しかし、そうした話を全部横に飛ばしてしまって、日本軍が強制連行したという間違った話に仕立てて、本来はもっと親日的であり得た人々を、反日に駆り立ててしまった。

以下は前章の続きである。
「慰安婦問題どう伝えたか　読者の疑問に答えます」と題した８月５日付け朝日新聞紙面
日韓関係にもたらした悪影響に対する自らへの言及なし

　櫻井　強制連行が独り歩きしたために、何が起きているのか。韓国の人たちが今米国で慰安婦を題材にした「コンフォート（comfort＝奴隷）」というお芝居をしていますね。ニュースで見ましたが、嫌がって泣き叫ぶ女性を暴力的に連れていく、犯そうとするシーンが舞台で描かれています。慰安婦問題について何も知らない米国の方々は「こんな話があったなんて知らなかった。なんてひどい話だ」と思うのは無理もなく、実際、そういうコメントを出しています。

　朝日がつくり出した話が、こういうふうにまさに国際問題になって、あたかも事実であるかのように独り歩きを始めている。銅像の設置もそのひとつです。

　責任の重さをはかり、にもかかわらず朝日がほとんど反省していないことを考えると私は、朝日新聞の廃刊を促したいと思います。文藝春秋が雑誌「マルコポーロ」でユダヤ人虐殺事件をめぐる記事で廃刊になりましたね。

　門田　アウシュビッツ収容所に「ガス室はなかった」という記事だったと思います。

　櫻井　それからもう一つ、アグネス・チャン氏が講演で高額の講演料だという記事を書いたけれども、それが必ずしも事実でないとわかった講談社発行の雑誌、「DAYS JAPAN」も廃刊になりました。後者の判断が妥当か否かは議論の余地があると思いますが、とにかく廃刊になった。ちなみに「DAYS JAPAN」は廃刊から十四年後に別の経営体から再び出版されています。今回朝日の行ったことは、この前二社に比べても負けず劣らずひどい。朝日の行ったことは、過去の日本人、現在の日本人、そして未来の日本人、日本国に対する犯罪的報道ではないでしょうか。

　すでに少し触れましたが、朝日の報道が「日本人はそんなに悪いことはしていない」と考えていた多くの韓国人に悪影響を与えた。これも見逃せない点です。韓国でも「慰安婦の強制連行などはなかった。実は父親や夫が売ったのだ」という真面目な論文や本を書いている学者もいるわけです。しかし、そうした話を全部横に飛ばしてしまって、日本軍が強制連行したという間違った話に仕立てて、本来はもっと親日的であり得た人々を、反日に駆り立ててしまった。韓国では今や親日的なことを口にするだけで社会的に抹殺される状況です。その意味で朝日は韓国の人々にも、計り知れない不幸を負わせている。朝日の責任は大きい。だからやっぱり朝日を一回廃刊にしてジャーナリズムをやる気があるのならば、新しい陣容でもう一回新聞を立ち上げなさいというところに来ていると私は思います。

　阿比留　朝日は六日付の検証記事では、一ページを割いて「日韓関係なぜこじれたか」と書いているのですが、そこに自社の責任はまったく言及がない。先の政府の河野談話の検証報告書にも、平成四年の一月十一日付の朝日新聞の記事によって韓国世論が過熱したという指摘がされている。にもかかわらず、そういうこともまったく触れていない。私はあるとき─これは冗談ですけど─「世の中に絶えて朝日のなかりせば 日韓関係のどけからまし」とちょっと詠んでみたのですが…。

　櫻井　いいですね。（笑）

朝日の責任は大きい。だからやっぱり朝日を一回廃刊にしてジャーナリズムをやる気があるのならば、新しい陣容でもう一回新聞を立ち上げなさいというところに来ている

以下は前章の続きである。
「慰安婦問題どう伝えたか　読者の疑問に答えます」と題した８月５日付け朝日新聞紙面
日韓関係にもたらした悪影響に対する自らへの言及なし

　櫻井　強制連行が独り歩きしたために、何が起きているのか。韓国の人たちが今米国で慰安婦を題材にした「コンフォート（comfort＝奴隷）」というお芝居をしていますね。ニュースで見ましたが、嫌がって泣き叫ぶ女性を暴力的に連れていく、犯そうとするシーンが舞台で描かれています。慰安婦問題について何も知らない米国の方々は「こんな話があったなんて知らなかった。なんてひどい話だ」と思うのは無理もなく、実際、そういうコメントを出しています。

　朝日がつくり出した話が、こういうふうにまさに国際問題になって、あたかも事実であるかのように独り歩きを始めている。銅像の設置もそのひとつです。

　責任の重さをはかり、にもかかわらず朝日がほとんど反省していないことを考えると私は、朝日新聞の廃刊を促したいと思います。文藝春秋が雑誌「マルコポーロ」でユダヤ人虐殺事件をめぐる記事で廃刊になりましたね。

　門田　アウシュビッツ収容所に「ガス室はなかった」という記事だったと思います。

　櫻井　それからもう一つ、アグネス・チャン氏が講演で高額の講演料だという記事を書いたけれども、それが必ずしも事実でないとわかった講談社発行の雑誌、「DAYS JAPAN」も廃刊になりました。後者の判断が妥当か否かは議論の余地があると思いますが、とにかく廃刊になった。ちなみに「DAYS JAPAN」は廃刊から十四年後に別の経営体から再び出版されています。今回朝日の行ったことは、この前二社に比べても負けず劣らずひどい。朝日の行ったことは、過去の日本人、現在の日本人、そして未来の日本人、日本国に対する犯罪的報道ではないでしょうか。

　すでに少し触れましたが、朝日の報道が「日本人はそんなに悪いことはしていない」と考えていた多くの韓国人に悪影響を与えた。これも見逃せない点です。韓国でも「慰安婦の強制連行などはなかった。実は父親や夫が売ったのだ」という真面目な論文や本を書いている学者もいるわけです。しかし、そうした話を全部横に飛ばしてしまって、日本軍が強制連行したという間違った話に仕立てて、本来はもっと親日的であり得た人々を、反日に駆り立ててしまった。韓国では今や親日的なことを口にするだけで社会的に抹殺される状況です。その意味で朝日は韓国の人々にも、計り知れない不幸を負わせている。朝日の責任は大きい。だからやっぱり朝日を一回廃刊にしてジャーナリズムをやる気があるのならば、新しい陣容でもう一回新聞を立ち上げなさいというところに来ていると私は思います。

　阿比留　朝日は六日付の検証記事では、一ページを割いて「日韓関係なぜこじれたか」と書いているのですが、そこに自社の責任はまったく言及がない。先の政府の河野談話の検証報告書にも、平成四年の一月十一日付の朝日新聞の記事によって韓国世論が過熱したという指摘がされている。にもかかわらず、そういうこともまったく触れていない。私はあるとき─これは冗談ですけど─「世の中に絶えて朝日のなかりせば 日韓関係のどけからまし」とちょっと詠んでみたのですが…。

　櫻井　いいですね。（笑）

mereka yang terlibat dalam PBB, perlu tahu.

Berikut adalah artikel yang saya dapati semasa pencarian saya.
Ia dari https://ironna.jp/article/825.
Ini adalah kebenaran bahawa bukan sahaja rakyat Jepun tetapi juga orang di seluruh dunia, terutama mereka yang terlibat dalam PBB, perlu mengetahui.
Ini adalah kebenaran yang perlu diketahui oleh Hillary Clinton.
Ikuhiko Hata dan Tsutomu Nishioka, 'Salah laporan Asahi adalah fitnah terhadap Jepun.'
The Sankei Shimbun, 3 Januari 2015
Tahun 2014 menandakan titik perubahan penting dalam isu "wanita selesa", dengan pengesahan Pernyataan Kono oleh pemerintah dan peletakan jawatan presiden Asahi Shimbun.
Adakah terdapat kemajuan dalam keadaan semenanjung atau penculikan orang Jepun oleh Korea Utara tahun ini?
Ikuhiko Hata (82), sejarawan kontemporari dan pemenang Hadiah Utama Argumen Suara ke-30, dan Nishioka Tsutomu (58), seorang profesor di Universiti Kristiani Tokyo, membincangkan keadaan semenanjung dan penculikan warga Jepun oleh Korea Utara.
Kedua-dua lelaki itu, yang terus mengimbau kebenaran sejarah, berkongsi pandangan mereka.
(Moderator: Encik Masatoshi Ohno, Timbalan Pengarah Pejabat Penyelidikan Sound Argument)
- Pada 10 Disember tahun lalu, Takashi Uemura, mantan wartawan Asahi Shimbun, menerbitkan memoir dalam "Bungei Shunju" mengenai isu "wanita yang menenangkan", yang termasuk bantahan kepada Dr. Nishioka. Beberapa media juga menemu ramahnya. Adakah isu keselesaan wanita akan berubah?

Nishioka: Dalam edisi Februari terbaru majalah Sound Argument bulanan, saya memberikan bantahan penuh kepada Mr. Uemura. Dia mendakwa bahawa dia tidak memalsukan akaun fiksyen dalam memoarnya. Namun, dia dengan sewenang-wenangnya menambahkan sejarah rekaan di mana bekas wanita penghibur itu sendiri dibawa sebagai Kor Sukarelawan Wanita, yang tidak pernah dia sebutkan.
Dan saya juga mengkritiknya kerana gagal menulis sejarah nyata 'Akibat kemiskinan, dia dijual ke rumah kediaman untuk menjadi Kisaeng dan dibawa ke sebuah stesen keraian oleh ayah angkat cathouse,' yang dia berulang kali memberitahu kepada dunia sehingga itu adalah palsu.

Hata: Pada 22 Disember, laporan jawatankuasa bebas yang ditugaskan oleh Asahi dikeluarkan. Saya memperhatikannya kerana kekecohan kerana pengambilan Uemura sebagai pensyarah di Universiti Hokusei Gakuen. Namun, saya kecewa apabila akhirnya terjun dangkal, mengatakan bahawa ia "mudah dan ceroboh" tetapi "tidak wajar."
Ini adalah pita rakaman kesaksian seorang bekas wanita keselesaan yang menjadi sumber "meraup". Namun, saya mendengar bahawa ketua biro Seoul pada masa itu mengetahui keberadaannya dan memberitahu Uemura. Oleh itu, dia pergi ke Seoul dan mendengarkan rakaman tersebut dan menulis artikel, tetapi mengapa ketua biro itu berusaha keras untuk menjemput Encik Uemura dari Bahagian Hal Ehwal Sosial Osaka?
Ia tidak dapat difahami.

Nishioka: Pada masa itu, Asahi Shimbun mempunyai pandangan tentang hal-hal yang berbeza di ibu pejabatnya di Tokyo dan Osaka, dan edisi Osaka mempunyai ciri khas berjudul "Perang Pasifik Wanita," di mana ia memberikan keyakinan kuat bahawa 'orang Jepun adalah jahat sebelum perang. '
Banyak artikel tidak muncul dalam edisi Tokyo.
Ketua biro Seoul, yang berada di bawah bidang kuasa Jabatan Berita Asing Tokyo, mungkin telah berusaha menuliskan artikel-artikel tersebut di Osaka.

Hata: Namun, keraguan menulis artikel berdasarkan pita yang tidak jelas mengenai siapa yang meletupkannya masih ada.
Wakil Kor Sukarelawan Wanita Korea membiarkannya mendengarkan rakaman itu, tetapi dia pulang ke rumah tanpa bertemu dengan bekas wanita keselesaan itu sendiri. Sekiranya dia tinggal di sana selama tiga hari lagi, dia dapat menghadiri sidang media dengan Kim Hak-sun, yang tampil ke depan.
Saya fikir itu akan menjadikannya satu sudu lengkap.
Sebilangan alumni Asahi ragu sama ada rakaman pita itu pernah ada atau tidak. Laporan jawatankuasa bebas secara amnya keras dengan nada suaranya. Namun, saya sedikit kecewa kerana nampaknya mengikuti laporan Asahi pada bulan Ogos mengenai fakta tersebut dan tidak membongkar fakta baru atau memberikan gambaran baru mengenai sifat isu wanita selesa. Kesaksian Yoshida (lihat catatan 1) telah dibahas secara mendalam, dan saya rasa ia tidak akan menjadi titik pertikaian baru di masa depan.

Nishioka: Mengapa Asahi Shimbun menerbitkan artikel pengesahan Ogos lalu? Diplomasi anti-Jepun yang terang-terangan mengenai pentadbiran Park Geun-hye dan kempen untuk menghiburkan wanita oleh orang Korea yang tinggal di luar negeri di Amerika Syarikat dan tempat lain sebelumnya telah membawa kepada artikel Uemura dan kesaksian pertama Yoshida Seiji, yang disebarkan sebagai 'hamba seks, 200,000. ' Orang awam Jepun mula bertanya-tanya apakah itu pelik, dan setelah disiasat, menyedari bahawa Asahi telah salah melaporkan kisahnya.
Saya rasa ini adalah hasil perbahasan yang semakin meningkat bahawa maklumat yang salah lebih dari 20 tahun yang lalu bertanggung jawab atas kerosakan secara beransur-ansur terhadap reputasi Jepun di seluruh dunia.

Hata: Saya setuju dengan anda. Pengaruh Asahi terhadap pendapat umum dengan cepat mulai mereda, dan ada kecenderungan untuk mengkritiknya dengan lebih kuat kerana sikapnya terhadap isu wanita yang selesa. Walaupun di kawasan lain, perbezaan Asahi dari pendapat umum telah dapat dilihat. Saya rasa syarikat itu menyedari bahawa ia perlu mengubah arahnya entah bagaimana.

Nishioka: Cara pengesahan dilakukan juga dalam bentuk 'Kepada Pembaca', yang merupakan cara menjawab pertanyaan pembaca.
Dua puluh tiga tahun yang lalu, Dr. Hata pergi ke Pulau Jeju dan pertama kali membangkitkan isu bahawa dakwaan Yoshida dibuat-buat, tetapi ini bukan sikap untuk menjawab Dr. Hata.
Ini adalah cara untuk mengatakan, 'Kami akan menjawab apa yang kami tuduh palsu,' walaupun kritikan itu semakin meningkat, bukan?
Sebagai organisasi pertuturan, mereka harus menanggapi kritikan dengan mengatakan, 'Kami akan menjawab kertas Nishioka itu.
Memoir Uemura juga tidak menjawab kertas Nishioka.
- Tahun lalu, pemerintah mengesahkan Pernyataan Kono (lihat nota 2). Adakah pengungkapan kebenaran mengenai sejarah akan membuka masa depan hubungan Jepun-Korea?
Nishioka: Saya rasa pengaruh yang paling signifikan terhadap hubungan Jepun-Korea adalah permintaan maaf Perdana Menteri Miyazawa Kiichi kepada Presiden Roh Tae-woo semasa lawatannya ke Korea Selatan pada Januari 1992. Sejak 1951, ketika rundingan untuk menormalkan hubungan diplomatik antara Jepun dan Selatan Korea bermula, isu wanita selesa tidak pernah ditangani sebagai masalah diplomatik. Sekiranya ada masalah yang sebenarnya, itu harus diatasi ketika Perjanjian Asas Jepun-Korea ditandatangani pada tahun 1965, tetapi juga tidak ada di sini. Kemudian, pada tahun 1980-an, Yoshida menulis sebuah buku dan pergi ke Korea untuk meminta maaf. Pada tahun 1991, bekas wanita penghibur mengajukan gugatan kepada seorang pengacara yang mengkhususkan diri dalam pampasan pasca perang di Jepun, dan Asahi terus melaporkan kisah tersebut dalam waktu nyata. Sehingga saat itu, media Korea tidak memperlakukan masalah wanita dengan selesa, tetapi setelah kempen besar Asahi pada tahun 1991, ia mulai mendapat banyak perhatian.

Hata: Pada 11 Januari 1992, Asahi menggunakan ini sebagai latar untuk menulis Artikel Kempen Hebat, "Bukti Penglibatan Tentera Ditemui," "Pemindahan Paksa dan Kenyamanan Wanita Dengan Nama Kor Sukarelawan Wanita," dan "Majoriti The Comfort Women adalah Wanita Korea, "dengan cara yang tipu muslihat, dan editorial pada hari berikutnya berpendapat bahawa mereka harus meminta maaf dan memberi ganti rugi atas tindakan mereka.
Saya menyebutnya "Big Bang," tetapi masalah wanita yang selesa dilancarkan menurut plot Asahi Shimbun.

NISHIOKA: Kementerian Luar Negeri memberi penekanan lebih lanjut terhadap isu ini dengan memfokuskan pada permintaan maaf terlebih dahulu. Isu wanita selesa menjadi isu diplomatik bersama dengan laporan Asahi. Dalam tinjauan terkini Pernyataan Kono, kementerian mengatakan pihaknya mempertimbangkan untuk meminta maaf pada awal Disember 1991. Fakta-fakta mengenai pembebasan wanita secara paksa, seperti yang telah disaksikan oleh Tuan Yoshida, tidak diketahui, dan permintaan maaf tidak boleh dibuat sebelum keadaan sebenar disiasat. Mengapa meminta maaf secara diplomatik di sini? Alasan harus dibuat setelah memeriksa kes tersebut.

