文明のターンテーブルThe Turntable of Civilization

日本の時間、世界の時間。
The time of Japan, the time of the world

以下はリアルタイムのベスト10である。2020/9/25, pm 5:05

2020年09月25日 17時05分42秒 | 全般

1

If you make it up from scratch, it will inevitably look like this.

2

but that was the only real thing on display. The rest are all fakes.

3

あの周恩来や鄧小平ですらそれを恐れて墓を作らず散骨した。

4

The mayor of Prague called Wang Yi 'a rude, boorish, and arrogant countryman.' 

5

支那のお先棒を担ぐ朝日新聞も困るけれど、日本にODAをたかっている最中の支那はもっと困る。

6

当時、朝日新聞の社長だった広岡知男が、中国政府のいいなりになって、本多勝一に書かせたねつ造話なのです

7

Каждый из них грязный в том, что делает

8

Ils sont tous sales dans ce qu'ils font

9

トップページ

10

他們每個人都在做自己的事

 

 


私たちはかつてない脅威に哂されている…そのことを意識し、日本の国防を確かなものにする為に、あらゆる努力をするという決意を固めなければならない

2020年09月25日 16時15分58秒 | 全般

以下は、昨日、発売された週刊新潮の掉尾を飾る櫻井よしこさんの連載コラムからである。
彼女は最澄が定義した国宝である。
私が彼女こそ国民栄誉賞に相応しいと言及する所以が横溢している論文である。
見出し以外の文中強調は私。
在日米軍を標的に中国が軍事訓練             
「防衛問題とは一剖の軍事マニアや軍事オタクのものではなく、常識論だ」 
こう喝破するのは4年半にわたって統合幕僚長を務めた河野克俊氏である(『統合幕僚長』ワック)。 
「自分は何かあったら友人に助けてもらうが、友人に何かあってもお金は出すが助けないという友人関係は常識的にあり得ない。スポーツでもそうだが、守るだけで攻めることをしなければ試合には勝てない。これも常識だ」 
河野氏は日米安保条約の非対称性と、日本に染みついている専守防衛の考え方は非常識そのものだと言っている。
全く同感である。 
防衛の常識を欠いている日本で実際に起きた恥ずかしい事例を河野氏の本から抜粋してみよう。
今更ではあるが、1991年の湾岸戦争に直面して日本が演じた醜態を忘れてはならない。 
イラクがクウェートに侵攻し、米国が有志連合を結成してイラク攻撃に踏み切った。
日本は中東の油に依存しており、高みの見物は許されない。
しかしどんな貢献をするのか、海部俊樹首相(当時)はうろたえた。
まず初めに、民間人を派遣する案が提示された。
だが民間海運会社に物資の輸送を依頼すると船員組合が猛反対し、メディアは、自衛隊が行かずに民間海運会社に行かせるのはおかしいと批判した。
もっともだ。 
次に民間人と自衛官をともに派遣する案が出された。
だが憲法九条の壁があるから、派遣地域は分けなければならない。
自衛官を危険地域に行かせると、武器を持っているので国権の発動たる武力行使になってしまいかねない。
そこで「自衛官を安全地域に、民間人を危険地域に」ということになった。
誰が聞いてもおかしな話でこの案も立ち消えた。 
続いて海外青年協力隊のような別組織を作ってそこに元自衛官を入れて派遣する案が検討された。
だが別組織など簡単には作れず、この案も波の彼方に消えた。
冷たい視線 
さらに今度は、自衛官の身分のまま協力隊に所属させ二つの身分を持たせる案が出た。
これは法律上無理となって消えた。 
その次に出てきたのが予備自衛官の活用案だが、当時の予備自衛官は高年齢層の人たちが中心で、これまた却下された。 
残されたのが、自衛隊をそのまま派遣する案だった。
しかし、ワイドショーなどで「自衛隊を派遣すれば、日本は軍国主義になる」という声が広がった。
「いつか来た道」「蟻の一」「軍靴の足音が聞こえる」という言葉が飛び交ってこの案も潰れた。 
実はまだこの先にも幾つかの案が提示されては消えていったことを河野氏は書いているのだが、省く。
最終的にわが国は1兆8千億円を拠出した。
但し、「武器弾薬等には使わないで下さい」などの条件をつけた。
湾岸戦争が終わったとき、クウェートも世界も日本に感謝せず、カネで済むと思うなとでも言うべき冷たい視線にわが国は哂されたのだ。
これが憲法九条のもたらした結果である。
日本は非常識だったのである。
当時と今は、多少、違う。
しかし、基本的な状況は余り変わっていないのではないだろうか。 だからトランプ米大統領は昨年6月、3度にわたって「日米安全保障条約は不公平だ」「米国は日本を助けるために戦うが、日本はソニーのテレビで見物するだけだ」「米国の軍事費は膨大なのに日本は十分なカネを払っていない」「不公平な日米安保条約の破棄も考えている」と強烈な不満を口にしたのであろう。 
一連の発言はトランプ氏の本心そのものだ。
にも拘わらず、日本政府・外務省は「日米政府間では日米安保条約の見直しといった話は全く出ていない」などと否定した。
現職の大統領は米国政府の代表だ。
米国政府の意思表示ではないとしてトランプ発言を否定することは、まさに非常識だ。 
日本政府が現実から逃避している間にも、世界の安全保障環境はさらに厳しくなった。
トランプ発言から1か月後、米露が約30年問守ってきた中距離核ミサイル(INF)全廃条約が失効した。
射程500キロから5500キロの地上発射型ミサイルは、米露両国がその全廃を取り決めたが、それ以外の国々は次々に中距離ミサイルを保有し始めた。
中国を筆頭に、インド、パキスタン、イラン、イラク、北朝鮮、さらに韓国もである。
核保有国はその中距離ミサイルに核を搭載できる。 
事実上、好きなだけ戦力を増強できる世界になってしまったのだ。
剥き出しの力が物を言う世界である。 
そうした中、米国には中距離ミサイルがない。
中国の中距離ミサイル攻撃に対処する手段がないのである。
日本はどうする。
これは、米国の安全保障問題ではなく、日本自身の安全保障問題だ。日本の安全保障環境が非常に危険な状況にあることに気付かなければならない。
戦後最大の危機 
防衛研究所防衛政策研究室長の高橋杉雄氏が『新たなミサイル軍拡競争と日本の防衛』(並木書房)で、米国の専門家の論文を次のように紹介している。
中国のミサイル攻撃能力の高さを窺わせる内容だ。
「中国国内に、日本の嘉手納基地、横須賀基地、三沢基地を模したターゲットが存在しており、(中国人民解放軍は)そこに向けてミサイルの実射試験を行なっている」「それらのターゲットには、横須賀に停泊している艦艇、三沢や嘉手納のバンカーや駐機場さえも再現されており、しかもそれらにピンポイントで弾道ミサイルが弾着している形跡がある」 
訓練ではあるが、中国は精密誘導兵器によって、個々の艦や駐機場の航空機まで殲滅しているのである。
彼らは明らかに在日米軍基地をターゲットとしている。
台湾奪取、尖閣占領などで、中国軍に立ちはだかるのは米軍であるから、当然であろう。
中国のミサイル攻撃をどのように阻止するのか、彼らの攻撃から如何にして国民・国土を守るのか、北朝鮮の脅威への対処も含めて戦後最大の危機が日本に迫っている。 
日本がどのような安全保障戦略を持つべきか、中国や北朝鮮に対してどのような抑止力を構築すべきかを考えるときに重要なことは、ハードウェアの具体的なスペックや、配備場所を先行して議論することではないと高橋氏は説く。 
「兵器の具体的な運用の形態は軍事戦略に従属し、軍事戦略は大戦略に従属するからだ」 
個々の兵器の能力や配置について論ずるよりも日米間で補い合いながら中国を抑止する術を考えよというのだ。
私たちはかつてない脅威に哂されている。
そのことを意識し、日本の国防を確かなものにする為に、あらゆる努力をするという決意を固めなければならないのではないか。


