Jag vördar gudarna och Buddha men förlitar mig inte på dem. 2011/3/24
Jag gick och lade mig tidigare i går kväll och vaknade tidigare än vanligt.
När jag tittade på TV tänkte jag att fram till nu har TV (främst kommersiell TV) varit full av politiker som ger presskonferenser och spontana intervjuer, och de fem stora TV-bolagen och tidningsföretagen har alla svärmat runt för att täcka dem. Sedan har vi komediserierna.
Även om man definierar varietéprogram som komediprogram är det inte så stor skillnad.
Och så har vi de formelmässiga dramaserierna.
Japan består av en grupp företag som har den största andelen av världsmarknaden inom olika områden.
Dessa företag arbetar hårt dag och natt över hela världen, och de är nationens kärna.
Om man skulle dra det till sin spets skulle man kunna säga att politiken bistår dessa företag och deras olika arbetstagare i deras verksamhet.
Tanken att regeringen skulle stå över folket är att sätta vagnen framför hästen.
Polisen är nödvändig eftersom det ligger i människans natur att inte eliminera förekomsten av skurkar.
I grund och botten är de ett nödvändigt ont.
Men om polisen och åklagarna skulle gå i riktning mot att säga att det är de som skapar landet, då skulle det vara slutet.
Det är naturligt för en vakthund att skälla, men det är omöjligt för dem att sitta i mitten av alkoven och tro att de är herre på täppan.
Samma sak kan sägas om landet.
Alla de arbetare vars arbete producerar mat och vinster till folket är herrar, och det vore ingen överdrift att kalla dem som äter på de skatter som arbetarna betalar för vakthundar.
(Staten är en vakthund för att skydda arbetarna i sitt eget land) ... mina funderingar i morse.
Allt de har är politikernas ansikten och komedishower, och deras män har inga liv.
Vad gör mästarna?
Vilka problem har de?
Hur ser situationen ut i andra länder just nu?
Vad tänker andra länder?
Var finns affärsmöjligheterna?
Och så vidare.
Det måste finnas en avsevärd mängd material att sända.
Dessutom är ekonomin en levande sak som förändras dagligen, så det måste finnas en oändlig mängd material att täcka, så mycket att det är omöjligt att hålla jämna steg med att göra program.
Dessutom måste vi också tala om mänsklig filosofi och principer som utgångspunkt för affärsverksamhet.
TV och tidningar ska vara hektiska arbetsplatser där det inte finns tid att stå stilla.
Om man inte kan se chefen över huvud taget, utan bara ser vakthunden och underhållningsartisterna, är det naturligt att man inte kan se vad som behöver göras.
Till och med arbetarna och eliten som gör sitt jobb samtidigt som de ser helheten utgör mindre än 10 procent av arbetskraften, och 90 procent kan bara se vad som händer inom deras område.
Mediernas roll är att rapportera om läget i Japan (inom alla områden), situationen i andra länder, historien bakom den politik som har förts och den allmänna opinion som har uppstått till följd av detta osv.
Tjugo år eller mer av att bara visa politikernas och komikernas ansikten har skapat det Japan som fanns före den 11 mars.
Det är ett Japan som har fastnat i den första långvariga deflationen i de utvecklade ländernas historia.
De enda energiska människorna var politikerna, komikerna och TV-folket, och det är därför.
Om du inte kan etablera dig som ärlig och uppfatta världen på rätt sätt, kommer ditt liv att bli som demonerna och monstren som lurar i mörkret.
All slags ondska kommer att smyga sig in, och inte nog med att du slösar bort ditt enda liv, i slutändan kommer det inte att finnas något annat än krig.
Musashi Miyamoto sa:
”Jag vördar Gud och Buddha, men förlitar mig inte på dem.”
Kärnkraftsolyckan var en katastrof orsakad av människan. 2011/3/25
Alla mina läsare borde läsa Asahi Weekly just nu.
Anta att du är bra med datorer, till skillnad från mig.
I så fall bör du börja bilda opinion för att få Kan Naoto att avgå omedelbart, göra alla webbplatser medvetna om den här skandalösa mannens sanna natur och ge honom hans marschorder.