Hata: Saya rasa lebih daripada separuh kesalahan untuk keselesaan wanita menjadi masalah besar dengan Jepun. Korea bersikap pasif. Bermula dengan Encik Yoshida, beberapa peguam pergi ke pelbagai tempat di Asia untuk mencari bekas wanita yang selesa dan membawanya ke mahkamah untuk mendapatkan pampasan. Beberapa peguam meminta Suruhanjaya Hak Asasi Manusia PBB (sekarang Majlis Hak Asasi Manusia PBB) mengubah istilah "wanita selesa" menjadi "hamba seks" dan mewujudkannya.
Saya tidak sabar tetapi bertanya-tanya mengapa ada orang Jepun yang begitu bersemangat untuk cuba membunuh negara mereka sendiri. Sekatan sosial harus dijatuhkan di negara lain, tetapi tidak di Jepun. Sebaliknya, media akan mengangkatnya.

Nishioka: Sepertinya semuanya bermula dengan pengesahan koma Asahi
Sankei Shimbun telah memperoleh dan menerbitkan sepenuhnya sanggahan dari Laporan Coomaraswamy (lihat nota 3), yang pernah diserahkan oleh Kementerian Luar Negeri kepada PBB dan kemudian menarik diri secara tiba-tiba.
Sankei Shimbun dan Sound Argument bulanan adalah jumlah besar.
Pembebasan dokumen pemerintah yang dianggap rahsia dan pembebasan fakta baru meningkatkan tahap perbincangan. Saya rasa inilah latar belakang perkembangan pesat laporan wanita selesa. Sekiranya anda ingin mengatakan sesuatu di ruang berita, adalah perlu untuk mencari fakta baru atau mencadangkan cara baru untuk melihat sesuatu. Saya berharap perbincangan yang membina seperti ini akan berterusan pada Tahun Baru.

They are generally cowardly, a trait common to the liberal members of the left-wing camp

Comfort women, the Yoshida Report...the cardinal sin of anti-Japanese reporting that has not gone away
Sound Argument Monthly, October 2014
URGENT DISCUSSION
Journalist Yoshiko Sakurai
Journalist Kadota Ryusho
Rui Abiru, Editor, Sankei Shimbun Political Science Department

Rui Abiru: What was the process of the Kono Statement on the comfort women issue? And what impact did it have on the comfort women issue? Ms. Sakurai was the first to reveal this to the world. In the March 1997 issue of Bungei Shunju, she interviewed former Deputy Chief Cabinet Secretary Nobuo Ishihara. She revealed in considerable detail that the Kono Statement was published without any investigation to back up the interviews of the 16 comfort women in Korea. I was a reporter for the Social Affairs Department and read this with my boss, former editorial board member Mizuho Ishikawa. We went to Mr. Ishihara's house to confirm the story reported in the Sankei Shimbun. It was the beginning of my involvement in reporting on the comfort women. Seventeen years have passed since then, but now the real story is finally coming to light. It profoundly moves me.
For two days starting on August 5, the Asahi Shimbun ran a feature article on the comfort women that had been reported up to that point, but there was no apology. There was also no mention of the negative impact it had on Japan-Korea relations. It was very inadequate, it must be said. However, I think it did expose the true nature of the Asahi Shimbun to the light of day.
Ms. Sakurai Yoshiko: I have been watching the Asahi Shimbun for an extended period, and I have the same feeling.  I began to think that there was something wrong with the Asahi Shimbun back in the 1970s. For example, in the evening edition of April 19, 1975, an Asahi correspondent wrote about Pol Pot's revolution in Cambodia, calling it "a revolution with Asian gentleness. French and other media interviewed refugees fleeing from Cambodia at the border and revealed their interviews with the people in the area that a terrible massacre had taken place. In a situation where it was impossible to believe the story was false, only the Asahi Shimbun wrote that there was little danger of a purge.
There was another interesting article in 1986. In a column titled "Deep Sea Currents," editor Iwao Ishikawa wrote an article titled "Kim Jong Il on the Screen," in which he stated that Kim Jong Il, the son of Kim Il Sung and successor to Kim Jong Il, was the most celebrated dandy in the Democratic People's Republic of Korea. Kim Jong Il was 44 years old at the time. He wrote that he wore high heels to cover his small stature and that his dandiness was obvious. It is typical of a funny article.
Everyone knows that the Asahi Shimbun has always written about North Korea as a right country compared to South Korea. Still, the Asahi Shimbun has consistently based its coverage on left-wing liberalism. It can say that its coverage of the comfort women was born out of this trend. In the U.S., there are forces of liberalism, such as historian John Dower of the Massachusetts Institute of Technology. They are known for their anti-conservative and anti-Japanese speech and behavior.  To these people, Asahi has provided one source after another to undermine Japan. The leftist camps of Japan and the United States have been working together across the Pacific for decades. That's the way it's been structured. Whatever contribution it has made to our lives, it has brought nothing but misery and disgrace.
I carefully read this particular article on the comfort women issue. It was all self-defense and no real remorse at all. The only thing that was withdrawn was the article on the testimony of Mr. Yoshida Seiji.  On August 11, 1999, they did not take back a report by Takashi Uemura, a former reporter for the company, which they claimed was the first testimony of a "military comfort woman" as a victim. In the end, it must be said that the Asahi Shimbun was able to mend the story in a way that did not cause severe damage to the newspaper itself. They are generally cowardly, a trait common to the liberal members of the left-wing camp. It's not to say that they didn't get it wrong. I don't feel that they are sorry at all.
This article continues.

Whatever contribution it has made to our lives, it has brought nothing but

Comfort women, the Yoshida Report...the cardinal sin of anti-Japanese reporting that has not gone away
Sound Argument Monthly, October 2014
URGENT DISCUSSION
Journalist Yoshiko Sakurai
Journalist Kadota Ryusho
Rui Abiru, Editor, Sankei Shimbun Political Science Department

Rui Abiru: What was the process of the Kono Statement on the comfort women issue? And what impact did it have on the comfort women issue? Ms. Sakurai was the first to reveal this to the world. In the March 1997 issue of Bungei Shunju, she interviewed former Deputy Chief Cabinet Secretary Nobuo Ishihara. She revealed in considerable detail that the Kono Statement was published without any investigation to back up the interviews of the 16 comfort women in Korea. I was a reporter for the Social Affairs Department and read this with my boss, former editorial board member Mizuho Ishikawa. We went to Mr. Ishihara's house to confirm the story reported in the Sankei Shimbun. It was the beginning of my involvement in reporting on the comfort women. Seventeen years have passed since then, but now the real story is finally coming to light. It profoundly moves me.
For two days starting on August 5, the Asahi Shimbun ran a feature article on the comfort women that had been reported up to that point, but there was no apology. There was also no mention of the negative impact it had on Japan-Korea relations. It was very inadequate, it must be said. However, I think it did expose the true nature of the Asahi Shimbun to the light of day.
Ms. Sakurai Yoshiko: I have been watching the Asahi Shimbun for an extended period, and I have the same feeling.  I began to think that there was something wrong with the Asahi Shimbun back in the 1970s. For example, in the evening edition of April 19, 1975, an Asahi correspondent wrote about Pol Pot's revolution in Cambodia, calling it "a revolution with Asian gentleness. French and other media interviewed refugees fleeing from Cambodia at the border and revealed their interviews with the people in the area that a terrible massacre had taken place. In a situation where it was impossible to believe the story was false, only the Asahi Shimbun wrote that there was little danger of a purge.
There was another interesting article in 1986. In a column titled "Deep Sea Currents," editor Iwao Ishikawa wrote an article titled "Kim Jong Il on the Screen," in which he stated that Kim Jong Il, the son of Kim Il Sung and successor to Kim Jong Il, was the most celebrated dandy in the Democratic People's Republic of Korea. Kim Jong Il was 44 years old at the time. He wrote that he wore high heels to cover his small stature and that his dandiness was obvious. It is typical of a funny article.
Everyone knows that the Asahi Shimbun has always written about North Korea as a right country compared to South Korea. Still, the Asahi Shimbun has consistently based its coverage on left-wing liberalism. It can say that its coverage of the comfort women was born out of this trend. In the U.S., there are forces of liberalism, such as historian John Dower of the Massachusetts Institute of Technology. They are known for their anti-conservative and anti-Japanese speech and behavior.  To these people, Asahi has provided one source after another to undermine Japan. The leftist camps of Japan and the United States have been working together across the Pacific for decades. That's the way it's been structured. Whatever contribution it has made to our lives, it has brought nothing but misery and disgrace.
This article continues.

những người liên quan đến LHQ, cần biết.

Sau đây là một bài báo tôi tìm thấy trong quá trình tìm kiếm của tôi.
Đó là từ https://ironna.jp/article/825.
Đó là sự thật mà không chỉ người dân Nhật Bản mà người dân trên toàn thế giới, đặc biệt là những người có liên quan đến LHQ cần phải biết.
Đó là một sự thật mà Hillary Clinton đặc biệt cần biết.
Ikuhiko Hata và Tsutomu Nishioka, 'Báo cáo sai sự thật của Asahi là phỉ báng Nhật Bản.'
Sankei Shimbun, ngày 3 tháng 1 năm 2015
Năm 2014 đánh dấu một bước ngoặt quan trọng trong vấn đề "phụ nữ thoải mái", với việc chính phủ xác minh Tuyên bố Kono và chủ tịch Asahi Shimbun từ chức.
Liệu tình hình bán đảo có tiến triển gì hay việc Triều Tiên bắt cóc người Nhật trong năm nay?
Ikuhiko Hata (82 tuổi), một nhà sử học đương đại và là người đoạt Giải thưởng lớn về Lập luận Âm thanh lần thứ 30, và Nishioka Tsutomu (58 tuổi), một giáo sư tại Đại học Cơ đốc giáo Tokyo, thảo luận về tình hình bán đảo và việc Triều Tiên bắt cóc công dân Nhật Bản.
Hai người đàn ông, những người tiếp tục kêu gọi sự thật của lịch sử, đã chia sẻ quan điểm của họ.
(Người điều hành: Ông Masatoshi Ohno, Phó Giám đốc Văn phòng Nghiên cứu Lập luận Âm thanh)
- Vào ngày 10 tháng 12 năm ngoái, Takashi Uemura, một cựu phóng viên của Asahi Shimbun, đã xuất bản một cuốn hồi ký trên tạp chí "Bungei Shunju" về vấn đề "phụ nữ thoải mái", trong đó có phản bác lại Tiến sĩ Nishioka. Một số hãng truyền thông cũng phỏng vấn anh. Vấn đề về sự thoải mái dành cho phụ nữ sẽ có một bước ngoặt mới?

Nishioka: Trong số tháng 2 mới nhất của tạp chí Sound Argument hàng tháng, tôi đã phản bác lại ông Uemura. Anh ta tuyên bố rằng anh ta không bịa đặt bất kỳ tài khoản hư cấu nào trong hồi ký của mình. Tuy nhiên, anh ta tự ý thêm vào một lịch sử hư cấu, trong đó chính những người phụ nữ thoải mái trước đây đã được đưa vào làm Đội tình nguyện nữ, mà cô ấy chưa bao giờ đề cập đến.
Và tôi cũng chỉ trích anh ấy vì đã không viết được một lịch sử thực sự về 'Vì nghèo khó, cô ấy đã bị bán vào nhà nuôi để trở thành Kisaeng và bị cha nuôi của nhà nuôi đưa đến một trạm an toàn,' mà cô ấy đã nhiều lần nói với thế giới. đó là một sự bịa đặt.

Hata: Vào ngày 22 tháng 12, báo cáo của một ủy ban độc lập do Asahi ủy quyền đã được phát hành. Tôi chú ý đến nó vì sự náo động về việc Uemura thuê làm giảng viên tại Đại học Hokusei Gakuen. Tuy nhiên, tôi vẫn thất vọng khi nó kết thúc bằng một cú lao dốc nông nổi, nói rằng nó "dễ dàng và bất cẩn" nhưng "không phải là không tự nhiên".
Đó là đoạn băng ghi lại lời khai của một người phụ nữ an nhàn trước đây là nguồn gốc của "tin sốt dẻo". Tuy nhiên, tôi nghe nói rằng trưởng văn phòng Seoul lúc đó đã biết sự tồn tại và nói với Uemura. Do đó, anh ấy đã đến Seoul và nghe cuốn băng và viết một bài báo, nhưng tại sao trưởng văn phòng lại không mời ông Uemura từ Ban các vấn đề xã hội Osaka?
Thật không thể hiểu nổi.

Nishioka: Vào thời điểm đó, Asahi Shimbun có quan điểm về mọi thứ khác nhau tại trụ sở chính ở Tokyo và Osaka, và ấn bản Osaka có một tính năng đặc biệt có tựa đề "Chiến tranh Thái Bình Dương của phụ nữ", trong đó nó thể hiện một niềm tin mạnh mẽ rằng 'người Nhật đã ác trước chiến tranh. '
Nhiều bài báo không xuất hiện trong ấn bản Tokyo.
Chánh văn phòng Seoul, người sẽ thuộc thẩm quyền của Sở Thông tấn Đối ngoại Tokyo, có thể đã cố gắng để các bài báo được viết ở Osaka.

Hata: Tuy nhiên, sự nghi ngờ về việc viết một bài báo dựa trên một cuốn băng không rõ ai đã thổi nó vào vẫn còn đó.
Đại diện của Quân đoàn Tình nguyện Nữ Hàn Quốc đã cho anh ta nghe đoạn băng, nhưng anh ta trở về nhà mà không gặp chính những người phụ nữ an ủi trước đây. Nếu ở đó thêm ba ngày, anh ấy có thể tham dự một cuộc họp báo với Kim Hak-sun, người đã đến trước.
Tôi nghĩ rằng điều đó sẽ khiến nó trở thành một tin sốt dẻo.
Một số cựu sinh viên Asahi nghi ngờ liệu đoạn băng ghi âm có từng tồn tại hay không. Báo cáo của ủy ban độc lập nói chung là giọng điệu gay gắt. Tuy nhiên, tôi hơi thất vọng vì dường như theo báo cáo tháng 8 của Asahi về sự thật và không phát hiện ra bất kỳ sự kiện mới nào hoặc cung cấp bất kỳ cái nhìn sâu sắc mới nào về bản chất của vấn đề phụ nữ thoải mái. Lời khai của Yoshida (xem chú thích 1) đã được thảo luận kỹ lưỡng, và tôi không nghĩ rằng nó sẽ trở thành một điểm gây tranh cãi mới trong tương lai.

Nishioka: Tại sao tờ Asahi Shimbun lại đăng một bài báo xác minh vào tháng 8 năm ngoái? Chính sách ngoại giao chống Nhật trắng trợn của chính quyền Park Geun-hye và chiến dịch ủng hộ phụ nữ thoải mái của người Hàn Quốc sống ở nước ngoài ở Hoa Kỳ và các nơi khác trước đây đã dẫn đến bài báo của Uemura và lời khai đầu tiên của Yoshida Seiji, được cho là 'nô lệ tình dục, 200.000. ' Công chúng Nhật Bản bắt đầu tự hỏi liệu điều đó có kỳ lạ hay không, và khi điều tra, họ nhận ra rằng tờ Asahi đã đưa tin sai về câu chuyện.
Tôi nghĩ rằng đây là kết quả của cuộc tranh luận ngày càng tăng rằng thông tin sai lệch của hơn 20 năm trước là nguyên nhân gây ra thiệt hại dần dần cho danh tiếng của Nhật Bản trên toàn thế giới.

Hata: Tôi đồng ý với bạn. Ảnh hưởng của Asahi đối với dư luận đang nhanh chóng bắt đầu hạ nhiệt và ngày càng có xu hướng chỉ trích nó mạnh mẽ hơn vì lập trường của mình về vấn đề phụ nữ thoải mái. Ngay cả trong các lĩnh vực khác, sự khác biệt của Asahi với dư luận đã gây chú ý. Tôi nghĩ rằng công ty nhận ra rằng họ cần phải thay đổi hướng đi của mình bằng cách nào đó.