中国のミサイル攻撃をどのように阻止するのか、彼らの攻撃から如何にして国民・国土を守るのか、北朝鮮の脅威への対処も含めて戦後最大の危機が日本に迫っている。

2020年09月25日 16時12分00秒 | 全般

以下は、昨日、発売された週刊新潮の掉尾を飾る櫻井よしこさんの連載コラムからである。
彼女は最澄が定義した国宝である。
私が彼女こそ国民栄誉賞に相応しいと言及する所以が横溢している論文である。
見出し以外の文中強調は私。
在日米軍を標的に中国が軍事訓練             
「防衛問題とは一剖の軍事マニアや軍事オタクのものではなく、常識論だ」 
こう喝破するのは4年半にわたって統合幕僚長を務めた河野克俊氏である(『統合幕僚長』ワック)。 
「自分は何かあったら友人に助けてもらうが、友人に何かあってもお金は出すが助けないという友人関係は常識的にあり得ない。スポーツでもそうだが、守るだけで攻めることをしなければ試合には勝てない。これも常識だ」 
河野氏は日米安保条約の非対称性と、日本に染みついている専守防衛の考え方は非常識そのものだと言っている。
全く同感である。 
防衛の常識を欠いている日本で実際に起きた恥ずかしい事例を河野氏の本から抜粋してみよう。
今更ではあるが、1991年の湾岸戦争に直面して日本が演じた醜態を忘れてはならない。 
イラクがクウェートに侵攻し、米国が有志連合を結成してイラク攻撃に踏み切った。
日本は中東の油に依存しており、高みの見物は許されない。
しかしどんな貢献をするのか、海部俊樹首相(当時)はうろたえた。
まず初めに、民間人を派遣する案が提示された。
だが民間海運会社に物資の輸送を依頼すると船員組合が猛反対し、メディアは、自衛隊が行かずに民間海運会社に行かせるのはおかしいと批判した。
もっともだ。 
次に民間人と自衛官をともに派遣する案が出された。
だが憲法九条の壁があるから、派遣地域は分けなければならない。
自衛官を危険地域に行かせると、武器を持っているので国権の発動たる武力行使になってしまいかねない。
そこで「自衛官を安全地域に、民間人を危険地域に」ということになった。
誰が聞いてもおかしな話でこの案も立ち消えた。 
続いて海外青年協力隊のような別組織を作ってそこに元自衛官を入れて派遣する案が検討された。
だが別組織など簡単には作れず、この案も波の彼方に消えた。
冷たい視線 
さらに今度は、自衛官の身分のまま協力隊に所属させ二つの身分を持たせる案が出た。
これは法律上無理となって消えた。 
その次に出てきたのが予備自衛官の活用案だが、当時の予備自衛官は高年齢層の人たちが中心で、これまた却下された。 
残されたのが、自衛隊をそのまま派遣する案だった。
しかし、ワイドショーなどで「自衛隊を派遣すれば、日本は軍国主義になる」という声が広がった。
「いつか来た道」「蟻の一」「軍靴の足音が聞こえる」という言葉が飛び交ってこの案も潰れた。 
実はまだこの先にも幾つかの案が提示されては消えていったことを河野氏は書いているのだが、省く。
最終的にわが国は1兆8千億円を拠出した。
但し、「武器弾薬等には使わないで下さい」などの条件をつけた。
湾岸戦争が終わったとき、クウェートも世界も日本に感謝せず、カネで済むと思うなとでも言うべき冷たい視線にわが国は哂されたのだ。
これが憲法九条のもたらした結果である。
日本は非常識だったのである。
当時と今は、多少、違う。
しかし、基本的な状況は余り変わっていないのではないだろうか。 だからトランプ米大統領は昨年6月、3度にわたって「日米安全保障条約は不公平だ」「米国は日本を助けるために戦うが、日本はソニーのテレビで見物するだけだ」「米国の軍事費は膨大なのに日本は十分なカネを払っていない」「不公平な日米安保条約の破棄も考えている」と強烈な不満を口にしたのであろう。 
一連の発言はトランプ氏の本心そのものだ。
にも拘わらず、日本政府・外務省は「日米政府間では日米安保条約の見直しといった話は全く出ていない」などと否定した。
現職の大統領は米国政府の代表だ。
米国政府の意思表示ではないとしてトランプ発言を否定することは、まさに非常識だ。 
日本政府が現実から逃避している間にも、世界の安全保障環境はさらに厳しくなった。
トランプ発言から1か月後、米露が約30年問守ってきた中距離核ミサイル(INF)全廃条約が失効した。
射程500キロから5500キロの地上発射型ミサイルは、米露両国がその全廃を取り決めたが、それ以外の国々は次々に中距離ミサイルを保有し始めた。
中国を筆頭に、インド、パキスタン、イラン、イラク、北朝鮮、さらに韓国もである。
核保有国はその中距離ミサイルに核を搭載できる。 
事実上、好きなだけ戦力を増強できる世界になってしまったのだ。
剥き出しの力が物を言う世界である。 
そうした中、米国には中距離ミサイルがない。
中国の中距離ミサイル攻撃に対処する手段がないのである。
日本はどうする。
これは、米国の安全保障問題ではなく、日本自身の安全保障問題だ。日本の安全保障環境が非常に危険な状況にあることに気付かなければならない。
戦後最大の危機 
防衛研究所防衛政策研究室長の高橋杉雄氏が『新たなミサイル軍拡競争と日本の防衛』(並木書房)で、米国の専門家の論文を次のように紹介している。
中国のミサイル攻撃能力の高さを窺わせる内容だ。
「中国国内に、日本の嘉手納基地、横須賀基地、三沢基地を模したターゲットが存在しており、(中国人民解放軍は)そこに向けてミサイルの実射試験を行なっている」「それらのターゲットには、横須賀に停泊している艦艇、三沢や嘉手納のバンカーや駐機場さえも再現されており、しかもそれらにピンポイントで弾道ミサイルが弾着している形跡がある」 
訓練ではあるが、中国は精密誘導兵器によって、個々の艦や駐機場の航空機まで殲滅しているのである。
彼らは明らかに在日米軍基地をターゲットとしている。
台湾奪取、尖閣占領などで、中国軍に立ちはだかるのは米軍であるから、当然であろう。
中国のミサイル攻撃をどのように阻止するのか、彼らの攻撃から如何にして国民・国土を守るのか、北朝鮮の脅威への対処も含めて戦後最大の危機が日本に迫っている。 
日本がどのような安全保障戦略を持つべきか、中国や北朝鮮に対してどのような抑止力を構築すべきかを考えるときに重要なことは、ハードウェアの具体的なスペックや、配備場所を先行して議論することではないと高橋氏は説く。 
「兵器の具体的な運用の形態は軍事戦略に従属し、軍事戦略は大戦略に従属するからだ」 
個々の兵器の能力や配置について論ずるよりも日米間で補い合いながら中国を抑止する術を考えよというのだ。
私たちはかつてない脅威に哂されている。
そのことを意識し、日本の国防を確かなものにする為に、あらゆる努力をするという決意を固めなければならないのではないか。


これは、米国の安全保障問題ではなく、日本自身の安全保障問題だ。日本の安全保障環境が非常に危険な状況にあることに気付かなければならない。

2020年09月25日 16時09分49秒 | 全般

以下は、昨日、発売された週刊新潮の掉尾を飾る櫻井よしこさんの連載コラムからである。
彼女は最澄が定義した国宝である。
私が彼女こそ国民栄誉賞に相応しいと言及する所以が横溢している論文である。
見出し以外の文中強調は私。
在日米軍を標的に中国が軍事訓練             
「防衛問題とは一剖の軍事マニアや軍事オタクのものではなく、常識論だ」 
こう喝破するのは4年半にわたって統合幕僚長を務めた河野克俊氏である(『統合幕僚長』ワック)。 
「自分は何かあったら友人に助けてもらうが、友人に何かあってもお金は出すが助けないという友人関係は常識的にあり得ない。スポーツでもそうだが、守るだけで攻めることをしなければ試合には勝てない。これも常識だ」 
河野氏は日米安保条約の非対称性と、日本に染みついている専守防衛の考え方は非常識そのものだと言っている。
全く同感である。 
防衛の常識を欠いている日本で実際に起きた恥ずかしい事例を河野氏の本から抜粋してみよう。
今更ではあるが、1991年の湾岸戦争に直面して日本が演じた醜態を忘れてはならない。 
イラクがクウェートに侵攻し、米国が有志連合を結成してイラク攻撃に踏み切った。
日本は中東の油に依存しており、高みの見物は許されない。
しかしどんな貢献をするのか、海部俊樹首相(当時)はうろたえた。
まず初めに、民間人を派遣する案が提示された。
だが民間海運会社に物資の輸送を依頼すると船員組合が猛反対し、メディアは、自衛隊が行かずに民間海運会社に行かせるのはおかしいと批判した。
もっともだ。 
次に民間人と自衛官をともに派遣する案が出された。
だが憲法九条の壁があるから、派遣地域は分けなければならない。
自衛官を危険地域に行かせると、武器を持っているので国権の発動たる武力行使になってしまいかねない。
そこで「自衛官を安全地域に、民間人を危険地域に」ということになった。
誰が聞いてもおかしな話でこの案も立ち消えた。 
続いて海外青年協力隊のような別組織を作ってそこに元自衛官を入れて派遣する案が検討された。
だが別組織など簡単には作れず、この案も波の彼方に消えた。
冷たい視線 
さらに今度は、自衛官の身分のまま協力隊に所属させ二つの身分を持たせる案が出た。
これは法律上無理となって消えた。 
その次に出てきたのが予備自衛官の活用案だが、当時の予備自衛官は高年齢層の人たちが中心で、これまた却下された。 
残されたのが、自衛隊をそのまま派遣する案だった。
しかし、ワイドショーなどで「自衛隊を派遣すれば、日本は軍国主義になる」という声が広がった。
「いつか来た道」「蟻の一」「軍靴の足音が聞こえる」という言葉が飛び交ってこの案も潰れた。 
実はまだこの先にも幾つかの案が提示されては消えていったことを河野氏は書いているのだが、省く。
最終的にわが国は1兆8千億円を拠出した。
但し、「武器弾薬等には使わないで下さい」などの条件をつけた。
湾岸戦争が終わったとき、クウェートも世界も日本に感謝せず、カネで済むと思うなとでも言うべき冷たい視線にわが国は哂されたのだ。
これが憲法九条のもたらした結果である。
日本は非常識だったのである。
当時と今は、多少、違う。
しかし、基本的な状況は余り変わっていないのではないだろうか。 だからトランプ米大統領は昨年6月、3度にわたって「日米安全保障条約は不公平だ」「米国は日本を助けるために戦うが、日本はソニーのテレビで見物するだけだ」「米国の軍事費は膨大なのに日本は十分なカネを払っていない」「不公平な日米安保条約の破棄も考えている」と強烈な不満を口にしたのであろう。 
一連の発言はトランプ氏の本心そのものだ。
にも拘わらず、日本政府・外務省は「日米政府間では日米安保条約の見直しといった話は全く出ていない」などと否定した。
現職の大統領は米国政府の代表だ。
米国政府の意思表示ではないとしてトランプ発言を否定することは、まさに非常識だ。 
日本政府が現実から逃避している間にも、世界の安全保障環境はさらに厳しくなった。
トランプ発言から1か月後、米露が約30年問守ってきた中距離核ミサイル(INF)全廃条約が失効した。
射程500キロから5500キロの地上発射型ミサイルは、米露両国がその全廃を取り決めたが、それ以外の国々は次々に中距離ミサイルを保有し始めた。
中国を筆頭に、インド、パキスタン、イラン、イラク、北朝鮮、さらに韓国もである。
核保有国はその中距離ミサイルに核を搭載できる。 
事実上、好きなだけ戦力を増強できる世界になってしまったのだ。
剥き出しの力が物を言う世界である。 
そうした中、米国には中距離ミサイルがない。
中国の中距離ミサイル攻撃に対処する手段がないのである。
日本はどうする。
これは、米国の安全保障問題ではなく、日本自身の安全保障問題だ。日本の安全保障環境が非常に危険な状況にあることに気付かなければならない。
戦後最大の危機 
防衛研究所防衛政策研究室長の高橋杉雄氏が『新たなミサイル軍拡競争と日本の防衛』(並木書房)で、米国の専門家の論文を次のように紹介している。
中国のミサイル攻撃能力の高さを窺わせる内容だ。
「中国国内に、日本の嘉手納基地、横須賀基地、三沢基地を模したターゲットが存在しており、(中国人民解放軍は)そこに向けてミサイルの実射試験を行なっている」「それらのターゲットには、横須賀に停泊している艦艇、三沢や嘉手納のバンカーや駐機場さえも再現されており、しかもそれらにピンポイントで弾道ミサイルが弾着している形跡がある」 
訓練ではあるが、中国は精密誘導兵器によって、個々の艦や駐機場の航空機まで殲滅しているのである。
彼らは明らかに在日米軍基地をターゲットとしている。
台湾奪取、尖閣占領などで、中国軍に立ちはだかるのは米軍であるから、当然であろう。
中国のミサイル攻撃をどのように阻止するのか、彼らの攻撃から如何にして国民・国土を守るのか、北朝鮮の脅威への対処も含めて戦後最大の危機が日本に迫っている。 
日本がどのような安全保障戦略を持つべきか、中国や北朝鮮に対してどのような抑止力を構築すべきかを考えるときに重要なことは、ハードウェアの具体的なスペックや、配備場所を先行して議論することではないと高橋氏は説く。 
「兵器の具体的な運用の形態は軍事戦略に従属し、軍事戦略は大戦略に従属するからだ」 
個々の兵器の能力や配置について論ずるよりも日米間で補い合いながら中国を抑止する術を考えよというのだ。
私たちはかつてない脅威に哂されている。
そのことを意識し、日本の国防を確かなものにする為に、あらゆる努力をするという決意を固めなければならないのではないか。


