata lain, hanya ada sedikit seniman yang sebenarnya.
Makalah ini juga dengan tajam membuktikan bahwa saya benar ketika saya mengatakan bahwa tidak ada seorang pun di dunia saat ini yang lebih pantas menerima Hadiah Nobel Sastra daripada Masayuki Takayama.
Ini harus dibaca tidak hanya untuk orang Jepang tetapi untuk orang di seluruh dunia.
Penekanan dalam teks selain judul adalah milik saya.

Perangkap Korea
Bill Emmott berkata bahwa Jerman menyesal, tetapi Jepang sama sekali tidak menyesal.
Willy Brandt, kanselir Jerman Barat, pergi ke lokasi Ghetto Warsawa, tempat 400.000 orang Yahudi dibunuh, dan berlutut.
Wartawan Inggris ini bahkan memaki, "Yasuo Fukuda juga harus pergi ke Nanking dan sujud."
Yasuo sangat bodoh sehingga dia mungkin serius pergi ke Nanking.
Tapi Pembantaian Nanking adalah palsu yang dibuat oleh Amerika Serikat.
Tidak ada satu tulang pun yang terlewat.
Sebaliknya, tindakan brutal yang dilakukan Jerman di Warsawa adalah kebenaran tanpa persembunyian.
Nazi membenci, melecehkan, dan membunuh tidak hanya orang Yahudi tetapi juga orang Slavia, terutama orang Polandia.
Saat menaklukkan Polandia, mereka bahkan mengirim siswa usia SMP ke atas ke Jerman untuk bekerja di pabrik Krupp dan Wagen.
Anak sekolah bisa menulis nama mereka dan menghitung sampai 500 sebelum ditambahkan ke angkatan kerja.
Totalnya mencapai 1,5 juta.
Terlepas dari kekejaman seperti itu, pemerintah Jerman tidak pernah meminta maaf atau melakukan perbaikan setelah perang.
Jepang bahkan memberi kompensasi kepada rakyat koloni Inggris.
Apa yang membuat Bill Emmott menganggap Jerman lebih baik dari Jepang?
Seruan untuk memperbaiki sikap tidak bertanggung jawab Jerman datang dari orang Yahudi yang tinggal di Amerika Serikat.
Pengacara Presiden Bill Clinton pindah ke sana.
AS memiliki Alien Tort Statute (ATS), yang mengizinkan orang asing untuk menuntut kejahatan yang dilakukan oleh orang asing di negara asing jika orang asing tersebut terlibat dalam bisnis di Amerika Serikat.
Ini akan memungkinkan individu untuk menuntut perusahaan Jerman yang memaksa mereka melakukan kerja paksa.
Clinton juga memperkenalkannya dengan seorang pengacara yang baik, Barry Fisher dari Los Angeles.
Dengan demikian, banyak tuntutan hukum yang diajukan terhadap Wergen dan perusahaan lain yang berbasis di AS mencari kompensasi atas kerja paksa dan pelanggaran lainnya selama perang.
Di bawah Perjanjian Westphalia dari Perang Tiga Puluh Tahun, reparasi perang harus dilakukan oleh negara, dan penjarahan pribadi yang sewenang-wenang dilarang.
Clinton, bagaimanapun, mengembalikan penjarahan pribadi dan membuka jalan untuk mengambil uang dari perusahaan.
Kanselir Jerman Schröder mengutuk tuntutan hukum yang melanggar yurisdiksi kedaulatan negara lain, tetapi itu tidak menghentikan perusahaan Jerman menarik diri dari pasar AS.
Pemerintah dan perusahaan Jerman masing-masing telah menyumbang $2,5 miliar untuk dana "Tanggung Jawab Memori Masa Depan", yang telah memberikan kompensasi kepada 1,66 juta orang Yahudi, Polandia, dan lainnya.
Jumlahnya sekitar 400.000 yen per orang.
Barry Fisher, yang mendapat untung dari ini, mengira dia bisa mendapatkan uang dari Axis Powers, perusahaan Jepang.
Itulah sebabnya Undang-Undang Hayden dibuat.
Jika jenderal AS dan lainnya yang ditangkap militer Jepang menggugat, mereka bisa mendapatkan 100 triliun yen dari Nippon Steel dan perusahaan lain.
Namun, setelah Clinton meninggalkan jabatannya, Pengadilan Tinggi AS memutuskan bahwa Undang-Undang Hayden tidak konstitusional, dan perusahaan Jepang dibebaskan.
Jadi, Barry berangkat untuk memecat Cina dan Korea Selatan.
China telah menjadi negara penipuan sejak Sun Yat-sen.
Segera Federasi Pelestarian Sejarah Perang Anti-Jepang bergabung.
Entah bagaimana mereka berhasil membuat Yukio Okamoto membayar 2,5 miliar yen kepada Mitsubishi Materials Corporation untuk mengkompensasi kerja paksa warga negara China.
Saya tidak ingin berbicara buruk tentang almarhum, tetapi Okamoto tidak memahami gawatnya situasi.
Dia adalah orang bodoh.
Barry selanjutnya terbang ke Korea.
Dimulai dengan Korea Selatan menyedot $500 juta dengan menyalahkannya pada "pemerintahan kolonial ilegal", mereka mendapatkan sebanyak mungkin dari pemerintah Jepang, membuat "Keajaiban di Sungai Han".
Sekarang adalah waktu ketika tidak ada excuse untuk spons lagi.
Lain kali mereka diberi tahu bahwa mereka bisa mendapatkan kesepakatan langsung dari perusahaan swasta, mereka langsung mengambil kesempatan itu.
Ceritanya sederhana.
Buat dana "Ingat dan Tanggung Jawab Masa Depan" versi Korea dengan memperlakukan semua orang Korea yang pergi bekerja di Jepang tanpa izin sebelum perang sebagai kerja paksa.
Mari kita ambil Jerman sebagai model dan minta perusahaan Jepang menyediakan sekitar 1 triliun yen.
Namun sebagian berkat mantan Perdana Menteri Abe.
Orang Jepang sudah lama bosan dengan "orang Korea yang melanggar janji.
Presiden Yoon berkata, "Pihak Korea akan mengambil alih dana tersebut."
Korea Selatan tidak dapat melewatkan petunjuk untuk dikumpulkan dari sektor swasta.
Tapi orang Jepang belajar.
Kami tidak punya niat untuk pergi ke China dan Korea lagi.

 

Nhưng Thảm sát Nam Kinh là một sự bịa đặt giả tạo của Hoa Kỳ.