Nishioka: Cách thức xác minh được thực hiện cũng ở dạng 'Gửi người đọc', là một cách trả lời câu hỏi của người đọc.
Hai mươi ba năm trước, bác sĩ Hata đến đảo Jeju và lần đầu tiên nêu vấn đề rằng những tuyên bố của Yoshida là bịa đặt, nhưng đây không phải là thái độ trả lời bác sĩ Hata.
Đó là một cách nói, 'Chúng tôi sẽ trả lời những gì chúng tôi bị buộc tội sai,' mặc dù những lời chỉ trích đang ngày càng gia tăng, phải không?
Với tư cách là một tổ chức phát biểu, họ nên đáp lại những lời chỉ trích bằng cách nói, 'Chúng tôi sẽ trả lời bài báo đó của Nishioka.
Hồi ký Uemura cũng không trả lời tờ Nishioka.
-Năm ngoái, chính phủ đã xác minh Tuyên bố Kono (xem chú thích 2). Liệu việc tiết lộ sự thật về lịch sử có mở ra tương lai cho mối quan hệ Nhật - Hàn?
Nishioka: Tôi nghĩ ảnh hưởng lớn nhất đến quan hệ Nhật - Hàn là lời xin lỗi của Thủ tướng Miyazawa Kiichi đối với Tổng thống Roh Tae-woo trong chuyến thăm Hàn Quốc vào tháng 1 năm 1992. Kể từ năm 1951, khi các cuộc đàm phán bình thường hóa quan hệ ngoại giao giữa Nhật Bản và Hàn Quốc. Hàn Quốc bắt đầu, vấn đề phụ nữ thoải mái chưa bao giờ được đề cập như một vấn đề ngoại giao. Nếu có một vấn đề thực sự, nó đáng lẽ phải được xử lý khi Hiệp ước Cơ bản Nhật-Hàn được ký kết vào năm 1965, nhưng nó cũng không phải ở đây. Sau đó, vào những năm 1980, Yoshida đã viết một cuốn sách và đến Hàn Quốc để xin lỗi. Năm 1991, những người từng là phụ nữ thoải mái đã đệ đơn kiện với một luật sư chuyên về bồi thường sau chiến tranh ở Nhật Bản, và Asahi tiếp tục đưa tin câu chuyện theo thời gian thực. Từ trước đến nay, các phương tiện truyền thông Hàn Quốc không đối xử tốt với vấn đề phụ nữ thoải mái, nhưng sau chiến dịch lớn của Asahi vào năm 1991, nó bắt đầu nhận được rất nhiều sự chú ý.

Hata: Vào ngày 11 tháng 1 năm 1992, Asahi đã sử dụng điều này làm bối cảnh để viết một Bài báo Chiến dịch lớn, "Bằng chứng về sự tham gia của quân đội được phát hiện", "Buộc loại bỏ và thoải mái phụ nữ dưới danh nghĩa của Quân đoàn tình nguyện nữ" và "Phần lớn của the Comfort Women is Korean Women "(Phụ nữ thoải mái là Phụ nữ Hàn Quốc)," một cách giống như bịp bợm, và bài xã luận ngày hôm sau lập luận rằng họ nên xin lỗi và bồi thường cho hành động của mình.
Tôi gọi đây là "Vụ nổ lớn", nhưng vấn đề về sự thoải mái của phụ nữ được mở ra theo cốt truyện của Asahi Shimbun.

NISHIOKA: Bộ Ngoại giao đã thúc đẩy vấn đề hơn nữa bằng cách tập trung vào lời xin lỗi trước tiên. Theo báo Asahi, vấn đề phụ nữ thoải mái đã trở thành một vấn đề ngoại giao. Trong đánh giá hiện tại của Tuyên bố Kono, Bộ cho biết họ đã cân nhắc việc xin lỗi sớm nhất là vào tháng 12 năm 1991. Sự thật về việc cưỡng bức phụ nữ, như ông Yoshida đã làm chứng, không được biết và không nên đưa ra lời xin lỗi trước khi tình hình thực tế được điều tra. Tại sao lại xin lỗi ngoại giao ở đây? Một lời bào chữa nên được đưa ra sau khi xem xét vụ việc.

Hata: Tôi nghĩ rằng hơn một nửa nguyên nhân khiến vấn đề phụ nữ thoải mái trở thành một vấn đề lớn như vậy nằm ở Nhật Bản. Hàn Quốc đã bị động. Bắt đầu với ông Yoshida, một số luật sư đã đến nhiều nơi khác nhau ở châu Á để tìm những người phụ nữ an ủi trước đây và đưa họ ra tòa đòi bồi thường. Một số luật sư đã kêu gọi Ủy ban Nhân quyền Liên hợp quốc (nay là Hội đồng Nhân quyền Liên hợp quốc) thay đổi thuật ngữ "phụ nữ thoải mái" thành "nô lệ tình dục" và điều đó đã xảy ra.
Tôi không khỏi thắc mắc tại sao lại có những người Nhật Bản cuồng mưu sát đất nước của họ. Các biện pháp trừng phạt xã hội nên giảm ở các nước khác, nhưng không phải ở Nhật Bản. Thay vào đó, các phương tiện truyền thông sẽ nâng họ lên.

Nishioka: Có vẻ như mọi thứ bắt đầu với việc Asahi xác minh vấn đề phụ nữ thoải mái vào tháng 8 năm ngoái, nhưng thực tế không phải vậy. Sankei Shimbun đã tiết lộ sự thật rằng cuộc phỏng vấn với 16 phụ nữ thoải mái trước đây, được cho là cơ sở cho nhà nước Kono, là một cuộc điều tra nhảm nhí mà không có bất kỳ nghiên cứu hỗ trợ nào, sau khi có được hồ sơ từ thời điểm đó.
Hơn nữa, Sankei Shimbun đã thu thập và công bố đầy đủ một bản hoàn toàn bác bỏ Báo cáo Coomaraswamy (xem chú thích 3), mà Bộ Ngoại giao đã từng đệ trình lên LHQ và sau đó đột ngột rút lại.
Sankei Shimbun và Sound Argument hàng tháng là những con số lớn.
Việc phát hành các tài liệu của chính phủ được coi là tối mật và công bố các dữ kiện mới đã nâng tầm thảo luận. Tôi nghĩ đây là nền tảng cho sự phát triển nhanh chóng của báo cáo về phụ nữ thoải mái. Nếu bạn muốn nói điều gì đó trong tòa soạn, cần phải tìm ra những dữ kiện mới hoặc đề xuất một cách nhìn nhận sự việc mới. Tôi hy vọng rằng loại thảo luận mang tính xây dựng này sẽ tiếp tục trong năm mới.

ผู้ที่เกี่ยวข้องกับ UN จำเป็นต้องรู้

ต่อไปนี้เป็นบทความที่ฉันพบในระหว่างการค้นหา
มาจาก https://ironna.jp/article/825
เป็นความจริงที่ไม่เพียง แต่คนญี่ปุ่นเท่านั้น แต่ยังรวมถึงคนทั่วโลกโดยเฉพาะผู้ที่เกี่ยวข้องกับ UN จำเป็นต้องรู้
เป็นความจริงที่ฮิลลารีคลินตันจำเป็นต้องรู้เป็นพิเศษ
Ikuhiko Hata และ Tsutomu Nishioka 'การรายงานผิดของ Asahi ถือเป็นการหมิ่นประมาทญี่ปุ่น'
The Sankei Shimbun, 3 มกราคม 2015
ปี 2014 ถือเป็นจุดเปลี่ยนที่สำคัญในประเด็น "ผู้หญิงสบาย ๆ " โดยมีการตรวจสอบคำแถลงของ Kono โดยรัฐบาลและการลาออกของประธานาธิบดี Asahi Shimbun
มีความคืบหน้าในสถานการณ์คาบสมุทรหรือการลักพาตัวชาวญี่ปุ่นโดยเกาหลีเหนือในปีนี้หรือไม่?
Ikuhiko Hata (82) นักประวัติศาสตร์ร่วมสมัยและผู้ชนะรางวัล Sound Argument Grand Prize ครั้งที่ 30 และ Nishioka Tsutomu (58) ศาสตราจารย์แห่ง Tokyo Christian University พูดคุยเกี่ยวกับสถานการณ์คาบสมุทรและการลักพาตัวชาวญี่ปุ่นโดยเกาหลีเหนือ
ชายสองคนที่ยังคงร้องขอความจริงของประวัติศาสตร์ได้แบ่งปันมุมมองของพวกเขา
(ผู้ดำเนินรายการ: คุณมาซาโตชิโอโนะรองผู้อำนวยการสำนักงานวิจัยการโต้แย้งด้านเสียง)
- เมื่อวันที่ 10 ธันวาคมปีที่แล้ว Takashi Uemura อดีตนักข่าวของ Asahi Shimbun ได้ตีพิมพ์บันทึกใน "Bungei Shunju" เรื่อง "comfort women" ซึ่งรวมถึงการโต้แย้งดร. Nishioka สื่อบางสำนักยังสัมภาษณ์เขา ปัญหาผู้หญิงสบายใจจะเปลี่ยนใหม่หรือไม่?

Nishioka: ในนิตยสาร Sound Argument ฉบับเดือนกุมภาพันธ์ฉบับล่าสุดฉันได้โต้แย้งนายอูเอมูระอย่างเต็มรูปแบบ เขาอ้างว่าไม่ได้สร้างบัญชีสมมติใด ๆ ในบันทึกความทรงจำของเขา ถึงกระนั้นเขาได้เพิ่มประวัติสมมติโดยพลการซึ่งอดีตผู้หญิงที่ได้รับความสะดวกสบายถูกนำเข้ามาในฐานะกองกำลังอาสาสมัครสตรีซึ่งเธอไม่เคยพูดถึง
และฉันยังวิพากษ์วิจารณ์เขาที่ไม่ได้เขียนประวัติศาสตร์ที่แท้จริงว่า 'เนื่องจากความยากจนเธอถูกขายให้โรงอาหารเพื่อมาเป็น Kisaeng และถูกพ่ออุปถัมภ์ของโรงอาหารนำตัวไปยังสถานีที่สะดวกสบายซึ่งเธอได้บอกกับโลกนี้ซ้ำแล้วซ้ำเล่า มันเป็นสิ่งประดิษฐ์

Hata: เมื่อวันที่ 22 ธันวาคมมีการเผยแพร่รายงานของคณะกรรมการอิสระที่รับหน้าที่โดย Asahi ฉันให้ความสนใจกับเรื่องนี้เนื่องจากความโกลาหลเกี่ยวกับการจ้างงานของ Uemura ในฐานะอาจารย์ที่มหาวิทยาลัยโฮคุเซย์กาคุเอ็น ถึงกระนั้นฉันก็ยังผิดหวังเมื่อมันลงเอยด้วยการกระโดดน้ำตื้นโดยบอกว่า "ง่ายและไม่ระมัดระวัง" แต่ "ไม่ผิดธรรมชาติ"
เป็นเทปบันทึกคำให้การของอดีตนางสบายผู้เป็นที่มาของ "สกู๊ปปี้ไอ" ถึงกระนั้นฉันก็ได้ยินมาว่าตอนนั้นหัวหน้าสำนักโซลรู้การมีอยู่และบอกกับอุเอมุระ ดังนั้นเขาจึงเดินทางไปโซลและฟังเทปและเขียนบทความ แต่เหตุใดหัวหน้าสำนักจึงออกไปเชิญนายอุเอมูระจากแผนกกิจการสังคมโอซาก้า
เป็นเรื่องที่ไม่สามารถเข้าใจได้

Nishioka: ในเวลานั้น Asahi Shimbun มีมุมมองของสิ่งต่าง ๆ ที่สำนักงานใหญ่ในโตเกียวและโอซาก้าแตกต่างกันไปและฉบับโอซาก้ามีคุณลักษณะพิเศษที่ชื่อว่า "Women's Pacific War" ซึ่งนำเสนอความเชื่อมั่นอย่างหนักแน่นว่า 'ชาวญี่ปุ่นเป็น ชั่วร้ายก่อนสงคราม '
หลายบทความไม่ปรากฏในฉบับโตเกียว
หัวหน้าสำนักข่าวโซลซึ่งจะอยู่ภายใต้เขตอำนาจของแผนกข่าวต่างประเทศโตเกียวอาจพยายามให้มีการเขียนบทความในโอซาก้า

Hata: อย่างไรก็ตามข้อสงสัยในการเขียนบทความโดยใช้เทปที่ไม่ชัดเจนว่าใครเป็นคนเป่ามันยังอยู่ที่นั่น
ตัวแทนของคณะอาสาสมัครสตรีแห่งเกาหลีให้เขาฟังเทป แต่เขากลับบ้านโดยไม่ได้พบกับผู้หญิงที่คอยปลอบโยนคนก่อน ถ้าเขาอยู่ที่นั่นอีกสามวันเขาสามารถเข้าร่วมงานแถลงข่าวกับคิมฮักซุนผู้ซึ่งมาข้างหน้า
ฉันคิดว่านั่นจะทำให้เป็นสกู๊ปที่สมบูรณ์
ศิษย์เก่าอาซาฮีบางคนสงสัยว่าเคยมีการบันทึกเทปหรือไม่ รายงานของคณะกรรมการอิสระโดยทั่วไปมีน้ำเสียงที่รุนแรง ถึงกระนั้นฉันก็รู้สึกผิดหวังมากกว่าเล็กน้อยที่ดูเหมือนว่าจะเป็นไปตามรายงานเมื่อเดือนสิงหาคมของ Asahi เกี่ยวกับข้อเท็จจริงและไม่ได้เปิดเผยข้อเท็จจริงใหม่ใด ๆ หรือให้ข้อมูลเชิงลึกใหม่ ๆ เกี่ยวกับธรรมชาติของปัญหาที่ทำให้ผู้หญิงสบายใจ คำให้การของโยชิดะ (ดูหมายเหตุ 1) ได้รับการอภิปรายอย่างละเอียดแล้วและฉันไม่คิดว่ามันจะกลายเป็นประเด็นใหม่ของการโต้แย้งในอนาคต

Nishioka: ทำไม Asahi Shimbun ถึงตีพิมพ์บทความยืนยันเมื่อเดือนสิงหาคมที่ผ่านมา? การทูตต่อต้านญี่ปุ่นอย่างโจ่งแจ้งของรัฐบาลปาร์คกึนเฮและการรณรงค์เพื่อปลอบประโลมผู้หญิงโดยชาวเกาหลีที่อาศัยอยู่ในต่างประเทศในสหรัฐอเมริกาและที่อื่น ๆ ก่อนหน้านี้นำไปสู่บทความ Uemura และคำให้การครั้งแรกของโยชิดะเซจิซึ่งถูกถ่ายทอดในฐานะ 'ทาสทางเพศ 200,000. ประชาชนชาวญี่ปุ่นเริ่มสงสัยว่ามันแปลกหรือไม่และจากการตรวจสอบก็รู้ว่าพวกอาซาฮีรายงานเรื่องนี้ผิด
ฉันคิดว่านี่เป็นผลมาจากการถกเถียงกันมากขึ้นว่าข้อมูลที่ผิด ๆ เมื่อกว่า 20 ปีที่แล้วมีส่วนรับผิดชอบต่อความเสียหายต่อชื่อเสียงของญี่ปุ่นไปทั่วโลกทีละน้อย

Hata: ฉันเห็นด้วยกับคุณ อิทธิพลของ Asahi ที่มีต่อความคิดเห็นของสาธารณชนกำลังเริ่มเย็นลงอย่างรวดเร็วและมีแนวโน้มที่จะวิพากษ์วิจารณ์อย่างรุนแรงมากขึ้นเรื่อย ๆ สำหรับจุดยืนที่มีต่อปัญหาผู้หญิงที่สบายใจ แม้แต่ในพื้นที่อื่น ๆ ความแตกต่างของ Asahi จากความคิดเห็นของประชาชนก็ยังเห็นได้ชัดเจน ฉันคิดว่า บริษัท ตระหนักดีว่าจำเป็นต้องเปลี่ยนทิศทางอย่างใดอย่างหนึ่ง