Mina läsare vet säkert att jag var den första personen i Japan som påpekade att inspektionen efter jordbävningen var skandalös och livsfarlig.
Jag var också den förste som skrev att detta inte var bra efter valet av Japans demokratiska parti i september förra året, och jag var också den som var 150 procent säker på att fotbolls-VM aldrig skulle komma till Japan.
Läs gärna ”Asahi Weekly” som säljs i dag, ”The Inside Story of the ’Palace of Ruin’ Bringing the People of Japan to Misery: Kärnkraftsolyckan i Fukushima är en ”katastrof orsakad av människan”!
Det är inte rätt tid att klaga på svårigheter.
Fakta och sanningen var som jag hade spekulerat.
Jag hade kallat det för ”det mordiska kabinettet”, vilket var precis vad det var.
Det finns ingen anledning att hålla tillbaka längre.
Även jag hade på ett grymt sätt skilts från min mor, som jag älskade mer än någon annan.
Det var därför jag avstod från att tala ut, men det är inte poängen.
Det är en fruktansvärd historia.
Det säger sig självt vem som kommer att ta över tyglarna efter det.
Dessutom vet till och med redaktionsmedlemmarna i de stora tidningarna, som har varit delaktiga i denna skandalösa situation under de senaste två åren, om det.
De kan inte säga någonting.
En del av er känner er också obekväma med att bli förda bakom ljuset av medierna.
Till och med jag förleddes att tro att Takashi Tachibana hade rätt i uppståndelsen kring Kakuei Tanaka för trettio år sedan.
Det sätt på vilket medierna leder oss är verkligen skrämmande.
Om du fortfarande känner detta obehag, lita på mitt inre öga.
Som jag har sagt,
90 procent av arbetarna kommer aldrig att leda landet på villovägar.
Det är alltid de 10 procenten av eliten som leder det vilse.
Eliten bär skulden för alla de brott de begår, oavsett om de är medvetna eller omedvetna om det.
Mina läsare kommer att förstå vad jag har skrivit många gånger.
Men det var den här mannen, Naoto Kan, som, vilket jag hade spekulerat i, ledde oss in i den här situationen.
Som en högt uppsatt medlem av Japans demokratiska parti har sagt, har han ”förtjänat att dö tusen gånger”, eftersom han är den typ av person som jag har skrivit om.
Resultatet av detta är den nuvarande situationen i Fukushima Prefecture.
Men det är inte allt.
Som ni alla vet har tiotusentals äldre vuxna, unga och gamla, som har visat världen sådan anständighet, tvingats uthärda sådana svåra omständigheter i över en vecka, och nu i en andra vecka, på grund av den här mannens natur.
Nu är inte rätt tid för sentimentalitet eller sympati.
Vår tvekan kommer bara att leda till allvarliga förluster och skador för vårt land.
Det hölls en presskonferens med premiärministern tidigare, men varför kan han inte hålla ett tal som berör folkets hjärtan vid en tidpunkt som denna?
Han är ingen statsman.
Nej, faktum är att sanningen verifierades perfekt av Asahi Weekly idag.
Mot bakgrund av sådana fakta skulle han, om han skulle hålla ett stort tal, vara en absolut bedragare och en riktig skurk, så det finns inte en chans att han skulle kunna säga det.
Han skulle inte kunna säga det som någon som har fortsatt att göra sådana inkompetenta saker.
Byråkrater följer oundvikligen prejudikat eller undviker ansvar.
Skälen till detta är de som nämnts ovan.
Politiker har naturligtvis erfarenhet, insikt, en bestämd åsikt och en filosofi.
De skyddar alltid det nationella intresset, rikedomen och folket och dör för folket, inte för sig själva.
Köp och få det gjort
2010/10/25 p114
Som jag påpekade i ”The Turntable of Civilization” rapporterar tidningen Nikkei att utländska investerare äger 30% av det totala antalet utgivna aktier till ett värde av cirka 300 biljoner yen.