Sau đây là từ chuyên mục đăng nhiều kỳ của Masayuki Takayama đánh dấu sự kết thúc của Weekly Shincho, phát hành ngày hôm qua.
Cách đây rất lâu, một nữ giáo sư lớn tuổi của Trường múa ba lê Hoàng gia Monaco, người mà các vũ công ba lê trên khắp thế giới vô cùng kính trọng, đã đến thăm Nhật Bản.
Vào thời điểm đó, cô ấy đã nói về ý nghĩa của sự tồn tại của một nghệ sĩ.
Cô ấy nói, "Các nghệ sĩ rất quan trọng bởi vì họ là những người duy nhất có thể làm sáng tỏ những sự thật bị che giấu, bị che giấu và thể hiện chúng."
Không ai có thể tranh cãi lời nói của cô ấy.
Không ngoa khi nói rằng Masayuki Takayama không chỉ là nhà báo duy nhất của thế giới thời hậu chiến mà còn là nghệ sĩ duy nhất của thế giới thời hậu chiến.
Mặt khác, nhiều người tự gọi mình là nghệ sĩ, chẳng hạn như Oe, Murakami và Hirano, thậm chí không xứng đáng với danh xưng nghệ sĩ.
Họ chỉ bày tỏ những lời dối trá mà Asahi Shimbun và những người khác đã tạo ra hơn là làm sáng tỏ những sự thật bị che giấu và nói với họ.
Sự tồn tại của họ không chỉ giới hạn ở Nhật Bản mà còn ở các quốc gia khác trên toàn thế giới.
Nói cách khác, chỉ có một số lượng tối thiểu các nghệ sĩ thực sự tồn tại.
Bài viết này cũng chứng minh rõ ràng rằng tôi đã đúng khi nói rằng không ai trên thế giới ngày nay xứng đáng với giải Nobel Văn học hơn Masayuki Takayama.
Đây là cuốn sách phải đọc không chỉ đối với người dân Nhật Bản mà còn đối với người dân trên toàn thế giới.
Sự nhấn mạnh trong văn bản khác với tiêu đề là của tôi.

Cái bẫy Hàn Quốc
Bill Emmott nói rằng Đức rất tiếc, nhưng Nhật Bản không hề tiếc chút nào.
Willy Brandt, thủ tướng của Tây Đức, đã đến địa điểm của Warsaw Ghetto, nơi 400.000 người Do Thái đã bị giết, và quỳ xuống.
Nhà báo người Anh này thậm chí còn nguyền rủa: "Yasuo Fukuda cũng nên đến Nam Kinh và cúi đầu".
Yasuo ngu đến mức có thể đã nghiêm túc đến Nam Kinh.
Nhưng Thảm sát Nam Kinh là một sự bịa đặt giả tạo của Hoa Kỳ.
Không một khúc xương nào bị lật ra.
Ngược lại, những hành động tàn bạo của Đức ở Warsaw là sự thật không cần che giấu.
Đức quốc xã căm ghét, lạm dụng và giết hại không chỉ người Do Thái mà cả người Slav, đặc biệt là người Ba Lan.
Khi chinh phục Ba Lan, họ thậm chí còn gửi học sinh từ trung học cơ sở trở lên sang Đức để làm việc trong các nhà máy của Krupp và Wagen.
Học sinh có thể viết tên của mình và đếm đến 500 trước khi được bổ sung vào lực lượng lao động.
Tổng số đạt 1,5 triệu.
Bất chấp những hành động tàn ác như vậy, chính phủ Đức chưa bao giờ xin lỗi hay bồi thường sau chiến tranh.
Nhật thậm chí còn bồi thường cho người dân các thuộc địa của Anh.
Điều gì khiến Bill Emmott nghĩ rằng Đức tốt hơn Nhật Bản?
Lời kêu gọi chấn chỉnh sự vô trách nhiệm của người Đức đến từ những người Do Thái sống ở Mỹ.
Luật sư Tổng thống Bill Clinton chuyển đến đó.
Hoa Kỳ có Đạo luật chống tra tấn người nước ngoài (ATS), cho phép người nước ngoài khởi kiện về tội phạm do người nước ngoài phạm phải ở nước ngoài nếu người nước ngoài đó đang tham gia kinh doanh tại Hoa Kỳ.
Nó sẽ cho phép các cá nhân kiện các công ty Đức buộc họ lao động cưỡng bức.
Clinton cũng giới thiệu anh ta với một luật sư giỏi, Barry Fisher ở Los Angeles.
Do đó, nhiều vụ kiện đã được đệ trình chống lại Wergen và các công ty khác có trụ sở tại Hoa Kỳ đòi bồi thường cho lao động cưỡng bức và các lạm dụng khác trong chiến tranh.
Theo Hiệp ước Westphalia của Chiến tranh Ba mươi năm, nhà nước phải bồi thường chiến tranh và việc cướp bóc tư nhân tùy tiện bị cấm.
Tuy nhiên, Clinton đã phục hồi nạn cướp bóc tư nhân và mở đường cho việc lấy tiền từ các tập đoàn.
Thủ tướng Đức Schröder lên án các vụ kiện vi phạm quyền tài phán có chủ quyền của các quốc gia khác, nhưng điều đó không ngăn được các công ty Đức rút khỏi thị trường Hoa Kỳ.
Chính phủ Đức và các công ty đã đóng góp 2,5 tỷ đô la mỗi công ty vào quỹ "Trách nhiệm với ký ức trong tương lai", quỹ này đã bồi thường cho 1,66 triệu người Do Thái, người Ba Lan và những người khác.
Số tiền khoảng 400.000 yên mỗi người.
Barry Fisher, người đã kiếm bộn tiền từ việc này, nghĩ rằng anh ta có thể kiếm được tiền từ Axis Powers, các tập đoàn Nhật Bản.
Đó là lý do tại sao Đạo luật Hayden được tạo ra.
Nếu các tướng lĩnh Hoa Kỳ và những người khác mà quân đội Nhật Bản đã bắt bị kiện, họ có thể nhận được 100 nghìn tỷ yên từ Nippon Steel và các công ty khác.
Tuy nhiên, sau khi Clinton rời nhiệm sở, Tòa án Tối cao Hoa Kỳ đã phán quyết rằng Đạo luật Hayden là vi hiến và các công ty Nhật Bản đã được tha.
Vì vậy, Barry bắt đầu tấn công Trung Quốc và Hàn Quốc.
Trung Quốc là một quốc gia lừa đảo kể từ Tôn Trung Sơn.
Chẳng mấy chốc, Liên đoàn Bảo tồn Lịch sử Chiến tranh Chống Nhật Bản đã tham gia.
Bằng cách nào đó, họ đã thuyết phục được Yukio Okamoto trả 2,5 tỷ yên cho Tập đoàn Vật liệu Mitsubishi để bồi thường cho việc cưỡng bức lao động của các công dân Trung Quốc.
Tôi không muốn nói xấu người đã khuất, nhưng Okamoto không hiểu mức độ nghiêm trọng của tình hình.
Anh ta là một người câm.
Barry tiếp theo bay đến Hàn Quốc.
Bắt đầu với việc Hàn Quốc kiếm được 500 triệu đô la bằng cách đổ lỗi cho "sự cai trị của thực dân bất hợp pháp", họ đã nhận được nhiều nhất có thể từ chính phủ Nhật Bản, để làm nên "Phép lạ trên sông Hàn".
Bây giờ là lúc không có excuse để miếng bọt biển trên nữa.
Lần tiếp theo khi được thông báo rằng họ có thể nhận được hợp đồng trực tiếp từ một công ty tư nhân, họ đã chớp ngay lấy cơ hội.
Câu chuyện rất đơn giản.
Tạo một phiên bản Hàn Quốc của quỹ "Ghi nhớ và có trách nhiệm với tương lai" bằng cách đối xử với tất cả những người Hàn Quốc đã đi làm việc tại Nhật Bản mà không được phép trước chiến tranh như lao động cưỡng bức.
Hãy lấy nước Đức làm hình mẫu và yêu cầu các công ty Nhật Bản cung cấp khoảng 1 nghìn tỷ yên.
Nhưng một phần nhờ cựu Thủ tướng Abe.
Người Nhật từ lâu đã mệt mỏi với "những người Hàn Quốc thất hứa".
Chủ tịch Yoon nói: "Phía Hàn Quốc sẽ tiếp quản quỹ.''
Hàn Quốc không thể bỏ lỡ đầu mối tận thu từ khu vực tư nhân
Nhưng người Nhật đã học.Chúng tôi không có ý định tiến tới Trung Quốc và Hàn Quốc nữa.