Nishioka: วิธีการตรวจสอบจะอยู่ในรูปแบบของ 'ถึงผู้อ่าน' ซึ่งเป็นวิธีการตอบคำถามของผู้อ่าน
เมื่อยี่สิบสามปีที่แล้วดร. ฮาตะไปที่เกาะเชจูและยกประเด็นแรกที่กล่าวอ้างของโยชิดะ แต่นี่ไม่ใช่ท่าทีของการตอบดร. ฮาตะ
เป็นวิธีการพูดว่า 'เราจะตอบในสิ่งที่เราถูกกล่าวหาว่าเป็นเท็จ' แม้ว่าคำวิจารณ์จะเพิ่มมากขึ้นใช่ไหม?
ในฐานะองค์กรแห่งการพูดพวกเขาควรตอบสนองต่อคำวิจารณ์ด้วยการพูดว่า 'เราจะตอบกระดาษนิชิโอกะนั้น
ไดอารี่ Uemura ไม่ตอบโจทย์กระดาษ Nishioka เช่นกัน
- ปีที่แล้วรัฐบาลได้ตรวจสอบคำแถลงของ Kono (ดูหมายเหตุ 2) การเปิดเผยความจริงเกี่ยวกับประวัติศาสตร์จะเป็นการเปิดอนาคตของความสัมพันธ์ระหว่างญี่ปุ่น - เกาหลีหรือไม่?
นิชิโอกะ: ฉันคิดว่าอิทธิพลที่สำคัญที่สุดต่อความสัมพันธ์ระหว่างญี่ปุ่น - เกาหลีคือการขอโทษของนายกรัฐมนตรีมิยาซาวะคิอิจิต่อประธานาธิบดีโรห์แทอูระหว่างการเยือนเกาหลีใต้ในเดือนมกราคม พ.ศ. 2535 ตั้งแต่ปี พ.ศ. 2494 เป็นต้นมาเมื่อมีการเจรจาเพื่อฟื้นฟูความสัมพันธ์ทางการทูตระหว่างญี่ปุ่นและใต้ เกาหลีเริ่มต้นขึ้นปัญหาผู้หญิงสบาย ๆ ไม่เคยถูกนำมาใช้เป็นปัญหาทางการทูต หากมีปัญหาจริงควรได้รับการปฏิบัติเมื่อมีการลงนามสนธิสัญญาพื้นฐานญี่ปุ่น - เกาหลีในปี 2508 แต่ก็ไม่ได้อยู่ที่นี่เช่นกัน ต่อมาในช่วงปี 1980 โยชิดะเขียนหนังสือและไปที่เกาหลีเพื่อขอโทษ ในปี 1991 อดีตผู้หญิงที่ได้รับความสะดวกสบายได้ยื่นฟ้องทนายความที่เชี่ยวชาญด้านการชดเชยหลังสงครามในญี่ปุ่นและ Asahi ยังคงรายงานเรื่องราวแบบเรียลไทม์ จนถึงตอนนั้นสื่อเกาหลีไม่ได้ปฏิบัติต่อปัญหาผู้หญิงที่สะดวกสบายเป็นอย่างดี แต่หลังจากการรณรงค์ครั้งใหญ่ของ Asahi ในปี 1991 ก็เริ่มได้รับความสนใจอย่างมาก

ฮาตะ: เมื่อวันที่ 11 มกราคม 2535 อาซาฮีใช้สิ่งนี้เป็นฉากหลังในการเขียนบทความรณรงค์เรื่อง "หลักฐานการมีส่วนร่วมทางทหารที่ค้นพบ" "การบังคับให้ถอดถอนและทำให้ผู้หญิงสบายใจภายใต้ชื่อคณะอาสาสมัครสตรี" และ "เสียงส่วนใหญ่ของ Comfort Women คือผู้หญิงเกาหลี” ในลักษณะหลอกลวงและบทบรรณาธิการในวันต่อมาแย้งว่าควรขอโทษและชดเชยการกระทำของตน
ฉันเรียกสิ่งนี้ว่า "บิ๊กแบง" แต่ประเด็นเรื่องผู้หญิงสบาย ๆ ถูกตีแผ่ตามแผนการของอาซาฮีชิมบุน

NISHIOKA: กระทรวงการต่างประเทศให้การสนับสนุนเพิ่มเติมเกี่ยวกับปัญหานี้โดยมุ่งเน้นไปที่การขอโทษก่อน ปัญหาของผู้หญิงที่สะดวกสบายกลายเป็นปัญหาทางการทูตพร้อมกับรายงานของ Asahi ในการทบทวนแถลงการณ์โคโนะในปัจจุบันกระทรวงกล่าวว่าได้พิจารณาขอโทษแล้วเมื่อต้นเดือนธันวาคม 2534 ไม่ทราบข้อเท็จจริงเกี่ยวกับการบังคับให้ผู้หญิงกระทำตามที่นายโยชิดะให้การเป็นพยานและไม่ควรมีการขอโทษต่อหน้า มีการตรวจสอบสถานการณ์จริง ทำไมต้องขอโทษทางการทูตที่นี่? ควรมีการแก้ตัวหลังจากตรวจสอบคดี

Hata: ฉันคิดว่ามากกว่าครึ่งหนึ่งของการตำหนิสำหรับปัญหาผู้หญิงสบาย ๆ กลายเป็นปัญหาใหญ่ในญี่ปุ่น เกาหลีก็เฉยๆ เริ่มจากคุณโยชิดะทนายความบางคนเดินทางไปยังส่วนต่างๆของเอเชียเพื่อค้นหาอดีตผู้หญิงที่สบายใจและนำพวกเธอไปศาลเพื่อขอค่าชดเชย นักกฎหมายบางคนเรียกร้องให้คณะกรรมการสิทธิมนุษยชนแห่งสหประชาชาติ (ปัจจุบันคือคณะมนตรีสิทธิมนุษยชนแห่งสหประชาชาติ) เปลี่ยนคำว่า "ปลอบผู้หญิง" เป็น "ทาสทางเพศ" และทำให้มันเกิดขึ้น
ฉันอดสงสัยไม่ได้ว่าทำไมถึงมีคนญี่ปุ่นที่หลงใหลในการพยายามฆ่าประเทศของตัวเอง การลงโทษทางสังคมควรตกอยู่ในประเทศอื่น ๆ แต่ไม่ใช่ในญี่ปุ่น แต่สื่อจะยกพวกเขา

Nishioka: ดูเหมือนว่าสิ่งต่างๆเริ่มต้นจากการตรวจสอบปัญหาผู้หญิงสบาย ๆ ของ Asahi เมื่อเดือนสิงหาคมที่ผ่านมา แต่นั่นไม่ใช่อย่างนั้น Sankei Shimbun เปิดเผยความจริงที่ว่าการให้สัมภาษณ์กับอดีตผู้หญิงสบาย ๆ 16 คนซึ่งเชื่อว่าเป็นพื้นฐานสำหรับรัฐโคโนะเป็นการสอบสวนโดยไร้เหตุผลโดยไม่มีงานวิจัยรองรับหลังจากได้รับบันทึกในช่วงเวลานั้น
นอกจากนี้ Sankei Shimbun ยังได้รับและตีพิมพ์แบบเต็มรูปแบบการหักล้างของรายงาน Coomaraswamy (ดูหมายเหตุ 3) ซึ่งกระทรวงการต่างประเทศเคยส่งไปยัง UN แล้วจึงถอนตัวทันที
Sankei Shimbun และ Sound Argument รายเดือนเป็นสกูปใหญ่
การเผยแพร่เอกสารทางราชการที่ถือเป็นความลับสุดยอดและการเปิดเผยข้อเท็จจริงใหม่ทำให้ระดับการอภิปรายสูงขึ้น ฉันคิดว่านี่เป็นเบื้องหลังของการพัฒนาอย่างรวดเร็วของรายงานผู้หญิงที่สวมใส่สบาย หากคุณต้องการพูดอะไรบางอย่างในห้องข่าวคุณจำเป็นต้องหาข้อเท็จจริงใหม่ ๆ หรือเสนอวิธีการใหม่ในการมองสิ่งต่างๆ ฉันหวังว่าการสนทนาที่สร้างสรรค์แบบนี้จะดำเนินต่อไปในช่วงปีใหม่

YK: n jäsenten on tiedettävä.

Seuraava on artikkeli, jonka löysin hakuani.
Se on osoitteesta https://ironna.jp/article/825.
On totta, että Japanin kansalaisten lisäksi myös ympäri maailmaa olevien ihmisten, etenkin YK: n jäsenten, on tiedettävä.
On totta, että Hillary Clintonin on erityisesti tiedettävä.
Ikuhiko Hata ja Tsutomu Nishioka, "Asahin väärät ilmoitukset ovat Japanin kunnianloukkaus".
Sankei Shimbun, 3. tammikuuta 2015
Vuosi 2014 merkitsi merkittävää käännekohtaa "mukavuusnaiset" -kysymyksessä, kun hallitus vahvisti Konon lausunnon ja Asahi Shimbunin presidentin eron.
Onko niemimaan tilanteessa tapahtunut edistystä tai japanilaisten sieppauksia Pohjois-Koreassa tänä vuonna?
Ikuhiko Hata (82), nykyajan historioitsija ja 30. ääniargumentin suurimman palkinnon voittaja, ja Tokyo Christian Universityn professori Nishioka Tsutomu (58) keskustelevat niemimaan tilanteesta ja Japanin kansalaisten sieppauksista Pohjois-Koreassa.
Kaksi miestä, jotka vetoavat edelleen historian totuuteen, jakoivat näkemyksensä.
(Moderaattori: Masatoshi Ohno, Sound Argument-tutkimustoimiston varajohtaja)
- Viime vuoden 10. joulukuuta Takashi Uemura, entinen Asahi Shimbun -toimittaja, julkaisi "Bungei Shunju" -muistiossa "mukavuusnaiset" -numeron, johon sisältyy vastaväite tohtori Nishiokalle. Jotkut tiedotusvälineet haastattelivat myös häntä. Ovatko naisten myöntämät mukavuudet uuden käänteen?

Nishioka: Kuukausittaisen Sound Argument -lehden viimeisimmässä helmikuun numerossa annoin täydellisen vastaväitteen herra Uemuralle. Hän väittää, että hän ei valmistanut muistelmissaan kuvitteellisia kertomuksia. Silti hän lisäsi mielivaltaisesti kuvitteellisen historian, jossa entiset mukavuusnaiset itse tuotiin Naisten vapaaehtoisjoukkoksi, jota hän ei koskaan maininnut.
Ja kritisoin myös häntä siitä, ettei hän kirjoittanut todellista historiaa "Köyhyyden seurauksena hänet myytiin kissataloon Kisaengiksi ja hänet vietiin mukavuusasemalle kissanhoitopäivän isä", jonka hän toistuvasti kertoi maailmalle niin, että se oli keksintöä.

Hata: 22. joulukuuta Asahin tilaaman riippumattoman komitean raportti julkaistiin. Pyysin sitä huomiota, koska Uemura palkattiin luennoitsijaksi Hokusei Gakuen -yliopistossa. Silti pettyin, kun se päätyi matalaksi sykkyydeksi sanomalla, että se oli "helppoa ja huolimatonta", mutta "ei luonnotonta".
Se on nauha, joka tallentaa entisen mukavuusnaisen todistuksen, joka oli "kauhan" lähde. Kuulin kuitenkin, että Soulin toimiston päällikkö tiesi tuolloin olemassaolon ja kertoi Uemuralle. Siksi hän matkusti Souliin ja kuunteli nauhaa ja kirjoitti artikkelin, mutta miksi toimiston päällikkö menetti tapaansa kutsua herra Uemuran Osakan sosiaaliasioiden osastolta?
Se on käsittämätöntä.

Nishioka: Asahi Shimbunilla oli tuolloin käsitys asioista eri tavalla pääkonttorissaan Tokiossa ja Osakassa, ja Osakan painoksella oli erityisominaisuus nimeltään "Naisten Tyynenmeren sota", jossa se antoi vahvan vakuutuksen siitä, että "japanilaiset olivat paha ennen sotaa. '
Monet artikkelit eivät ilmestyneet Tokion painoksessa.
Soulin toimiston päällikkö, joka olisi Tokion ulkomaisten uutisten osaston lainkäyttövallassa, on saattanut yrittää saada artikkeleita Osakaan.

Hata: Siitä huolimatta, että on epäselvää kirjoittaa artikkeli nauhalle perustuen, oli epäselvää siitä, kuka sen puhalsi, on edelleen olemassa.
Korean naisten vapaaehtoisjoukon edustaja antoi hänen kuunnella nauhaa, mutta hän palasi kotiin tapamatta entisiä mukavuusnaisia. Jos hän pysyisi siellä vielä kolme päivää, hän voisi osallistua tiedotustilaisuuteen ilmoittautuneen Kim Hak-sunin kanssa.
Mielestäni se olisi tehnyt siitä täydellisen kauhan.
Jotkut Asahi-alumnit epäilevät, onko nauhoitusta koskaan olemassa. Riippumattoman komitean mietintö oli yleisesti ottaen ankara. Silti olin enemmän kuin vähän pettynyt siihen, että näytti seuraavan Asahin elokuun raporttia tosiasioista, eikä paljastanut mitään uusia tosiasioita tai antanut uutta tietoa naisten mukavuusongelman luonteesta. Yoshidan todistuksesta (ks. Huomautus 1) on keskusteltu perusteellisesti, enkä usko, että siitä tulee tulevaisuudessa uutta väitettä.

Nishioka: Miksi Asahi Shimbun julkaisi todentamisartikkelin viime elokuussa? Park Geun-hye -hallinnon räikeä japanilainen diplomatia ja ulkomailla Yhdysvalloissa ja muualla asuvien korealaisten kampanja lohduttavien naisten hyväksi oli jo aikaisemmin johtanut Uemura-artikkeliin ja Yoshida Seijin ensimmäiseen todistukseen, joka välitettiin seksisekijöinä. 200000.' Japanilainen yleisö alkoi ihmetellä, oliko se outoa, ja tutkiessaan he huomasivat, että Asahi oli ilmoittanut virheellisesti tarinan.
Mielestäni tämä on seurausta kasvavasta keskustelusta, jonka mukaan yli 20 vuotta sitten annettu väärien tietojen aiheuttama asteittainen vahingoittuminen Japanin maineelle ympäri maailmaa.

Hata: Olen kanssasi samaa mieltä. Asahin vaikutus julkiseen mielipiteeseen alkaa nopeasti rauhoittua, ja on yhä enemmän taipumusta kritisoida sitä voimakkaammin kantaansa mukavuusnaisten kysymykseen. Jopa muillakin alueilla Asahin poikkeama julkisesta mielipiteestä on ollut huomattavaa. Luulen, että yritys tajusi, että sen oli muutettava suuntaa jotenkin.

Nishioka: Tapa, jolla varmennus tehdään, on myös 'Lukijalle' -muodossa, joka on tapa vastata lukijan kysymyksiin.
Kaksikymmentäkolme vuotta sitten tohtori Hata meni Jeju-saarelle ja esitti ensin kysymyksen siitä, että Yoshidan väitteet valmistuivat, mutta tämä ei ole asenne vastata tohtori Hataan.
Se on tapa sanoa: "Me vastaamme mihinkään väärin syytettyihin", vaikka kritiikki kasvaa, eikö niin?
Puhejärjestönä heidän tulisi vastata kritiikkiin sanomalla: 'Me vastaamme siihen Nishioka-asiakirjaan.
Uemura-muistelma ei myöskään vastaa Nishioka-paperille.
- Viime vuonna hallitus vahvisti Konon lausunnon (ks. Liite 2). Avaako historian totuuden paljastaminen Japanin ja Korean suhteita tulevaisuudessa?
Nishioka: Mielestäni merkittävin vaikutus Japanin ja Korean suhteisiin oli pääministeri Miyazawa Kiichin anteeksipyyntö presidentti Roh Tae-woolle hänen vierailullaan Etelä-Koreaan tammikuussa 1992. Vuodesta 1951, jolloin neuvottelut diplomaattisuhteiden normalisoinnista Japanin ja eteläisen välillä Korea aloitti, mukavuusnaisia ​​koskevaa kysymystä ei ollut koskaan käsitelty diplomaattisena kysymyksenä. Jos siellä oli todellinen ongelma, sitä olisi pitänyt käsitellä, kun Japanin ja Korean perussopimus allekirjoitettiin vuonna 1965, mutta sitä ei ollut myöskään täällä. Myöhemmin, 1980-luvulla, Yoshida kirjoitti kirjan ja meni Koreaan anteeksi. Vuonna 1991 entiset mukavuusnaiset nostivat oikeudenkäynnin sodanjälkeisiin korvauksiin erikoistuneelle lakimiehelle Japanissa, ja Asahi jatkoi tarinan kertomista reaaliajassa. Siihen asti Korean tiedotusvälineet eivät olleet kovin hyvin käsitelleet naispuolisten mukavuuksien aiheita, mutta Asahin vuonna 1991 harjoittaman suuren kampanjan jälkeen se sai paljon huomiota.

Hata: 11. tammikuuta 1992 Asahi käytti tätä taustana kirjoittamalla suuren kampanjaartikkelin "Todisteet sotilaallisesta osallistumisesta löydettyä", "Pakolliset poisto- ja mukautusnaiset naisten vapaaehtoisjoukon nimellä" ja "Suurin osa mukavuusnaiset ovat korealaisia ​​naisia ​​", temppuomaisella tavalla, ja seuraavan päivän toimitus väitti, että heidän tulisi pyytää anteeksi ja korvata toimintansa.
Kutsun tätä "Big Bang", mutta mukavuus naisten kysymys avautui Asahi Shimbun juoni.

NISHIOKA: Ulkoasiainministeriö antoi entistä enemmän vauhtia keskittymällä ensin anteeksipyyntöön. Naisten mukavuuskysymyksestä tuli diplomaattisia kysymyksiä Asahi-raporttien kanssa. Konon lausunnon nykyisessä katsauksessa ministeriö toteaa harkitsevansa anteeksipyyntöä jo joulukuussa 1991. Naisten pakkotoimenpiteistä, kuten herra Yoshida on todistanut, tosiasioita ei tunneta, eikä anteeksipyyntöä pitäisi tehdä ennen todellinen tilanne selvitetään. Miksi anteeksi diplomaattisesti täällä? Tapaus on tutkittava tutkittuaan tapauksen.