それ以外の国々は次々に中距離ミサイルを保有し始めた…中国を筆頭に、インド、パキスタン、イラン、イラク、北朝鮮、さらに韓国もである。

2020年09月25日 16時06分30秒 | 全般

以下は、昨日、発売された週刊新潮の掉尾を飾る櫻井よしこさんの連載コラムからである。
彼女は最澄が定義した国宝である。
私が彼女こそ国民栄誉賞に相応しいと言及する所以が横溢している論文である。
見出し以外の文中強調は私。
在日米軍を標的に中国が軍事訓練             
「防衛問題とは一剖の軍事マニアや軍事オタクのものではなく、常識論だ」 
こう喝破するのは4年半にわたって統合幕僚長を務めた河野克俊氏である(『統合幕僚長』ワック)。 
「自分は何かあったら友人に助けてもらうが、友人に何かあってもお金は出すが助けないという友人関係は常識的にあり得ない。スポーツでもそうだが、守るだけで攻めることをしなければ試合には勝てない。これも常識だ」 
河野氏は日米安保条約の非対称性と、日本に染みついている専守防衛の考え方は非常識そのものだと言っている。
全く同感である。 
防衛の常識を欠いている日本で実際に起きた恥ずかしい事例を河野氏の本から抜粋してみよう。
今更ではあるが、1991年の湾岸戦争に直面して日本が演じた醜態を忘れてはならない。 
イラクがクウェートに侵攻し、米国が有志連合を結成してイラク攻撃に踏み切った。
日本は中東の油に依存しており、高みの見物は許されない。
しかしどんな貢献をするのか、海部俊樹首相(当時)はうろたえた。
まず初めに、民間人を派遣する案が提示された。
だが民間海運会社に物資の輸送を依頼すると船員組合が猛反対し、メディアは、自衛隊が行かずに民間海運会社に行かせるのはおかしいと批判した。
もっともだ。 
次に民間人と自衛官をともに派遣する案が出された。
だが憲法九条の壁があるから、派遣地域は分けなければならない。
自衛官を危険地域に行かせると、武器を持っているので国権の発動たる武力行使になってしまいかねない。
そこで「自衛官を安全地域に、民間人を危険地域に」ということになった。
誰が聞いてもおかしな話でこの案も立ち消えた。 
続いて海外青年協力隊のような別組織を作ってそこに元自衛官を入れて派遣する案が検討された。
だが別組織など簡単には作れず、この案も波の彼方に消えた。
冷たい視線 
さらに今度は、自衛官の身分のまま協力隊に所属させ二つの身分を持たせる案が出た。
これは法律上無理となって消えた。 
その次に出てきたのが予備自衛官の活用案だが、当時の予備自衛官は高年齢層の人たちが中心で、これまた却下された。 
残されたのが、自衛隊をそのまま派遣する案だった。
しかし、ワイドショーなどで「自衛隊を派遣すれば、日本は軍国主義になる」という声が広がった。
「いつか来た道」「蟻の一」「軍靴の足音が聞こえる」という言葉が飛び交ってこの案も潰れた。 
実はまだこの先にも幾つかの案が提示されては消えていったことを河野氏は書いているのだが、省く。
最終的にわが国は1兆8千億円を拠出した。
但し、「武器弾薬等には使わないで下さい」などの条件をつけた。
湾岸戦争が終わったとき、クウェートも世界も日本に感謝せず、カネで済むと思うなとでも言うべき冷たい視線にわが国は哂されたのだ。
これが憲法九条のもたらした結果である。
日本は非常識だったのである。
当時と今は、多少、違う。
しかし、基本的な状況は余り変わっていないのではないだろうか。 だからトランプ米大統領は昨年6月、3度にわたって「日米安全保障条約は不公平だ」「米国は日本を助けるために戦うが、日本はソニーのテレビで見物するだけだ」「米国の軍事費は膨大なのに日本は十分なカネを払っていない」「不公平な日米安保条約の破棄も考えている」と強烈な不満を口にしたのであろう。 
一連の発言はトランプ氏の本心そのものだ。
にも拘わらず、日本政府・外務省は「日米政府間では日米安保条約の見直しといった話は全く出ていない」などと否定した。
現職の大統領は米国政府の代表だ。
米国政府の意思表示ではないとしてトランプ発言を否定することは、まさに非常識だ。 
日本政府が現実から逃避している間にも、世界の安全保障環境はさらに厳しくなった。
トランプ発言から1か月後、米露が約30年問守ってきた中距離核ミサイル(INF)全廃条約が失効した。
射程500キロから5500キロの地上発射型ミサイルは、米露両国がその全廃を取り決めたが、それ以外の国々は次々に中距離ミサイルを保有し始めた。
中国を筆頭に、インド、パキスタン、イラン、イラク、北朝鮮、さらに韓国もである。
核保有国はその中距離ミサイルに核を搭載できる。 
事実上、好きなだけ戦力を増強できる世界になってしまったのだ。
剥き出しの力が物を言う世界である。 
そうした中、米国には中距離ミサイルがない。
中国の中距離ミサイル攻撃に対処する手段がないのである。
日本はどうする。
これは、米国の安全保障問題ではなく、日本自身の安全保障問題だ。日本の安全保障環境が非常に危険な状況にあることに気付かなければならない。
戦後最大の危機 
防衛研究所防衛政策研究室長の高橋杉雄氏が『新たなミサイル軍拡競争と日本の防衛』(並木書房)で、米国の専門家の論文を次のように紹介している。
中国のミサイル攻撃能力の高さを窺わせる内容だ。
「中国国内に、日本の嘉手納基地、横須賀基地、三沢基地を模したターゲットが存在しており、(中国人民解放軍は)そこに向けてミサイルの実射試験を行なっている」「それらのターゲットには、横須賀に停泊している艦艇、三沢や嘉手納のバンカーや駐機場さえも再現されており、しかもそれらにピンポイントで弾道ミサイルが弾着している形跡がある」 
訓練ではあるが、中国は精密誘導兵器によって、個々の艦や駐機場の航空機まで殲滅しているのである。
彼らは明らかに在日米軍基地をターゲットとしている。
台湾奪取、尖閣占領などで、中国軍に立ちはだかるのは米軍であるから、当然であろう。
中国のミサイル攻撃をどのように阻止するのか、彼らの攻撃から如何にして国民・国土を守るのか、北朝鮮の脅威への対処も含めて戦後最大の危機が日本に迫っている。 
日本がどのような安全保障戦略を持つべきか、中国や北朝鮮に対してどのような抑止力を構築すべきかを考えるときに重要なことは、ハードウェアの具体的なスペックや、配備場所を先行して議論することではないと高橋氏は説く。 
「兵器の具体的な運用の形態は軍事戦略に従属し、軍事戦略は大戦略に従属するからだ」 
個々の兵器の能力や配置について論ずるよりも日米間で補い合いながら中国を抑止する術を考えよというのだ。
私たちはかつてない脅威に哂されている。
そのことを意識し、日本の国防を確かなものにする為に、あらゆる努力をするという決意を固めなければならないのではないか。


Jsou všichni špinaví v tom, co dělají

2020年09月25日 14時52分17秒 | 全般

Toto je ze sériového sloupku Masayuki Takayama, který přináší úspěšné zakončení týdenního Shincho vydaného včera.
Tento článek také dokazuje, že je jediným novinářem v poválečném světě.
Je to článek, který by si měli přečíst nejen obyvatelé Japonska, ale i lidé z celého světa.
Je to povinné čtení, zejména pro úředníky Demokratické strany v USA a pro pracovníky v OSN.
Číňané a Korejci si to musí přečíst také, i když se už nikdy nebudou moci stát dobrými občanskými bytostmi poté, co budou vychováni nacismu protijaponského vzdělávání.
Arogantní burani.
Když čínská veřejná bezpečnostní policie ještě nebyla tak silná jako dnes, cestovali jsme do Nankingu a okolí.
Jedním z těch, kteří nás doprovázeli, byl zesnulý emeritní profesor Dokkyo University, Dr. Nakamura Akira.
Byl to energický muž, který navrhl Pekingu: „Uspořádejte japonsko-čínské sympozium v ​​Nankingu, abychom zjistili, zda skutečně došlo k masakru v Nankingu, jak ho popsali Číňané a Honda Katsuiči.“ Datum bylo také stanoveno na den pádu Nankingu.
Pokud bychom to udělali, ukázalo by se, že masakr v Nankingu byl fikcí.
Není to dost dobré na to, aby Asahi Shimbun byl pěšcem v Číně, ale ještě více to není dost dobré pro Čínu, která je uprostřed houbové ODA z Japonska.
Jiang Zemin tedy profesora na cestě ven informoval, že má zákaz vstupu do Číny.
Je to hrozný příběh.
Číslo pasu se zaznamená.
Dokud se to nezmění, nemůže vstoupit do Číny ani jako turista.
A deset let.
Nakonec si obnovil pas a byl to tajný výlet.
Pokud by však Peking zavedl systém rozpoznávání obličeje pro lidi, kteří potřebují pozornost, mohl by očekávat, že bude okamžitě chycen.
Byl jsem požádán, abych „zůstal pozadu“ při vstupu, opuštění země a pohybu.
Letěli jsme tedy do Nankingu.
Vstup do země nebyl žádný problém.
První věc, kterou jsme udělali, bylo navštívit muzeum masakru v Nanjing.
Byly tam fotografie japonského tria darebáků, včetně Takako Doi, Tomiichi Murayama a Katsuichi Honda, ale to byla jediná skutečná věc na displeji.
Zbytek jsou všechno padělky.
Vstup do muzea, kde ve tmě proudí slavná hudba a obrazy, je stejný jako vchod do Jeruzalémského pamětního muzea holocaustu.
Socha matky, která drží své mrtvé dítě v náručí, se nápadně podobá postavě Nathana Rapoporta ve varšavském ghettu.
A zeď na nádvoří, vyrytá jmény obětí, je považována za památník války ve Vietnamu ve Washingtonu, DC, viděný z dálky.
V masakru v Nankingu není ani kousek pravdy.
Pokud to vymyslíte od nuly, bude to nevyhnutelně vypadat takto.
Také jsme šli do Yuhuatai, jižně od Čínské brány.
Mukai Toshiaki a Noda Tsuyoshi, oba poručíci, zde byli zastřeleni, přičemž jako jediný důkaz použili příběh Mainichi Shimbun reportéra Asami Kazuo „Hundred Manslayer“.
Asami dostal po válce velký dům v Pekingu za to, že japonská armáda byla brutální, a jeho dcera byla poslána na pekingskou univerzitu.
Pokud by se konalo sympozium, byla by pozvána, aby promluvila o nevěře svého otce.
Také jsme vystoupali na horu Meihua.
Na vrcholu hory jsou pozůstatky hřbitova Wang Zhao-Ming.
Byl členem vlády Nanjing, který spolupracoval s Japonci.
Hrob pokrytý 5 tunami ocelového betonu, aby se zabránilo jeho odhalení, byl po jeho návratu z Chongqingu vyhoden do povětří Čiang Kai-šekem a rakev byla odvezena z hřbitova a ponížena.
Byla tam umístěna socha Wanga svázaná na hřbitově a lidé na ni házeli kameny a plivali na ni.
Socha byla odstraněna, když jsme byli na návštěvě, ale praxe vytahování a ponižování hrobu je stále naživu.
Dokonce i Zhou Enlai a Deng Xiaoping se toho tolik báli, že nepostavili hrobky a nerozptýlily kosti.
Když jsme takto procházeli Nanjingem, byl můj dojem z města, včetně jeho lidskosti, štiplavý nažloutlý opar.
Du Mu jednou napsal báseň o scenérii Nanjing sedmi slovy.
Na rozlehlé pláni sem tam cvrliká slavík / karmínové květy se odrážejí ve svěží zeleni / vlajky vesnic na břehu řeky a horských vesnic se třepotají v jarním vánku / mnoho chrámů, které stály od doby, kdy jižní dynastie stojí řada / mnoho věží kouří v jarním mrholení.
Od té doby musela mít Číňané tradici označování žluté jako čerstvé zelené.
Cesta byla doprovázena veřejnou bezpečností, která se vydávala za tlumočníka, naslouchal našemu příběhu a řekl: „Neříkej Sina“ a „Co je špatně na tom říct,“ až na problémy, které jsme měli, byl itinerář plynulý a snadný spotřebovat.
Na letišti v Pekingu jsme se ujistili, že profesor dokončil odlet zezadu.
Když se nám ulevilo, byl jsem v klidu

Když se nám ulevilo, byl jsem povolán do jiné místnosti.
Pokud vytáhnete osobu, která je pro Čínu nepohodlná, pokusil jsem se uniknout, abych řekl, že to byl Akira Nakamura, pronajímatel, nebo Masahiro Miyazaki, pronajímatel, místo mě, kdo byl povrchní student, ale bylo to k ničemu.
Dobře jsem věděl, jak se cítí Agnes Chow Ting.
Jsou všichni špinaví v tom, co dělají.
A přesto jsou jejich chování arogantní.
Druhý den jedna taková osoba, ministr zahraničí Wang Yi, obešla Evropskou unii. a hrozí jim, že nebudou spolupracovat s USA
Vyhrožoval Norsku, aby Hongkongu nedal Nobelovu cenu za mír.
Před deseti lety, když ji dali Liu Siao-poovi, Čína přerušila dovoz konzervovaného lososa a způsobila Norsku velké problémy.
Tentokrát ale E.U. podpořil Norsko.
Primátor Prahy nazval Wang Yi „hrubým, chamtivým a arogantním krajanem“.
Studujeme jejich povahu více než přátelství; tentokrát se zdá, že je v přílivu mezinárodního veřejného mínění.