 

Maar die Nanking-slagting is 'n valsheid wat deur die Verenigde State vervaardig is.

Die volgende is uit Masayuki Takayama se reekskolom wat die einde aandui van Weekly Shincho, wat gister vrygestel is.
Lank gelede het 'n bejaarde vroulike professor van die Royal Ballet School of Monaco, wat prima ballerina's regoor die wêreld hoog respekteer, Japan besoek.
Sy het destyds gepraat oor die betekenis van 'n kunstenaar se bestaan.
Sy het gesê: "Kunstenaars is belangrik omdat hulle die enigste is wat lig kan werp op verborge, versteekte waarhede en dit uitdruk."
Niemand sal haar woorde betwis nie.
Dit is geen oordrywing om te sê dat Masayuki Takayama nie net die enigste joernalis in die naoorlogse wêreld is nie, maar ook die enigste kunstenaar in die naoorlogse wêreld.
Aan die ander kant verdien baie van diegene wat hulself kunstenaars noem, soos Oe, Murakami en Hirano, nie eens die kunstenaar se naam nie.
Hulle het slegs die leuens uitgespreek wat die Asahi Shimbun en ander geskep het eerder as om lig te werp op verborge waarhede en dit te vertel.
Hulle bestaan is nie beperk tot Japan nie, maar is dieselfde in ander lande wêreldwyd.
Met ander woorde, slegs 'n minimale aantal werklike kunstenaars bestaan.
Hierdie artikel bewys ook skerp dat ek reg is as ek sê dat niemand in die wêreld vandag die Nobelprys vir Letterkunde meer verdien as Masayuki Takayama nie.
Dit is 'n moet-lees, nie net vir die Japannese mense nie, maar vir mense wêreldwyd.
Die klem in die teks anders as die opskrif is myne.