Hata: Mielestäni yli puolet mukavuusnaisten syyllisyydestä tuli niin suureksi ongelmaksi Japaniin. Korea on ollut passiivinen. Yoshidasta alkaen jotkut lakimiehet menivät eri puolille Aasiaa etsimään entisiä lohdutusnaisia ​​ja nostivat heidät tuomioistuimeen korvausta varten. Jotkut lakimiehet kehottivat YK: n ihmisoikeustoimikuntaa (nykyinen YK: n ihmisoikeusneuvosto) muuttamaan ilmauksen "lohduttavat naiset" termiin "seksiorja" ja saattoivat sen tapahtumaan.
En voi ihmetellä, miksi on japanilaisia, jotka ovat niin intohimoisia yrittäessään tappaa oman maansa. Sosiaalisten pakotteiden pitäisi laskea muissa maissa, mutta ei Japanissa. Sen sijaan media nostaisi heidät.

Nishioka: Näyttää siltä, ​​että asiat alkoivat siitä, kun Asahi oli todennut naispuolisten mukavuuksien myöntämisen viime elokuussa, mutta niin ei oikeastaan ​​ole. Sankei Shimbun paljasti tosiasian, että 16 entisen mukavuusnaisen haastattelu, jonka uskottiin olevan Konon osavaltion perusta, oli paskaa tutkinta ilman minkäänlaista tukea tukevaa tutkimusta, kun hän oli hankkinut ajalta asiakirjoja.
Lisäksi Sankei Shimbun on saanut ja julkaissut kokonaan Coomaraswamy-raportin (ks. Huomautus 3), jonka ulkoministeriö lähetti kerran YK: lle ja peruutti sen jälkeen äkillisesti.
Sankei Shimbun ja kuukausittainen Sound Argument ovat suuret kauhat.
Salaisiksi pidettyjen hallitusten asiakirjojen julkaiseminen ja uusien tosiasioiden julkistaminen nostivat keskustelua. Mielestäni tämä oli mukavuusnaisten mietinnön nopean kehityksen tausta. Jos haluat sanoa jotain uutishuoneessa, on tarpeen löytää uusia tosiseikkoja tai ehdottaa uutta tapaa katsoa asioita. Toivon, että tällainen rakentava keskustelu jatkuu uudella vuonna.

de som er involvert i FN, trenger å vite det.

Følgende er en artikkel jeg fant i løpet av søket mitt.
Det er fra https://ironna.jp/article/825.
Det er sannheten at ikke bare japanerne, men også mennesker rundt om i verden, spesielt de som er involvert i FN, trenger å vite det.
Det er en sannhet Hillary Clinton spesielt trenger å vite.
Ikuhiko Hata og Tsutomu Nishioka, 'Asahis feilrapportering er ærekrenkelse av Japan.'
Sankei Shimbun, 3. januar 2015
Året 2014 markerte et betydelig vendepunkt i "trøste kvinner" -spørsmålet, med verifisering av Kono-uttalelsen av regjeringen og fratredelsen av presidenten i Asahi Shimbun.
Er det noen fremgang i halvøyesituasjonen eller bortføringen av japanere av Nord-Korea i år?
Ikuhiko Hata (82), en samtidshistoriker og vinner av den 30. Sound Argument Grand Prize, og Nishioka Tsutomu (58), en professor ved Tokyo Christian University, diskuterer situasjonshalvøya og bortføringen av japanske statsborgere av Nord-Korea.
De to mennene, som fortsetter å appellere for sannheten i historien, delte sine synspunkter.
(Moderator: Mr. Masatoshi Ohno, visedirektør for Sound Argument Research Office)
- 10. desember i fjor publiserte Takashi Uemura, en tidligere reporter for Asahi Shimbun, et memoar i "Bungei Shunju" om "trøstekvinner" -spørsmålet, som inkluderte en tilbakevisning til Dr. Nishioka. Noen medier har også intervjuet ham. Vil trøstekvinnen ta en ny vending?

Nishioka: I den siste utgaven av februar av det månedlige Sound Argument-magasinet ga jeg en full avsky til Mr. Uemura. Han hevder at han ikke fremstilte noen fiktive kontoer i memoarene. Likevel tilføyde han vilkårlig en fiktiv historie der de tidligere trøstekvinnene selv ble hentet inn som The Women's Volunteer Corps, som hun aldri nevnte.
Og jeg kritiserte ham også for å ikke ha skrevet en ekte historie om 'Som et resultat av fattigdom, ble hun solgt til cathouse for å bli en Kisaeng og ført til en komfortstasjon av cathouses fosterfar,' som hun gjentatte ganger fortalte verden slik at det var en fabrikasjon.

Hata: 22. desember ble rapporten fra en uavhengig komité bestilt av Asahi utgitt. Jeg la merke til det på grunn av opprøret over Uemuras ansettelse som foreleser ved Hokusei Gakuen University. Likevel ble jeg skuffet da det endte med et grunt stup, og sa at det var "enkelt og uforsiktig", men "ikke unaturlig."
Det er et bånd som tar opp vitneforklaringen til en tidligere trøstekvinne som var kilden til "scoopen". Likevel hørte jeg at Seoul-byråsjefen den gangen visste eksistensen og fortalte Uemura. Derfor reiste han til Seoul og lyttet til båndet og skrev en artikkel, men hvorfor gikk byråsjefen ut av sin vei for å invitere Mr. Uemura fra Osaka Division of Social Affairs?
Det er uforståelig.

Nishioka: På den tiden hadde Asahi Shimbun et syn på forskjellige ting ved hovedkvarteret i Tokyo og Osaka, og Osaka-utgaven hadde en spesiell funksjon med tittelen "Women's Pacific War", der den ga en sterk overbevisning om at 'japanerne var ondskap før krigen. '
Mange artikler dukket ikke opp i Tokyo-utgaven.
Seoul-byråsjefen, som ville være under jurisdiksjonen til Tokyo Foreign News Department, kan ha prøvd å ha artiklene skrevet i Osaka.

Hata: Likevel er tviligheten ved å skrive en artikkel basert på et bånd som var uklart om hvem som blåste den inn fremdeles.
Representanten for det koreanske kvinnenes frivillige korps lot ham høre på båndet, men han kom hjem uten å møte de tidligere trøstekvinnene. Hvis han ble der i tre dager til, kunne han delta på en pressekonferanse med Kim Hak-sun, som kom frem.
Jeg tror det ville ha gjort det til et komplett øse.
Noen Asahi-alumner tviler på om båndopptaket noen gang har eksistert eller ikke. Rapporten fra det uavhengige komiteen var generelt tøff i sin tonefall. Likevel ble jeg mer enn litt skuffet over at det så ut til å følge Asahis august-rapport om fakta, og ikke avdekket nye fakta eller ga noen ny innsikt i arten av komfortkvinnen. Yoshida-vitnesbyrdet (se note 1) er blitt grundig diskutert, og jeg tror ikke det vil bli et nytt poeng i tiden fremover.

Nishioka: Hvorfor publiserte Asahi Shimbun en bekreftelsesartikkel i august i fjor? Det beskjedne anti-japanske diplomatiet fra Park Geun-hye-administrasjonen og kampanjen for å trøste kvinner av koreanere bosatt i utlandet i USA og andre steder hadde tidligere ført til Uemura-artikkelen og Yoshida Seijis første vitnesbyrd, som ble overført som 'sexslaver, 200000. Den japanske offentligheten begynte å lure på om det var rart, og skjønte etter undersøkelse at asahiene hadde feilrapportert historien.
Jeg tror dette er resultatet av den økende debatten om at feilinformasjon fra mer enn 20 år siden er ansvarlig for den gradvise skaden på Japans omdømme over hele verden.

Hata: Jeg er enig med deg. Asahis innflytelse på opinionen begynner raskt å kjøle seg ned, og det er en økende tendens til å kritisere den sterkere for sin holdning til komfortkvinnen. Selv på andre områder har Asahis avvik fra opinionen vært merkbar. Jeg tror selskapet innså at det på en eller annen måte måtte endre retning.

Nishioka: Slik bekreftelsen gjøres, er også i form av en 'Til leseren', som er en måte å svare på leserens spørsmål.
For 25 år siden dro Dr. Hata til Jeju-øya og tok først opp spørsmålet om at Yoshidas påstander var fremstilt, men dette er ikke en holdning til å svare Dr. Hata.
Det er en måte å si 'Vi vil svare på det vi er feilaktig siktet', selv om kritikken vokser, ikke sant?
Som en organisasjon av tale, bør de svare på kritikk ved å si: 'Vi vil svare på det Nishioka-papiret.
Uemura-memoaret svarer heller ikke på Nishioka-papiret.
-Siste år verifiserte regjeringen Kono-uttalelsen (se note 2). Vil det å avsløre sannheten om historien åpne fremtiden for forholdet mellom Japan og Korea?
Nishioka: Jeg tror den viktigste innflytelsen på forholdet mellom Japan og Korea var statsminister Miyazawa Kiichis unnskyldning til president Roh Tae-woo under hans besøk i Sør-Korea i januar 1992. Siden 1951, da forhandlinger om normalisering av diplomatiske forbindelser mellom Japan og Sør Korea begynte, trøstekvinnen ble aldri behandlet som et diplomatisk spørsmål. Hvis det var et reelt problem, burde det ha blitt behandlet da Japan-Korea grunntraktat ble undertegnet i 1965, men det var ikke her heller. Senere, på 1980-tallet, skrev Yoshida en bok og dro til Korea for å be om unnskyldning. I 1991 ankom tidligere trøstekvinner søksmål med en advokat som spesialiserte seg i etterkrigskompensasjon i Japan, og Asahi fortsatte å rapportere historien i sanntid. Inntil da hadde ikke de koreanske mediene behandlet komfortkvinnen-saken særlig godt, men etter Asahis store kampanje i 1991 begynte den å få mye oppmerksomhet.

Hata: 11. januar 1992 brukte Asahi dette som et bakteppe for å skrive en artikkel om stor kampanje, "Bevis for militær involvering oppdaget," "Tvangsfjerning og trøstekvinner under navnet Kvinnenes frivillige korps" og "Majoriteten av Comfort Women er koreanske kvinner, "på en lurt måte, og den følgende dagens redaksjon argumenterte for at de skulle be om unnskyldning og kompensere for sine handlinger.
Jeg kaller dette "Big Bang", men den komforten kvinneproblemet utfoldet i henhold til Asahi Shimbun-plottet.

NISHIOKA: Utenriksdepartementet ga saken et ytterligere løft ved å fokusere på en unnskyldning først. Trøste kvinnenes spørsmål ble et diplomatisk spørsmål sammen med Asahi-rapportene. I den nåværende gjennomgangen av Kono-uttalelsen sier departementet at det vurderte å be om unnskyldning allerede i desember 1991. Fakta om tvangsutgivelse av kvinner, som Mr. Yoshida har vitnet om, er ikke kjent, og en unnskyldning bør ikke fremmes før faktiske situasjoner blir undersøkt. Hvorfor beklager diplomatisk her? Det skal lages en unnskyldning etter å ha undersøkt saken.

Hata: Jeg tror mer enn halvparten av skylden for komfortkvinnen ble et så stort problem ligger hos Japan. Korea har vært passiv. Fra og med Yoshida dro noen advokater til forskjellige deler av Asia for å finne tidligere trøstekvinner og brakte dem for retten for erstatning. Noen advokater ba FNs menneskerettighetskommisjon (nå FNs menneskerettighetsråd) om å endre begrepet "trøste kvinner" til "sexslaver" og fikk det til å skje.
Jeg kan ikke la være å lure på hvorfor det er japanske mennesker som er så lidenskapelig opptatt av å prøve å drepe sitt eget land. Sosiale sanksjoner bør falle i andre land, men ikke i Japan. I stedet ville media løftet dem.

Nishioka: Det ser ut som ting startet med Asahi-verifiseringen av komfortkvinnen-problemet i august i fjor, men det er faktisk ikke tilfelle. Sankei Shimbun avslørte det faktum at et intervju med 16 tidligere trøstekvinner, som antas å være grunnlaget for Kono-staten, var en tullete etterforskning uten å ha støttet forskning, etter å ha innhentet journaler fra den tiden.
Videre har Sankei Shimbun innhentet og publisert i sin helhet en fantomrefusjon av Coomaraswamy-rapporten (se note 3), som Utenriksdepartementet en gang sendte FN og deretter brått trakk seg tilbake.
Sankei Shimbun og det månedlige lydargumentet er de store øseene.
Frigjøring av regjeringsdokumenter som ble ansett for å være hemmelig og utgivelsen av nye fakta løftet diskusjonsnivået. Jeg tror dette var bakgrunnen for den raske utviklingen av komfortkvinnen-rapporten. Hvis du vil si noe i nyhetsrommet, er det nødvendig å finne nye fakta eller foreslå en ny måte å se på ting på. Jeg håper at denne typen konstruktive diskusjoner fortsetter på nyåret.

de involverede i FN, har brug for at vide det.

Det følgende er en artikel, jeg fandt i løbet af min søgning.
Det er fra https://ironna.jp/article/825.
Det er sandheden, at ikke kun de japanske mennesker, men også mennesker over hele verden, især dem, der er involveret i FN, har brug for at vide det.
Det er en sandhed, som Hillary Clinton især har brug for at vide.
Ikuhiko Hata og Tsutomu Nishioka, 'Asahis fejlagtige rapportering er ærekrænkelse af Japan.'
Sankei Shimbun, den 3. januar 2015
Året 2014 markerede et betydeligt vendepunkt i spørgsmålet om "komfortkvinder" med verifikationen af ​​Kono-erklæringen af ​​regeringen og fratræden af ​​præsidenten for Asahi Shimbun.
Er der nogen fremskridt med hensyn til halvøens situation eller bortførelse af japanere fra Nordkorea i år?
Ikuhiko Hata (82), en moderne historiker og vinder af den 30. Sound Argument Grand Prize, og Nishioka Tsutomu (58), en professor ved Tokyo Christian University, diskuterer situationen halvøen og bortførelsen af ​​japanske statsborgere af Nordkorea.
De to mænd, der fortsat appellerer til historiens sandhed, delte deres synspunkter.
(Moderator: Mr. Masatoshi Ohno, viceadministrerende direktør for Sound Argument Research Office)
- Den 10. december sidste år offentliggjorde Takashi Uemura, en tidligere reporter for Asahi Shimbun, et memoir i "Bungei Shunju" om spørgsmålet om "komfortkvinder", som omfattede en tilbagevisning til Dr. Nishioka. Nogle medier sendte også interview med ham. Vil den komfort, kvinder udsteder, tage en ny vending?

Nishioka: I den seneste februarudgave af det månedlige Sound Argument-magasin gav jeg en fuldt tilbageviste til Mr. Uemura. Han hævder, at han ikke fremstillede nogen fiktive konti i sine memoarer. Stadig tilføjede han vilkårligt en fiktiv historie, hvor de tidligere trøstekvinder selv blev bragt ind som Kvindenes Frivillige Korps, som hun aldrig nævnte.
Og jeg kritiserede ham også for ikke at skrive en rigtig historie om 'Som et resultat af fattigdom blev hun solgt til cathouse for at blive en Kisaeng og ført til en komfortstation af cathouses fosterfar,' som hun gentagne gange fortalte verden, så det var en fabrikation.

Hata: Den 22. december blev rapporten fra et uafhængigt udvalg bestilt af Asahi frigivet. Jeg var opmærksom på det på grund af oprøret over Uemuras ansættelse som underviser ved Hokusei Gakuen University. Jeg var stadig skuffet, da det endte med at være et lavt spring, idet det sagde, at det var "let og uforsigtigt", men "ikke unaturligt."
Det er et bånd, der optager vidnesbyrdet fra en tidligere trøstekvinde, der var kilden til "scoop". Stadig hørte jeg, at Seoul-kontorets chef på det tidspunkt vidste eksistensen og fortalte Uemura. Derfor rejste han til Seoul og lyttede til båndet og skrev en artikel, men hvorfor gik bureauchefen ud af hans måde at invitere Mr. Uemura fra Osaka's afdeling for sociale anliggender?
Det er uforståeligt.

Nishioka: På det tidspunkt havde Asahi Shimbun et andet syn på tingene i hovedkvarteret i Tokyo og Osaka, og Osaka-udgaven havde en særlig funktion med titlen "Women's Pacific War", hvor den præsenterede en stærk overbevisning om, at japanerne var onde før krigen. '
Mange artikler blev ikke vist i Tokyo-udgaven.
Seoul-kontorets chef, der ville være under Tokyo's Foreign News Department, kan have forsøgt at få artiklerne skrevet i Osaka.

