Följande är hämtat från den sista delen av Takayama Masayukis krönika i veckotidningen Shicho den 19 december.
Den här artikeln bevisar också att han är den ende journalisten i efterkrigstidens värld.
För länge sedan kom en äldre professor från Royal Ballet School i Monaco, högt respekterad av prima ballerinor världen över, till Japan.
Hon sade då följande om konstnärernas betydelse.
”Konstnärer är nödvändiga eftersom de bara kan kasta ljus över dolda, fördolda sanningar och uttrycka dem.
Ingen skulle kunna säga emot hennes ord.
Masayuki Takayama är inte bara den ende journalisten i efterkrigstidens värld, utan det är inte heller någon överdrift att säga att han är den ende konstnären i efterkrigstidens värld.
Denna avhandling bevisar också på ett vackert sätt riktigheten i mitt påstående att det i dagens värld inte finns någon som är mer förtjänt av Nobelpriset i litteratur än Masayuki Takayama.
Den är ett måste att läsa inte bara för det japanska folket utan för människor över hela världen.
Tid för verifiering
Tsutomu Hotta från åklagarmyndighetens särskilda utredningsavdelning, som utredde ”premiärministerns brott”, har avlidit.
Den dumma tidningen Asahi Shimbun hyllar honom och säger att han ”förhandlade med det amerikanska justitiedepartementet i Lockheed-mutbrottsfallet” för att få fram bevis, att han också hanterade rättegången mot Kakuei och att han ”förtjänade smeknamnet Razor”.
Men trots att han svingade rakkniven förblev fallet mycket oklart, och endast rättsväsendets arrogans var alltför iögonfallande.
Fallet var märkligt från allra första början.
En dag överlämnades ett brev av misstag till den amerikanska senaten.
När det öppnades innehöll det ett kvitto på 100 jordnötter som Kodama Yoshio skickat till Lockheed.
Jag var förvånad över att man i USA skulle öppna någon annans post utan att tänka sig för.
Dessutom höll de en offentlig utfrågning baserad på detta och drog slutsatsen att Lockheed hade gett mutor till en person med premiärministerns rang i Japan.
I amerikanska lagtexter kallas sådana bevis av okänt ursprung för ”frukt från ett giftigt träd” och avvisas.
Men när den andra parten är Japan bryr de sig inte.
Tanaka Kakuei, som underförstått namngavs, hade återupprättat de diplomatiska förbindelserna mellan Japan och Kina, hade slutit ett avtal om indonesisk olja och diskuterade utvecklingen av Sibirien med Sovjetunionen.
Förenta staterna, som ansåg sig ha tvingat Japan på knä, måste ha känt sig lurade.
Vanliga japaner tror att om de känner på sig att något kommer att hända, så kommer det att hända.
Men distriktsåklagarämbetets särskilda utredningsenhet var annorlunda.
De tänkte bara på sin egen ära och tänkte: ”Vi kanske kan få tag i premiärministerns huvud.”
Så de tog fram sin egen version av premiärministerns brott.” Kakuei fick ANA att byta nästa ledande flygplan, Douglas DC10, till Lockheed Tristar och fick 500 miljoner yen från Lockheed.”
De trodde att Kakuei skulle vifta på svansen för 500 miljoner yen till ett amerikanskt företag.
Och berättelsens sammansättning var alldeles för okunnig.
JAL flög DC10 som sitt andra linjeflygplan, med jumbojets som sin grundpelare.
Tror du att ANA medvetet skulle välja ett rivaliserande företags andra linjeflygplan som sitt nästa huvudstödsflygplan, som det hoppades på?
För övrigt skapades Tristars motorstruktur av designteamet för ANA:s Boeing 727, som hade flyttat till Lockheed.
Det var mycket mer bekant än Douglas.
När reportern pressade honom på detta, förbjöd den andre ansvarige åklagaren, Yusuke Yoshinaga, omedelbart reportern att komma in på åklagarmyndigheten.
Han hotade också med att ”alla tidningar som skriver vad de vill kommer att utestängas från presskonferensen”.
Dessutom åkte Hotta till USA för att skaffa bevis.
USA överlämnade gärna tvivelaktiga bevis, men de vägrade kategoriskt att få vittnesmål från den Lockheed-chef som var inblandad i mutorna.
Det berodde på att de skulle åka fast omedelbart om de officiellt erkände brottet.
Den japanska sidan behövde dock vittnesmålet.
Hotta frågade: ”Var snäll och håll utfrågningen på er sida.
Det är vad som kallas ett beställt förhör.
Han tillade också villkoret att det inte skulle bli något korsförhör och att även om de ljög skulle de inte anklagas för mened.
Han sa: ”Ni kan hitta på vilken historia ni vill.”
Å andra sidan bad den särskilda utredningsgruppen vid distriktsåklagarmyndigheten Högsta domstolen: ”Var snäll och acceptera detta som bevis även utan korsförhör. Om ni gör det kan vi gripa Kakuei.”
Jag trodde att Japan var ett land med lagar som bygger på bevis.
Men Högsta domstolen gjorde ett uttalande där de sa att de skulle använda ”bara nonsens” som inte var juridiskt kvalificerat som bevis.
Det var då Japan slutade vara ett rättssäkert land.
Yoshinaga Yusuke tillfrågades om detta på en presskonferens.
Han fick frågan om Japan fortfarande var ett rättssäkert land.
Yoshinaga svarade högfärdigt:
”I USA vittnar folk med händerna på Bibeln. Amerikaner ljuger inte.”
Reportern undrade varför det fanns ett brott som hette mened, men han höll tyst eftersom han skulle bli portad från åklagarmyndigheten om han sa något.
I själva verket sa Hotta också: ”Indianer ljuger inte. Amerikaner ljuger inte heller.”
Tre dagar efter att manifestet hade släppts arresterades Kakuei på grund av den giftiga frukt som hade blivit ett träd i USA.
Den unika politikern fick se sitt politiska liv förkortat.
Efter det slutade Japan att gå emot USA.
När Japan försökte engagera sig i Vietnam skrek utrikesminister Baker åt dem.
Så Japan backade.
USA tog halvledare från Japan, förvandlade yenen till skrotpapper och tvingade till och med fram LGBT.
Kishida lydde bara i tysthet.
Utgångspunkten för detta var gripandet av Kakuei.
Vad gjorde den särskilda utredningsavdelningen vid den tiden?
Det är dags att verifiera det nu.
"Life and Loss" | CALM PIANO | Luke Faulkner