Die Koreaanse lokval
Bill Emmott het gesê dat Duitsland jammer is, maar Japan was glad nie spyt nie.
Willy Brandt, die kanselier van Wes-Duitsland, het na die terrein van die Warskou-ghetto gegaan, waar 400 000 Jode vermoor is, en het gekniel.
Hierdie Britse joernalis het selfs gevloek: "Yasuo Fukuda moet ook na Nanking gaan en buig."
Yasuo was so dom dat hy dalk ernstig na Nanking gegaan het.
Maar die Nanking-slagting is 'n valsheid wat deur die Verenigde State vervaardig is.
Nie 'n enkele been is onaangeroer gelaat nie.
Daarteenoor is die wrede dade wat Duitsland in Warskou gepleeg het die waarheid sonder wegkruip.
Die Nazi's het nie net Jode gehaat, misbruik en vermoor nie, maar ook Slawiërs, veral Pole.
Toe hulle Pole verower het, het hulle selfs studente van hoërskoolouderdom en ouer na Duitsland gestuur om in die fabrieke van Krupp en Wagen te werk.
Die skoolkinders kon hul name skryf en tot 500 tel voordat hulle by die arbeidsmag gevoeg word.
Die totale getal het 1,5 miljoen bereik.
Ten spyte van sulke gruweldade het die Duitse regering nooit na die oorlog om verskoning gevra of herstelwerk gedoen nie.
Japan het selfs die mense van die Britse kolonies vergoed.
Wat laat Bill Emmott dink dat Duitsland beter is as Japan?
Die oproep om Duitse onverantwoordelikheid reg te stel het gekom van Jode wat in die Verenigde State woon.
Prokureur-president Bill Clinton het daarheen verhuis.
Die VSA het die Alien Tort Statute (ATS), wat 'n buitelander toelaat om te dagvaar vir 'n misdaad wat deur 'n buitelander in 'n vreemde land gepleeg is as die buitelander besig is met besigheid in die Verenigde State.
Dit sal individue in staat stel om Duitse maatskappye te dagvaar wat hulle tot dwangarbeid gedwing het.
Clinton het hom ook voorgestel aan 'n goeie prokureur, Barry Fisher van Los Angeles.
Daar is dus baie regsgedinge teen Wergen en ander VSA-gebaseerde maatskappye aanhangig gemaak wat vergoeding vir dwangarbeid en ander misbruike tydens die oorlog gesoek het.
Kragtens die Verdrag van Wesfale van die Dertigjarige Oorlog moes oorlogsvergoeding deur die staat gemaak word, en arbitrêre private plundering is verbied.
Clinton het egter private plundering heringestel en die weg gebaan vir die neem van geld van korporasies.
Duitse kanselier Schröder het die regsgedinge veroordeel wat die soewereine jurisdiksie van ander lande geskend het, maar dit het nie Duitse maatskappye gekeer om aan die Amerikaanse mark te onttrek nie.
Die Duitse regering en maatskappye het elk $2,5 miljard bygedra tot die "Future of Memory Responsibility"-fonds, wat 1,66 miljoen Jode, Pole en ander vergoed het.
Die bedrag is ongeveer 400 000 jen per persoon.
Barry Fisher, wat 'n fortuin hieruit gemaak het, het gedink hy kan geld kry van die Axis Powers, die Japannese korporasies.
Daarom is die Hayden-wet geskep.
As Amerikaanse generaals en ander wat die Japannese weermag gevange geneem het, gedagvaar het, kan hulle 100 triljoen jen van Nippon Steel en ander maatskappye kry.
Nadat Clinton sy amp verlaat het, het die Amerikaanse hooggeregshof egter beslis dat die Hayden-wet ongrondwetlik was, en die Japannese maatskappye is gespaar.
Dus, Barry het probeer om China en Suid-Korea aan te vuur.
China is sedert Sun Yat-sen 'n nasie van bedrog.
Kort voor lank was die Anti-Japannese Oorlogsgeskiedenisbewaringsfederasie aan boord.
Op een of ander manier het hulle daarin geslaag om Yukio Okamoto te kry om 2,5 miljard jen aan Mitsubishi Materials Corporation te betaal om te vergoed vir die dwangarbeid van Chinese burgers.
Ek wil nie sleg praat van die oorledene nie, maar Okamoto het nie die erns van die situasie verstaan nie.
Hy is 'n stom man.
Barry het daarna na Korea gevlieg.
Begin met Suid-Korea wat op $500 miljoen gespons het deur dit op "onwettige koloniale bewind" te blameer, het hulle soveel as wat hulle kon van die Japannese regering gekry, wat "Wonder op die Han-rivier" gemaak het.
Nou is die tyd wanneer daar geen excuse om meer op te spons.
Die volgende keer dat hulle gesê is dat hulle 'n direkte transaksie van 'n private maatskappy kan kry, het hulle die kans aangegryp.
Die storie is eenvoudig.
Skep 'n Koreaanse weergawe van die "Onthou en verantwoordelike toekoms"-fonds deur alle Koreane wat voor die oorlog sonder toestemming in Japan gaan werk het as dwangarbeid te behandel.
Kom ons neem Duitsland as 'n model en vra Japannese maatskappye om ongeveer 1 triljoen jen te voorsien.
Maar deels te danke aan voormalige premier Abe.
Die Japannese het lankal moeg geword vir “beloftebrekende Koreane”.
President Yoon het gesê: "Die Koreaanse kant sal die fonds oorneem."
Suid-Korea kan nie 'n leidraad mis om van die private sektor af te haal nie.
Maar die Japannese het geleer.
Ons is nie meer van plan om na China en Korea te gaan nie.

 

Men Nanking-massakren er en falsk fabrikert av USA.

Følgende er fra Masayuki Takayamas serialiserte spalte som markerer slutten på Weekly Shincho, utgitt i går.
For lenge siden besøkte en eldre kvinnelig professor ved Royal Ballet School of Monaco, som primaballerinaer over hele verden har stor respekt for, Japan.
Hun snakket på den tiden om betydningen av en kunstners eksistens.
Hun sa: "Kunstnere er viktige fordi de er de eneste som kan kaste lys over skjulte, skjulte sannheter og uttrykke dem."
Ingen ville bestride ordene hennes.
Det er ingen overdrivelse å si at Masayuki Takayama ikke bare er den eneste journalisten i etterkrigsverdenen, men også den eneste kunstneren i etterkrigsverdenen.
På den annen side er det mange av dem som kaller seg artister, som Oe, Murakami og Hirano, som ikke engang fortjener artistens navn.
De har bare uttrykt løgnene Asahi Shimbun og andre skapte i stedet for å kaste lys over skjulte sannheter og fortelle dem.
Deres eksistens er ikke begrenset til Japan, men er den samme i andre land over hele verden.
Det finnes med andre ord bare et minimalt antall faktiske artister.
Denne artikkelen beviser også sterkt at jeg har rett når jeg sier at ingen i verden i dag fortjener Nobelprisen i litteratur mer enn Masayuki Takayama.
Det er et must-lese, ikke bare for det japanske folket, men for folk over hele verden.
Understrekingen i teksten utenom overskriften er min.