Hata: Ikke desto mindre er tvivlsomheden med at skrive en artikel, der er baseret på et bånd, der var uklart, hvem der sprængte den stadig frem.
Representanten for det koreanske kvindelige frivillige korps lod ham lytte til båndet, men han vendte hjem uden at møde de tidligere trøstekvinder. Hvis han blev der i yderligere tre dage, kunne han deltage på en pressekonference med Kim Hak-sun, der kom frem.
Jeg tror, ​​det ville have gjort det til et komplet scoop.
Nogle Asahi-alumner tvivler på, om båndoptagelsen nogensinde har eksisteret. Rapporten fra det uafhængige udvalg var generelt hård i sin tonefald. Alligevel var jeg mere end lidt skuffet over, at det så ud til at følge Asahis august-rapport om fakta og ikke afslørede nye fakta eller gav nogen ny indsigt i arten af ​​den komfort, kvindespørgsmål var. Yoshida-vidnesbyrdet (se note 1) er blevet grundigt drøftet, og jeg tror ikke, det vil blive et nyt punkt i fremtiden.

Nishioka: Hvorfor offentliggjorde Asahi Shimbun en verifikationsartikel i august sidste år? Det åbenlyse anti-japanske diplomati fra Park Geun-hye-administrationen og kampagnen for at trøste kvinder fra koreanere, der bor i udlandet i USA og andre steder, havde tidligere ført til Uemura-artiklen og Yoshida Seijis første vidnesbyrd, der blev overført som 'sexslaver, 200.000.' Den japanske offentlighed begyndte at spekulere på, om det var mærkeligt, og ved efterforskning indså, at Asahien havde forkert rapporteret historien.
Jeg tror, ​​dette er resultatet af den voksende debat, at den forkerte information for mere end 20 år siden er ansvarlig for den gradvise skade på Japans omdømme overalt i verden.

Hata: Jeg er enig med dig. Asahis indflydelse på den offentlige mening begynder hurtigt at køle ned, og der er en stigende tendens til at kritisere den mere kraftigt for sin holdning til komfortkvindespørgsmålet. Selv på andre områder har Asahis afvigelse fra den offentlige mening været mærkbar. Jeg tror, ​​at virksomheden indså, at det på en eller anden måde skulle ændre retning.

Nishioka: Den måde, verifikationen udføres på, er også i form af en 'Til læseren', som er en måde at besvare læserens spørgsmål.
For 23 år siden rejste Dr. Hata til Jeju Island og rejste først spørgsmålet om, at Yoshidas påstande var fremstillet, men dette er ikke en holdning til at besvare Dr. Hata.
Det er en måde at sige 'Vi vil svare på, hvad vi er urigtigt beskyldt', selvom kritikken vokser, ikke?
Som en organisation af tale skal de svare på kritik ved at sige, 'Vi vil svare det Nishioka-papir.
Uemura-memoiret besvarer heller ikke Nishioka-papiret.
-I det sidste år verificerede regeringen Kono-erklæringen (se note 2). Vil det at afsløre sandheden om historien åbne fremtiden for forbindelserne mellem Japan og Korea?
Nishioka: Jeg tror, ​​at den mest betydningsfulde indflydelse på forbindelserne mellem Japan og Korea var premierminister Miyazawa Kiichis undskyldning til præsident Roh Tae-woo under hans besøg i Sydkorea i januar 1992. Siden 1951, da forhandlinger om normalisering af diplomatiske forbindelser mellem Japan og Syd Korea begyndte, og komfortkvindespørgsmålet var aldrig blevet behandlet som et diplomatisk spørgsmål. Hvis der var et reelt problem, skulle det have været behandlet, da Japan-Korea-grundtraktaten blev underskrevet i 1965, men den var heller ikke her. Senere, i 1980'erne, skrev Yoshida en bog og rejste til Korea for at undskylde. I 1991 indgav tidligere trøstekvinder en retssag til en advokat med speciale i kompensation efter krigen i Japan, og Asahi fortsatte med at rapportere historien i realtid. Indtil da havde de koreanske medier ikke behandlet komfortkvinden meget godt, men efter Asahis store kampagne i 1991 begyndte den at få en masse opmærksomhed.

Hata: Den 11. januar 1992 brugte Asahi dette som baggrund til at skrive en stor kampagneartikel, "Bevis for militær involvering opdaget," "Tvungen fjernelse og komfortkvinder under navnet Kvindernes Frivillige Korps" og "Størstedelen af Komfortkvinderne er koreanske kvinder, ”på en trick-lignende måde, og den følgende dags redaktion blev argumenteret for, at de skulle undskylde og kompensere for deres handlinger.
Jeg kalder dette "Big Bang", men den komfort, kvindeproblemet udfoldede i henhold til Asahi Shimbun-plot.

NISHIOKA: Udenrigsministeriet gav et yderligere løft til spørgsmålet ved først at fokusere på en undskyldning. Komfortkvinden blev et diplomatisk emne sammen med Asahi-rapporterne. I den aktuelle gennemgang af Kono-erklæringen siger ministeriet, at det overvejede undskyldning allerede i december 1991. Fakta om tvangsudgivelse af kvinder, som hr. Yoshida har vidnet, vides ikke, og man må ikke undskylde før Den faktiske situation undersøges. Hvorfor undskylde diplomatisk her? En undskyldning bør fremsættes efter at have undersøgt sagen.

Hata: Jeg tror, ​​at mere end halvdelen af ​​skylden for det komfortable kvindespørgsmål blev et så stort problem ligger hos Japan. Korea har været passiv. Fra Mr. Yoshida tog nogle advokater til forskellige dele af Asien for at finde tidligere trøstekvinder og bragte dem til retten for erstatning. Nogle advokater opfordrede FNs Menneskerettighedskommission (nu FNs Menneskerettighedsråd) til at ændre udtrykket "trøst kvinder" til "sex slaver" og fik det til at ske.
Jeg kan ikke undgå, at undre mig over, hvorfor der er japanske mennesker, der er så lidenskabelige over at prøve at dræbe deres eget land. Sociale sanktioner bør falde i andre lande, men ikke i Japan. I stedet ville medierne løfte dem.

Nishioka: Det ser ud til, at tingene startede med Asahis verifikation af komfortkvinden i august sidste år, men det er faktisk ikke tilfældet. Sankei Shimbun afslørede det faktum, at et interview med 16 tidligere trøstekvinder, som antages at være grundlaget for Kono-staten, var en bullshit-undersøgelse uden nogen støtteundersøgelser efter at have indhentet journaler fra det tidspunkt.
Desuden har Sankei Shimbun opnået og offentliggjort en fantomafvisning af Coomaraswamy-rapporten (se note 3), som Udenrigsministeriet engang forelagde FN og derefter pludseligt trak sig tilbage.
Sankei Shimbun og det månedlige lydargument er de store scoops.
Frigivelsen af ​​regeringsdokumenter, der blev betragtet som tophemmelighed og frigivelsen af ​​nye fakta, hævede diskussionsniveauet. Jeg tror, ​​dette var baggrunden for den hurtige udvikling af rapporten om kvinder for komfort. Hvis du vil sige noget i nyhedsrummet, er det nødvendigt at finde nye fakta eller foreslå en ny måde at se på tingene på. Jeg håber, at denne form for konstruktiv diskussion fortsætter i det nye år.

de som är involverade i FN, behöver veta.

Följande är en artikel jag hittade under min sökning.
Det är från https://ironna.jp/article/825.
Det är sanningen som inte bara Japans befolkning utan även människor runt om i världen, särskilt de som är involverade i FN, behöver veta.
Det är en sanning som Hillary Clinton särskilt behöver veta.
Ikuhiko Hata och Tsutomu Nishioka, 'Asahis felrapportering är förtal för Japan.'
Sankei Shimbun, 3 januari 2015
År 2014 markerade en betydande vändpunkt i frågan om "komfortkvinnor", med verifieringen av Kono-uttalandet av regeringen och avgång från presidenten för Asahi Shimbun.
Finns det några framsteg i halvönssituationen eller bortförandet av japanska folket av Nordkorea i år?
Ikuhiko Hata (82), en samtida historiker och vinnare av det 30: e Sound Argument Grand Prize, och Nishioka Tsutomu (58), professor vid Tokyo Christian University, diskuterar situationens halvö och bortförandet av japanska medborgare av Nordkorea.
De två männen, som fortsätter att vädja för historiens sanning, delade sina åsikter.
(Moderator: Herr Masatoshi Ohno, biträdande direktör för forskningsbyrån för ljudargument)
- Den 10 december förra året publicerade Takashi Uemura, en före detta reporter för Asahi Shimbun, en memoar i "Bungei Shunju" i frågan om "komfortkvinnor", som inkluderade ett avslag till Dr. Nishioka. Vissa medier har också intervjuat honom. Kommer komfortkvinnan att ta en ny vändning?

Nishioka: I det senaste februariutgåvan av det månatliga Sound Argument-magasinet gav jag ett fullständigt avslag till Mr. Uemura. Han hävdar att han inte tillverkade fiktiva konton i sina memoarer. Ändå tilllade han godtyckligt en fiktiv historia där de tidigare tröstkvinnorna själva fördes in som The Women's Volunteer Corps, som hon aldrig nämnde.
Och jag kritiserade honom också för att han inte hade skrivit en riktig historia om "Som ett resultat av fattigdom såldes hon till cathouse för att bli en Kisaeng och fördes till en komfortstation av cathouses fosterfar", som hon upprepade gånger berättade för världen så att det var en tillverkning.

Hata: Den 22 december släpptes rapporten från en oberoende kommitté på uppdrag av Asahi. Jag uppmärksammade det på grund av upprörelsen över Uemuras anställning som föreläsare vid Hokusei Gakuen University. Ändå blev jag besviken när det slutade bli ett grunt steg och sa att det var "lätt och slarvigt" men "inte onaturligt."
Det är ett band som spelar in vittnesbörd från en tidigare tröstkvinna som var källan till "scoopen". Jag hörde fortfarande att Seoul-byråchefen vid den tiden visste existensen och berättade för Uemura. Därför reste han till Seoul och lyssnade på bandet och skrev en artikel, men varför gick byrånschefen ut ur hans sätt att bjuda in Mr. Uemura från Osaka Social Affairs Division?
Det är obegripligt.

Nishioka: På den tiden hade Asahi Shimbun en uppfattning om saker och ting på sitt huvudkontor i Tokyo och Osaka, och Osaka-utgåvan hade en speciell funktion med titeln "Women's Pacific War", där den presenterade en stark övertygelse om att 'japanerna var ondska före kriget. '
Många artiklar dykte inte upp i Tokyo-utgåvan.
Seoulbyråchefen, som skulle vara under Tokyo Foreign News Department, kan ha försökt att ha artiklarna skrivna i Osaka.

Hata: Trots det är tvivelaktigheten att skriva en artikel baserad på ett band som var oklart för vem som blåste i den fortfarande kvar.
Representanten för koreanska The Women's Volunteer Corps låt honom lyssna på bandet, men han återvände hem utan att träffa de tidigare komfortkvinnorna själva. Om han stannade där i ytterligare tre dagar, kunde han delta på en presskonferens med Kim Hak-sun, som kom fram.
Jag tror att det skulle ha gjort det till en fullständig skopa.
Vissa Asahi-studenter tvivlar på om bandinspelningen någonsin funnits. Den oberoende kommitténs betänkande var generellt hård i sin tonval. Ändå blev jag mer än lite besviken över att det verkade följa Asahis augusti-rapport om fakta och inte avslöjade några nya fakta eller ge någon ny insikt i frågan om komfortkvinnan. Yoshida-vittnesboken (se anmärkning 1) har diskuterats noggrant, och jag tror inte att det kommer att bli en ny stridighet i framtiden.

Nishioka: Varför publicerade Asahi Shimbun en verifieringsartikel i augusti förra året? Parkera Geun-hye-administrationens otydliga anti-japanska diplomati och kampanjen för att trösta kvinnor av koreanska som bor utomlands i USA och på andra håll hade tidigare lett till Uemura-artikeln och Yoshida Seijis första vittnesmål, som överfördes som "sexslavar, 200 tusen.' Den japanska allmänheten började undra om det var konstigt och insåg vid utredningen att Asahien hade felrapporterat historien.
Jag tror att detta är resultatet av den växande debatten som felinformationen för mer än 20 år sedan är ansvarig för den gradvisa skadan på Japans rykte runt om i världen.

Hata: Jag håller med dig. Asahis inflytande på den allmänna opinionen börjar snabbt svalna, och det finns en växande tendens att kritisera den mer starkt för sin ståndpunkt i fråga om komfortkvinnor. Även på andra områden har Asahis avvikelse från opinionen noterats. Jag tror att företaget insåg att det på något sätt skulle behöva ändra riktning.

Nishioka: Hur verifieringen görs är också i form av en "till läsaren", som är ett sätt att besvara läsarens frågor.
För tjugotre år sedan åkte Dr. Hata till Jeju Island och tog upp frågan om att Yoshidas påståenden var tillverkade, men detta är inte en inställning att svara på Dr. Hata.
Det är ett sätt att säga "Vi kommer att svara på vad vi är falskt anklagade", även om kritiken växer, eller hur?
Som en organisation av tal bör de svara på kritik genom att säga: 'Vi kommer att svara på Nishioka-tidningen.
Uemura-memoaren svarar inte heller på Nishioka-papperet.
-Sista året kontrollerade regeringen Kono-uttalandet (se anmärkning 2). Kommer att avslöja sanningen om historien öppna framtiden för förbindelserna mellan Japan och Korea?
Nishioka: Jag tror att det mest betydande inflytandet på förbindelserna mellan Japan och Korea var premiärminister Miyazawa Kiichis ursäkt till president Roh Tae-woo under hans besök i Sydkorea i januari 1992. Sedan 1951, när förhandlingar om normalisering av diplomatiska förbindelser mellan Japan och söder Korea började, frågan om komfortkvinnor hade aldrig behandlats som en diplomatisk fråga. Om det fanns ett verkligt problem borde det ha behandlats när Japan-Korea grundfördrag undertecknades 1965, men det var inte heller här. Senare, på 1980-talet, skrev Yoshida en bok och åkte till Korea för att be om ursäkt. 1991 ankom före detta tröstkvinnor en talan med en advokat som specialiserat sig på efterkrigstidens kompensation i Japan, och Asahi fortsatte att rapportera historien i realtid. Fram till dess hade de koreanska medierna inte behandlat komfortkvinnan mycket bra, men efter Asahis stora kampanj 1991 började den få mycket uppmärksamhet.

Hata: Den 11 januari 1992 använde Asahi detta som bakgrund för att skriva en stor kampanjartikel, "Bevis på militär engagemang upptäckt", "Tvingade borttagning och komfortkvinnor under namnet Kvinnornas volontärkorps" och "Majoriteten av Komfortkvinnorna är koreanska kvinnor, "på ett knepliknande sätt, och följande dags redaktion redogjorde för att de skulle be om ursäkt och kompensera för deras handlingar.
Jag kallar detta för "Big Bang", men den komfort som kvinnor utfärdar har utvecklats enligt Asahi Shimbun-handlingen.

NISHIOKA: Utrikesministeriet gav frågan ytterligare en uppsving genom att först fokusera på en ursäkt. Komfortkvinnan blev en diplomatisk fråga tillsammans med Asahi-rapporterna. I den nuvarande översynen av Kono-uttalandet säger ministeriet att det ansåg att be om ursäkt redan i december 1991. Fakta om tvångsförlust av kvinnor, som Yoshida har vittnat, är inte kända och en ursäkt bör inte göras innan den den faktiska situationen undersöks. Varför ber om ursäkt diplomatiskt här? En ursäkt bör göras efter att ha granskat ärendet.

Hata: Jag tror att mer än hälften av skulden för komfortkvinnan blev ett så stort problem ligger hos Japan. Korea har varit passiv. Från och med Yoshida åkte vissa advokater till olika delar av Asien för att hitta tidigare tröstkvinnor och förde dem till domstolen för ersättning. Vissa advokater uppmanade FN: s kommission för mänskliga rättigheter (nu FN: s råd för mänskliga rättigheter) att ändra termen "tröstkvinnor" till "sexslavar" och fick det att hända.
Jag kan inte låta bli att undra varför det finns japanska människor som är så passionerade för att försöka döda sitt eget land. Sociala sanktioner bör falla i andra länder, men inte i Japan. Istället skulle media lyfta dem.

Nishioka: Det ser ut som att saker började med Asahis verifiering av frågan om komfortkvinnor i augusti förra året, men det är faktiskt inte fallet. Sankei Shimbun avslöjade det faktum att en intervju med 16 före detta tröstkvinnor, som tros ligga till grund för Kono-staten, var en skitsnackutredning utan någon stödjande forskning efter att ha fått uppgifter från den tiden.
Sankei Shimbun har dessutom erhållit och publicerat i sin helhet en fantomåterkänning av Coomaraswamy-rapporten (se anmärkning 3), som utrikesministeriet en gång överlämnade till FN och sedan abrupt drog tillbaka.
Sankei Shimbun och det månatliga Sound Argumentet är de stora skoporna.
Frigivandet av regeringsdokument som ansågs vara topphemligt och frigörandet av nya fakta höjde diskussionsnivån. Jag tror att det var bakgrunden till den snabba utvecklingen av rapporten om komfortkvinnor. Om du vill säga något i nyhetssalen är det nödvändigt att hitta nya fakta eller föreslå ett nytt sätt att titta på saker. Jag hoppas att den här typen av konstruktiv diskussion kommer att fortsätta under det nya året.

mereka yang terlibat di PBB, perlu tahu.