De er alle skitne i det de gjør

2020年09月25日 14時50分48秒 | 全般

Følgende er fra seriekolonnen til Masayuki Takayama, som bringer ukentlig Shincho utgitt i går til en vellykket konklusjon.
Denne artikkelen beviser også at han er den eneste journalisten i etterkrigstiden.
Det er en artikkel som ikke bare skal leses av folket i Japan, men også av mennesker over hele verden.
Det er en må-lese, spesielt for de demokratiske partiets tjenestemenn i USA og de i FN.
Kineserne og koreanerne må lese den også, selv om de aldri vil være i stand til å bli gode borgervesener igjen etter å ha blitt reist om nazismen om anti-japansk utdanning.
Arrogante rødhalser.
Da det kinesiske sikkerhetspolitiet ennå ikke var så sterkt som det er i dag, reiste vi til Nanjing og omegn.
En av de som fulgte oss var avdøde professor emeritus fra Dokkyo University, Dr. Nakamura Akira.
Han var en energisk mann som foreslo for Beijing: 'La oss holde et Japan-Kina-symposium i Nanjing for å finne ut om Nanking-massakren som beskrevet av kineserne og Honda Katsuichi virkelig hadde funnet sted.' Datoen ble også satt for dagen for Nankings fall.
Hvis vi gjorde dette, ville det bli avslørt at Nanking-massakren var en fiksjon.
Det er ikke bra nok for Asahi Shimbun å være en pant i Kina, men det er enda mer ikke bra nok for Kina, som er midt i svamping av ODA fra Japan.
Så Jiang Zemin varslet professoren på vei ut at han fikk forbud mot å komme inn i Kina.
Det er en forferdelig historie.
Passnummeret registreres.
Før det er endret, kan han ikke komme inn i Kina selv som turist.
Og ti år.
Han fornyet til slutt passet sitt, og dette var en sniktur.
Men hvis Beijing hadde satt inn et ansiktsgjenkjenningssystem for folk som trenger oppmerksomhet, kunne det forvente å bli fanget umiddelbart.
Jeg ble bedt om å "holde meg bak" når jeg kommer inn og ut av landet og flytter rundt.
Så vi fløy til Nanjing.
Å komme inn i landet var ikke noe problem.
Det første vi gjorde var å besøke Nanjing Massacre Museum.
Det var bilder av den japanske trioen av skurkene, inkludert Takako Doi, Tomiichi Murayama og Katsuichi Honda, men det var den eneste virkelige tingen på skjermen.
Resten er forfalskninger.
Inngangen til museet, hvor høytidelig musikk og bilder flyter i mørket, er den samme som inngangen til Holocaust Memorial Museum i Jerusalem.
Statuen av en mor som holder det døde barnet sitt i armene, har en slående likhet med figuren til Nathan Rapoport i Warszawa-gettoen.
Og veggen i gårdsplassen, inngravert med ofrenes navn, sies å være Vietnamkrigsminnesmerket i Washington, D.C. sett på avstand.
Det er ikke noe sandhet i Nanking-massakren.
Hvis du sminker det fra bunnen av, vil det uunngåelig se slik ut.
Vi dro også til Yuhuatai, sør for den kinesiske porten.
Mukai Toshiaki og Noda Tsuyoshi, begge løytnanter, ble skutt i hjel her med Mainichi Shimbun-reporter Asami Kazuos "Hundred Manslayer" -historie som eneste bevis.
Asami fikk et stort hus i Beijing etter krigen for å bevise at den japanske hæren var brutal, og datteren hans ble sendt til Peking University.
Hvis et symposium hadde blitt avholdt, ville hun blitt invitert til å snakke om farens utroskap.
Vi klatret også Meihua Mountain.
På toppen av fjellet er restene av kirkegården til Wang Zhao-Ming.
Han var medlem av Nanjing-regjeringen, som samarbeidet med japanerne.
Graven dekket med 5 tonn stålfylt betong for å hindre at den ble eksponert, ble sprengt av Chiang Kai-shek da han kom tilbake fra Chongqing, og kisten ble dratt ut av kirkegården og ydmyket.
Statuen av Wang, bundet på kirkegården, ble plassert der, og folk kastet steiner og spyttet på den.
Statuen var fjernet da vi besøkte, men praksisen med å dra ut og ydmyke graven er fortsatt i live.
Selv Zhou Enlai og Deng Xiaoping var så redde for dette at de ikke bygde graver og spredte beinene.
Da vi gikk gjennom Nanjing på denne måten, var mitt inntrykk av byen, inkludert dens menneskehet, en skarp gulaktig tåke.
Du Mu skrev en gang et dikt om naturen i Nanjing i syv ord.
På den store sletten, her og der, kvitrer en nattergal / de karmosinrøde blomstene reflekteres i det friske grøntområdet / flaggene til landsbyene langs elven og fjellbyene flagrer i vårbrisen / de mange templene som har stått siden de sørlige dynastiene sto i en rekke / de mange tårnene røyker i vårdrysset.
Fra den tid av må kineserne ha hatt en tradisjon for å referere til gul som ferskgrønn.
Turen ble ledsaget av offentlig sikkerhet som utgav seg for å være en tolk, og han lyttet til historien vår og sa "Ikke si Sina" og "Hva er galt med å si," bortsett fra de problemer vi hadde, var reiseruten jevn og enkel å bruke opp.
På flyplassen i Beijing sørget vi for at professoren fullførte avgangsprosedyren bakfra.
Da vi var lettet, var jeg rolig

Da vi ble lettet, ble jeg kalt inn i et annet rom.
Hvis du trekker en person som er upraktisk for Kina, prøvde jeg å unnslippe å si at det var Akira Nakamura, en utleier, eller Masahiro Miyazaki, en utleier, i stedet for meg, som var en grunne student, men den var ubrukelig.
Jeg visste godt hvordan Agnes Chow Ting hadde det.
De er alle skitne i det de gjør.
Og likevel er deres oppførsel arrogant.
Forleden gikk en slik person, utenriksminister Wang Yi, rundt EU. land, og truer dem med ikke å gå sammen med USA
Han truet Norge med ikke å gi Nobels fredspris til Hong Kong.
For ti år siden, da de ga den til Liu Xiaobo, avskåret Kina importen av hermetisert laks og forårsaket Norge mye trøbbel.
Men denne gangen har E.U. støttet Norge.
Ordføreren i Praha kalte Wang Yi 'en uhøflig, borisk og arrogant landsmann.'
Vi studerer deres natur mer enn vennskap; denne gangen ser det ut til å være tidevannet for den internasjonale opinionen.


De er hver eneste af dem beskidte i hvad de gør

2020年09月25日 14時48分10秒 | 全般

Følgende er fra den serielle kolonne af Masayuki Takayama, som bringer ugentlig Shincho frigivet i går til en vellykket afslutning.
Denne artikel beviser også, at han er den eneste journalist i efterkrigsverdenen.
Det er en artikel, der ikke kun skal læses af folket i Japan, men også af mennesker over hele verden.
Det er en must-read, især for embedsmænd fra Det Demokratiske Parti i USA og dem i FN.
Kineserne og koreanerne skal også læse det, skønt de aldrig vil være i stand til at blive gode borgere igen efter at have været rejst over nazismen om anti-japansk uddannelse.
Arrogante rednecks.
Da det kinesiske sikkerhedspoliti endnu ikke var så stærkt som i dag, rejste vi til Nanjing og det omkringliggende område.
En af dem, der ledsagede os, var den afdøde professor emeritus fra Dokkyo University, Dr. Nakamura Akira.
Han var en energisk mand, der foreslog Beijing, 'Lad os afholde et Japan-Kina-symposium i Nanjing for at finde ud af, om Nanking-massakren som beskrevet af kineserne og Honda Katsuichi virkelig havde fundet sted.' Datoen blev også sat til dagen for Nankings fald.
Hvis vi gjorde dette, ville det afsløres, at Nanking-massakren var en fiktion.
Det er ikke godt nok for Asahi Shimbun at være en bonde i Kina, men det er endnu mere ikke godt nok for Kina, som er midt i at svampe ODA fra Japan.
Så Jiang Zemin underrettede professoren på vej ud, at han havde forbud mod at komme ind i Kina.
Det er en frygtelig historie.
Pasnummeret registreres.
Indtil det er ændret, kan han ikke komme ind i Kina selv som turist.
Og ti år.
Han fornyede endelig sit pas, og dette var en snegetur.
Men hvis Beijing havde indført et ansigtsgenkendelsessystem for folk, der har brug for opmærksomhed, kunne det forvente at blive fanget med det samme.
Jeg blev bedt om at 'blive bagved', når jeg rejste ind og ud af landet og flyttede rundt.
Så vi fløj til Nanjing.
At komme ind i landet var ikke noget problem.
Den første ting, vi gjorde, var at besøge Nanjing Massacre Museum.
Der var fotos af den japanske skurk trio, inklusive Takako Doi, Tomiichi Murayama og Katsuichi Honda, men det var den eneste rigtige ting, der blev vist.
Resten er alle forfalskninger.
Indgangen til museet, hvor højtidelig musik og billeder flyder i mørket, er den samme som indgangen til Holocaust Memorial Museum i Jerusalem.
Statuen af ​​en mor, der holder sit døde barn i armene, har en slående lighed med figuren Nathan Rapoport i Warszawa-ghettoen.
Og muren i gårdspladsen, indgraveret med ofrenes navne, siges at være mindesmærket for Vietnamkrigen i Washington, D.C. set på afstand.
Der er ikke noget sandhed i Nanking-massakren.
Hvis du fylder det op fra bunden, vil det uundgåeligt se sådan ud.
Vi gik også til Yuhuatai syd for den kinesiske port.
Mukai Toshiaki og Noda Tsuyoshi, begge løjtnanter, blev skudt ihjel her ved hjælp af Mainichi Shimbun-reporter Asami Kazuos "Hundred Manslayer" -historie som det eneste bevis.
Asami fik et stort hus i Beijing efter krigen for at bevise, at den japanske hær var brutal, og hans datter blev sendt til Peking University.
Hvis der var afholdt et symposium, ville hun have været inviteret til at tale om sin fars utroskab.
Vi besteg også Meihua Mountain.
På toppen af ​​bjerget er resterne af kirkegården Wang Zhao-Ming.
Han var medlem af Nanjing-regeringen, som samarbejdede med japanerne.
Graven dækket med 5 tons stålfyldt beton for at forhindre, at den blev eksponeret, blev sprængt af Chiang Kai-shek, da han kom tilbage fra Chongqing, og kisten blev trukket ud af kirkegården og ydmyget.
Statuen af ​​Wang, bundet på kirkegården, blev placeret der, og folk kastede sten og spyttede på den.
Statuen var fjernet, da vi besøgte, men den praksis at trække og ydmyge graven er stadig i live.
Selv Zhou Enlai og Deng Xiaoping var så bange for dette, at de ikke byggede grave og spredte knoglerne.
Da vi gik gennem Nanjing på denne måde, var mit indtryk af byen, inklusive dens menneskelighed, en skarp gullig tåge.
Du Mu skrev engang et digt om landskabet i Nanjing i syv ord.
På den store slette, der og der kvitrer en nattergal / de skarpe blomster reflekteres i det friske grønt / flagene fra landsbyer ved floden og bjerglandsbyer flagrer i forårets brise / de mange templer, der har stået siden de sydlige dynastier står i en række / de mange tårne ​​ryger i forårsregnene.
Fra det tidspunkt skal kineserne have haft en tradition for at henvise til gul som frisk grøn.
Turen blev ledsaget af offentlig sikkerhed, der foregav at være en tolk, og han lyttede til vores historie og sagde, "Sig ikke Sina" og "Hvad er der galt med at sige," bortset fra de problemer, vi havde, rejseplanen var glat og let at bruge op.
I Beijing lufthavn sørgede vi for, at professoren gennemførte afgangsproceduren bagfra.
Da vi var lettet, var jeg rolig