Den koreanske fellen
Bill Emmott sa at Tyskland var lei seg, men Japan var ikke lei seg i det hele tatt.
Willy Brandt, kansleren i Vest-Tyskland, dro til stedet for Warszawa-gettoen, hvor 400 000 jøder ble drept, og knelte.
Denne britiske journalisten bannet til og med: "Yasuo Fukuda burde også gå til Nanking og bøye seg."
Yasuo var så dum at han kan ha gått til Nanking for alvor.
Men Nanking-massakren er en falsk fabrikert av USA.
Ikke et eneste bein ble stående uvendt.
Derimot er de brutale handlingene begått av Tyskland i Warszawa sannheten uten å skjule.
Nazistene hatet, misbrukte og drepte ikke bare jøder, men også slaver, spesielt polakker.
Da de erobret Polen, sendte de til og med elever i ungdomsskolealder og oppover til Tyskland for å jobbe i fabrikkene til Krupp og Wagen.
Skoleelevene kunne skrive navn og telle til 500 før de ble lagt til arbeidsstokken.
Det totale antallet nådde 1,5 millioner.
Til tross for slike grusomheter ba den tyske regjeringen aldri om unnskyldning eller gjorde erstatninger etter krigen.
Japan kompenserte til og med folket i de britiske koloniene.
Hva får Bill Emmott til å tro at Tyskland er bedre enn Japan?
Oppfordringen til å rette opp tysk uansvarlighet kom fra jøder bosatt i USA.
Advokatpresident Bill Clinton flyttet dit.
USA har Alien Tort Statute (ATS), som tillater en utlending å saksøke for en forbrytelse begått av en utlending i et fremmed land hvis utlendingen er engasjert i virksomhet i USA.
Det ville tillate enkeltpersoner å saksøke tyske selskaper som tvang dem til tvangsarbeid.
Clinton introduserte ham også for en god advokat, Barry Fisher fra Los Angeles.
Dermed ble det anlagt mange søksmål mot Wergen og andre USA-baserte selskaper som søkte erstatning for tvangsarbeid og andre overgrep under krigen.
I henhold til traktaten i Westfalen fra trettiårskrigen skulle krigserstatning utføres av staten, og vilkårlig privat plyndring var forbudt.
Clinton gjeninnførte imidlertid privat plyndring og banet vei for å ta penger fra selskaper.
Tysklands forbundskansler Schröder fordømte søksmålene som krenket andre lands suverene jurisdiksjon, men det stoppet ikke tyske selskaper fra å trekke seg fra det amerikanske markedet.
Den tyske regjeringen og selskaper har bidratt med 2,5 milliarder dollar hver til "Future of Memory Responsibility"-fondet, som har kompensert 1,66 millioner jøder, polakker og andre.
Beløpet er rundt 400 000 yen per person.
Barry Fisher, som tjente en formue på dette, trodde han kunne få penger fra aksemaktene, de japanske selskapene.
Det er derfor Hayden Act ble opprettet.
Hvis amerikanske generaler og andre det japanske militæret hadde tatt til fange saksøkte, kunne de få 100 billioner yen fra Nippon Steel og andre selskaper.
Etter at Clinton forlot vervet, slo imidlertid den amerikanske høyesterett fast at Hayden Act var grunnlovsstridig, og de japanske selskapene ble spart.
Så Barry satte ut for å fyre opp Kina og Sør-Korea.
Kina har vært en nasjon av svindel siden Sun Yat-sen.
Snart var det anti-japanske krigshistoriebevaringsforbundet om bord.
På en eller annen måte klarte de å få Yukio Okamoto til å betale 2,5 milliarder yen til Mitsubishi Materials Corporation for å kompensere for tvangsarbeidet til kinesiske statsborgere.
Jeg vil ikke snakke stygt om den avdøde, men Okamoto forsto ikke situasjonens alvor.
Han er en dum mann.
Barry fløy deretter til Korea.
Fra og med at Sør-Korea sponset inn 500 millioner dollar ved å skylde på «ulovlig kolonistyre», fikk de så mye de kunne fra den japanske regjeringen, og laget «mirakel på Han-elven».
Nå er tiden da det ikke er eunnskyldning til å svampe på lenger.
Neste gang de ble fortalt at de kunne få en direkte avtale fra et privat selskap, slo de til.
Historien er enkel.
Lag en koreansk versjon av «Remember and Responsible Future»-fondet ved å behandle alle koreanere som dro på jobb i Japan uten tillatelse før krigen som tvangsarbeid.
La oss ta Tyskland som modell og be japanske selskaper om å gi rundt 1 billion yen.
Men delvis takket være tidligere statsminister Abe.
Japanerne hadde lenge blitt lei av «lovebrytende koreanere.
President Yoon sa: "Den koreanske siden vil ta over fondet."
Sør-Korea kan ikke gå glipp av en ledetråd å hente fra privat sektor.
Men japanerne lærte det.
Vi har ingen intensjon om å gå videre til Kina og Korea lenger.

 

Men Nanking-massakern är en falsk påhittad av USA.

Följande är från Masayuki Takayamas serialiserade kolumn som markerar slutet på Weekly Shincho, som släpptes igår.
För länge sedan besökte en äldre kvinnlig professor vid Royal Ballet School of Monaco, som primaballerinor runt om i världen har stor respekt för, Japan.
Hon talade på den tiden om betydelsen av en konstnärs existens.
Hon sa: "Konstnärer är viktiga eftersom de är de enda som kan kasta ljus över dolda, dolda sanningar och uttrycka dem."
Ingen skulle ifrågasätta hennes ord.
Det är ingen överdrift att säga att Masayuki Takayama inte bara är den enda journalisten i efterkrigsvärlden utan också den enda konstnären i efterkrigsvärlden.
Å andra sidan förtjänar många av dem som kallar sig artister, som Oe, Murakami och Hirano, inte ens artistens namn.
De har bara uttryckt lögnerna som Asahi Shimbun och andra skapade snarare än att kasta ljus över dolda sanningar och berätta för dem.
Deras existens är inte begränsad till Japan utan är densamma i andra länder världen över.
Det finns med andra ord bara ett minimalt antal faktiska artister.
Den här artikeln bevisar också starkt att jag har rätt när jag säger att ingen i världen idag förtjänar Nobelpriset i litteratur mer än Masayuki Takayama.
Det är ett måste att läsa inte bara för det japanska folket utan för människor över hela världen.
Tyngdpunkten i texten förutom rubriken är min.

