Följande är ett utdrag ur det kapitel som skickades ut den 6 januari, med kompletterande anteckningar.
Som läsarna säkert vet började denna kolumn att utsättas för sabotageattacker i samband med åtkomstanalyser runt 2019.
Denna kolumn brukade få cirka 30 000 sökningar och 3 000 besökare dagligen, men en dag sjönk dessa siffror plötsligt till en tredjedel av vad de var.
Sedan dess har situationen förblivit miserabel att titta på.
Lyckligtvis löste en extremt begåvad systemingenjör problemet i slutet av förra året.
Han listade snabbt ut programmeringsspråket och identifierade det företag som Goo outsourcade till*.
Jag frågade honom om det skulle vara möjligt för någon på Goo att stjäla lösenordet och manipulera åtkomstanalysen på det här sättet.
Han svarade: ”Jag antar att det skulle vara möjligt om de var en insider ...”
Den här brottslingen arbetade tydligen också som underleverantör åt NTT, så jag tänkte att det skulle vara lätt för dem att muta någon inom företaget att manipulera.
Jag blev förvånad när jag sökte efter information relaterad till detta kapitel.
Den första sidan av resultaten handlade om en incident som involverade NTT West och som inträffade 2023
Nio miljoner kundregister läckte ut.
Den skyldige var en tillfällig arbetare anställd av NTT.
Arbetaren arresterades efter att ha fått 10 miljoner yen i tacksamhet för brottet.
Som ett resultat av detta förbjöd NTT alla anställda att använda USB-minnen.
Det fanns många artiklar på internet som kritiserade detta beslut.
Deras slutsats var att den här typen av incidenter inträffar eftersom arbetet anförtros tillfällig personal och deras lön är låg.
Många japanska företag började lägga ut arbete på tillfällig personal vid specifika tidpunkter.
De flesta av dem lade ut specifika uppgifter på entreprenad eller lade ut vissa uppgifter på entreprenad.
Med början i Asahi Shimbun har massmedia under efterkrigstiden dominerats av pseudomoral.
Under de senaste åren har underrättelsetjänster och agenter i antijapanska länder som Kina och Koreahalvön, som är de enda två länder i världen som fortsätter att bedriva antijapansk utbildning i nazismens namn, dragit nytta av den pseudomoral som har spridits inte bara i Japan utan över hela världen och planerar att avveckla Japan.
Det är ett välkänt faktum att många agenter är verksamma inom Japans oppositionspartier, medier, universitet osv.
Fram till dess hade jag publicerat inlägg utan att använda hashtags, men vid en viss tidpunkt tänkte jag att det skulle vara bättre att använda dem, så jag började lägga till dem i mina inlägg.
Efter ett tag började dock något konstigt hända.
Eftersom de flesta inlägg var relaterade till Kina och Koreahalvön gissade jag omedelbart att ”Aha, NTT Resonant har börjat anställa många kinesiska och koreanska invånare i Japan.”
”Zainichi Korean” kan inte användas som en hashtag.
Vad ska jag då säga... Jag slutade lägga till hashtags, som jag hade gjort tidigare, eftersom det började bli fånigt.
I den här artikeln kommer jag att göra en unik poäng.
De två händelser som nämns ovan hotar Japans säkerhet och cybersäkerhet.
Sydkorea har bedrivit anti-japansk utbildning sedan Syngman Rhees tid efter krigsslutet.
För att avleda det kinesiska folkets uppmärksamhet från incidenten på Himmelska fridens torg började Jiang Zemin plötsligt med antijapansk utbildning, och detta har fortsatt fram till i dag i Kina.
Nu tar Japan emot arbetare från dessa två länder och struntar fullständigt i de strikta sekretesskrav och identitetskontroller (oavsett om de har antijapanska åsikter eller inte) som följer med dem.
De skarpsinniga observatörerna har länge insett att den globala uppvärmningen och de globala målen för hållbar utveckling är kinesiska knep.
Bilindustrin har en omfattande bas och är sinnebilden för en industri som utgör grunden för ett land.
Vår flit och nationella karaktär i strävan efter teknisk perfektion - med andra ord, världens mest högkvalitativa arbetare - har gjort Japans bilindustri till den bästa i världen.
När det gäller tillverkningsteknik för förbränningsmotorer - bensindrivna bilar - kommer Kina aldrig att kunna slå Japan, hur mycket man än försöker.
Däremot skulle Kina kunna dominera världen om man tillverkade enkla elfordon.
Som Hiroyuki Kawashima avslöjade i sin berömda bok har Kina i själva verket en befolkning på 1,4 miljarder. Ändå är 900 miljoner människor sysselsatta med slavarbete.