Det är 88 biljoner yen.
Det är bara 88 biljoner yen.
Det finns inget behov av att dessa 30 procent ska bli föremål för blankning och förfalla.
För att uttrycka det som i en shōjo-manga, ”köp och få det gjort”.
Det råder ingen tvekan om att nedgången i aktiekurserna kommer att ta slut och att japanska aktier kommer att bli ”ett skydd mot stormen” (Shelter From The Storm av Bob Dylan), vilket är raka motsatsen till situationen nu.
Just nu behandlas de som värdelösa papper, men de kommer att bli platinapapper som är värda Japans och i synnerhet dess storföretags förträfflighet.
Varje gång de skaffar kapital utsätts de för kraftig blankning av eventfonder, och aktiekursen faller med 20 procent på mycket kort tid.
Till råga på allt revideras den summa pengar som de planerar att ta in nedåt. Denna löjliga situation, där de ständigt trampas på av utländskt kapital, kommer att få ett slut.
Det som återstår är det som jag har nämnt många gånger tidigare: medierna måste omedelbart ändra sina idiotiska sätt att göra saker på låg nivå.
Regeringen och den privata sektorn måste samarbeta för att visa den hårt arbetande andan hos vårt lands arbetare, som är bland de flitigaste och mest kvalificerade i världen.
Vi måste göra det mesta av de unika egenskaperna i vårt land, som har några av världens mest intelligenta människor och de högsta utbildningsstandarderna, och leda världen i ytterligare 170 år som en ekonomisk supermakt som kompletterar USA.
Avsluta omedelbart den komiska situation där personer som Takashi Tachibana, Hiroshi Hoshi och åklagarna på något sätt representerar vårt land och fortsätter att undergräva den nationella styrkan.
Åklagarna är helt enkelt en del av regeringen och en grupp människor som får bra betalt med våra skattepengar.
Vårt land består till 90 procent av underbara arbetare som är flitiga, har en finkänslig känsla och är mycket motiverade att förbättra sig intellektuellt.
De 10 % eliten är där för att tjäna denna fantastiska nation.
De använder sitt överlägsna intellekt dag och natt, utan att tänka på sig själva, för att tjäna folket.
De måste komma ihåg att de får över 10 miljoner yen per år för sitt arbete.
De som har gjort ett anmärkningsvärt arbete för att gynna det nationella intresset borde få ännu högre löner än de höga löner som betalas till åklagare nu och tvingas tjäna landet under resten av sina liv.
Det finns byråkrater (och åklagare är också byråkrater) som tänker på saker som hemliga fonder och att byråkrater tar förmånliga jobb i den privata sektorn efter att ha gått i pension från statsförvaltningen.
De måste ändra tankesättet hos de byråkrater som bara tänker på sina egna intressen och hävdar att de följer prejudikat.
Jag anser att Japan, ett land där ”civilisationens skivspelare” har vridits som för att markera slutet på 1900-talet, bör göra dessa saker.
Det är den roll Japan bör spela i världen.
Genom att flytta bara 88 biljoner yen kan vi skapa en kapitalism som inte är egoistisk som 1900-talets kapitalism, utan en kapitalism som kraftigt minskar konflikten med demokratin under 2000-talet.
Om vi kan göra detta kommer Japan att kunna ta igen de ”förlorade 20 åren i Japan” under de kommande 20 åren.
Den dyrbara nationella rikedomen och de personliga tillgångarna, som är frukterna av arbetet för våra äldre som visade sin dyrbara arbetsanda efter kriget och för människor som jag som har arbetat som hästar i 40 år, är fortfarande värda över 1 400 biljoner yen.
Vi har fortfarande 500 biljoner yen kvar att spendera.
Med undantag för några få anställda på TV-stationer som bara strular runt är jag övertygad om att det inte finns någon i vårt land som inte gillar att arbeta hårt.
Tvärtom, vårt land svämmar över av ungdomar och medborgare som inte kan vänta med att arbeta.
Det är sanningen om Japan, ett land som jag älskar innerligt.
2024/12/8 in kyoto