Berikut ini adalah artikel yang saya temukan selama pencarian saya.
Ini dari https://ironna.jp/article/825.
Adalah kebenaran yang perlu diketahui tidak hanya oleh orang Jepang tetapi juga orang-orang di seluruh dunia, terutama mereka yang terlibat di PBB.
Ini adalah kebenaran yang secara khusus perlu diketahui oleh Hillary Clinton.
Ikuhiko Hata dan Tsutomu Nishioka, 'Kesalahan pelaporan Asahi adalah pencemaran nama baik Jepang.'
Sankei Shimbun, 3 Januari 2015
Tahun 2014 menandai titik balik yang signifikan dalam masalah "wanita penghibur", dengan verifikasi Pernyataan Kono oleh pemerintah dan pengunduran diri presiden Asahi Shimbun.
Apakah ada kemajuan dalam situasi semenanjung atau penculikan orang Jepang oleh Korea Utara tahun ini?
Ikuhiko Hata (82), sejarawan kontemporer dan pemenang Hadiah Utama Argumen Suara ke-30, dan Nishioka Tsutomu (58), profesor di Universitas Kristen Tokyo, membahas situasi semenanjung dan penculikan warga negara Jepang oleh Korea Utara.
Kedua pria itu, yang terus menyerukan kebenaran sejarah, berbagi pandangan mereka.
(Moderator: Tuan Masatoshi Ohno, Wakil Direktur Kantor Riset Argumen Suara)
- Pada 10 Desember tahun lalu, Takashi Uemura, mantan reporter Asahi Shimbun, menerbitkan memoar di "Bungei Shunju" tentang masalah "wanita penghibur", termasuk bantahan terhadap Dr. Nishioka. Beberapa media juga mewawancarainya. Akankah masalah wanita penghibur mengambil giliran baru?

Nishioka: Dalam majalah Sound Argument bulanan bulan Februari, saya memberikan sanggahan yang sangat keras kepada Pak Uemura. Dia mengklaim bahwa dia tidak mengarang akun fiksi dalam memoarnya. Tetap saja, dia dengan sewenang-wenang menambahkan sejarah fiktif di mana mantan wanita penghibur itu sendiri dibawa sebagai Korps Relawan Wanita, yang tidak pernah dia sebutkan.
Dan saya juga mengkritiknya karena gagal menulis sejarah nyata tentang 'Sebagai akibat dari kemiskinan, dia dijual ke cathouse untuk menjadi seorang Kisaeng dan dibawa ke sebuah stasiun kenyamanan oleh ayah angkat cathouse,' yang berulang kali dia ceritakan kepada dunia sehingga itu palsu.

Hata: Tanggal 22 Desember, laporan komite independen yang ditugaskan oleh Asahi dirilis. Saya memperhatikannya karena keributan atas penerimaan Uemura sebagai dosen di Universitas Hokusei Gakuen. Namun, saya kecewa ketika akhirnya menjadi terjun dangkal, mengatakan itu "mudah dan ceroboh" tetapi "tidak tidak wajar."
Ini adalah rekaman yang merekam kesaksian mantan wanita penghibur yang menjadi sumber "berita" tersebut. Tetap saja, saya mendengar bahwa kepala biro Seoul pada saat itu mengetahui keberadaannya dan memberi tahu Uemura. Oleh karena itu, dia pergi ke Seoul dan mendengarkan rekaman itu dan menulis sebuah artikel, tetapi mengapa kepala biro keluar dari jalannya untuk mengundang Tuan Uemura dari Divisi Urusan Sosial Osaka?
Itu tidak bisa dimengerti.

Nishioka: Pada saat itu, Asahi Shimbun memiliki pandangan yang berbeda di kantor pusatnya di Tokyo dan Osaka, dan edisi Osaka memiliki fitur khusus yang berjudul "Perang Pasifik Wanita," di mana ia memberikan keyakinan kuat bahwa 'Jepang adalah kejahatan sebelum perang. '
Banyak artikel tidak muncul di edisi Tokyo.
Kepala biro Seoul, yang berada di bawah yurisdiksi Departemen Berita Luar Negeri Tokyo, mungkin telah mencoba agar artikel tersebut ditulis di Osaka.

Hata: Meski demikian, keraguan menulis artikel berdasarkan rekaman yang tidak jelas siapa yang membocorkannya masih ada.
Perwakilan Korps Sukarelawan Wanita Korea membiarkan dia mendengarkan rekaman itu, tetapi dia kembali ke rumah tanpa bertemu dengan mantan wanita penghibur itu sendiri. Jika dia tinggal di sana selama tiga hari lagi, dia bisa menghadiri konferensi pers dengan Kim Hak-sun, yang maju.
Saya pikir itu akan membuatnya menjadi berita lengkap.
Sebagian alumni Asahi meragukan pernah atau tidak rekaman rekaman itu. Laporan komite independen pada umumnya bersuara keras. Namun, saya lebih dari sedikit kecewa karena tampaknya mengikuti laporan Asahi pada bulan Agustus tentang fakta dan tidak mengungkap fakta baru atau memberikan wawasan baru tentang sifat masalah wanita penghibur. Kesaksian Yoshida (lihat catatan 1) telah dibahas secara menyeluruh, dan menurut saya ini tidak akan menjadi poin perdebatan baru di masa depan.

Nishioka: Mengapa Asahi Shimbun menerbitkan artikel verifikasi Agustus lalu? Diplomasi anti-Jepang terang-terangan dari pemerintahan Park Geun-hye dan kampanye untuk wanita penghibur oleh orang Korea yang tinggal di luar negeri di Amerika Serikat dan di tempat lain sebelumnya mengarah pada artikel Uemura dan kesaksian pertama Yoshida Seiji, yang disebarkan sebagai 'budak seks, 200.000. ' Publik Jepang mulai bertanya-tanya apakah itu aneh, dan setelah diselidiki, menyadari bahwa Asahi telah salah melaporkan cerita tersebut.
Saya pikir ini adalah hasil dari perdebatan yang berkembang bahwa kesalahan informasi lebih dari 20 tahun yang lalu bertanggung jawab atas kerusakan bertahap pada reputasi Jepang di seluruh dunia.

Hata: Saya setuju dengan Anda. Pengaruh Asahi terhadap opini publik dengan cepat mulai mereda, dan ada kecenderungan yang berkembang untuk mengkritiknya lebih keras karena pendiriannya terhadap masalah wanita penghibur. Bahkan di daerah lain, perbedaan Asahi dari opini publik sudah terlihat. Saya pikir perusahaan menyadari bahwa bagaimanapun juga mereka perlu mengubah arahnya.

Nishioka: Cara verifikasi dilakukan juga dalam bentuk 'Kepada Pembaca', yaitu cara menjawab pertanyaan pembaca.
Dua puluh tiga tahun yang lalu, Dr. Hata pergi ke Pulau Jeju dan pertama kali mengangkat masalah bahwa klaim Yoshida dibuat-buat, tetapi ini bukanlah sikap menjawab Dr. Hata.
Itu adalah cara untuk mengatakan, 'Kami akan menjawab apa yang dituduhkan kepada kami,' meskipun kritik itu berkembang, bukan?
Sebagai organisasi pidato, mereka harus menanggapi kritik dengan mengatakan, 'Kami akan menjawab koran Nishioka itu.
Memoar Uemura juga tidak menjawab kertas Nishioka.
-Tahun lalu, pemerintah memverifikasi Pernyataan Kono (lihat catatan 2). Akankah mengungkap kebenaran tentang sejarah membuka masa depan hubungan Jepang-Korea?
Nishioka: Saya pikir pengaruh paling signifikan pada hubungan Jepang-Korea adalah permintaan maaf Perdana Menteri Miyazawa Kiichi kepada Presiden Roh Tae-woo selama kunjungannya ke Korea Selatan pada Januari 1992. Sejak 1951, ketika negosiasi untuk normalisasi hubungan diplomatik antara Jepang dan Selatan Korea dimulai, masalah wanita penghibur tidak pernah ditangani sebagai masalah diplomatik. Jika memang ada masalah yang nyata, seharusnya sudah ditangani ketika Perjanjian Dasar Jepang-Korea ditandatangani pada tahun 1965, tetapi tidak ada di sini juga. Kemudian, pada 1980-an, Yoshida menulis buku dan pergi ke Korea untuk meminta maaf. Pada tahun 1991, mantan wanita penghibur mengajukan gugatan ke pengacara yang berspesialisasi dalam kompensasi pasca perang di Jepang, dan Asahi terus melaporkan cerita tersebut secara real-time. Hingga saat itu, media Korea belum memperlakukan isu wanita penghibur dengan baik, namun setelah kampanye besar Asahi pada tahun 1991, hal tersebut mulai mendapat banyak perhatian.

Hata: Pada 11 Januari 1992, Asahi menggunakan ini sebagai latar belakang untuk menulis Artikel Kampanye Hebat, "Bukti Keterlibatan Militer Ditemukan," "Pemindahan Paksa dan Penghiburan Wanita Atas Nama Korps Relawan Wanita," dan "Mayoritas Wanita Penghibur adalah Wanita Korea, "dengan cara yang mirip tipuan, dan editorial hari berikutnya berpendapat bahwa mereka harus meminta maaf dan memberi kompensasi atas tindakan mereka.
Saya menyebutnya "Ledakan Besar", tetapi masalah wanita penghibur terungkap menurut plot Asahi Shimbun.

NISHIOKA: Kementerian Luar Negeri memberikan dorongan lebih lanjut untuk masalah ini dengan berfokus pada permintaan maaf terlebih dahulu. Masalah wanita penghibur menjadi masalah diplomatik bersama dengan laporan Asahi. Dalam tinjauan Pernyataan Kono saat ini, kementerian mengatakan telah mempertimbangkan untuk meminta maaf pada awal Desember 1991. Fakta tentang pemindahan paksa wanita, seperti yang telah disaksikan oleh Mr. Yoshida, tidak diketahui, dan permintaan maaf tidak boleh dilakukan sebelum situasi sebenarnya diselidiki. Mengapa meminta maaf secara diplomatis di sini? Alasan harus dibuat setelah memeriksa kasus tersebut.

Hata: Menurut saya lebih dari separuh penyebab masalah wanita penghibur menjadi masalah besar terletak di Jepang. Korea telah pasif. Dimulai dengan Tuan Yoshida, beberapa pengacara pergi ke berbagai bagian Asia untuk mencari mantan wanita penghibur dan membawa mereka ke pengadilan untuk mendapatkan kompensasi. Beberapa pengacara meminta Komisi Hak Asasi Manusia PBB (sekarang Dewan Hak Asasi Manusia PBB) untuk mengubah istilah "wanita penghibur" menjadi "budak seks" dan mewujudkannya.
Saya tidak bisa tidak bertanya-tanya mengapa ada orang Jepang yang begitu bersemangat mencoba membunuh negara mereka sendiri. Sanksi sosial seharusnya dijatuhkan di negara lain, tetapi tidak di Jepang. Sebaliknya, media justru mengangkatnya.

Nishioka: Sepertinya hal-hal dimulai dengan verifikasi Asahi tentang masalah wanita penghibur Agustus lalu, tapi sebenarnya bukan itu masalahnya. Sankei Shimbun mengungkap fakta bahwa wawancara dengan 16 mantan wanita penghibur, yang diyakini sebagai dasar negara bagian Kono, adalah penyelidikan omong kosong tanpa penelitian pendukung, setelah mendapatkan catatan dari saat itu.
Selain itu, Sankei Shimbun telah memperoleh dan menerbitkan secara penuh sanggahan hantu atas Laporan Coomaraswamy (lihat catatan 3), yang pernah diserahkan Kementerian Luar Negeri ke PBB dan kemudian secara tiba-tiba ditarik.
Sankei Shimbun dan Sound Argument bulanan adalah berita besar.
Terbitnya dokumen pemerintah yang dianggap sangat rahasia dan rilis fakta baru menaikkan level diskusi. Menurut saya inilah yang melatarbelakangi pesatnya perkembangan laporan wanita penghibur. Jika Anda ingin mengatakan sesuatu di ruang redaksi, Anda perlu mencari fakta baru atau mengusulkan cara pandang baru. Saya berharap diskusi konstruktif semacam ini terus berlanjut di Tahun Baru.

diegene wat by die VN betrokke is, moet weet.

Die volgende is 'n artikel wat ek in die loop van my soektog gevind het.
Dit is vanaf https://ironna.jp/article/825.
Dit is die waarheid wat nie net die mense van Japan nie, maar ook mense regoor die wêreld, veral diegene wat by die VN betrokke is, moet weet.
Dit is 'n waarheid wat Hillary Clinton veral moet weet.
Ikuhiko Hata en Tsutomu Nishioka, 'Asahi se wanvoorstelling is laster van Japan.'
Die Sankei Shimbun, 3 Januarie 2015
Die jaar 2014 was 'n belangrike keerpunt in die 'troosvroue'-kwessie, met die verifiëring van die Kono-verklaring deur die regering en die bedanking van die president van die Asahi Shimbun.
Is daar vanjaar vordering in die skiereiland of die ontvoering van Japanese mense deur Noord-Korea?
Ikuhiko Hata (82), 'n hedendaagse historikus en wenner van die 30ste Sound Argument Grand Prize, en Nishioka Tsutomu (58), 'n professor aan die Tokyo Christian University, bespreek die situasie-skiereiland en die ontvoering van Japanese burgers deur Noord-Korea.
Die twee mans, wat steeds 'n beroep doen op die waarheid van die geskiedenis, het hul mening gedeel.
(Moderator: mnr. Masatoshi Ohno, adjunkdirekteur van die navorsingskantoor vir klankargument)
- Op 10 Desember verlede jaar het Takashi Uemura, 'n voormalige verslaggewer van die Asahi Shimbun, 'n memoire in die 'Bungei Shunju' gepubliseer oor die kwessie van 'troosvroue', wat 'n weerlegging aan Dr. Nishioka insluit. Sommige media het ook 'n onderhoud met hom gevoer. Sal die troosvroue 'n nuwe beurt neem?

Nishioka: In die jongste Februarie-uitgawe van die maandelikse Sound Argument-tydskrif, het ek 'n volwaardige weerlegging aan mnr. Uemura gegee. Hy beweer dat hy geen gefiktionaliseerde verhale in sy memoires opgemaak het nie. Tog voeg hy willekeurig 'n fiktiewe geskiedenis aan waarin die voormalige troosvroue self ingebring is as The Women's Volunteer Corps, wat sy nooit genoem het nie.
En ek het hom ook gekritiseer omdat hy nie 'n regte geskiedenis geskryf het van 'as gevolg van armoede nie, sy is aan kathuis verkoop om 'n Kisaeng te word en deur 'n pleegvader van die kathuis na 'n troostasie gebring,' wat sy herhaaldelik aan die wêreld gesê het dit was 'n vervaardiging.

Hata: Op 22 Desember is die verslag van 'n onafhanklike komitee in opdrag van Asahi vrygestel. Ek het daaraan aandag gegee vanweë die oproer oor die aanstelling van Uemura as dosent aan die Hokusei Gakuen Universiteit. Tog was ek teleurgesteld toe dit 'n vlak duik beland het en gesê het dat dit "maklik en onverskillig" was, maar "nie onnatuurlik nie."
Dit is 'n band wat die getuienis opneem van 'n voormalige troosvrou wat die bron van die 'scoop' was. Tog het ek gehoor dat die Seoel-burohoof destyds die bestaan ​​geken het en Uemura daarvan vertel het. Vandaar dat hy na Seoul gereis het en na die band geluister en 'n artikel geskryf het, maar waarom het die burohoof uit sy pad gegaan om mnr. Uemura van die Osaka-afdeling vir sosiale sake te nooi?
Dit is onverstaanbaar.

Nishioka: Die Asahi Shimbun het destyds anders gekyk op sy hoofkwartier in Tokio en Osaka, en die Osaka-uitgawe het 'n spesiale funksie met die titel 'Women's Pacific War', waarin dit 'n sterk oortuiging was dat 'die Japanese' kwaad voor die oorlog. '
Baie artikels het nie in die Tokio-uitgawe verskyn nie.
Die Seoel-burohoof, wat onder die jurisdiksie van die departement van buitelandse nuus van Tokio sou val, het moontlik probeer om die artikels in Osaka te laat skryf.