Da vi blev lettet, blev jeg kaldt ind i et andet rum.
Hvis du trækker en person, der er ubelejlig for Kina, forsøgte jeg at flygte fra at sige, at det var Akira Nakamura, en udlejer eller Masahiro Miyazaki, en udlejer, i stedet for mig, der var en lav studerende, men det var ubrugeligt.
Jeg vidste godt, hvordan Agnes Chow Ting havde det.
De er hver eneste af dem beskidte i hvad de gør.
Og alligevel er deres adfærd arrogant.
Den anden dag gik en sådan person, udenrigsminister Wang Yi, rundt i EU. lande, der truer dem med ikke at gå sammen med USA
Han truede Norge med ikke at give Nobels fredspris til Hong Kong.
For ti år siden, da de gav det til Liu Xiaobo, afskærede Kina importen af dåse laks og skabte Norge mange problemer.
Men denne gang er E.U. støttet Norge.
Borgmesteren i Prag kaldte Wang Yi 'en uhøflig, borisk og arrogant landsmand.'
Vi studerer deres natur mere end venskab; denne gang ser det ud til at være tidevand for international offentlig mening.


De är alla smutsiga i vad de gör

2020年09月25日 14時46分42秒 | 全般

Följande är från seriekolumnen i Masayuki Takayama, som varje vecka släppte Shincho som släpptes igår.
Denna artikel visar också att han är den enda journalisten i efterkrigsvärlden.
Det är en artikel som inte bara bör läsas av folket i Japan utan också för människor världen över.
Det är en måste läsas, särskilt för Demokratiska partiets tjänstemän i USA och de i FN.
Kineserna och koreanerna måste också läsa den, även om de aldrig kommer att kunna bli goda medborgarevarelser igen efter att ha tagits upp om nazismen för anti-japansk utbildning.
Arroganta rödhalsar.
När den kinesiska säkerhetspolisen ännu inte var så stark som den är idag reste vi till Nanjing och dess omgivning.
En av dem som följde oss var den avlidne professor emeritus från Dokkyo University, Dr. Nakamura Akira.
Han var en energisk man som föreslog för Peking: "Låt oss hålla ett Japan-Kina-symposium i Nanjing för att ta reda på om Nanking-massakern som beskrivs av kineserna och Honda Katsuichi verkligen hade ägt rum." Datumet sattes också för dagen för Nankings fall.
Om vi ​​gjorde detta skulle det avslöjas att Nanking-massakern var en fiktion.
Det är inte tillräckligt bra för Asahi Shimbun att vara en bonde i Kina, men det är ännu mer inte tillräckligt bra för Kina, som ligger mitt i att svampa ODA från Japan.
Så Jiang Zemin meddelade professorn på väg ut att han var förbjuden att komma in i Kina.
Det är en hemsk historia.
Passnummer registreras.
Tills det ändras kan han inte komma in i Kina ens som turist.
Och tio år.
Han förnyade äntligen sitt pass, och det här var en smygtur.
Men om Peking hade infört ett ansiktsigenkänningssystem för människor som behöver uppmärksamhet, kunde det förvänta sig att fångas omedelbart.
Jag blev ombedd att "stanna kvar" när jag kom in och lämnade landet och flyttade runt.
Så vi flög till Nanjing.
Att komma in i landet var inget problem.
Det första vi gjorde var att besöka Nanjing Massacre Museum.
Det fanns bilder av den japanska trioen av skurkar, inklusive Takako Doi, Tomiichi Murayama och Katsuichi Honda, men det var den enda verkliga saken som visades.
Resten är alla förfalskningar.
Ingången till museet, där högtidlig musik och bilder flyter i mörkret, är densamma som ingången till Holocaust Memorial Museum i Jerusalem.
Statyn av en mamma som håller sitt döda barn i armarna har en slående likhet med figuren Nathan Rapoport i Warszawagetto.
Och väggen på gården, graverad med offrens namn, sägs vara Vietnamkrigsminnesmärket i Washington, D.C. sett på avstånd.
Det finns inte en strimma av sanning i Nanking-massakern.
Om du kompenserar det från grunden kommer det oundvikligen att se ut så här.
Vi åkte också till Yuhuatai, söder om den kinesiska porten.
Mukai Toshiaki och Noda Tsuyoshi, båda löjtnanter, sköts till döds här med Mainichi Shimbun-reporter Asami Kazuos "Hundra mansläger" -berättelse som enda bevis.
Asami fick ett stort hus i Peking efter kriget för att bevisa att den japanska armén var brutal, och hans dotter skickades till Peking University.
Om ett symposium hade hållits skulle hon ha blivit inbjuden att tala om sin fars otrohet.
Vi klättrade också Meihua Mountain.
På toppen av berget finns resterna av kyrkogården i Wang Zhao-Ming.
Han var medlem i Nanjing-regeringen, som samarbetade med japanerna.
Graven täckt med 5 ton stålfylld betong för att förhindra att den exponerades sprängdes av Chiang Kai-shek när han återvände från Chongqing och kistan drogs ut från kyrkogården och förödmjukades.
Statyn av Wang, bunden på kyrkogården, placerades där och människor kastade stenar och spottade på den.
Statyn hade tagits bort när vi besökte, men praxis att dra ut och förödmjuka graven lever fortfarande.
Till och med Zhou Enlai och Deng Xiaoping var så rädda för detta att de inte byggde gravar och spridda benen.
När vi gick genom Nanjing på detta sätt var mitt intryck av staden, inklusive dess mänsklighet, en skarp gulaktig dis.
Du Mu skrev en gång en dikt om landskapet i Nanjing i sju ord.
På den stora slätten kvitterar här och där en nattergal / de karmosinröda blommorna reflekteras i den friska grönskan / flaggorna från byar vid floden och bergsbyarna fladdrar i vårbrisen / de många tempel som har stått sedan södra dynastierna en rad / de många tornen röker under våren.
Från den tiden måste kineserna ha haft en tradition att hänvisa till gult som färskt grönt.
Resan åtföljdes av allmän säkerhet som låtsades vara en tolk, och han lyssnade på vår historia och sa, "Säg inte Sina" och "Vad är fel med att säga," förutom de problem vi hade, resplanen var smidig och enkel att använda upp.
På Pekings flygplats såg vi till att professorn slutförde avgångsförfarandet bakifrån.
När vi var lättade var jag lugn

När vi blev lättade kallades jag in i ett annat rum.
Om du drar en person som är obekväm för Kina, försökte jag fly från att säga att det var Akira Nakamura, en hyresvärd eller Masahiro Miyazaki, en hyresvärd, istället för mig, som var en grund student, men det var värdelöst.
Jag visste väl hur Agnes Chow Ting kände.
De är alla smutsiga i vad de gör.
Och ändå är deras beteenden arroganta.
Häromdagen gick en sådan person, utrikesminister Wang Yi, runt EU. länder som hotar dem att inte följa med USA
Han hotade Norge att inte ge Nobels fredspris till Hong Kong.
För tio år sedan, när de gav det till Liu Xiaobo, avbröt Kina importen av konserverad lax och orsakade Norge mycket besvär.
Men den här gången har E.U. bakom Norge.
Borgmästaren i Prag kallade Wang Yi '' en oförskämd, borisk och arrogant landsman. '
Vi studerar deras natur mer än vänskap; den här gången verkar det vara i tidvattnet för den internationella opinionen.