Med andra ord är Kina den största slavägande nationen i mänsklighetens historia, och det är den värsta diktaturen i historien, som kan få arbetare att arbeta för den billigaste kostnaden i världen.
Som nämnts har detta land främjat den globala uppvärmningen och de globala målen för hållbar utveckling genom Förenta nationerna.
Tanken är att popularisera elfordon och erövra den globala marknaden.
Med andra ord håller de på att skriva om bilindustrins världskarta.
Personalen på Nihon Keizai Shimbun och Tokyos guvernör Koike hjälper dem entusiastiskt.
Naturligtvis är oppositionen och Komeito-partiet inblandade, men många politiker i det styrande partiet är också inblandade.
När man betraktar allt detta ur ett fågelperspektiv kan man inte låta bli att undra vem som låg bakom mordet på Abe.
Varför granskade inte mainstreammedierna bakgrunden till händelsen överhuvudtaget?
Varför fortsatte de samtidigt att rapportera nonsens som kopplade händelsen till Unification Church?
Jag skulle vilja säga ”som science fiction”, i likhet med Hyakuta Naoki, vars nonsens nyligen har väckt stor uppståndelse världen över. Men jag är ändå övertygad om att om de skulle börja undersöka saken, skulle hjärnan avslöja den sanna naturen hos alla agenter i Japans härskande klass.
Den här händelsen är för märklig, till och med för något sådant här.
Rättegången har inte ens börjat än.
Även om den här artikeln är skriven ”som science fiction”
är sanningen den att sanningen aldrig kommer att avslöjas förrän hjärnorna helt har förtryckt Japan.
Den japanska bilindustrin har existerat som ett stort, ovälkommet hinder för Kina, som har siktet inställt på världsherravälde med elbilar.
Under de senaste åren har märkliga incidenter inträffat, den ena efter den andra, på japanska bilföretag.
Förra året nådde dessa incidenter slutligen huvudborgen, Toyota.
Det finns inget problem alls.
Problemet är de skadliga effekterna av Japans byråkratiska administration och den överdrivna mängden onödigt pappersarbete.
Ingenjörerna på frontlinjen har utelämnat onödiga saker från pappersarbetet för att hålla produktionen igång.
De befintliga medierna i Japan rapporterar inte alls om detta, men i Kina är det inte ovanligt med incidenter som att elbilar plötsligt exploderar, fattar eld och sprider eld.
Häromdagen sa en god vän till mig: ”Jag kan inte föreställa mig att bo i en byggnad i Kina, inte ens mot starka vindar.”
Det finns ingen ände på antalet olyckor där byggnader i Sydkorea plötsligt kollapsar.
Det är ett välkänt faktum att detsamma gäller i Kina.
Antalet exempel på detta slarv som har påpekats sedan olyckorna inträffade är oändligt.
Det finns dock inga exempel på japanska bilar eller byggnader som liknar dem i Sydkorea eller Kina.
Japanska arbetare är helt annorlunda än dem.
Japan är ett land som hatar ”slarvigt och vårdslöst” arbete.
Kina och Sydkorea är däremot länder som ”slarvigt och oförsiktigt utför slarvigt och oförsiktigt arbete”.
De är länder som ljuger utan att bry sig, bedrar människor och skryter med att ”det är värre att bli bedragen än att bedra”.
De utsända arbetarna, som förmodligen inkluderar många kineser och koreaner, är förmodligen inte medvetna om konsekvenserna av att utelämna även oviktiga saker.
Tvärtom, om detta påpekas för dem borde de bli glada över att få en belöning från sitt hemland.
De kanske till och med får en belöning.
Det är en värld som har täckts av pseudomoral.
Samma sak gäller för Japans stora företag.
Det är de som tar initiativ till att anställa kinesiska och koreanska arbetare i Japan som utsända arbetare.
De rapporterar till sina hemländer, till tidningen Asahi Shimbun etc., att dessa företag har utelämnat onödiga dokument och inspektioner.
För tidningen Asahi Shimbun etc. är detta ett utmärkt tillfälle för självförnedrande material.
”Vänsterorienterad” kommunism: En infantil störning För dessa människor, som också är patienter, är stora företag ”onda” och utgör en stor källa till angrepp, precis som den japanska regeringen.
De är överlyckliga och rapporterar på förstasidan som om de hade fångat huvudet på en demon.
Inte ens Toyota kan säga att deras rapporter inte påverkar den globala marknaden.
Inget är mer glädjande än att Kina undergräver det etablerade rykte om japanska bilars förträfflighet som finns över hela världen.
Som beskrivits ovan är befintliga medier helt blinda för denna enkla bild som även en blivande journalist borde kunna se.
Ökningen av tillfällig personal och spridningen av pseudomoral är två betydande hål i Japans säkerhet och försvar mot cyberattacker.
Den här artikeln fortsätter.