Den koreanska fällan
Bill Emmott sa att Tyskland var ledsen, men Japan var inte alls ledsen.
Willy Brandt, Västtysklands förbundskansler, gick till platsen för Warszawas getto, där 400 000 judar dödades, och knäböjde.
Den här brittiske journalisten förbannade till och med, "Yasuo Fukuda borde också åka till Nanking och böja sig."
Yasuo var så dum att han på allvar kunde ha gått till Nanking.
Men Nanking-massakern är en falsk påhittad av USA.
Inte ett enda ben lämnades oväntat.
Däremot är de brutala handlingar som Tyskland begick i Warszawa sanningen utan att gömma sig.
Nazisterna hatade, misshandlade och dödade inte bara judar utan även slaver, särskilt polacker.
När de erövrade Polen skickade de till och med elever i högstadieåldern och uppåt till Tyskland för att arbeta i fabrikerna i Krupp och Wagen.
Skolbarnen kunde skriva sina namn och räkna till 500 innan de lades till i arbetsstyrkan.
Det totala antalet nådde 1,5 miljoner.
Trots sådana grymheter bad den tyska regeringen aldrig om ursäkt eller gjorde skadestånd efter kriget.
Japan kompenserade till och med folket i de brittiska kolonierna.
Vad får Bill Emmott att tro att Tyskland är bättre än Japan?
Uppmaningen att rätta till tysk ansvarslöshet kom från judar som bor i USA.
Advokatpresident Bill Clinton flyttade dit.
USA har Alien Tort Statute (ATS), som tillåter en utlänning att stämma för ett brott som begåtts av en utlänning i ett främmande land om utlänningen är engagerad i affärer i USA.
Det skulle tillåta individer att stämma tyska företag som tvingade dem till tvångsarbete.
Clinton introducerade honom också för en bra advokat, Barry Fisher från Los Angeles.
Således väcktes många stämningar mot Wergen och andra USA-baserade företag som begärde ersättning för tvångsarbete och andra övergrepp under kriget.
Enligt fördraget i Westfalen under trettioåriga kriget skulle krigsskadestånd göras av staten, och godtycklig privat plundring var förbjuden.
Clinton återställde dock privat plundring och banade väg för att ta pengar från företag.
Tysklands förbundskansler Schröder fördömde stämningarna som kränkte andra länders suveräna jurisdiktion, men det hindrade inte tyska företag från att dra sig tillbaka från den amerikanska marknaden.
Den tyska regeringen och företag har bidragit med 2,5 miljarder dollar vardera till fonden "Future of Memory Responsibility", som har kompenserat 1,66 miljoner judar, polacker och andra.
Beloppet är cirka 400 000 yen per person.
Barry Fisher, som tjänade en förmögenhet på detta, trodde att han kunde få pengar från Axis Powers, de japanska företagen.
Det är därför Hayden Act skapades.
Om amerikanska generaler och andra som den japanska militären hade fångat stämt skulle de kunna få 100 biljoner yen från Nippon Steel och andra företag.
Men efter att Clinton lämnade ämbetet beslutade USA:s högsta domstol att Hayden Act var grundlagsstridig, och de japanska företagen räddades.
Så, Barry gav sig i kast med att elda upp Kina och Sydkorea.
Kina har varit en bedrägerination sedan Sun Yat-sen.
Snart var den antijapanska krigshistoriska federationen ombord.
På något sätt lyckades de få Yukio Okamoto att betala 2,5 miljarder yen till Mitsubishi Materials Corporation för att kompensera för kinesiska medborgares tvångsarbete.
Jag vill inte tala illa om den avlidne, men Okamoto förstod inte situationens allvar.
Han är en dum man.
Barry flög sedan till Korea.
Började med att Sydkorea spongade på 500 miljoner dollar genom att skylla det på "olagligt kolonialstyre", de fick så mycket de kunde från den japanska regeringen och gjorde "mirakel på Hanfloden".
Nu är tiden då det inte finns något excuse to svamp på längre.
Nästa gång de fick höra att de kunde få en direktaffär från ett privat företag slog de till.
Historien är enkel.
Skapa en koreansk version av "Remember and Responsible Future"-fonden genom att behandla alla koreaner som gick för att arbeta i Japan utan tillstånd före kriget som tvångsarbete.
Låt oss ta Tyskland som förebild och be japanska företag att tillhandahålla cirka 1 biljon yen.
Men delvis tack vare förre premiärministern Abe.
Japanerna hade länge tröttnat på "löftesbrytande koreaner.
President Yoon sa: "Den koreanska sidan kommer att ta över fonden."
Sydkorea kan inte missa en ledtråd att hämta från den privata sektorn.
Men japanerna lärde sig.
Vi har inte för avsikt att gå vidare till Kina och Korea längre.

 

但南京大屠殺是美國捏造的。

以下是高山雅之昨天發表的周刊新潮完結連載專欄。
很久以前，一位深受世界首席芭蕾舞演員推崇的摩納哥皇家芭蕾舞學院的老女教授訪問了日本。
她當時談到了藝術家存在的意義。
她說，“藝術家很重要，因為他們是唯一能夠揭示隱藏的、隱藏的真相並表達它們的人。”
沒有人會質疑她的話。
毫不誇張地說，高山雅之不僅是戰後世界唯一的記者，也是戰後世界唯一的藝術家。
另一方面，許多自稱為藝術家的人，如大江、村上和平野，甚至連藝術家的名字都配不上。
他們只表達了《朝日新聞》和其他人編造的謊言，而不是揭示隱藏的真相並告訴他們。
它們的存在不僅限於日本，在世界其他國家也同樣存在。
換句話說，只有極少數真正的藝術家存在。
這篇論文也敏銳地證明了我說的當今世界上沒有人比高山雅之更配得上諾貝爾文學獎的說法是正確的。
它不僅是日本人的必讀之物，也是全世界人民的必讀之物。
標題以外的文本中的重點是我的。

韓國陷阱
比爾埃莫特說，德國很抱歉，但日本一點也不抱歉。
西德總理維利·勃蘭特 (Willy Brandt) 來到華沙猶太區 (Warsaw Ghetto) 的原址，那裡有 40 萬猶太人被殺害，並下跪。
這位英國記者甚至罵道：“福田康夫也應該去南京跪拜。”
亞索傻到真的去南京了。
但南京大屠殺是美國捏造的。
一根骨頭都沒有翻過來。
相比之下，德國在華沙的暴行卻是毫不掩飾的真相。
納粹仇恨、虐待和殺害的不僅是猶太人，還有斯拉夫人，尤其是波蘭人。
征服波蘭後，他們甚至派初中以上的學生到德國克虜伯和瓦根工廠工作。
在加入勞動力隊伍之前，學童可以寫下自己的名字並數到 500。
總數達到150萬。
儘管發生了這些暴行，德國政府在戰後從未道歉或作出賠償。
日本甚至對英屬殖民地人民進行了補償。
是什麼讓 Bill Emmott 認為德國比日本好？
糾正德國不負責任行為的呼籲來自居住在美國的猶太人。
律師總統比爾克林頓搬到那裡。
美國有《外國人侵權法》(ATS)，如果外國人在美國從事商業活動，它允許外國人起訴外國人在外國犯下的罪行。
它將允許個人起訴強迫他們從事強迫勞動的德國公司。
克林頓還向他介紹了一位優秀的律師，洛杉磯的巴里·費舍爾 (Barry Fisher)。
因此，許多訴訟針對 Wergen 和其他美國公司提起，要求賠償戰爭期間的強迫勞動和其他虐待行為。
根據三十年戰爭的威斯特伐利亞條約，戰爭賠款由國家支付，禁止任意私人掠奪。
然而，克林頓恢復了私人掠奪，並為從公司拿錢鋪平了道路。
德國總理施羅德譴責這些侵犯他國主權管轄權的訴訟，但這並沒有阻止德國企業退出美國市場。
德國政府和企業向“記憶責任的未來”基金各捐助了25億美元，該基金已補償了166萬猶太人、波蘭人等。
金額約為每人40萬日元。
以此發家致富的巴里費舍爾認為他可以從軸心國，日本公司那裡得到錢。
這就是製定海登法案的原因。
如果被日本軍方俘虜的美國將軍和其他人提起訴訟，他們可以從新日鐵和其他公司那裡得到 100 萬億日元的賠償。
然而，克林頓卸任後，美國高等法院裁定海登法案違憲，日本企業得以倖免。
於是，巴里著手火起來中國和韓國。
中國自孫中山以來就是欺詐之國。
很快，抗日戰爭歷史保護聯合會就加入了。
他們設法讓岡本由紀夫向三菱綜合材料公司支付 25 億日元，以補償中國公民的強迫勞動。
我不想說死者的壞話，但岡本不明白事態的嚴重性。
他是個笨蛋。
巴里接下來飛往韓國。
從韓國以“非法殖民統治”為藉口掏出 5 億美元開始，他們從日本政府那裡盡可能多地索取，創造了“漢江奇蹟”。
現在是沒有e的時候xcuse 海綿上了。
下次他們被告知可以直接與私營公司進行交易時，他們欣然接受了這個機會。
故事很簡單。
通過將戰前未經許可前往日本工作的所有韓國人視為強迫勞動，創建韓國版的“記住和負責任的未來”基金。
我們以德國為榜樣，請日本企業出資約1萬億日元。
但部分要歸功於前首相安倍。
日本人早就厭倦了“食言的韓國人”。
尹社長說：“韓方將接管該基金。”
韓國不能錯過從私營部門收集的線索。
但是日本人學會了。
我們沒有打算再去中國和韓國了。