Hulle is almal vuil in wat hulle doen

2020年09月25日 14時46分11秒 | 全般

Die volgende is uit die seriekolom van Masayuki Takayama, wat die weeklikse Shincho wat gister vrygestel is, tot 'n suksesvolle slotsom bring.
Hierdie artikel bewys ook dat hy die enigste joernalis in die na-oorlogse wêreld is.
Dit is 'n artikel wat nie net deur die mense van Japan gelees moet word nie, maar ook deur mense wêreldwyd.
Dit is 'n moet-lees, veral vir die amptenare van die Demokratiese Party in die VSA en diegene in die Verenigde Nasies.
Die Chinese en Koreane moet dit ook lees, hoewel hulle nooit weer in staat sal wees om wesens van 'n goeie burger te word nie, nadat hulle opgewek is oor die Nazisme van anti-Japannese onderwys.
Arrogante rooinekke.
Toe die Chinese openbare veiligheidspolisie nog nie so sterk was soos vandag nie, het ons na Nanjing en die omgewing gereis.
Een van diegene wat ons vergesel het, was wyle professor emeritus van die Universiteit van Dokkyo, dr. Nakamura Akira.
Hy was 'n energieke man wat aan Beijing voorgestel het: 'Kom ons hou 'n Japan-China-simposium in Nanjing om uit te vind of die Nanking-slagting soos beskryf deur die Chinese en Honda Katsuichi regtig plaasgevind het.' Die datum is ook bepaal vir die dag van die val van Nanking.
As ons dit doen, sou dit blyk dat die Nanking-slagting 'n fiksie was.
Dit is nie goed genoeg vir die Asahi Shimbun om 'n pion in China te wees nie, maar nog meer is dit nie goed genoeg vir China nie, wat te midde van die groei van ODA uit Japan is.
Dus het Jiang Zemin die professor op pad daaruit in kennis gestel dat hy verbied is om China binne te gaan.
Dit is 'n vreeslike verhaal.
Die paspoortnommer word aangeteken.
Totdat dit verander word, kan hy nie eers China as toeris binnegaan nie.
En tien jaar.
Hy het uiteindelik sy paspoort hernu, en dit was 'n sluipreis.
Maar as Beijing 'n gesigsherkenningstelsel ingestel het vir mense wat aandag nodig het, sou dit kon verwag om dadelik gevang te word.
Ek is gevra om 'agter te bly' wanneer ek die land binnekom en verlaat en rondtrek.
So het ons na Nanjing gevlieg.
Dit was geen probleem om die land binne te gaan nie.
Die eerste ding wat ons gedoen het, was om die Nanjing Massacre Museum te besoek.
Daar was foto's van die Japanse trio van skelms, waaronder Takako Doi, Tomiichi Murayama en Katsuichi Honda, maar dit was die enigste ware ding wat uitgestal is.
Die res is alles vals.
Die ingang na die museum, waar plegtige musiek en beelde in die donkerte vloei, is dieselfde as die ingang na die Holocaust-gedenkmuseum in Jerusalem.
Die standbeeld van 'n moeder wat haar dooie kind in haar arms hou, het 'n opvallende ooreenkoms met die figuur van Nathan Rapoport in die Warskou-getto.
En die muur in die binnehof, met die name van die slagoffers gegraveer, is na bewering die Viëtnam-oorlogsgedenkteken in Washington, D.C.
Die Nanking-slagting bevat nie 'n bietjie waarheid nie.
As u dit van vooraf opmaak, sal dit noodwendig so lyk.
Ons is ook na Yuhuatai, suid van die Chinese poort.
Mukai Toshiaki en Noda Tsuyoshi, albei luitenante, is hier doodgeskiet met die verslagdoener van die Mainichi Shimbun-verslaggewer Asami Kazuo se "Hundred Manslayer" -verhaal as die enigste bewys.
Asami het na die oorlog 'n groot huis in Beijing gekry omdat hy bewys het dat die Japannese leër wreed was, en sy dogter is na die Universiteit van Peking gestuur.
As 'n simposium gehou sou word, sou sy uitgenooi word om haar vader se ontrouheid uit te spreek.
Ons het ook Meihua-berg geklim.
Op die top van die berg is die oorblyfsels van die begraafplaas van Wang Zhao-Ming.
Hy was 'n lid van die Nanjing-regering, wat met die Japannese saamgewerk het.
Die graf bedek met 5 ton staalgevulde beton om te verhoed dat dit blootgestel word, is deur Chiang Kai-shek opgeblaas met sy terugkeer uit Chongqing, en die kis is uit die begraafplaas gesleep en verneder.
Die standbeeld van Wang, vasgebind in die begraafplaas, is daar geplaas, en mense het klippe gegooi en daarna gespoeg.
Die standbeeld is verwyder toe ons dit besoek het, maar die gebruik om die graf uit te sleep en te verneder, leef nog.
Selfs Zhou Enlai en Deng Xiaoping was so bang hiervoor dat hulle nie grafte gebou het nie en die bene versprei het.
Toe ons op hierdie manier deur Nanjing stap, was my indruk van die stad, met inbegrip van die menslikheid daarvan, 'n skerp geelagtige waas.
Du Mu het een keer 'n gedig oor die natuurskoon van Nanjing in sewe woorde geskryf.
Op die uitgestrekte vlakte, hier en daar, kwetter 'n nagtegaal / die bloedrooi blomme weerkaats in die vars groen / die vlae van dorpe langs die rivier en bergdorpies wapper in die lentebries / die vele tempels wat sedert die Suid-dinastieë in 'n ry / die baie torings rook in die lente-motreën.
Van toe af moes die Chinese 'n tradisie gehad het om na geel as vars groen te verwys.
Die reis het gepaard gegaan met openbare veiligheid wat voorgegee het dat hy 'n tolk was, en hy het na ons verhaal geluister en gesê: 'Moenie Sina sê nie' en 'Wat is verkeerd om te sê', behalwe vir die probleme wat ons gehad het, was die reisplan glad en maklik op te gebruik.
Op die lughawe in Beijing het ons seker gemaak dat die professor die vertrekproses van agter af voltooi het.
Toe ons verlig was, was ek kalm

Toe ons verlig is, is ek na 'n ander kamer ontbied.
As u iemand trek wat nie vir China lastig is nie, het ek probeer ontsnap om te sê dat dit Akira Nakamura, 'n verhuurder, of Masahiro Miyazaki, 'n verhuurder was, in plaas van ek wat 'n vlak student was, maar dit was nutteloos.
Ek het goed geweet hoe Agnes Chow Ting voel.
Hulle is almal vuil in wat hulle doen.
En tog is hul gedrag arrogant.
Die ander dag het een so 'n persoon, die minister van buitelandse sake, Wang Yi, in die E.U. lande en dreig om nie met die VSA saam te gaan nie.
Hy het Noorweë gedreig om nie die Nobelprys vir Vrede aan Hongkong te gee nie.
Toe hulle dit tien jaar gelede aan Liu Xiaobo gegee het, het China die invoer van ingemaakte salm afgesny, wat Noorweë baie probleme veroorsaak het.
Maar hierdie keer het die E.U. gesteun Noorweë.
Die burgemeester van Praag het Wang Yi ''n onbeskofte, boerse en arrogante landgenoot' genoem.
Ons bestudeer die aard daarvan meer as vriendskap; hierdie keer is dit blykbaar in die vloed van internasionale openbare mening.


他們每個人都在做自己的事

2020年09月25日 14時44分29秒 | 全般

以下是高山雅之的連續專欄,該專欄使昨天發布的每週新町報告圓滿結束。
本文還證明他是戰後世界中唯一的新聞工作者。
這是不僅日本人民而且全世界人民都應該閱讀的文章。
這是一本必讀的書,尤其是對於美國和聯合國的民主黨官員而言。
中國人和朝鮮人也必須閱讀它,儘管他們在抗日教育的納粹主義興起之後將永遠無法再次成為好公民。
傲慢的鄉巴佬。
當中國公安警察還沒有今天那麼強大的時候,我們去了南京及其周邊地區。
陪伴我們的人之一是已故獨島大學名譽教授中村明博士。
他是個朝氣蓬勃的人,向北京求婚,“讓我們在南京舉行一次日中研討會,以了解中國人和本田勝一所描述的南京大是否真的發生了。”日期也定為南京淪陷的日子。
如果我們這樣做的話,就會發現南京大是一個虛構的故事。
朝日新聞不能成為中國的典當,但對於中國來說,甚至還不夠好,因為中國正從日本湧入官方發展援助。
因此,江澤民在離開他的路上通知教授,他被禁止進入中國。
這是一個可怕的故事。
護照號碼被記錄下來。
在改變之前,他甚至不能以遊客身份進入中國。
還有十年。
他終於更新了護照,這是一次偷偷摸摸的旅行。
但是,如果北京為需要注意的人設置了面部識別系統,它可能會立即被抓。
當我出入該國並四處走動時,我被要求“落後”。
於是我們飛往南京。
進入該國沒有問題。
我們要做的第一件事是參觀南京大博物館。
那裡有日本三人組合的照片,包括土井貴子(Takako Doi),村山富一(Tomiichi Murayama)和本田勝一(Katsuichi Honda),但這是唯一的真實照片。
其餘都是假貨。
在黑暗中流淌著莊重的音樂和圖像的博物館入口與耶路撒冷大紀念館的入口相同。
一位懷抱死去的孩子的母親的雕像與華沙猶太人區的內森·拉波波特(Nathan Rapoport)的雕像極為相似。
院牆上的牆壁上刻著受害者的名字,據說是從遠處看去的華盛頓特區的越戰紀念碑。
南京大沒有任何道理。
如果您是從頭開始製作的,它將不可避免地看起來像這樣。
我們還去了中國門以南的雨花台。
兩名中尉Mukai Toshiaki和Noda Tsuyoshi都以《每日新聞》的記者Asami Kazuo的“一百個殺手”故事作為唯一證據被槍殺。
戰爭結束後,麻美因證明日本軍的殘酷行徑而在北京獲得了一所大房子,其女兒被送往北京大學。
如果舉行座談會,她將被邀請說出她父親的不忠。
我們還爬了梅花山。
在山頂是王昭明公墓的遺跡。
他是與日本人合作的南京政府成員。
蔣介石從重慶返回後,用5噸重的鋼筋混凝土覆蓋的墳墓被炸開,以防止其暴露,然後將棺材拖出墓地並被羞辱。
綁在墓地裡的王的雕像放在那兒,人們向它扔石頭和吐口水。
我們參觀時,雕像已被移走,但是拖拉並羞辱墳墓的做法仍然存在。
甚至周恩來和鄧小平都非常害怕,以至於他們沒有築墓和散佈骨頭。
當我們以這種方式穿越南京時,我對這座城市的印象,包括其人性化,是一種刺鼻的淡黃色霧霾。
杜牧曾經用七句話寫過一首關於南京風光的詩。
在廣闊的平原上,到處都是夜鶯的鳴叫聲/鮮綠色的花朵映襯的深紅色花朵/春風拂過的河邊村莊和山區村莊的旗幟/自南朝以來屹立的眾多寺廟連續/許多小塔在春季毛毛雨中吸煙。
從那時起,中國人一定有將黃色稱為鮮綠色的傳統。
這次旅行伴隨著偽裝成翻譯的公共安全,他聽了我們的故事,說:“別說新浪”和“說什麼了”,除了我們遇到的麻煩外,行程很順利用光。
在北京機場,我們確保教授完成了從背面的離開程序。
當我們鬆了一口氣時,我很平靜

當我們鬆了一口氣時,我被叫到另一個房間。
如果您拉一個對中國不方便的人,我想逃避說是房東中村晃,還是房東宮崎正宏,而不是我,他是個淺薄的學生,但這沒用。
我很清楚周婷婷的感受。
他們每個人都在做自己的事。
然而,他們的行為是自大的。
前幾天,一個這樣的人,外交部長王毅,繞著歐盟走了。 國家,威脅他們不要與美國同行。
他威脅挪威不要將諾貝爾和平獎授予香港。
十年前,當他們把它交給劉曉波時,中國切斷了鮭魚罐頭的進口,給挪威帶來了很多麻煩。
但是這次,歐盟 支持挪威。
布拉格市長稱王儀是“一個粗魯,野蠻而傲慢的鄉下人。”
我們研究他們的本性不僅僅是友誼。 這次,這似乎是國際輿論的潮流。