Hata: Nietemin is daar steeds twyfel aan die skryf van 'n artikel wat gebaseer is op 'n band wat onduidelik was.
Die verteenwoordiger van die Koreaanse vroulike vrywilligerskorps het hom na die band laat luister, maar hy het teruggekeer huis toe sonder om die voormalige troosvroue self te ontmoet. As hy nog drie dae daar sou bly, kan hy 'n perskonferensie bywoon met Kim Hak-sun, wat na vore gekom het.
Ek dink dit sou 'n volledige reeks gemaak het.
Sommige Asahi-alumni twyfel of die bandopname ooit bestaan ​​het. Die verslag van die onafhanklike komitee was oor die algemeen fel in die stemtoon. Tog was ek meer as 'n bietjie teleurgesteld dat dit gelyk het of dit die Asahi-verslag in Augustus oor die feite volg en dat ek geen nuwe feite ontbloot het nie, of nuwe insig in die aard van die gemak van vroue-kwessies verskaf het nie. Die getuienis van Yoshida (sien aantekening 1) is deeglik bespreek, en ek dink nie dat dit in die toekoms 'n nuwe twispunt sal word nie.

Nishioka: Waarom het die Asahi Shimbun in Augustus verlede jaar 'n verifikasie-artikel gepubliseer? Die blatante anti-Japannese diplomasie van die Park Geun-hye-administrasie en die veldtog om vroue te troos deur Koreane wat in die buiteland in die Verenigde State en elders woon, het voorheen gelei tot die Uemura-artikel en die eerste getuienis van Yoshida Seiji, wat as 'seksslawe oorgedra is, 200,000. " Die Japannese publiek het begin wonder of dit vreemd is, en het by ondersoek agtergekom dat die Asahi die storie verkeerd aangegee het.
Ek dink dit is die resultaat van die groeiende debat dat die verkeerde inligting van meer as 20 jaar gelede verantwoordelik is vir die geleidelike skade aan Japan se reputasie oor die hele wêreld.

Hata: Ek stem saam met jou. Die invloed van die Asahi op die openbare mening begin vinnig afkoel, en daar is 'n groeiende neiging om dit sterker te kritiseer vir sy houding oor die gemak van vroue. Selfs op ander gebiede is die afwyking van die openbare mening van die Asahi opvallend. Ek dink die maatskappy het besef dat hy op een of ander manier van rigting moet verander.

Nishioka: Die manier waarop die verifikasie gedoen word, is ook in die vorm van 'Aan die leser', wat 'n manier is om die vrae van die leser te beantwoord.
Drie-en-twintig jaar gelede het dr. Hata na Jeju-eiland gegaan en die eerste keer geopper dat die eise van Yoshida gefabriseer is, maar dit is nie 'n houding om dr. Hata te beantwoord nie.
Dit is 'n manier om te sê: 'Ons sal antwoord wat ons valslik beskuldig', hoewel die kritiek toeneem, of hoe?
As 'n organisasie van toesprake, moet hulle reageer op kritiek deur te sê: 'Ons sal daardie Nishioka-koerant beantwoord.
Die Uemura-memoir beantwoord ook nie die Nishioka-vraestel nie.
Die afgelope jaar het die regering die Kono-verklaring geverifieer (sien aantekening 2). Sal die onthulling van die waarheid oor die geskiedenis die toekoms van die verhouding tussen Japan en Korea open?
Nishioka: Ek dink dat die belangrikste invloed op die verhouding tussen Japan en Korea die eerste minister van Miyazawa Kiichi se verskoning aan president Roh Tae-woo was tydens sy besoek aan Suid-Korea in Januarie 1992. Sedert 1951, toe onderhandelinge oor die normalisering van diplomatieke betrekkinge tussen Japan en Suid Korea het begin, die troosvroue-kwessie is nooit as 'n diplomatieke aangeleentheid aangespreek nie. As daar 'n werklike probleem was, moes dit behandel gewees het toe die Japan-Korea Basiese Verdrag in 1965 onderteken is, maar dit was ook nie hier nie. Later, in die tagtigerjare, skryf Yoshida 'n boek en vertrek na Korea om verskoning te vra. In 1991 het voormalige troosvroue 'n regsgeding by 'n prokureur wat in die na-oorlogse vergoeding spesialiseer, in Japan aanhangig gemaak, en Asahi het intyds die verhaal aangehaal. Tot dusver het die Koreaanse media nie die troosvroue-kwessie baie goed hanteer nie, maar na die groot veldtog van Asahi in 1991 het dit baie aandag begin kry.

Hata: Op 11 Januarie 1992 gebruik Asahi dit as 'n agtergrond om 'n groot veldtogartikel te skryf, 'Bewyse van militêre betrokkenheid ontdek', 'Gedwonge verwydering en gemaklike vroue onder die naam van die Women's Volunteer Corps' en 'The Majority of die Comfort Women are Korean Women, "op 'n truukagtige manier, en die redaksie van die volgende dag het aangevoer dat hulle om verskoning moet vra en hul optrede moet vergoed.
Ek noem dit die 'Big Bang', maar die gemak wat vroue uitreik volgens die plot van Asahi Shimbun.

NISHIOKA: Die Ministerie van Buitelandse Sake het die kwessie verder versterk deur eers op 'n verskoning te fokus. Die troosvroue-kwessie het 'n diplomatieke kwessie geword saam met die verslae van Asahi. In die huidige hersiening van die Kono-verklaring sê die ministerie dat hy dit reeds in Desember 1991. om verskoning gevra het. Die feite rakende die gedwonge verlossing van vroue, soos mnr. Yoshida het getuig, is nie bekend nie, en daar moet nie verskoning gemaak word voor die werklike situasie word ondersoek. Waarom diplomaties hier om verskoning vra? Na die ondersoek van die saak moet daar verskoning gemaak word.

Hata: Ek dink meer as die helfte van die skuld vir die gemak wat vroue kwessie so 'n groot probleem het, lê by Japan. Korea was passief. Met die heer Yoshida het sommige prokureurs na verskillende dele van Asië getrek om voormalige troosvroue te vind en hulle na die hof vir vergoeding gebring. Sommige advokate het 'n beroep op die VN se Menseregtekommissie (nou die VN se Raad vir Menseregte) gedoen om die term 'troosvroue' na 'seksslawe' te verander en dit te laat gebeur.
Ek kan nie anders as om te wonder hoekom daar Japanese mense is wat so passievol is om hul eie land te probeer doodmaak nie. Sosiale sanksies moet in ander lande val, maar nie in Japan nie. In plaas daarvan sou die media hulle ophef.

Nishioka: Dit lyk asof dinge begin het met die Asahi se verifikasie van die troosvroue-kwessie verlede Augustus, maar dit is eintlik nie die geval nie. Die Sankei Shimbun het aan die lig gebring dat 'n onderhoud met 16 voormalige vertroostingsvroue, wat vermoedelik die basis vir die Kono-staat was, 'n onwettige ondersoek was, sonder dat daar enige ondersteunende navorsing was, nadat hulle van daardie tyd verslae verkry het.
Verder het die Sankei Shimbun 'n fantasie-weerlegging van die Coomaraswamy-verslag (sien aantekening 3) bekom en gepubliseer, wat die Ministerie van Buitelandse Sake een keer aan die VN voorgelê het en daarna skielik onttrek het.
Die Sankei Shimbun en die maandelikse Sound Argument is die groot rolprente.
Die vrystelling van regeringsdokumente wat as geheime beskou word en die bekendmaking van nuwe feite, het die besprekingsvlak verhoog. Ek dink dit was die agtergrond van die vinnige ontwikkeling van die geriefsvroue-verslag. As u iets in die nuuskamer wil sê, is dit nodig om nuwe feite te vind of 'n nuwe manier van kyk na dinge voor te stel. Ek hoop dat hierdie soort konstruktiewe bespreking in die Nuwe Jaar sal voortduur.

However, I think it did expose the true nature of the Asahi Shimbun to the light of day

Comfort women, the Yoshida Report...the cardinal sin of anti-Japanese reporting that has not gone away
Sound Argument Monthly, October 2014
URGENT DISCUSSION
Journalist Yoshiko Sakurai
Journalist Kadota Ryusho
Rui Abiru, Editor, Sankei Shimbun Political Science Department

Rui Abiru: What was the process of the Kono Statement on the comfort women issue? And what impact did it have on the comfort women issue? Ms. Sakurai was the first to reveal this to the world. In the March 1997 issue of Bungei Shunju, she interviewed former Deputy Chief Cabinet Secretary Nobuo Ishihara. She revealed in considerable detail that the Kono Statement was published without any investigation to back up the interviews of the 16 comfort women in Korea. I was a reporter for the Social Affairs Department and read this with my boss, former editorial board member Mizuho Ishikawa. We went to Mr. Ishihara's house to confirm the story reported in the Sankei Shimbun. It was the beginning of my involvement in reporting on the comfort women. Seventeen years have passed since then, but now the real story is finally coming to light. It profoundly moves me.
For two days starting on August 5, the Asahi Shimbun ran a feature article on the comfort women that had been reported up to that point, but there was no apology. There was also no mention of the negative impact it had on Japan-Korea relations. It was very inadequate, it must be said. However, I think it did expose the true nature of the Asahi Shimbun to the light of day.
This article continues.

那些參與聯合國的人需要知道。

以下是我在搜索過程中發現的文章。
來自https://ironna.jp/article/825。
事實是，不僅日本人民，而且全世界人民，特別是那些參與聯合國的人民都需要了解。
希拉里·克林頓尤其需要知道這是一個事實。
羽田久彥（Ikuhiko Hata）和西岡努（Tsutomu Nishioka），“朝日的錯誤報導是對日本的誹謗。”
《產經新聞》，2015年1月3日
2014年標誌著“慰安婦”問題的重大轉折，政府對《科諾聲明》的核查以及《朝日新聞》總裁的辭職。
今年朝鮮半島局勢或北朝鮮綁架日本人有什麼進展嗎？
當代歷史學家and田彥彥（82歲）和第30屆聲音辯論大獎獲得者，東京基督教大學教授西岡Tsu（58歲）討論了朝鮮半島的局勢和綁架日本國民問題。
這兩個人繼續呼籲歷史的真相，並分享了他們的觀點。
（主持人：聲音爭論研究室副主任大野正敏先生）
-去年12月10日，《朝日新聞》前記者上村隆史（Takashi Uemura）在《本溪順州》上發表了關於“慰安婦”問題的回憶錄，其中包括對西岡博士的反駁。一些媒體也採訪了他。慰安婦問題會否發生新的變化？

西岡：在《聲音爭論》月刊的2月最新一期中，我對上村先生進行了全面的反駁。他聲稱自己在回憶錄中沒有捏造任何虛構的賬目。儘管如此，他還是隨意地添加了一個虛擬的歷史，在這個虛擬的歷史中，以前的慰安婦本人被帶入了婦女志願軍，她從未提及過。
我還批評他未能寫出真實的歷史：“由於貧窮，她被賣給貓舍成為基桑，並被貓舍的養父帶到安撫站，”她反復告訴世界，以便這是捏造的。

羽田：12月22日，由朝日委託的一個獨立委員會的報告發布。我之所以受到關注，是因為植村秀被聘為北政學園大學的講師。不過，當它最終陷入淺水時，我還是感到失望，說它“輕鬆粗心”，但“並非不自然”。
這是一盤錄音帶，記錄了曾是“瓢”來源的一名前慰安婦的證詞。不過，我聽說當時的首爾分社社長知道了這個存在，並告訴上村。因此，他去了首爾，聽了錄音帶並寫了一篇文章，但是為什麼局長要竭盡全力邀請大阪社會事務處的植村先生呢？
這是不可理解的。

西岡：當時，《朝日新聞》在東京和大阪的總部對事物有不同的看法，而大阪版則有一個名為“婦女的太平洋戰爭”的專題報導，其中強烈認為“日本是日本人。戰前邪惡。”
許多文章未出現在東京版上。
首爾分社社長可能會試圖將這些文章寫在大阪上，而後者將由東京外國新聞部管轄。

Hata：儘管如此，仍然存在著基於磁帶的文章的不確定性，而該磁帶尚不清楚是誰被炸了。
韓國婦女志願軍團的代表讓他聽了錄音帶，但是他沒有遇到以前的慰安婦自己就返回了家。如果再在那里呆三天，他可以和挺身而出的金學善一起參加新聞發布會。
我認為這將使它成為一個完整的獨家新聞。
一些朝日校友懷疑錄音帶是否曾經存在過。獨立委員會的報告總體上語氣苛刻。不過，令我失望的是，它似乎遵循了朝日八月份關於事實的報告，並且沒有發現任何新的事實或對慰安婦問題的性質提供任何新的見解。吉田的證詞（見註1）已經進行了充分的討論，我認為這在將來不會成為新的爭論點。

西岡：《朝日新聞》為何在去年八月發表了核實文章？朴槿惠（Park Geun-hye）政府公然的抗日外交以及在美國和其他地方居住在國外的韓國人發起的慰安婦運動，曾導致上村文和吉田誠治（Yoshida Seiji）的首次證詞，這些證詞是作為“性奴隸”傳播的， 200,000。日本公眾開始懷疑這是否奇怪，經過調查，他們意識到朝日錯誤地報導了這個故事。
我認為，這是越來越多的辯論的結果，即二十多年前的錯誤信息導致了日本在世界範圍內的聲譽逐漸受損。

羽田：我同意你的看法。朝日對輿論的影響迅速開始減弱，並且有越來越多的人批評朝日對慰安婦問題的立場。即使在其他領域，朝日與公眾輿論的分歧也很明顯。我認為該公司意識到需要以某種方式改變方向。

西岡：驗證的方式也以“致讀者”的形式，這是回答讀者問題的一種方式。
23年前，Hata博士去了濟州島，並首先提出了吉田的主張是捏造的問題，但這並不是回答Hata博士的態度。
這是一種說法，儘管批評越來越多，但我們會回答我們被錯誤指控的事情，對嗎？
作為一個演講組織，他們應該回應批評，說：“我們將回答Nishioka的論文。
上村回憶錄也沒有回答西岡的論文。
-去年，政府核實了《河野聲明》（見註2）。揭示歷史真相是否會開闢日韓關係的未來？
西岡：我認為，對日本和韓國關係最重要的影響是宮澤喜一首相在1992年1月訪華時對盧大宇總統的道歉。自1951年以來，日本和南韓外交關係正常化談判開始了韓國開始以來，慰安婦問題從未被視為外交問題。如果存在真正的問題，應該在1965年簽訂《日韓基本條約》時就予以解決，但這裡也沒有。後來，在1980年代，吉田寫了一本書，去了韓國道歉。 1991年，前慰安婦在日本與專門從事戰後補償的律師提起訴訟，朝日繼續實時報導此事。直到那時，韓國媒體對慰安婦的問題還沒有很好地對待，但是在1991年朝日大舉運動之後，它開始引起了很多關注。

羽田：1992年1月11日，朝日以此為背景撰寫了一篇偉大的戰役文章：“發現了軍事參與的證據”，“以婦女志願軍的名義強迫遣散和慰安婦”以及“多數人“慰安婦就是韓國婦女”，並且以類似trick倆的方式出現，第二天的社論認為，她們應該道歉並補償自己的行為。
我稱其為“大爆炸”，但根據《朝日新聞》的情節，慰安婦問題不斷發展。

西岡：外交部首先關注道歉，進一步推動了這一問題。與朝日報導一起，慰安婦問題成為外交問題。在當前對《河野聲明》的審查中，日本工信部表示早在1991年12月就道歉。吉田先生已作證，有關強迫移交婦女的事實尚不得而知，在此之前不應該道歉。實際情況進行了調查。為什麼在這裡用外交方式道歉？審查此案後應找藉口。

羽田：我認為，舒適女性問題的一半以上歸咎於日本。韓國一直是被動的。從吉田先生開始，一些律師前往亞洲各地尋找前慰安婦，並將其帶到法院要求賠償。一些律師呼籲聯合國人權委員會（現為聯合國人權理事會）將“慰安婦”一詞改為“性奴隸”，並使其成為現實。
我忍不住想知道為什麼會有日本人如此熱衷於試圖殺死自己的國家。社會制裁應該落在其他國家，而不是日本。相反，媒體會解除它們。

西岡：事情似乎始於朝日去年八月對舒適女性問題的核實，但實際上並非如此。 《產經新聞》揭露了一個事實，即從當時獲得記錄後，對16名前慰安婦的採訪被認為是胡說八道，沒有任何支持性研究，而這被認為是河野州的基礎。
此外，《產經新聞》已經獲得併完全以幻影形式反駁了庫馬拉斯瓦米報告（見註3），外交部曾經將該報告提交聯合國，然後突然撤回。
《產經新聞》和每月的《聲音爭論》是大新聞。
發布被認為是機密的政府文件和發布新事實提高了討論水平。我認為這是舒適婦女報告迅速發展的背景。如果您想在新聞編輯室中發表講話，則有必要尋找新的事實或提出一種看待事物的新方法。我希望這種建設性的討論將在新年繼續進行。