 

但南京大屠杀是美国捏造的。

以下是高山雅之昨天发表的周刊新潮完结连载专栏。
很久以前，一位深受世界首席芭蕾舞演员推崇的摩纳哥皇家芭蕾舞学院的老女教授访问了日本。
她当时谈到了艺术家存在的意义。
她说，“艺术家很重要，因为他们是唯一能够揭示隐藏的、隐藏的真相并表达它们的人。”
没有人会质疑她的话。
毫不夸张地说，高山雅之不仅是战后世界唯一的记者，也是战后世界唯一的艺术家。
另一方面，许多自称为艺术家的人，如大江、村上和平野，甚至连艺术家的名字都配不上。
他们只表达了《朝日新闻》和其他人编造的谎言，而不是揭示隐藏的真相并告诉他们。
它们的存在不仅限于日本，在世界其他国家也同样存在。
换句话说，只有极少数真正的艺术家存在。
这篇论文也敏锐地证明了我说的当今世界上没有人比高山雅之更配得上诺贝尔文学奖的说法是正确的。
它不仅是日本人的必读之物，也是全世界人民的必读之物。
标题以外的文本中的重点是我的。

韩国陷阱
比尔埃莫特说，德国很抱歉，但日本一点也不抱歉。
西德总理维利·勃兰特 (Willy Brandt) 来到华沙犹太区 (Warsaw Ghetto) 的原址，那里有 40 万犹太人被杀害，并下跪。
这位英国记者甚至骂道：“福田康夫也应该去南京跪拜。”
亚索傻到真的去南京了。
但南京大屠杀是美国捏造的。
一根骨头都没有翻过来。
相比之下，德国在华沙的暴行却是毫不掩饰的真相。
纳粹仇恨、虐待和杀害的不仅是犹太人，还有斯拉夫人，尤其是波兰人。
征服波兰后，他们甚至派初中以上的学生到德国克虏伯和瓦根工厂工作。
在加入劳动力队伍之前，学童可以写下自己的名字并数到 500。
总数达到150万。
尽管发生了这些暴行，德国政府在战后从未道歉或作出赔偿。
日本甚至对英属殖民地人民进行了补偿。
是什么让 Bill Emmott 认为德国比日本好？
纠正德国不负责任行为的呼吁来自居住在美国的犹太人。
律师总统比尔克林顿搬到那里。
美国有《外国人侵权法》(ATS)，如果外国人在美国从事商业活动，它允许外国人起诉外国人在外国犯下的罪行。
它将允许个人起诉强迫他们从事强迫劳动的德国公司。
克林顿还向他介绍了一位优秀的律师，洛杉矶的巴里·费舍尔 (Barry Fisher)。
因此，许多诉讼针对 Wergen 和其他美国公司提起，要求赔偿战争期间的强迫劳动和其他虐待行为。
根据三十年战争的威斯特伐利亚条约，战争赔款由国家支付，禁止任意私人掠夺。
然而，克林顿恢复了私人掠夺，并为从公司拿钱铺平了道路。
德国总理施罗德谴责这些侵犯他国主权管辖权的诉讼，但这并没有阻止德国企业退出美国市场。
德国政府和企业向“记忆责任的未来”基金各捐助了25亿美元，该基金已补偿了166万犹太人、波兰人等。
金额约为每人40万日元。
以此发家致富的巴里费舍尔认为他可以从轴心国，日本公司那里得到钱。
这就是制定海登法案的原因。
如果被日本军方俘虏的美国将军和其他人提起诉讼，他们可以从新日铁和其他公司那里得到 100 万亿日元的赔偿。
然而，克林顿卸任后，美国高等法院裁定海登法案违宪，日本企业得以幸免。
于是，巴里着手火起来中国和韩国。
中国自孙中山以来就是欺诈之国。
很快，抗日战争历史保护联合会就加入了。
他们设法让冈本由纪夫向三菱综合材料公司支付 25 亿日元，以补偿中国公民的强迫劳动。
我不想说死者的坏话，但冈本不明白事态的严重性。
他是个笨蛋。
巴里接下来飞往韩国。
从韩国以“非法殖民统治”为借口掏出 5 亿美元开始，他们从日本政府那里尽可能多地索取，创造了“汉江奇迹”。
现在是没有e的时候xcuse 海绵上了。
下次他们被告知可以直接与私营公司进行交易时，他们欣然接受了这个机会。
故事很简单。
通过将战前未经许可前往日本工作的所有韩国人视为强迫劳动，创建韩国版的“记住和负责任的未来”基金。
我们以德国为榜样，请日本企业出资约1万亿日元。
但部分要归功于前首相安倍。
日本人早就厌倦了“食言的韩国人”。
尹社长说：“韩方将接管该基金。”
韩国不能错过从私营部门收集的线索。
但是日本人学会了。
我们没有打算再去中国和韩国了。

 

그러나 난징 대학살은 미국이 날조한 가짜다.