他们每个人都在做自己的事

2020年09月25日 14時43分01秒 | 全般

以下是高山雅之的连续专栏,该专栏使昨天发布的每周新町报告圆满结束。
本文还证明他是战后世界中唯一的新闻工作者。
这是不仅日本人民而且全世界人民都应该阅读的文章。
这是一本必读的书,尤其是对于美国和联合国的民主党官员而言。
中国人和朝鲜人也必须阅读它,尽管他们在抗日教育的纳粹主义兴起之后将永远无法再次成为好公民。
傲慢的乡巴佬。
当中国公安警察还没有今天那么强大的时候,我们去了南京及其周边地区。
陪伴我们的人之一是已故独岛大学名誉教授中村明博士。
他是个朝气蓬勃的人,向北京求婚,“让我们在南京举行一次日中研讨会,以了解中国人和本田胜一所描述的南京大屠杀是否真的发生了。”日期也定为南京沦陷的日子。
如果我们这样做的话,就会发现南京大屠杀是一个虚构的故事。
朝日新闻不能成为中国的典当,但对于中国来说,甚至还不够好,因为中国正从日本涌入官方发展援助。
因此,江泽民在离开他的路上通知教授,他被禁止进入中国。
这是一个可怕的故事。
护照号码被记录下来。
在改变之前,他甚至不能以游客身份进入中国。
还有十年。
他终于更新了护照,这是一次偷偷摸摸的旅行。
但是,如果北京为需要注意的人设置了面部识别系统,它可能会立即被抓。
当我出入该国并四处走动时,我被要求“落后”。
于是我们飞往南京。
进入该国没有问题。
我们要做的第一件事是参观南京大屠杀博物馆。
那里有日本三人组合的照片,包括土井贵子(Takako Doi),村山富一(Tomiichi Murayama)和本田胜一(Katsuichi Honda),但这是唯一展出的真实照片。
其余都是假货。
在黑暗中流淌着庄重的音乐和图像的博物馆入口与耶路撒冷大屠杀纪念馆的入口相同。
一位怀抱死去的孩子的母亲的雕像与华沙犹太人区的内森·拉波波特(Nathan Rapoport)的雕像极为相似。
院墙上的墙壁上刻着受害者的名字,据说是从远处看去的华盛顿特区的越战纪念碑。
南京大屠杀没有任何道理。
如果您是从头开始制作的,它将不可避免地看起来像这样。
我们还去了中国门以南的雨花台。
两名中尉Mukai Toshiaki和Noda Tsuyoshi都以《每日新闻》的记者Asami Kazuo的“一百个杀手”故事作为唯一证据被枪杀。
战争结束后,麻美因证明日本军的残酷行径而在北京获得了一所大房子,其女儿被送往北京大学。
如果举行座谈会,她将被邀请说出她父亲的不忠。
我们还爬了梅花山。
在山顶是王昭明公墓的遗迹。
他是与日本人合作的南京政府成员。
蒋介石从重庆返回后,用5吨重的钢筋混凝土覆盖的坟墓被炸开,以防止其暴露,然后将棺材拖出墓地并被羞辱。
绑在墓地里的王的雕像放在那儿,人们向它扔石头和吐口水。
我们参观时,雕像已被移走,但是拖拉并羞辱坟墓的做法仍然存在。
甚至周恩来和邓小平都非常害怕,以至于他们没有筑墓和散布骨头。
当我们以这种方式穿越南京时,我对这座城市的印象,包括其人性化,是一种刺鼻的淡黄色雾霾。
杜牧曾经用七句话写过一首关于南京风光的诗。
在广阔的平原上,到处都是夜莺的鸣叫声/鲜绿色的花朵映衬的深红色花朵/春风拂过的河边村庄和山区村庄的旗帜/自南朝以来屹立的众多寺庙连续/许多小塔在春季毛毛雨中吸烟。
从那时起,中国人一定有将黄色称为鲜绿色的传统。
这次旅行伴随着伪装成翻译的公共安全,他听了我们的故事,说:“别说新浪”和“说什么了”,除了我们遇到的麻烦外,行程很顺利用光。
在北京机场,我们确保教授完成了从背面的离开程序。
当我们松了一口气时,我很平静

当我们松了一口气时,我被叫到另一个房间。
如果您拉一个对中国不方便的人,我想逃避说是房东中村晃,还是房东宫崎正宏,而不是我,他是个浅薄的学生,但这没用。
我很清楚周婷婷的感受。
他们每个人都在做自己的事。
然而,他们的行为是自大的。
前几天,一个这样的人,外交部长王毅,绕着欧盟走了。 国家,威胁他们不要与美国同行。
他威胁挪威不要将诺贝尔和平奖授予香港。
十年前,当他们把它交给刘晓波时,中国切断了鲑鱼罐头的进口,给挪威带来了很多麻烦。
但是这次,欧盟 支持挪威。
布拉格市长称王仪是“一个粗鲁,野蛮而傲慢的乡下人。”
我们研究他们的本性不仅仅是友谊。 这次,这似乎是国际舆论的潮流。


그들은 자신이하는 일에서 모두 더럽습니다.

2020年09月25日 14時41分33秒 | 全般

다음은 타카야마 마사유키의 연재 칼럼에서 어제 발표 된 주간 신초를 성공적으로 마무리했다.
이 기사는 또한 그가 전후 세계에서 유일한 언론인임을 증명합니다.
일본인뿐만 아니라 전세계 인도 읽어야 할 기사입니다.
특히 미국 민주당 공무원과 UN 공무원에게 꼭 읽어야 할 책입니다.
중국인과 한국인도 반드시 읽어야하지만, 반일 교육이라는 나치주의에 자란 후 다시는 좋은 시민이 될 수 없을 것입니다.
오만한 놈들.
중국 공안 경찰이 지금만큼 강하지 않았을 때 우리는 난징과 주변 지역을 여행했습니다.
동행 한 사람 중 한 명은 고 독교 대학 명예 교수 나카무라 아키라 박사입니다.
그는 베이징에 '난징에서 일중 심포지엄을 열어 중국인과 혼다 가츠 이치가 말한 난징 학살이 실제로 일어 났는지 알아 보자'고 제안한 정력적인 사람이었다. 날짜도 난징의 몰락 날로 정해졌다.
그렇게한다면 난징 학살이 허구라는 것이 밝혀 질 것입니다.
아사히 신문이 중국에서 전당포가 되기에는 충분하지 않지만, 일본에서 ODA를 스 펀징하고있는 중국에게는 더 좋지 않다.
그래서 장쩌민은 나가는 길에 교수에게 중국 입국이 금지되었다고 알렸다.
끔찍한 이야기입니다.
여권 번호가 기록됩니다.
바뀔 때까지 그는 관광객으로도 중국에 들어갈 수 없다.
그리고 10 년.
그는 마침내 여권을 갱신했고 이것은 몰래 여행이었습니다.
그러나 만약 중국이주의가 필요한 사람들을 위해 안면 인식 시스템을 도입했다면 그것은 즉시 잡힐 것으로 예상 할 수 있습니다.
입국, 출국, 이사를 할 때 '뒤에 머물러 라'라는 부탁을 받았다.
그래서 우리는 난징으로 날아갔습니다.
입국은 문제가되지 않았습니다.
우리가 가장 먼저 한 일은 난징 대학살 박물관을 방문하는 것이 었습니다.
Takako Doi, Tomiichi Murayama, Katsuichi Honda를 포함한 일본 악당 트리오의 사진이 있었지만 그것이 전시 된 유일한 실물이었습니다.
나머지는 모두 가짜입니다.
어둠 속에서 엄숙한 음악과 이미지가 흐르는 박물관 입구는 예루살렘 홀로 코스트 기념관 입구와 같습니다.
죽은 아이를 품에 안고있는 어머니의 동상은 바르샤바 게토에있는 나단 라포 포트의 모습과 매우 흡사합니다.
그리고 피해자의 이름이 새겨진 안뜰 벽은 멀리서 바라본 워싱턴 D.C.의 베트남 전쟁 기념관이라고합니다.
난징 대학살에는 진실이 없습니다.
처음부터 구성하면 필연적으로 이렇게 보일 것입니다.
우리는 또한 중국 문 남쪽의 Yuhuatai에 갔다.
무카이 토시아키와 노다 츠요시 중위는 마이니치 신문 기자 카즈오 아사미의 "백 인사"이야기를 유일한 증거로 삼아 총살 당했다.
아사미는 전쟁 후 일본군이 잔인하다는 것을 증명하기 위해 베이징에서 큰 집을 받았으며 그의 딸은 베이징 대학으로 보내졌습니다.
심포지엄이 열렸다면 아버지의 불성실에 대해 이야기하도록 초대 받았을 것입니다.
우리는 또한 Meihua Mountain에 올라갔습니다.
산 꼭대기에는 왕자 오밍의 묘지 유적이 있습니다.
그는 일본과 협력 한 난징 정부의 일원이었습니다.
무덤은 노출을 막기 위해 5 톤의 철근 콘크리트로 덮여 있었고, 장개석이 충칭에서 돌아와서 폭파했고, 관은 공동 묘지에서 끌려 나와 굴욕을 당했다.
묘지에 묶인 왕상이 거기에 놓여 있었고 사람들은 돌을 던지고 침을 뱉었습니다.
우리가 방문했을 때 조각상은 제거되었지만 무덤을 끌어내어 굴욕시키는 관습은 여전히 ​​살아 있습니다.
Zhou Enlai와 Deng Xiaoping조차도 이것을 두려워하여 무덤을 짓지 않고 뼈를 흩어지게했습니다.
이런 식으로 난징을 걸었을 때 인간성을 포함한 도시에 대한 나의 인상은 매운 황색 안개였습니다.
Du Mu는 한때 난징의 풍경에 대한시를 일곱 단어로 썼습니다.
광대 한 평야 여기 저기 나이팅게일이 지저귀 고있다 / 신록에 비친 진홍색 꽃들 / 봄바람에 강변 마을과 산촌의 깃발이 펄럭이고있다 / 남 왕조 시대부터 서 있던 수많은 사찰 행 / 많은 탑이 봄 이슬비에 담배를 피우고 있습니다.
그 이후로 중국인들은 노란색을 신록이라고 부르는 전통을 가지고 있었을 것입니다.
여행은 통역사 인 척 공안이 동행했고, 그는 우리의 이야기를 듣고 "시나라고 말하지 마라" "말하는 게 뭐가 잘못 됐어"라고 말했다. 우리가 겪었던 문제를 제외하고는 여정이 순조롭고 쉬웠다. 사용합니다.
베이징 공항에서 교수님이 뒤에서 출발 절차를 완료했는지 확인했습니다.
우리가 안심했을 때 나는 칼이었다

우리가 안도했을 때 나는 다른 방으로 불려졌다.
중국에 불편한 사람을 뽑으면 나 대신 얕은 학생 인 나카무라 아키라 나 집주인 미야자키 마사히로라는 말에서 벗어나려고했지만 쓸모 없었다.
나는 Agnes Chow Ting의 느낌을 잘 알고있었습니다.
그들은 자신이하는 일에서 모두 더럽습니다.
그러나 그들의 행동은 거만합니다.
다른 날 왕이 외무 장관이 유럽을 돌아 다녔다. 미국과 함께하지 말라고 위협하는 국가들
그는 노르웨이가 홍콩에 노벨 평화상을주지 말라고 위협했습니다.
10 년 전 리우 샤오 보에게 줬을 때 중국은 연어 통조림의 수입을 차단하여 노르웨이에 많은 문제를 일으켰습니다.
하지만 이번에는 E.U. 지원 노르웨이.
프라하 시장은 왕이를 '무례하고 거만하고 오만한 시골 사람'이라고 불렀다.
우리는 우정보다 그들의 본성을 연구합니다. 이번에는 국제 여론의 물결에있는 것 같다.