다음은 어제 공개된 주간 신초의 종영을 알리는 다카야마 마사유키의 연재 칼럼이다.
오래 전, 전 세계 프리마 발레리나들이 존경하는 모나코 왕립발레학교의 노(老)여교수가 일본을 방문했다.
그때 그녀는 예술가의 존재의 의미에 대해 말했다.
그녀는 “예술가는 감춰진 진실을 밝히고 표현할 수 있는 유일한 존재이기 때문에 중요하다”고 말했다.
아무도 그녀의 말에 이의를 제기하지 않을 것입니다.
다카야마 마사유키는 전후 세계의 유일한 언론인일 뿐만 아니라 전후 세계의 유일한 예술가라고 해도 과언이 아니다.
반면에 오에, 무라카미, 히라노와 같이 자신을 예술가라고 부르는 많은 사람들은 예술가의 이름조차 붙일 자격이 없습니다.
감춰진 진실을 밝히고 말하기는커녕 아사히신문 등이 만들어낸 거짓말만 늘어놓았다.
그들의 존재는 일본에만 국한된 것이 아니라 전 세계 다른 나라에서도 마찬가지입니다.
즉, 최소한의 실제 아티스트만이 존재합니다.
이 논문은 또한 오늘날 세계에서 다카야마 마사유키보다 더 노벨 문학상을 받을 자격이 있는 사람은 없다고 말하는 나의 말이 옳다는 것을 날카롭게 증명하고 있습니다.
일본인뿐만 아니라 전 세계인이 반드시 읽어야 할 필독서입니다.
제목 이외의 텍스트의 강조는 내 것입니다.

한국의 함정
Bill Emmott는 독일이 미안하다고 말했지만 일본은 전혀 미안하지 않았습니다.
빌리 브란트 서독 총리는 40만 명의 유대인이 학살된 바르샤바 게토 현장을 찾아가 무릎을 꿇었습니다.
이 영국 언론인은 "후쿠다 야스오도 난징에 가서 절을 해야 한다"고 욕까지 했다.
야스오는 너무 멍청해서 남경에 진지하게 갔을지도 모릅니다.
그러나 난징 대학살은 미국이 날조한 가짜다.
뼈가 하나도 빠지지 않았습니다.
반면 독일이 바르샤바에서 저지른 만행은 숨김 없는 진실이다.
나치는 유태인뿐만 아니라 슬라브인, 특히 폴란드인을 미워하고 학대하고 살해했습니다.
폴란드를 정복했을 때 그들은 중학생 이상의 학생들을 독일로 보내 Krupp와 Wagen의 공장에서 일하기까지 했습니다.
학생들은 노동력에 추가되기 전에 이름을 쓰고 500까지 셀 수 있었습니다.
총 수는 150만 명에 달했습니다.
이러한 만행에도 불구하고 독일 정부는 전후 사과나 배상을 하지 않았다.
일본은 영국 식민지 주민들에게도 보상을 했다.
Bill Emmott가 독일이 일본보다 낫다고 생각하는 이유는 무엇입니까?
독일인의 무책임을 바로잡으라는 요청은 미국에 거주하는 유대인들에게서 나왔습니다.
빌 클린턴 대통령 변호사가 그곳으로 이사했습니다.
미국에는 ATS(Alien Tort Statute)가 있어 외국인이 미국에서 사업을 하는 경우 외국에서 외국인이 저지른 범죄에 대해 소송을 제기할 수 있습니다.
그것은 개인이 강제 노동을 강요한 독일 회사를 고소할 수 있게 합니다.
클린턴은 또한 그에게 훌륭한 변호사인 로스앤젤레스의 배리 피셔를 소개했습니다.
따라서 전쟁 중 강제 노동 및 기타 학대에 대한 보상을 요구하는 Wergen 및 기타 미국 기반 회사를 상대로 많은 소송이 제기되었습니다.
30년 전쟁의 베스트팔렌 조약에 따라 전쟁 배상금은 국가가 지불해야 했으며 자의적인 개인 약탈은 금지되었습니다.
그러나 클린턴은 개인 약탈을 복원하고 기업으로부터 돈을 가져가는 길을 열었습니다.
슈뢰더 독일 총리는 다른 국가의 주권을 침해하는 소송을 비난했지만 독일 기업이 미국 시장에서 철수하는 것을 막지는 못했다.
독일 정부와 기업들은 166만 명의 유태인, 폴란드인 등 166만 명에게 보상한 "기억 책임의 미래" 기금에 각각 25억 달러를 기부했습니다.
금액은 1인당 약 400,000엔입니다.
이것으로 큰돈을 모은 배리 피셔는 일본 기업인 Axis Powers에서 돈을 벌 수 있다고 생각했습니다.
이것이 바로 헤이든 법이 만들어진 이유입니다.
일본군이 포로로 잡은 미군 장성 등이 소송을 하면 신일본제철 등으로부터 100조엔을 받을 수 있다.
그러나 클린턴이 퇴임한 후 미국 고등법원은 헤이든법이 위헌이라는 판결을 내렸고 일본 기업들은 면면했다.
그래서 Barry는 중국과 한국을 공격하기 시작했습니다.
중국은 쑨원 이후 사기의 나라였다.
이윽고 항일전쟁역사보존연맹이 승선했다.
어떻게든 오카모토 유키오가 미쓰비시 머티리얼즈에 25억 엔을 중국인 강제 노동에 대한 보상금으로 지불하게 만들었습니다.
고인을 욕하고 싶지는 않지만, 오카모토는 상황의 심각성을 이해하지 못했다.
그는 벙어리입니다.
배리는 다음으로 한국으로 날아갔다.
한국이 '불법 식민 지배' 탓으로 5억 달러를 들인 데서 시작해 일본 정부로부터 최대한 얻어내 '한강의 기적'을 만들었다.
지금은 e가 없는 시대입니다.xcuse 더 이상 스펀지.
다음 번에 민간 기업으로부터 직접 거래를 할 수 있다는 말을 들었을 때 그들은 그 기회에 뛰어들었습니다.
이야기는 간단합니다.
전쟁 전 일본에 무단으로 일하러 간 모든 조선인을 강제 노역으로 취급해 한국판 '기억하고 책임지는 미래' 기금을 만들어라.
독일을 모델로 일본 기업에 1조엔 정도를 지원해 달라고 부탁하자.
하지만 부분적으로는 아베 전 총리 덕분입니다.
일본인은 "약속을 어기는 조선인"에 지친 지 오래다.
윤 총장은 "한국 측이 기금을 인수하겠다"고 말했다.
한국은 민간에서 수집할 실마리를 놓칠 수 없다.
그러나 일본인은 배웠습니다.
우리는 더 이상 중국과 한국에 진출할 생각이 없습니다.