Каждый из них грязный в том, что делает

2020年09月25日 14時40分04秒 | 全般

Следующее - из серийной колонки Масаюки Такаяма, которая подводит к успешному завершению еженедельник «Синчо», выпущенный вчера.
Эта статья также доказывает, что он единственный журналист в послевоенном мире.
Эту статью должны читать не только жители Японии, но и люди во всем мире.
Его обязательно к прочтению, особенно для представителей Демократической партии США и ООН.
Китайцы и корейцы также должны прочитать его, хотя они никогда не смогут снова стать хорошими гражданами, будучи воспитанными на нацизме антияпонского образования.
Высокомерные быдлы.
Когда китайская полиция общественной безопасности еще не была такой сильной, как сегодня, мы поехали в Нанкин и его окрестности.
Одним из сопровождающих нас был покойный почетный профессор Университета Докке доктор Накамура Акира.
Он был энергичным человеком, который предложил Пекину: «Давайте проведем японо-китайский симпозиум в Нанкине, чтобы выяснить, действительно ли имела место Нанкинская резня, описанная китайцами и Хонда Кацуичи». Дата также была назначена на день падения Нанкина.
Если бы мы сделали это, выяснилось бы, что Нанкинская резня была фикцией.
Для Asahi Shimbun недостаточно быть пешкой в ​​Китае, но еще более недостаточно для Китая, который находится в разгаре финансирования ОПР из Японии.
Итак, Цзян Цзэминь уведомил профессора на выходе, что ему запрещен въезд в Китай.
Это ужасная история.
Записывается номер паспорта.
Пока его не поменяют, он не может въехать в Китай даже в качестве туриста.
И десять лет.
Наконец он обновил свой паспорт, и это была тайная поездка.
Но если бы Пекин внедрил систему распознавания лиц для людей, нуждающихся во внимании, можно было бы ожидать, что их сразу поймают.
Меня попросили оставаться в стороне при въезде и выезде из страны и передвижении.
Итак, мы полетели в Нанкин.
Въехать в страну не было проблемой.
Первым делом мы посетили музей Нанкинской резни.
Были фотографии японской троицы негодяев, в том числе Такако Дои, Томиити Мураяма и Кацуичи Хонда, но это было единственное реальное изображение.
Остальное все подделки.
Вход в музей, где торжественная музыка и образы текут в темноте, такой же, как и вход в Мемориальный музей Холокоста в Иерусалиме.
Статуя матери, держащей на руках мертвого ребенка, поразительно напоминает фигуру Натана Рапопорта в Варшавском гетто.
А стена во дворе с выгравированными именами жертв, как говорят, является мемориалом Вьетнамской войны в Вашингтоне, округ Колумбия, если смотреть с большого расстояния.
В Нанкинской резне нет ни капли правды.
Если составить его с нуля, он неизбежно будет выглядеть так.
Мы также поехали в Юхуатай, к югу от Китайских ворот.
Мукаи Тошиаки и Нода Цуёси, оба лейтенанты, были застрелены здесь, используя рассказ репортера Майнити Симбун Асами Кадзуо «Сотня Убийц» в качестве единственного доказательства.
После войны Асами получил большой дом в Пекине за доказательство жестокости японской армии, а его дочь отправили в Пекинский университет.
Если бы проводился симпозиум, ее бы пригласили рассказать о неверности отца.
Еще мы поднялись на гору Мэйхуа.
На вершине горы находятся остатки кладбища Ван Чжао-Мина.
Он был членом нанкинского правительства, сотрудничавшего с японцами.
Могила, покрытая 5 тоннами стального бетона, чтобы предотвратить ее обнажение, была взорвана Чан Кайши по возвращении из Чунцина, а гроб вытащили с кладбища и оскорбляли.
Там поставили статую Ванга, привязанную на кладбище, и люди кидали в нее камни и плевали.
Статуя была удалена, когда мы приехали, но практика вытаскивания могилы и оскорблений все еще жива.
Даже Чжоу Эньлай и Дэн Сяопин так боялись этого, что не строили гробницы и не разбрасывали кости.
Когда мы шли по Нанкину таким образом, мое впечатление от города, включая его человечность, было едкой желтоватой дымкой.
Ду Му однажды написал стихотворение о пейзажах Нанкина в семи словах.
На обширной равнине то тут, то там щебечет соловей / багровые цветы отражаются в свежей зелени / флаги прибрежных деревень и горных деревень развеваются на весеннем ветру / многочисленные храмы, которые стояли со времен Южных династий. ряд / многие башни дымятся от весенней мороси.
С того времени у китайцев, должно быть, существовала традиция называть желтый цвет свежим зеленым.
Поездка сопровождалась службой общественной безопасности, которая притворялась переводчиком, и он выслушал нашу историю и сказал: «Не говори Сина» и «Что не так в том, чтобы сказать», за исключением наших проблем, маршрут был гладким и легким Использовать.
В аэропорту Пекина мы убедились, что профессор выполнил процедуру вылета со спины.
Когда нам стало легче, я позвонил

Когда мы испытали облегчение, меня вызвали в другую комнату.
Если вы выберете человека, который неудобен для Китая, я попытался скрыться, сказав, что это был Акира Накамура, домовладелец, или Масахиро Миядзаки, домовладелец, вместо меня, который был мелким учеником, но это было бесполезно.
Я хорошо знала, что чувствовала Агнес Чоу Тинг.
Каждый из них грязен в том, что делает.
И все же их поведение высокомерно.
На днях один из таких людей, министр иностранных дел Ван И, обошел ЕС. страны, угрожая им не соглашаться с США.
Он угрожал Норвегии не вручать Нобелевскую премию мира Гонконгу.
Десять лет назад, когда они передали его Лю Сяобо, Китай прекратил импорт консервированного лосося, что доставило Норвегии много проблем.
Но на этот раз Евросоюз. поддержал Норвегию.
Мэр Праги назвал Ван И «грубым, грубым и высокомерным земляком».
Мы изучаем их природу больше, чем дружбу; на этот раз, похоже, это произошло в волне международного общественного мнения.


Ils sont tous sales dans ce qu'ils font

2020年09月25日 14時37分50秒 | 全般

Ce qui suit est tiré de la chronique en série de Masayuki Takayama, qui mène l'hebdomadaire Shincho publié hier à une conclusion réussie.
Cet article prouve également qu'il est le seul et unique journaliste du monde d'après-guerre.
C'est un article qui devrait être lu non seulement par le peuple japonais, mais aussi par des gens du monde entier.
C'est une lecture incontournable, en particulier pour les responsables du Parti démocrate aux États-Unis et ceux des Nations Unies.
Les Chinois et les Coréens doivent également le lire, même s'ils ne pourront plus jamais redevenir de bons citoyens après avoir été élevés sur le nazisme de l'éducation anti-japonaise.
Rednecks arrogants.
Alors que la police chinoise de la sécurité publique n'était pas encore aussi forte qu'aujourd'hui, nous nous sommes rendus à Nanjing et dans les environs.
L'un de ceux qui nous accompagnaient était le regretté professeur émérite de l'Université de Dokkyo, le Dr Nakamura Akira.
C'était un homme énergique qui a proposé à Pékin: «Organisons un symposium Japon-Chine à Nanjing pour savoir si le massacre de Nankin tel que décrit par les Chinois et Honda Katsuichi avait vraiment eu lieu». La date a également été fixée pour le jour de la chute de Nankin.
Si nous faisions cela, il serait révélé que le massacre de Nankin était une fiction.
Ce n'est pas assez bon pour l'Asahi Shimbun d'être un pion en Chine, mais ce n'est encore plus assez bon pour la Chine, qui est en train d'éponger l'APD du Japon.
Jiang Zemin a donc informé le professeur en sortant qu'il était interdit d'entrer en Chine.
C'est une histoire terrible.
Le numéro de passeport est enregistré.
Jusqu'à ce que cela change, il ne peut pas entrer en Chine même en tant que touriste.
Et dix ans.
Il a finalement renouvelé son passeport, et c'était un voyage sournois.
Mais si Pékin avait mis en place un système de reconnaissance faciale pour les personnes qui ont besoin d'attention, il pourrait s'attendre à être pris immédiatement.
On m'a demandé de «rester en arrière» en entrant et en sortant du pays et en me déplaçant.
Nous avons donc pris l'avion pour Nanjing.
Entrer dans le pays n'était pas un problème.
La première chose que nous avons faite a été de visiter le musée du massacre de Nanjing.
Il y avait des photos du trio japonais de scélérats, dont Takako Doi, Tomiichi Murayama et Katsuichi Honda, mais c'était la seule chose réelle exposée.
Les autres sont tous des faux.
L'entrée du musée, où la musique et les images solennelles coulent dans l'obscurité, est la même que l'entrée du musée commémoratif de l'Holocauste à Jérusalem.
La statue d'une mère tenant son enfant mort dans ses bras présente une ressemblance frappante avec la figure de Nathan Rapoport dans le ghetto de Varsovie.
Et le mur de la cour, gravé des noms des victimes, serait le mémorial de la guerre du Vietnam à Washington, D.C. vu de loin.
Il n'y a pas une once de vérité dans le massacre de Nankin.
Si vous le créez à partir de zéro, cela ressemblera inévitablement à ceci.
Nous sommes également allés à Yuhuatai, au sud de la porte chinoise.
Mukai Toshiaki et Noda Tsuyoshi, tous deux lieutenants, ont été abattus ici en utilisant l'histoire "Cent Manslayer" du journaliste de Mainichi Shimbun Asami Kazuo comme seule preuve.
Asami a reçu une grande maison à Pékin après la guerre pour avoir prouvé que l'armée japonaise était brutale, et sa fille a été envoyée à l'Université de Pékin.
Si un symposium avait eu lieu, elle aurait été invitée à dénoncer l'infidélité de son père.
Nous avons également escaladé la montagne Meihua.
Au sommet de la montagne se trouvent les vestiges du cimetière de Wang Zhao-Ming.
Il était membre du gouvernement de Nanjing, qui a collaboré avec les Japonais.
La tombe recouverte de 5 tonnes de béton rempli d'acier pour l'empêcher d'être exposée, a été détruite par Chiang Kai-shek à son retour de Chongqing, et le cercueil a été traîné hors du cimetière et humilié.
La statue de Wang, ligotée dans le cimetière, y a été placée, et les gens ont jeté des pierres et craché dessus.
La statue avait été enlevée lors de notre visite, mais la pratique de traîner et d'humilier la tombe est toujours vivante.
Même Zhou Enlai et Deng Xiaoping avaient tellement peur de cela qu'ils n'ont pas construit de tombes et ont dispersé les ossements.
Lorsque nous avons traversé Nanjing de cette façon, mon impression de la ville, y compris de son humanité, était une brume jaunâtre piquante.
Du Mu a écrit un poème sur le paysage de Nanjing en sept mots.
Sur la vaste plaine, ça et là un rossignol pépie / les fleurs cramoisies se reflètent dans la verdure fraîche / les drapeaux des villages riverains et des villages de montagne flottent dans la brise printanière / les nombreux temples qui se dressent depuis les dynasties du sud se dressent dans une rangée / les nombreuses tours fument dans la bruine printanière.
À partir de ce moment-là, les Chinois ont dû avoir pour tradition de désigner le jaune comme du vert frais.
Le voyage était accompagné par la sécurité publique se faisant passer pour un interprète, et il a écouté notre histoire et a dit: «Ne dites pas Sina» et «Qu'est-ce qui ne va pas à dire», à part les problèmes que nous avons eu, l'itinéraire était simple et fluide Utiliser.
À l'aéroport de Pékin, nous nous sommes assurés que le professeur a terminé la procédure de départ par l'arrière.
Quand nous étions soulagés, j'étais cal

Lorsque nous avons été soulagés, j'ai été appelé dans une autre pièce.
Si vous attirez une personne qui n'est pas pratique pour la Chine, j'ai essayé d'éviter de dire que c'était Akira Nakamura, un propriétaire, ou Masahiro Miyazaki, un propriétaire, à la place de moi, qui était un étudiant superficiel, mais c'était inutile.
Je savais bien ce que ressentait Agnes Chow Ting.
Ils sont tous sales dans ce qu'ils font.
Et pourtant, leurs comportements sont arrogants.
L'autre jour, une de ces personnes, le ministre des Affaires étrangères Wang Yi, a fait le tour de l'UE. pays, les menaçant de ne pas suivre les États-Unis
Il a menacé la Norvège de ne pas donner le prix Nobel de la paix à Hong Kong.
Il y a dix ans, quand ils l'ont donné à Liu Xiaobo, la Chine a coupé les importations de saumon en conserve, ce qui a causé beaucoup de problèmes à la Norvège.
Mais cette fois, le E.U. soutenu la Norvège.
Le maire de Prague a qualifié Wang Yi de «compatriote impoli, grossier et arrogant».
Nous étudions leur nature plus que l'amitié; cette fois, il semble être dans la marée de l'opinion publique internationale.